Trelleborg redovisar underskott för 2008

Trelleborg har haft årsmöte där man redovisade sitt bokslut för 2008. En omsättning på 24 miljoner och en förlust på 4.4 miljoner blev det.

Till Trelleborgs Allehanda säger klubben att det beror på publiken, tabelläget och oförmågan att sälja spelare. Att skylla på det sportsliga kan ju förefalla lite märkligt. Man kan inte begära mer av en klubb som omsätter minst i allsvenskan. Ni känner till mantrat vid det här laget… ”the main variable that gives long term assurance of sports successes is the total turnover of the club”

Budgeten vad gäller biljettintäkter var 6.6 miljoner men utfallet landade endast på 3.8m, hur tänkte man här?

Klubbens elitlicens säkras nu av finansmannen Rune Andersson som går in med ett villkorat lån som täcker underskottet.

Jag kan tycka att finns en stor deskripens mellan klubbens kommunikation i turerna kring Rasmus Bengtsson och de nyckeltal bokslutet levererar.

Läs hela artikeln i Trelleborgs Allehanda här.

Därför gick inte Alvaro Santos till Helsingborg

Supportrar lever ofta i en ”drömvärld” utan att behöva ta hänsyn till verkligheten. Gott så.

Från Helsingborgs balansräkning per 31/12-07

Varulager: 0.15 miljoner
Kundfordringar: 13.6 miljoner
Övriga fordringar inkl skatt: 1.7 miljoner
Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter: 4.7 miljoner
Kassa & Bank: 4.4 miljoner
Summa omsättningstillgångar: 24.1 miljoner

Summa kortfristiska skulder: 39.3 miljoner

Balanslikviditet*: 0.6 – allt annat än optimalt

Följande kassaflöden kan vi sannolikt anta under 2008:
Rörelsen 2008: negativt – med justering för poster som inte ingår i kassaflödet (avskrivningar) kanske klubben landar +-0 i ”cash-flow from operations”.
”extraordinärt”: för andra året irad, två spelare utköpta från sina kontrakt under november 2008 – inte gratis.
Försäljningen av McDonald Mariga: 4-5 miljoner
Försäljningen av Razak: 12(?) miljoner

Vi kan med andra ord anta att Helsingborgs balanslikviditet sannolikt fortfarande befinner sig under 1. Hur förändringarna i rörelsekapitalet varit under 2008 känner vi ännu inte till.

Varje spelarinvestering innebär en risk och Helsingborgs balansräkning ger ju inte jättemycket utrymme till risktagande.

Så som jag ser det och med bakgrund av ovanstående anser jag det var mycket sunt agerat, framför allt som klubben kommunicerat att man vill stärka defensiven. Framför allt då vi går in i en tid med mycket osäkra framtida intäkter.

Det behöver inte vara mer invecklat än så.

Externt kapital sade någon…
Då det inte är rest, har vi två möjliga utfall.
– Det finns inget kapital på ”marknaden”
– Klubben anser priset på pengar vara för högt

End of story.

Hur Örgrytes balansräkning ser ut har jag ingen aning om. Vad som är fel för en klubb betyder inte samtidigt att det inte är rätt för en annan.

Vi ska även lägga på minnet att mycket i den här branschen handlar om tur och tillfälligheter. Som att ha finansiering på plats när intressant prospect plötsligt dyker upp. Hade t.ex denna transfer varit möjlig utan att Ola Toivonen hade sålts till PSV? En händelse helt utanför klubbens kontroll.

————————————————
* Läs mer om balanslikviditet genom att trycka på länken.

Exempel på beslutsmodell vid spelarförsäljningar?

Att det inte är lätt att sälja spelare på beställning lärde vi oss förra vintern när Rami Shaaban skulle finansieras och utan att ha fakta på bordet kan vi misstänka att Trelleborg hade hoppats på ett bud från utlandet på Rasmus Bengtsson denna vinter. Klubbens chans att få betalt för talangen minskar nu för varje dag som går.

Men trots knappa tolv månader på kontraktet, en stark säsong bakom sig, U-21 meriter samt A-landslagsdebut återfinns Rasmus kvar i Trelleborgs trupp. Varför ska han förlänga sitt kontrakt och göra det svårare för andra klubbar att förvärva honom?

Det är nog ingen överdrift att konstatera att ”generic” allsvenska spelare är ”svårexporterade” men att det finns en efterfrågan efter tung kvalitet och extraordinär talang. ”Medelmåttig” talang finns det gott om runt om i fotbollsvärlden och det ska till något extra för att köpare ska betala summor värda namnet för att köpa loss ett kontrakt. Sedan är det som vanligt, inga regler utan undantag.

Så hur ska en klubb som befinner sig i de nedre regionerna av fotbollens värdekedja förhålla sig när man får ett bud på en av sina spelare? För dessa klubbar fyller spelarförsäljning en mycket viktig roll vad gäller finansiering. (se här)

**********************

Det finns säkerligen en hel del aspekter att tänka på.

– Behövs likviditeten för transfern för att finansiera den fortlöpande verksamheten och därmed inte riskera sin fortlevnad?

– Hur stor nytta fyller spelaren för att klubben ska nå sina kortsiktiga målsättningar? Är spelaren så pass intressant för omärlden att det kommit bud högre uppifrån i värdekedjan, kan en allsvensk klubb inte räkna med att denna spelare kommer att vara en del av klubben på längre sikt.

Skulle beslut fattas anbart baserat på finansiella parametrar och utan hänsyn till den sportsliga nyttan, skulle en enklare beslutsmodell kunna se ut enligt nedan.

Beslutsträd (klicka på bilden för bättre upplösning)

Modellen bygger på antagandet där spelaren har två år på konraktet. Vi kan använda Charlie Davies som ett exempel.

Den röda delen värderar ett säljbeslut när väl klubben fått ett slutbud på X kronor.

Eftersom vidareförsäljningsklausuler mer än ofta skrivs in har jag estimerat med ett scenario där sannolikheten till vidareförsäljning är 0.2 och pay-offen vid en vidareförsäljning är 5 miljoner. Värdet av händelsen blir sannolikheten (0.2) x 5 miljoner = 1 miljon.

Det förväntade värdet av att sälja Charlie idag blir således X+1

Den gröna delen värderar ett beslut där klubben tackar nej till budet.
Följande scenarios kan hända under 2009.

1)Charlie gör succé – skattad sannolikhet 0.5 – nytt bud vid nästa transferfönster till priset Y.
2) Charlie kan bli långtidsskadad – skattad sannolikhet 0.2
Detta scenario ger två nya efterföljande scenarios:
2a)Med max ett år kvar, väntar Charlie ut kontraktet och går som Bosman – skattad sannolikhet 0.5

2b)Transfer med ett år kvar på kontraktet – skattad sannolikhet 0.5 – priset vid transfern blir X*0.45 (skattat enligt empirin från Bundesliga där ett år mindre av kontraktet reducerar priset med upp till 55%)

3) Charlie fortsätter prestera såsom 2008, varken mer eller mindre – skattad sannolikhet 0.3 – Nytt bud nästa transferfönster X*0.73 (skattat enligt empirin från Bundesliga där ett år mindre av kontraktet reducerar priset med upp till 55%)

Det förväntade värdet av att behålla Charlie blir således 0.5Y+0.22X+0.05X

Vi kan således simulera den uppsida (Y) som krävs för att ”behåll” ska vara försvarbart. (0.5Y+0.27X > x+1)

Det ger oss Y > (0.73X/0.5)+1

Har klubben idag fått ett bud på 10 miljoner måste klubben, baserat på givna antaganden, värdera Charlies potential att utvecklas, prestara och producera så pass väl att det framtida budet Y måste överstiga 15.6 miljoner för att ett ”nej tack” ska kunna räknas hem ur ett finansiellt perspektiv.

vid ett bud på 15 miljoner måste Y överstiga 22.9 miljoner
vid ett bud på 20 miljoner måste Y överstiga 30.2 miljoner
vid ett bud på 25 miljoner måste Y överstiga 37.5 miljoner
osv…

Hur man sedan bakar in den nytta spelaren genererar till truppen vid ett ”nej tack” till modellen är ju en inte helt oviktig knäckefråga.

Det som jag misstänker ofta är avgörande för underkapitaliserade klubbar, är risken att inte kunna finansiera sin balansräkning genom att tacka nej.

********************

Modellen blir sannolikt inte applicerbar högt upp i fotbollens värdekedja.

********************
OBS att samtliga skattningar är mina egna med sannolikheter baserade på magkänsla och priser baserade på en empirisk studie från Bundesliga. Kick-back på vidareförsäljning iden röda delen endast en grov höftning.

********************
Ingen hänsyn har tagits till inte helt oviktiktiga likviditeten i transfersystemet och ”fotbollsinflationen”.

Därför slog Premier League transferrekord

Transferfönstret är stängt. För min del har det varit en intressant period eftersom Manchester Citys jakt på talang och kvalitet resulterade i ett utfall helt enligt förväntnigarna baserade på modellen.

Klubben spenderade mer än hiskliga £50 miljoner på Shay Given, Nigel De Jong, Craig Bellamy och Wayne Bridge. Sanslös inflation på i mina ögon begränsad talang!

Mycket pengar på banken betyder inte automatsikt att talang kan förvärvas. Talang är nämligen en av fotbollens trånga sektorer och den är svåråtkomlig och dyr när motpartena i förhandlingarna är nyttomaximerare samt har en likvid situation som inte äventyrar klubbens fortlevnad.

Man kan ju dessutom undra hur smart det är att på förhand gå ut med information om att man i januari önskar värva spelare för £100 miljoner. För motparterna i förhandlingarna blir det lite som att stjäla godis från småbarn.

*****************

Deloitte konstaterar att Premier League klubbarna spenderade
mer i transferpengar januari 2009 än 2008. £160 miljoner handlade de engelska klubbarna spelare för vilket uppges vara £10 miljoner med än motsvarande period året innan.

Många hävdar därmed att de engelska klubbarna är immuna mot ”credit-crunch”. Än så länge ökar ju de löpande intäkterna tack vare sedan tidigare bundna TV avtal.

Jag håller dock inte med att det just är detta faktum som drivit transfernivåerna denna vinter.

ManCitys ägare Abu Dhabi United Group:s kapitalinjektioner bidrog givetvis till att hålla priserna uppe. Viktig och mycket intressant är även informationen om att hela 105 av de 160 miljonerna bytte ägare internt mellan Premier Leagues klubbar. Vi kan med andra ord anta att velociteten har ökat, dvs fekvensen och återanvändadet av samma pengar vilket enligt ”Quantity-Theory-Of-Money” även det bidrar till högre priser/inflation.

T.ex omsattes merparten av pengarna inblandade i transfern avseende Robbie Keane två gånger om, det endast inom loppet av ett halvår – snacka om flöden. Tottenham som var den klubb som spenderade näst mest (£45m) efter ManCity hade ju laddat sin transferkassa rejält under förra fönstret där man förutom Robbie Keane även för stora pengar sålde Dimitar Berbatov till ManU.

Så förklaringen är egentligen lika tråkig som enkel. Kommer ni ihåg den förenklade formeln för inflation?

P = [M*O]/T där:
M = totala antalet pengar i transfersystemet
O = velociteten (frekvensen)
T = talang, det vill säga det reala värdet på all kvalitet
P = prisnivå

ManCity ökade ”M” och ifall ”O” dessutom ökar, får vi ytterligare en hävstång till inflationen – ”P”.

Rent konkret innebär det samtidigt att Premier Leagues aggregerade talang, trots rekordtransfers, inte förbättrats särskillt mycket i relation till omvärlden. Det försvagade pundet kan ju även det ha bidragit till att man shoppat runt på hemmaplan istället. Importerad talang har för engelska klubbar helt enkelt blivit dyrare än tidigare år.

*************************

Är då Premier League verkligen immunt mot ”credit-crunch”? Som jag skrivit tidigare, de starkaste klubbvarumärkena kommer alltid klara sig. Många av de mindre klubbarna ser även ut att ha icke rationella ägare som pumpar in kapital för att täcka underskott. De omtalade skulderna är, så länge de är ränte- och amorteringsfria, endast av akademiskt intresse.

Vi ska dock komma ihåg att vi än så länge bara är på väg in i en lågkonjunktur och frågan är hur länge dessa ”football-manager investerare” klarar av att pumpa in pengar? Som jag varit inne på tidigare, erfarenheten säger att priset på talang i fotbollen korrigeras nedåt först när det brakar åt helvete. Vad händer i såfall sen?

Svårt att säga eftersom fotbollen ändå lever i sin egen lilla värld och det finns massor av mer eller mindre troliga scenarios. Men vi kan ta det en annan gång.

************************

Imorgon går vi igenom en enklare teoretisk beslutsmodell vid spelarförsäljningar.

——————————————-
1 GBP ~ SEK 11.80

Komplettering till "Höjden av nyttomaximering"

Med bakgrund av empirin från Bundesliga där studien ger oss skattade värden för olika löptider på spelarkontrakt, anser jag nyckeltalet ”genomsnittlig kontraktslängd” vara högst relevent vid analys av fotbollsklubbars ekonomiska status.

Därför kompletterar jag inlägget ”Höjden av nyttomaximering” med följande information.

Data har insamlats från bloggarna Bondegatan och …grönvita sidan upp! samt Hammarby Fotbolls officiella hemsida där information om signerade nya kontrakt hämtats.

*************************

Hammarby gick in i januari 2006 med en genomsnittlig kontraktslängd på approx 1.70 år. Ett år senare låg samma nyckeltal på ca 1.90 år efter att ett antal startelvespelare lämnat som bosman. Ett gediget och krävande arbete med att säkerställa truppen stod på agendan.

Detta i en tid med både kraftig allsvensk löneinflation men även inflation i transfersystemet på grund av alla riskkapitalupplägg som pumpat in likviditet i systemet utan att klubbarna utvecklat sina organisationer vad gäller scouting och talangutveckling. Mer pengar i omlopp i kombination med samma eller lägre utbud av talang ökade priset per ”talangenhet”.

Medvetet eller omedvetet hade Hammarby Fotboll till säsongen 2006 maximerat ”talang” inom ramen för de två andra trånga sektorerna och budgetrestriktionerna (lönebudget samt likviditet).

Likviditeten har under årens lopp varit under konstant stress, det vill säga mindre än 100%
Likviditeten är ju en trång sektor när nya kontrakt ska skrivas med alla extra utbetalningar som hör till.

Kassalikviditet* Hammarby Fotboll AB
per 31/12-02 – 51%
per 31/12-03 – 91%
per 31/12-04 – 83%
per 31/12-05 – 72%
per 31/12-06 – 91%
per 31/12-07 – 91%

Slutnotan för säsongen 2006 blev enligt mitt sätt att se det mycket hög där alternativa kostnader landar på resultaträkningen så sent som 2008.

***************************

1:a januari 2009 var den genomsnittliga kontraktslängden approx 2.20 år.

————————————–
* Läs kortfattat om kassalikviditet genom att trycka på länk.

Parken S&E – funding på plats

Då ser det ut som att Parken Sport & Enterteinment har fått garantier med omfinansiering av de skulder på balansräkningen som går till förfall. Inga konstigheter i vanliga fall, en het potatis i ”credit-crunch” tider där likviditet är en trång sektor på kredimarknaderna.

Så länge koncernen fortsätter vara lönsam är man ”going concern”.
För lönsam är man. Det ska bli intressant att se priset på pengar, dvs räntan bolaget finansierat sin balansräkning på.

Börsintroduktion vs sportsliga resultat

En i dagarna publicerad undersöking har försökt svara på ifall börsnotering av fotbollsklubbar inneburit en bättre prestation på fotbollsplan.

Att man valt den sportsliga prestationen som nyckeltal motiveras med att det bäst speglar förmågan att utnyttja och allokera resurser. (pengar & talang – min anm)

22 klubbar från AIK till Juventus som börsintroducerats under perioden 1994-2007 var med i urvalet.

Tre hypoteser har testats.

i. Fotbollsklubbar presterar bättre i nationella tävlingar efter börsnotering än innan introduktionen.
ii. Fotbollsklubbar presterar bättre i internationella tävlingar efter börsnotering än innan introduktionen.
iii. Aktiepriserna reflekterar en perfekt bild av fotbollsklubbars prestion, historiska samt förväntade framtida.

Slutsatsen blev att fotbollsklubbar, sett till den sportsliga prestationen inte gynnats av en börsnotering. Generellt presterar fotbollsklubbar inte bättre resultat efter en börsintroduktion än innan.

Mindre klubbar i lägre divisoner till stora ligor uppges ha haft vissa positiva effekter och på den internationella scenen har man noterat små förbättringar som dock inte är statistiskt säkerställda.

Vad gäller aktiepriset, så återspeglar det historiska prestationer samt internationella prestationer innevarande period men ger ingen förutsägelse om framtiden.

Vad kan vi lära oss av detta? Förmodligen inte mycket. En börsnotering kan dock underlätta för klubbarna att resa eget kapital till en relativt billig kapitalkostnad genom aktie-emissioner.

Intressant och relevant för slutsatsen vore kanske att analysera hur många utav introduktionerna som har drivits fram av finansiell distress med syfte att hålla klubben flytande efter att ha fallit offer för ”the arms race”.

———————————————————————

The Benefits of Financial Markets: A Case Study of European Football Clubs
, Conor McKeating , Dirk G. Baur – Jan 2009

FotbollsEuropa 2007 – intäkter vs talang

Innan siffrorna för 2008 börjar ramla in kan det av intresse att få ett helhetsgrepp över den europeiska fotbollsmarknaden.

Bilden nedan visar marknadsandelarna för ett antal grupper i Europa. Big5 äger 52% av intäkterna. Sedan kommer… ingenting, innan big5:s lägre divisioner lägger beslag på 16%. Allsvenskan tillhör kategorin ”övriga 1:a ligor” med 15% och superettan ryms i ”övriga lägre ligor”.

UEFA och nationella förbund äger 14% av kakan.
Allsvenskan har 0.64% av den europeiska marknaden. Räknar vi bort UEFA och räknar bara på ligorna blir allsvenskans marknadsandel 0.69%

bild 1. marknadsandelar intäkter exklusive transfer 2007
datakälla: deloiite.pl – ”finansowa ekstraklasa”
(klicka på bilden för högre upplösning)

Det mest intressanta och relevanta vore ju att mäta allsvenskans tillväxt i relation till sin grupp och kanske även gruppen innehållandes Big5:s lägre divisioner då det främst är dit den allsvenska talangen distribueras. Dessa nyckeltal bör förväntas att monitoreras i SvFF:s årliga rapport av de allsvenska klubbars ekonomier. Men än så länge lyser dessa med sin frånvaro.

***********************

Eftersom vi enligt ”Football-Asset-Pricing-Model”* vet att det finns ett visst linjärt samband mellan intäkter och sportslig prestation, kan vi approxmera marknadsandelarna i Europa avseende talang, dvs kvalitet på fotboll.

Antagandet bygger på att FAPM gäller i Europa där all identifierad och därmed känd talang aggregeras till 100%.

UEFA samt nationsförbunden lyfts bort eftersom dessa förbund inte avlönar talang på daglig basis.

Vissa lokala avvikelser kan givetvis påverkas av skattesubventioner, olika redovisningsprinciper, ej redovisade intäkter, ”kreativ bokföring” samt en viss tröghet i distributionen av talang på grund av bundna kontrakt som inte köps loss.

bild 2. approximerad fördelning av fotbollstalang(kvalitet) 2007
(klicka på bilden för högre upplösning)

——————————————-
* se nedan ang ”Football-Asset-Pricing-Model”
FAPM#1
FAPM#2
FAPM#3
FAPM#4

Agenternas skräck och hotet från väst?

Agenternas skräck ligger nu uppe för diskussion. UEFA och klubbarnas branchorganisation ECA diskutetar en eventuell begränsning av utgifter för löneersättning. (mer här)

Lönerersättningar ska kunna begränsas av klubbarnas intäter från biljetter, marknad & merchandise samt TV. Finansiella tillskott från ägare kommer med andra ord inte kunna trigga lönekostnaderna. Jag misstänker att ration löner/omsättning kan tänkas att regleras.

Sunt. Även om vi kanske får se ”kreativa lösningar” vad gäller ersättning till fotbollsspelare.

Skulle en reglering kunna skapa en möjlighet för Major League Soccer att konkurrera om de större affischnamnen måntro? Skulle så bli fallet, kan det ju bli ett utflöde av talang till andra sidan Atlanten. Och därmed sannolikt även en viss omallokering av de globala TV pengarna inom fotbollen.

Spännande.

Newcastle – "The Board does not recommend the payment of a final dividend for the period ended 30 June 2008"

Newcastle United Limited som enligt Deloitte Football Money League omsatte 14:e mest i fotbollseuropa år 2007, är fast i den engelska ligasystemets ”the arms race”.

Bokslutsåret 1/7-2007 till 30/6-2008 redovisar klubben en förlust på £20miljoner (-£34.2m –2006/07). Tack vare det nya treåriga TV avtalet Premier League tecknade inför förgående säsong ökade Newcastle sina intäkter till £99m under 2007/8 (£87.1m –2006/07).

Precis som gäller för de flesta fotbollsklubbar i Europa är det överinvesteringar i spelartruppen som tynger resultatet. Lite drygt 70%* utav intäkterna bränns av i lönekostnader. Investeringar i transfersummor uppgick under verksamhetsåret till £22m. Ett belopp som aktiveras på balansräkningen med årliga avskrivningar under kontrakttidens längd.

Newcastle tjänade dock pengar på transfern och profit från ”player-trading” landade på £10.8m (-£2.1 — 2006/07).

Resulatet har påverkats negativt i och med det brutna kontraktet med managern Glenn Roeder där kostnaden för detta uppges ha landat på £1.1m. Ytterligare £4.6m i kostnader uppges ha tillkommit på grund av övriga förändringar i management.

Med tanke på att sparkade tränare hos klubbarna i det mellersta- och nedre skiktet av ligan snarare är en regel än ett undantag, kan man ju fråga sig om det kan klassas som extraordinärt?

Som plåster på såren fick Newcastle ut £6.7m från sin försäkring när Michael Owen gick sönder.

********************

Föregående bokslutsperiods underskott är dock inga kioskvältare. Den ansamlade förlusten i Newcastle United Limited uppgår nu till £132m. Ett underskott som på balansräkningen finansieras genom bland annat £112m i skulder med en löptid längre än ett år. Under föregående år omfinansierade ägaren Mike Ashley klubbens skuld genom att amortera en gammal kreditlina á £100m genom ett personligt lån till klubben som nu ligger på dess balansräkning. Lånet har under 2008 varit ränte och amorteringsfritt men kan enligt rapporten prissättas till LIBOR + 0.5%.

Periodens underskott finansieras genom kapitaltillskott från ägaren som aggregeras skuldsidan på balansräkningen. Och så länge ägaren vill göda systemet med dessa kapitaltillskott är inte klubbens likvida situation i fara.

*********************

Newcaste United har den senaste tiden varit föremål för spekulationer om ett ägarbyte.

————————————
* Premier League snittet var 63% perioden 2006/07
Snittet i Championship 79% samma period.
1 GBP ~SEK 11.3