Kategori: Premier League

Brutal efterfrågan på tv produkten Premier League

Det var uppenbarligen inte enbart i Norden som jakten efter sändningsrättigheter till Premier League var vild. Det ser ut som att det nya TV avtalet för sändningsrättigheter utanför de brittiska öarna för perioden 2010-2013 uppgår till £1.4 miljarder. Det nuvarande som löper ut efter säsongen ligger på £625 miljoner. Det betyder att de intrenationella sändningsrättigheterna är på god väg att gå ikapp och förbi de inhemska som i den senaste upphandlingen för ett år sedan nådde nivåer kring £1.75 miljarder.
Times har tidigare rapporterat om att £100 miljoner kommer att skeppas iväg till lägre divisioner i form av solidaritetsbetalningar. Även fallskärmarna till från Premier League degraderade klubbar förväntas att öka.
Det har pratats om en bubbla ända sedan 2002 och vi lär få höra det åtminstone ett antal år till. Men så länge mediadistributörerna profiterar så kommer de efterfrågade ligorna att få sin del av kakan. För bara ett par månader sedan redovisade British Sky ökad vinst. Fortfarande är det väldigt lite som pekar på att domedagen skulle vara nära.
Den starka efterfrågan på produkten Premier League drivs av den upplevelse klubbarna skapar. Det är med andra ord det kollektiva resultatet av klubbarnas strategier, ligans konkurrensbalans, dåliga vinstmarginaler för flertalet klubbar samt dynamiken mellan profit- och nyttomaximerande ägare. En relativt avreglerad marknad.
Det jag är nyfiken på är hur mycket av de nya intäkterna kommer från en ökad totalmarknad och hur mycket som är vunnen marknadsandel från andra sportligor och dess sändningsrättigheter?

Premier League vs competitive-balance-tax

Michel Platini och UEFA har sneglat åt Nordamerika och competitive-balance-tax har nämnts som ett alternativ för att förbättra tävlingsbalansen i Europa. (competitive-balance-tax nämns här)

I Premier League ägs två av topp4 klubbarna utav amerikanska affärsmän. Förvärven av klubbarna har genomförts genom skuldfinansiering (LBO). Vi kan därmed dra en parallell där räntenettot, i ManUniteds fall minus £42 miljoner (säsongen 2008/09) och Liverpool-£35m (säsongen 2007/8), fyller en funktion snarlik competitive-balance-tax.

Dessa pengar hade istället kunnat användas till ännu större spelarbudgetar och därmed bidragit till ytterligare en försämring av tävlingsbalansen i Premier League. Det finns en teoretisk modell som säger att tävlingsbalansen i en liga optimeras när storklubbarna är profitmaximerande och de mindre klubbarna nyttomaximerande*.

Så som det är idag självregleras tävlingsbalansen av marknaden. Om inte annat, bra nyheter för Platini.

“Our American friends have known for decades that sports competitions are only attractive if they are well balanced and if no one team possesses the ultimate weapon” -Michel Platini

Varsågod Michel, lösningen på dina problem finns redan.
———————————————
*Social Welfare in Sports Leagues with Profit-Maximizing and/or Win-Maximizing Clubs, Helmut Dietl, Markus Lang, Stephan Werner – Aug 2008.

Ligastart på kontinenten

Augusti närmar sig med stormsteg. Månaden då majoriteten av ligorna i Europa puttrar igång sina respektive verksamheter. Säsongen 2009-10 är något av det första verkliga testet för huruvida lågkonjunkturen kommer att straffa fotbollen. Hittills har klubbarna högst upp i värdekedjan knappt märkt av ”krisen” medan den mindre attraktiva produkten längre ned i pyramiden har fått en del stryk.

Dessutom har de största ligorna redan sålt en betydande del av risken vidare till TV bolagen. Tre av Big5 ligorna har lyckats binda nya TV avtal som löper över 2012. Även Barcelona och Real Madrid har bundna avtal och Serie A ska inom ett år för första gången teckna nytt, kollektivt TV avtal.

Litet axplock från olika ligors senast tecknade TV avtal:
Premier League 2010-2013 upp ca 5% från föregående avtal.
French League 2008-2012 upp ca 2% från föregående avtal.
Bundesliga 2009-2012 upp ca 2% från föregående avtal.
Scottish Premier League 2010-2014 +- 0 från föregående avtal.

Vilka blir årets samtalsämnen?

I det engelska ligasystemet finns det ett antal klubbar utanför det absoluta toppskiktet som har det finansiellt svårt. Höga nivåer vad gäller löner/omsättning – främst i The Championship. Ett beteende som tidigare observerats när klubbar börjar nå insolvens är att nya ägare kommer, köper klubben och får den på fötter igen. Frågan är naturligtvis hur ”credit crunch” påverkat de potentiella ägarnas kreditvärdighet? Samtliga brittiska klubbar som befinner sig i finansiell distress behöver ju inte vara attraktiva för oljeshejker att köpa.

När Newcastle degraderades pratade vissa om ett nytt Leeds. En inte helt obetydlig skillnad är att det sedan ett par år tillbaka numera betalas ut så kallade ”parachute payments” till klubbar som degraderats till The Championship. Dessa klubbar får under två säsonger en fallskärm á ca £12 miljoner/år vardera för att lättare kunna klara fallet. Huruvida det hjälper Newcastle till en snabb comeback i Premier League återstår att se.

Att utnyttja ”parachute payments” skulle annars kunna vara en affärsmodell som profit-maximerande klubbägare kunde bygga sin strategi kring. Ponera att en klubb med profit-maximerande mål flyttas upp till Premier League. Med tanke på att klimatet för nykomlingar i Premier League har blivit betydligt tuffare, finns det för en profit-maximerande klubbägare absolut inga incitamenten att investera i talang den dagen man klarat avancerat till högsta ligan. De fantastiska TV pengarna som Premier League betalar ut låter man bara rinna igenom till nedersta raden. Nedflyttning följer och två års ”parachute payments” aktiveras. Sedan tar man sats för kommande avancemang och repeterar förfarandet.

JoJo lag är en strategi.

************
Bundesliga står och knackar på dörren till den absoluta Europatoppen. Marknadsintäkterna håller redan en mycket hög internationell klass. TV rättigheterna har en bit kvar och ”match-day revenues” likaså. TV pengarna är i huvudsak fixerade fram till 2012. Kommer vi att få se en prishöjning på de idag fullsatta tyska arenorna? Fotboll går i slutändan ut på att vinna och hur stort är tålamodet med att ständigt inte kunna nå hela vägen fram i Europacupspelet?

I våras lanserade Bayern Münchens general manager Uli Hoeness det något banbrytande och kontroversiella förslaget om att den tyska avgiften för TV licensen skulle höjas med €2 i månaden och att Bundesliga därmed skulle kunna ses ”free-to-air”. Tack vare 37 miljoner hushåll pratar vi om €888 miljoner i årliga TV intäkter vilket ska jämföras med de €412m som det nuvarande betal-tv-avtalet ger.

Inte förvånande möttes förslaget med stor skepticism. De som ska finansiera sportslig framgång ska rimligtvis vara de som vill se det ske. Men visst finns en tanke om intäktsmaximering även i Tyskland och de kommande två åren ges gyllene möjligheter att ta nästa steg. Jag tänker på nya skatteregler i Storbritannien samt förväntad utspädning av talang i Italien.

************
I Serie A är all min fokus på den kommande övergången till en central försäljningar av TV rättigheter (from säs 2010-11). Ett första steg togs i maj och redan denna säsong bör linjerna kunna ritas ut.

Till vilket pris lyckas man sälja produkten Serie A till? Vilken distributionsnyckel kommer att antas? Kommer det att begränsa de fyra ”storklubbarnas” konkurrenskraft i Europa? Kommer vi på sikt att få en förändring av ”competitive balance” och kommer de Italienska klubbarna att kunna öka sina ”match-day-revenues”? Svaren på samtliga dessa frågor får vi inte förrän om ett antal år.

************
Michel Platini har så fått en ny måltavla för sina attacker mot ”ekonomisk doping”. För ett år sedan hette skurken Premier League i allmänhet och de amerikanska ägarna i synnerhet.

I våras kom så de första flirtarna med de amerikanska sportaffärsmännen.
“Our American friends have known for decades that sports competitions are only attractive if they are well balanced and if no one team possesses the ultimate weapon”

Och under sommaren har La Liga med Real Madrid och Barcelona i spetsen lyckats fånga Platinis samt många andras blickar.

Länge har en del av Platinis agenda gått ut på att det är privatägda klubbar som har drivit kapprustningen, de sportsliga imbalanserna samt inflationen i fotbollseuropa. Denna tes har nu i sommar fått sig ett par ordentliga käftsmällar när två icke-privata organisationer från La Liga går i bräschen för ”the-arms-race”.

************
Danska ligan har redan startat och förra säsongen slog man alla tiders publikrekord med rekordintäkter som följd. Från och med denna säsong exponeras klubbarna mot en ny distributionsnyckel av TV pengarna. Obekräftade källor säger att endast 33% ska fördelas lika till ligans samtliga klubbar och där sedan merparten distribueras i relation till den sportsliga prestationen.

En sådan nyckel ger rimligtvis incitamenten till överinvesteringar. Det vill säga, investera pengar klubben ännu inte har och hoppas på att sportslig framgång ska bli den sedelpress balansräkningen suktar efter. En vansklig strategi som dock sedan urålders tider är en väl beprövad affärsmodell i fotbollseuropa.

Hur som helst är förändringar i distributinen av resurser alltid intressanta då det får alla möjliga nyckeltal att snurra. Effekterna bör bli fullt synliga efter ett par säsonger.

************
Polska Ekstraklasa har egentligen alla förutsättningar att plocka marknadsandelar i fotbollseuropa. Tacksam demografi, tillväxtmarknad, en stolt fotbollstradition, flera nya arenor i pipe-line och Euro2012 på hemmaplan.

Men alla ligor brottas med sina demoner och för andra året i rad ser det ut som att ligastarten kommer att skjutas fram ett antal veckor. Följetongen är densamma, det vill säga den flera år utdragna korruptionshärvan som fortfarande stör verksamheten och det är ännu inte 100% klart vilka lag som ska degraderas. Dessutom har chefen för utbildning&utveckling av domare nyligen gripits misstänkt som delaktig i härvan.

Trovärdighet – ajajaj.

************
Min spontana känsla efter att ha följt de första kvalomgångarna av denna säsongs europacupspel är att det är de forna öststaterna tagit stora kliv framåt. Dessa marknader är mycket otransparenta och mina teser om ligorna i öst följer myterna. Vi vet förvisso att graden av ”competitive balance” är mycket låg. Men om jag säger hög grad av korruption, lokala minipåvar som göder klubbarna finansiellt så finns det ingen substans bakom, endast fördomar.

Men visst, vi ska nog förvänta oss en viss förskjutning av talang österut. Hur lång och utdragen denna process blir vågar jag inte svara på.

La Liga vs Premier League

The Guardian uppmärksammar faktumet att Premier League nästa vår kommer att drabbas av en brittisk skattehöjning för utvalda målgrupper till 50%.

I kombination med den kraftigt försvagade brittiska valutan kommer det rimligtvis att få konsekvenser och vi bör kunna skönja en viss framtida omdistribution av talang i fotbollseuropa. Även om det brittiska pundet förmodligen förr eller senare till en viss del kommer att återhämta sig.

Spanien och La Liga målas av många upp som en vinnare. Jag vet inte jag, i den nuvarande europeiska strukturen ser jag fortfarande Bundesliga som något av en björn som sakta håller på att vakna ur sitt ide.

Tittar vi på Football Money League (de till omsättning 20 största klubbarna i Europa) finns endast två spanska klubbar representerade. Huvudanledningen till det är att La Liga snart är den enda bland ”big5” ligorna där TV-rättigheterna säljs individuellt av klubbarna. Italien går nästa höst över till den centrala modellen.

Två saker:
All talang i samband med en omdistribution kommer inte att kunna rymmas hos Barcelona och Real Madrid. Det är mycket tveksamt ifall övriga spanska klubbar, skattefördelar till trots kan konkurrera om ”extraordinär” talang. Vi får ju trots allt inte glömma bort Premier Leagues stora försprång på intäktssidan.
Den rekryterade talang som kommer att rymmas hos Barcelona och Real Madrid kommer sannolikt vara tillräcklig för att försämra tävlingsbalansen i La Liga än mer. Och i de flesta av de matcher som de båda storklubbarna med supertalangen varje säsong kommer att spela, kommer det att på förhand inte att finnas en tillräcklig osäkerhet för slutresultatet, för att kunna göra produkten ”La Liga” till den bästa i Europa.

Men jag tror att La Liga som omfattas av skattenivåer på 24%, skulle kunna utnyttja den uppkomna skattesituationen i England genom att gå över till en kollektiv försäljning av TV rättigheter med en viss solidaritet i fördelningen. Men eftersom de fulla effekterna sannolikt skulle skönjas först på lite längre sikt kommer en sådan strukturförändring aldrig att inträffa.

Istället talar presidenten i Real Madrid om nästa steg, ett bildande av European Super League.
Och för tillfället förefaller en sådan modell kanske mest angelägen för just Real och Barca.
Vi kan ju bara fantisera om de TV pengar som en liga innehållande 20 klubbar med den absolut största talangen i sina trupper kan generera. Vi pratar om 380 matcher per säsong.

Och ur ett europeiskt ”competitive balance” perspektiv är det här mycket möjligt den bästa lösningen – att lyfta bort de klubbar som vuxit sig för stora i sina respektive ligor.

Från ett konsumentperspektiv så innebär det att jag och många andra TV tittare kommer att få en än mer kvalitativ produkt där de bästa spelarna på heltid ställs mot varandra.

Det som talar emot är givetvis tradition. Den nuvarande modellen är mycket starkt rotad och det finns bland annat en lokal rivalitet som sätts på spel. Å andra sidan håller de största klubbvarumärkena i Europa att sakta men säkert växa sig alldeles för starka för att den nuvarande modellen ska kunna leva i all evighet.

Vilka faktorer utlöste denna koncentration av talang?
– TV boomen där vi fick en än mer tydlig distribution av resureser till marknader med demografiska fördelar.
– Champions League formatet. UEFA:s egna produkt har haft en stor inverkan till omdistributionen och koncentrationen av talang I Europa.
– Bosmandomen. Den friare rörligheten för spalare har påskyndat en process som ändock hade fortgått.

Jag är dock lite nyfiken över hur man ska hantera skattemässiga differenser mellan klubbarna i en och samma liga.

"Annual Review of Football Finance 2008"

Deloitte har i dagarna släppt sin årliga rapport, ”Annual Review of Football Finance 2008”

Ladda ner high-lights här. Siffrorna avser räkenskaperna för säsongen 2007-08 vilket innebär att säsongen som nyligen avslutats inte är medräknad. De brutna linjerna i översta grafen illustrerar Deloittes prognos för den gångna säsongen. Premier Leagues två utfall visar effekten av den försvagade inhemska valutan.

grafik saxat från bbc.co.uk



Vi ser att Premier League fortfarande är en liga med kraftig tillväxt men där lönekostnaderna stabiliserat sig kring nivåer kring 60%. Här skiljer sig dock siffrorna kraftigt mellan ligans deltagare och jag återkommer med en kommentar kring detta senare.

Bundesliga visade säsongen tidigare upp en överaskande hög lösnamhet, mycket tack vare att ration löner/omsättning befann på väldigt låga nivåer. Nu har man sett sina marginaler pressas när lönekostnaderna ökat snabbare än intäkterna.

Premier League är därför tillbaka på toppen vad gäller lönsamhet.

Jag tror att Tyskarna inom en snar framtid börjar känna doften av sportslig framgång i Europa. Något som kommer att pressa marginalerna ytterligare men sannolikt även innebära högre biljettpriser på de idag välfyllda tyska arenorna.

Tillväxten i Serie A var hög, mycket tack vare Juventus återkomst i högsta ligan. Egentligen ser det ut som att de fyra ligorna utanför Premier League har följts åt i en relativt jämn takt.

Michel Platini har ju pratat om ett lönetak med nivåer kring 50-60% av intäkterna. Siffrorna i grafiken visar att vinnarna vid en sådan reglering finns i Premier League, Bundesliga samt La Liga.

De övriga två ligorna skulle behöva sänka sina lönekostnader rejält vilket skulle kunna innebära ett nettoutflöde av talang från dessa marknader. Lägre kvalitet skulle sannolikt följas upp med minskad marknadsandel och lägre intäkter. Kort och gott, en negativ spiral.

En sådan reglering riskerar med andra ord att direkt öka inbalanserna i den europeiska fotbollen än mer.

Nya förutsättningar i fotbollseuropa?

Serie A klubbarna planerar att bilda en liga lik den modell Premier League är baserad på. Bland annat betyder det inga subventioner från TV pengar till de lägre nationella ligorna. (mer här)

Som jag tidigare skrivit så kommer framtida italienska TV avtal att säljas centralt och distribueras ut till klubbarna i ligan. (här)
Idag förhandlar var och en klubb för sig vilket betyder att de starkaste klubbvarumärkena i Italien har mycket stora konkurrensfördelar.

Som sagt tror jag att en centralisering på kort sikt kan missgynna de Italienska toppklubbarna Juventus, Milan, Inter samt Romas konkurrenskraft i Champions League.

***************

Samtidigt pratas det en del om ett skatteförslag i Storbritannien där höginkomsttagare ska beläggas med 50% skatt. Det skulle innebära att Premier League klubbarna måste öka bruttolönerna för att klara av att behålla sina största stjärnor som ju är attraktiva för konkurrerande klubbar i ”Football Moneay League”.

Den första konsekvensen som jag kan se framför mig är att topp 4 klubbarna höjer biljettpriserna för att försöka försvara sin konkurrenskraft i Europa. Samtliga dessa klubbar har en mycket hög efterfrågan på sina biljetter och nog finns det ytterligare lite utrymme att kuna maximera ”match day revenue”.

Det är dock ofrånkomligt med ett nettoutflöde av talang från Premier League till övriga Big5 ligor.

***************

Min prognos är fortfarande.
Bundesliga kommer sakta men säkert plocka marknadsandelar på den europeiska fotbollsmarknaden.

Sedan återstår det givetvis att se om marknaden i Europa består med dagens struktur. (här)

Försämrade marginaler för ManU säsongen 2007/8

Mycket står på spel för Manchester United i onsdagens kvartsfinalretur mot Porto. Det är en inte helt obetydlig skillnad vad gäller intäkter mellan en kvartsfinal och en final i Champions League. En sorti i kvarten skulle begränsa ”cash-flow” med ett respektabelt belopp under nuvarande bokslutsår.

ManU är världens mest lönsamma fotbollsklubb. Man är ensam om att trots kontinuerligt stora sportsliga framgångar, varje år konsekvent kunna leverera ett starkt positivt rörelseresultat.

Säsongen 2007/08 var inget undantag. Omsättningen landade på £256m vilket är en ökning med drygt 20% från säsongen innan. Kassaflödet från rörelsen blev rekordstora £89 miljoner. En miljon mer än föregående säsong.

Dock försämrades klubbens rörelsemarginal (inkl avskrivningar), från 24% ned till 17%. Detta främst beroende på högre lönekostnader. Ration löner/omsättning upp från 44% till 48%. Priset för sportslig framgång ser därmed ut att ha ökat vilket även speglas på avskrivningarna för spelarförvärv som ökade från £24m till £35m.

Det periodiserade resultatet 2007/08 före skatt för Manchester United Limited blev en vinst på £66miljoner.

Låt oss i stora drag titta på några av varumärket ManU:s bidrag till dess omvärld genom att följa miljonerna och resurserna som rörelsen genererar.

Till sina konkurrenter och fotbollseuropa
Precis som alla andra klubbar utbildar Manchester United fotbollspelare. De spelare som inte anses generera tillräcklig nytta, exporteras till klubbar lägre ned i näringskedjan där de förväntas leverera mer nytta. För denna utbildning erhöll ManU £18m i form av transfersummor.

Samtidigt vill klubben försvara sina sportsliga positioner. Förstärkningar av spelartruppen innebär givetvis att klubben använder en del av de kassaflöden som varumärket ManU genererar till att förvärva spelare och därmed finansiera konkurrenternas balansräkningar. Klubben köpte under perioden spelare från andra klubbar för £46m.

Transfersystemet är ett av fotbollens solidaritetsmekanismer med syfte att stimulera tävlingsbalansen. Omallokeringen av talang samt likvida medel bidrar dessutom till att hålla det europeiska fotbollsystemet flytande (mer om det här).

ManU:s monetära bidrag till övriga fotbollsvärlden blev alltså nettot av transferlikvidena, £28 miljoner.

Till investerarna
Malcolm Glazer heter ägaren men har finansierat förvärvet av ManU genom en struktur till stor del baserad på skulder. De investerare som trodde på prospektet får sin årliga avkastning i form av ränta. Under säsongen 2007/8 betalades £58m ut i räntor till de aktörer som lånat ut pengar till Glazers affär.

Den periodiserade räntekostnaden för perioden var dock högre, £69 miljoner. En mindre del av denna kostnad betalas inte ut nu, istället blir den upplupen och aggregeras skulden fram till dess förfall. (läs mer om skuldstrukturen här)

Till sin ägare
En relevant fråga är givetvis hur Malcolm Glazer ska tjäna pengar på klubben. De periodiserade resultaten i holdingbolaget Red Football Shareholder Limited har hittills varit negativa. Så länge kassaflödena från klubben överstiger ränteutbetalningarna är dock allt frid och fröjd. Det är dock inte helt riskfritt och några av riskerna har jag tidigare specat under länken ett par rader högre upp.

Inte helt otroligt är att bidraget till Glazer kommer den dagen han säljer klubben. Likviden för försäljningen förväntas dels kunna amortera skulderna och dessutom leverera en positiv avkastning på det egna kapital Glazer riskerat i samband med förvärvet 2005.

Forbes senaste subjektiva värdering (här), uppgraderade värdet på ManU till $1.87 miljard, motsvarande £1.25mdr. Frågan är givetvis om det finns potentiella köpare going forward.