Nu lämnar jag landet i ett par dagar. Tillbaka i stan lagom till avspark på söndag kl 15.00

Håll till godo med denna föreläsning med Simon Chadwick från Coventry University.
”Is the Recession Killing Sport?”

Ni kan ladda ner ”hand-outs” här.

Efterfrågan på biljetter till hemmapremiären mot Gefle på söndag är förvånandsvärt stark. Sedan ett antal dagar tillbaka är endast ej uthämtade biljetter som kommer tillbaka in till biljettsystemet tillgängliga.

Vad jag kan minnas har trycket inte varit så stort sedan 2004 års premiär mot Malmö FF. Då var förväntningarna rejält uppskruvade efter en spelmässigt formidabel säsong med ett stort silver 2003.

Förutsättningar inför 2009 års hemmapremiär är på papperet helt annorlunda. Ett enligt expertipsen förmodat bottenmöte, uteblivna ”klassförvärv” och en mycket tveksam avslutning på säsongen 2008 borde rimligtvis pressa efterfrågan. Så icke, i alla fall inte till säsongens första match på Söderstation.

*********************
Ett av de stora frågorna inför denna lågkonjuntur har varit hur efterfrågan på sport kommer att påverkas. Erfarenhetsmässigt har man under tidigare lågkonjunkturer inte upplevt någon större nedgång.

Både prisnivån och sportevenemangskonsumenten har dock förändrats under det senaste decenniet vilket skapat stora frågetecken och oro kring klubbarnas intjäning de närmast kommande åren.

I senaste ”Football Money League” har man ännu inte riktigt kunnat observera någon signifikant efterfrågeminskning. Vi ska dock komma ihåg att man här tittat på siffror som sträcker sig fram till juni 2008, det vill säga alldeles alldeles för tidigt i cykeln att för dra några som helst slutsatser.

Dessutom tittar man ju enbart på de 20 ekonomsikt starkaste klubbarna i Europa vilka främst representerar den högsta kvaliteten på produkten fotboll. Denna kvalitet borde rimligtvis besitta en någorlunda hög efterfrågan även dåliga tider.

Ladda ner ”Football Money League” här

*********************
Hur ser det ut going forward?
I England spår Deloitte fortsatt stark efterfrågan på fotboll. Man säger att klubbarna med hjälp av priskorrigeringar och erbjudanden bör kunna klara av att belägga arenorna även under lågkonjunkturen.

”The desire to see live football remains high – and many individuals may choose to cut their expenditure in other areas to retain their season ticket fix. In addition, football attendance is strongly habit forming and also offers a social aspect, and a release – a valuable diversion from the difficulties of everyday life…”

De engelska klubarna har nyligen kommunicerat sina prisstrategier till kommande säsong och vi ser signaler på både oförändrade nivåer samt sänkta priser.

**********************
I USA är det ömsom vin ömsom vatten vad gäller efterfrågan och pris inför den stundande baseballsäsongen. Boston Red Sox:s priser är under stark press (här) och i New York har Mets auktionerat ut sina exklusiva platser för att få dessa sålda inför seriestart. (här)

Samtidigt medger Hal Steinbrenner att priserna för N.Y Yankees exklusiva biljetter är ”höga”, kanske för höga. Samtidigt passar han på att tillägga att efterfrågan för att se klubben är fortsatt stor och att man inför seriestart sålt 35k säsongskort. (här)

”We understand a lot of our fans are struggling. This is the worst recession in most of our lifetimes. At the same time, I think baseball has always been an escape for people and I think what we’re going to provide here for people is an unbelievable experience for thousands and thousands of our fans”

************************
Så vad kan sägas om de närmast kommande årens matchintäkter?
För de flesta klubbarna kan intäkterna sannolikt förväntas minska men man ser ändå ut att ha goda möjligheter att behålla ”konsumenterna” genom ett aktivt arbete med prissättning och försäljning.

Det är viktigt för varje klubb att någorlunda känna till sin egna priselasticitet.
Tidigare undersökningar* i den engelska ligafotbollen indikerade en priselasticitet för ligan i sin helhet på -0.6. ManU hade då en mycket stor konkurrensfördel här med en priselasticitet på enbart -0.2. Priselasticitet kan kort sammanfattas som förhållandet mellan förändrat pris och efterfrågan.

En priselasticitet på -0.2 beteder att ifall priset på produkten höjs med 10%, minskar efterfrågan med endast 2%.

———————————-
* Info från boken ”Winners & Losers” – Stefan Szymanski & Tim Kuypers 2000

Torres, Ronaldo, Kaka och Messi. Ni kan gå och duscha!

Den till intäkter mest jämna ligan i Europa startar idag, Allsvenskan.
Ligan som ingen ”expert” på förhand lyckas tippa rätt.

Mer om den allsvenska tävlingsbalansen kan läsas här.

MFF:s bokslut för 2009 och hur mycket i hyra MFF betalar för att spela på Swedbank Station.

Jag är nyfiken på hur mycket bidrag arenan kommer att generera till det enda som i slutändan är relevant för en fotbollsklubb – möjligheterna att öka sina personalkostnader.

För 24h sedan hade jag sagt Rasmus Jönsson till Malmö FF.

Nu gick Malmö FF tungt in i Wilton istället.

Som jag skrivit tidigare, jag tror vi kommer se betydligt fler affärer mellan de allsvenska klubbarna de närmast kommande transferfönstren.

Det finns romantiker som jämför vibbarna inför säsongen 2009 med det som rådde och komma skulle säsongen 2001. Det kanske är att ta i liite.

Jag kan dock dra vissa paralleller med den trupp Kalmar FF ställde på benen i sin allsvenska come-back 2004. Kalmar FF mäktade med 27 mål framåt och släppte in 18 bakåt. Då räckte det till en 5:e plats.

Att döma av Hammarbys uppställning samt träningsmatcher ser just defensiven att vara 2009 års vapen. Hur långt det räcker i dessa tider står idag skrivet i stjärnorna.

Och precis som den lokala och mediala lugn och ro Kalmar FF fick då det begav sig, har Hammarby Fotboll under hela vintern konsekvent slaktats av media och supportrar.

Mycket förutsägbart.

Och medan Kalmar och Nanne hyllas för sitt förvärv av Daniel Mendes, dissas Djurgården för att ha tagit in Boyd Mwila. Två på papperet relativt jämförbara spelare.

Inför årets säsong finns en del frågetecken kring Stockholmsklubbarnas prestationer. Ironiskt nog kan den supersolidariska distributionen av centrala avtal och TV premier nu komma att gynna klubbarna i huvudstaden. För Hammarbys och Djurgårdens del var det ur ett konkurrensperspektiv en räddningsplanka redan efter 2008 års säsong.

Finns absolut ingen anledning att idag överinvestera i medelmåttig talang. Bara att vänta in den sannolika priskorrigeringen nedåt lite längre fram i tiden.

Elfsborg som efter tre raka säsonger i den absoluta allsvenska toppen, hade med en låt oss säga 50-25-25* fördelning haft betydligt bättre konkurrenskraft inför höstens europacupspel.

Kalmar som säsongen 2006 tillhörde de klubbar som beklagade sig mest, kanske hade haft bättre förutsättningar att inom ramen för driftintäkterna kunnat teckna längre kontrakt med bröderna Elm för att på så sätt ännu bättre kapitalisera förädlingen av talang och omallokera likvida medel från kontinenten till allsvenskan.

Måste dock tillägga att jag gillar den på förhand oförutsägbara allsvenskan.

————————
* 50-25-25 fördelning av centrala avtal som mer eller mindre förefaller vara eu-standard, betyder att 50% av centrala intäkter fördelas lika, 25% baserat på ligaplacering och 25% på exponering i ”veckans match”.
2008 var fördelningen i allsvenskan 71-12-12

Måste säga att jag är småtrött på alla dessa årsredovisningar. Redovisning är i grund och botten riktigt jävla tråkigt. Den allsvenska rapportsäsongen lider som tur är mot sitt slut och det är bara att konstatera att 2008 års prestationer har gått hårt åt många klubbar.
Kommentarer finns samlade under länken här.

De på grund av konjunkturläget mycket osäkra framtida kassaflödena gör läget extra prekärt för klubbar med svag likviditet.

Jag tror att vi de närmast kommande transferfönstren kan få se betydligt fler övergångar inom allsvenskan. En marknad som har i det närmaste varit död men som i jakten på cash-flow nu borde öppnas upp.

Klubbarna borde rimligtvis tvingas till en snabbare omsättning på sina tillgångar och alla allsvenska spelare får inte plats i Danmark. Hög kapitalomsättningshastighet är något som praktiserats flitigt i Premier League.

*******************
Desto roligare är det att läsa UEFA:s många lösningar på den europeiska fotbollen.
Det roligaste förslaget hittills måste ha varit det med en begränsning på max 25 spelare i trupperna. Det i syfte att minska lönekostnaderna.

Lägg ägg! Det enda utfallet jag ser framför mig är att färre spelare kommer att tjäna mer. De totala löneutgifterna oförändrade. Klubbarna kommer fortfarande att driva varandras lönekostnader i jakt på de mest åtråvärda signaturerna. Ibland undrar jag…

Några andra idéer, dessa dock snarare i syfte att förbättra tävlingsbalansen.
”luxury tax”
”taxing transfers”

Lycka till med administrationen, det finns över 50 högstaligor i fotbollseuropa. Och hur lång tid kommer det att ta innan klubbarna och dess revisorer börjar utvecklar metoder för att komma runt sådana regleringar?

Det här blir intressant att följa.

Läser att Milan presidenten vill införa ett lönetak och hänvisar till ligorna i USA.
Platini har tidigare gjort liknande jämförelser och hyllat de amerikanska klubbägarna, tillika delägarna i ligorna.

Det lönetak på 50-60% av intäkterna som Platini pratar om skulle t.ex bara gynna klubbar som ManU (44%) och Liverpool (58%) som redan idag befinner sig inom restriktionen samt presterar väl.

Man ska vara jävligt försiktig när man drar paralleller med ligasystemen i Nordamerika. Den främsta anledningen är att ligorna i USA har ”monopol” på produkten samt talangen. Det vill säga, en spelare kan inte lämna NFL för att bedriva sin yrkeskarriär lika lönsamt någon annanstans.

När bosman-caset var uppe sneglade många åt Nordamerika hävdande att free-agency minsann inte skulle ha någon inverkan på tävlingsbalansen i Europa.

”Many sports economist, however, argued in the nineties that the changing conditions in the labour market would have no impact on competitive balance and the distribution of player talent. They used arguments taken from US cases but neglected the typical structure of European professional football.”*

Försämringen av tävlingsbalansen i Europa de senaste 10 åren kan givetvis inte enbart hänvisas till bosmandomen. Vi har sett en enormt stark tillväxt, mycket tack vare TV intäkter där demografiskt större marknader har gynnats. Precis som marknadsstorlek har observerats vara en konkurrensfördel på klubbnivå bör den givetvis även gälla på liganivå.

Vi borde dock kunna anta att bosmandomen blev en kraftig katalysator vad gäller omdistribution av talang till, samt koncentration av denna hos de starkare marknaderna.

Efter några år tog samma ekonomer en annan infallsvinkel. En konsolidering av ligorna är nog på sikt ofrånkomlig. Till och med Champions League börjar nu bli mer och mer förutsägbar. Fortsätter denna utveckling, är produkten CL snart död.

”These same sports economists argued later on that an European Football League with characteristics of the American professional sports league model would be the solution for all inequalities and concentration tendencies in Europe”*

Det har nu gått så pass långt att t.o.m. Platini sakta men säkert börjar acceptera en framtida konsolidering.

————————————–
* Jag rekommenderar varmt denna artikel som beskriver fenomenet med europeiska ligasystemet.
The consequences of an open labour market in a closed product market in the economic environment of European professional football, Trudo Dejonghe† and Wim Van Opstal – Dec 2008.