Finanskrisen har ytterligare ökat gapet mellan stora och små

Läser på idrottensaffarer.se om en studie av den skandinaviska fotbollen och den påstådda ”krisen”. Tvärtom, finanskrisen har istället öppnat en dörr åt de svenska elitklubbarna.

Faktum är att lågkonjunkturen har slagit hårt åt flera andra ligor lägre ner än i näringskedjan än ”Big5” och alla brottas med liknande bekymmer. Och det är egentligen det som är mest intressant eftersom det i första hand är dessa ligor som konkurrerar om allsvensk talang. Och har verkligen Skandinavien förlorat i konkurrenskraft mot dessa marknader?

Sedan ”glansåren” 1979-1995 ja, men å andra sidan är det är en tydlig trend över hela linjen där kommersialiseringen dragit isär konkurrenslandskapet och ökat gapet mellan den stora och de små. Finanskrisen har förstärkt denna effekt ännu mer och har dessutom skapat en del obalanser.

Den holländska fotbollen (här och här) visade en ackumulerad förlust på €90 miljoner och enbart 6 av 37 professionella klubbar anses vara ”finansiellt hållbara”. Två klubbar har blivit bail-outade av sina respektive städer och 14 stycken är under hård finansiell distress.
I den skotska ligan har kostnaden för spelarlönerna minskat med £3 miljoner. Trots det har 8 av 12 klubbar sett sina respektive wages to turnover ratio överstiga 60%. Intäkterna har slaktats.

”Over the course of the 2009/2010 season, 83% of SPL sides saw a fall in match ticket sales, 67% experienced a drop in season ticket sales and 66% found merchandising was down.”

Artikeln gör även en något märklig jämförelse och koppling mellan Malmö FF:s sändningsrättigheter och Real Madrids dito. Förvisso är de allsvenska sändningsrättigheterna mindre värda än de i Norge och Danmark. Å andra sidan är de inte så mycket mindre värda än hos en till befolkning större och till europaranking bättre liga i land som Belgien.

In terms of broadcast rights the Belgian Jupiler League, as a whole, brings in 44.7 million for a three year deal and about 14.9 million Euros annually.

Flera ligor upplever en tillbakagång, inte bara på grund av en minskad efterfrågan men även beroende på att de mindre klubbarna i Big5 ligorna upplever ett kreditproblem och inte kunnat förvärva spelare från ligorna under i samma utsträckning som tidigare.

För vissa ligor och klubbar kan denna nedgång komma att bestå och bli smärtsam eftersom många före detta storklubbar riskerar att se sig passerade av i framtiden nyetablerade ”midmarket” klubbar från forna öststaterna.

Det som förvånar mig däremot, är den motståndskraft mot recessionen som de största klubbarna i Europa har visat under de två senaste åren. Globaliseringen av produkten fotboll har naturligtvis bidragit till detta.
Klubbarna som representerar Deloitte Football Money League, det vill säga de 20 till omsättning största i Europa, har visat en stark tillväxt under lågkonjunkturen. Bilden nedan illustrerar det ökade gapet.

Bilden av de ökade klyftorna illustreras bäst i Spanien och England. Till vänster ser vi de nytto-maximerande spanska toppklubbarnas 30 poängsgap ned till tredjeplatsen. Till höger profit-maximerande Manchester Uniteds vars rörelseresultat har upplevt en ökning på närmare 40% sedan 2007.

Det vi även borde kunna se är en ännu större polarisering i mindre ligor med tydliga marknadsledare. Dessa klubbars etablerade intäkter från de tre intäktsklasserna matchdag, marknad och television, stärks dessutom av de växande intäkterna från regelbundet spel i Europa. 
Danmark och Norge är tydliga exempel här där FC Köpenhamn och Rosenborg är de stora vinnarna. I detta inlägg visar jag hur finanskrisen har ”förlamat” den sedan tidigare ökade konkurrensen i norska Tippeligan. Den stora risken är naturligtvis att dessa två ligor blir något av ”enklubbsligor” där ligan i sin helhet kan komma att uppleva en recession med en minskad nationell och lokal efterfrågan. I detta inlägg skrev jag kortfattat om de utmaningar som den danska SAS ligan står inför.

Ur detta perspektiv borde rimligtvis allsvenskan ha en stor konkurrensfördel. De svenska klubbarna kommer aldrig kunna mäta sig med de allra största igen, men det finns möjligheter att bli mer konkurrenskraftiga gentemot skiktet strax under. Ligan är kommersiellt underutvecklad och kan komma att ha hela denna resa framför sig. Allsvenskan har idag små inträdesbarriärer som borde ge incitament till investeringar i talang men även i nya matchdags-faciliteter. Senast i raden är div 1 klubben Öster som lyckats med konststycket att övertala sin kommun att bära den finansiella risken i en 190 miljoner kronors investering.

Vi får inte glömma bort att lågkonjunkturer är viktiga och oerhört nyttiga då de brukar medföra en utrensning av mediokerhet och ger upphov till att man ifrågasätter och ger upp gamla och dåligt fungerande tillvägagångssätt. En självrannsakan, vilken Anders Olshov efterlyser.

I mina ögon har svensk elitfotboll en tillväxtpotential samtidigt som danskarna och norrmännen riskerar att behöva brottas med en paradox of power problematik. Den för tillfället lägre aktiviteten på transfermarknaden är samtidigt ett gyllene tillfälle för de svenska klubbarna att börja fokusera på produkten istället för ”player trading”

Det är inte heller omöjligt att den ökade polariseringen i Europa så småningom resulterar i en liga-konsolidering lik den i början av millenniet föreslagna Atlantic League. Men fram till dess bör de svenska klubbarna få en möjlighet att få växa och utvecklas på vår hemmamarknad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s