FAPM – empiri från svensk elitfotboll

Sambandet mellan intäkter och sportslig framgång i allsvenskan samt superettan under perioden 2000-2008. Intäkterna avser driften, exklusive spelarförsäljningar. Datakälla: svenskfotboll.se
(klicka på bilden för högre upplösning)

Sambandet mellan intäkter och sportslig framgång i allsvenskan under perioden 2000-2008. Intäkterna avser driften, exklusive spelarförsäljningar. Datakälla: svenskfotboll.se
(klicka på bilden för högre upplösning)

Eftersom SvFF vägrar att specificera klubbarnas respektive lönekostnader kan vi inte ta fram något samband mellan lönekostnader och sportslig framgång i allsvenskan.

Istället har jag roat mig med att göra en regressionsanalys över sambandet mellan intäkter och sportslig framgång. Ett sådant samband har tidigare konstaterats i England. Metoden är lik den som Szymanski använder vid estimering av sambandet löner vs sportslig framgång. Jag har med andra ord använt sportslig framgång som den beroende variabeln och intäkter som den oberoende (y=a+bx).

Sportslig framgång (y) definieras genom: [-ln(pi,t/(n+1-pi,t))] där n är antalet lag i ligan och p är klubben i:s placering säsong t.

Intäkter (x) definieras genom: [ln(Ri,t/Rmedel,t)] där Ri,t är intäkter för klubb i säsong t, och Rmedel,t är ligornas snittintäkt säsong t.

Det finns ett positivt samband mellan intäkter och tabellposition men förklaringsgraden är inte mer än 34% i allsvenskan. Inkluderar vi Superettan i modellen ökar förklaringsraden naturligt till 64%. Trots allt är t.ex. klart mindre än motsvarande siffra från engelsk ligafotboll.

Låt oss försöka spekulera i varför.

  • Det finns färre klubbar i allsvenskan vilket innebär färre antal matcher. Fler matcher ger mindre påverkan från slumpfaktorer såsom felaktiga domslut, skador etc.
  • Allsvenskan är Europas, sett till intäkter, mest jämna liga. Den besitter dessutom en mycket jämn tävlingsbalans vilket rimligtvis stimulerar omkastningar i tabellen från säsong till säsong.
  • Ett antagande skulle kunna vara att klubbar med större resurser rekryterar talang vilken inom relativt kort framtid förväntas flytta utomlands. En högre spelaromsättning som följd, vilken rimligtvis borde inverka negativt på prestationen. Extra kännbart blir det i en en mycket jämn liga.
  • Klubbarna finansierar sig genom andra intäktskällor. Under 2000-talet har spelarförsäljningar stått för hela 15-20% av klubbarnas totala intäkter. Något som täcker de stora driftunderskott allsvenska klubbar varje år redovisar.
  • Under 2000 talet har vi dessutom sett olika riskkapitalmodeller som på kort sikt gett en hävstång utöver klubbarnas ordinarie intäktskällor.

Men vi kan även tolka resultaten efter resonemanget där sportslig framgång ger en pay-off i form av högre intäkter. Här ser vi tydligt att de allsvenska klubbarna inte klarat av att kapitalisera sin sportsliga prestation. Kanske är klubbarnas logistik en trång sektor.

Den låga förklaringsgraden i allsvenskan indikerar även att det rimligtvis bör finnas en hel del outnyttjad potential. Hade allsvenskan drivits av ett fristående bolag med intäktsmaximering för ligan som helhet som mål, skulle vi rimligtvis se en hel del strukturella förändringar gentemot dagens regim.

Sammanfattningsvis kan vi säga att intäkter från matchdag, marknad & sponsring samt TV & centrala avtal hittills inte varit en lika stor konkurrensfördel som på andra fotbollsmarknader.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s