Power of the market

Olof Lundh låter meddela på sin Twitter, ”Flyger Norwegian som installerat bredband i flygplanet och BJUDER på det. Stort.”

Varför i herrans namn skänker flygbolaget bort bredband när man i själva verket har monopol på just denna specifika tjänst uppe i luften? Har man blivit tvingad till att leverera det? Nej, det fria bredbandet är varken en produkt som beställdes av luftfartsverket eller en produkt som reglerats och placerats in av någon centralorganisation. Det fria bredbandet är ett resultat av strävan efter att maximera egennyttan hos Norwegian Air Shuttle ASA:s ägare. Det vill säga att överleva och leverera vinst på en konkurrensutsatt marknad. Och för att kunna göra det så måste man rimligtvis göra sina kunder förhållandevis nöjda. Det fria bredbandet är därför inte alls särskilt ”stort”, det är så enkelt som the power of the market. För även den aktör som har tagit fram tekniken har drivits till utveckling av konkurrensen på sin marknad.

När Bayern Münchens president Ulli Hoeness i ett Offside-reportage menade att passagerarna i business class gjorde det möjligt för andra att flyga billigt i ekonomiklass så kunde ingenting vara mer fel än så. Flygbolagen hade mer än gärna tagit ett högre pris även i ekonomiklass men konkurrensen tillåter inte det och bolagen måste på ett effektivt sätt differentiera sina priser.

1978 avreglerades flyget i USA när alla nationella bolag fick tillträde till samtliga linjer och prissättningen blev fri. Denna avreglering var dock inte fri utan gällde enbart flygbolag med amerikanska ägare. Southwest Airlines blev pionjären bland lågprisflyg och tack vare en ny affärsmodell bidrog man till att öka den totala marknaden genom att konkurrera med och ta marknadsandelar från andra kommunikationsmedel såsom tåg och bussar.

Avregleringen i USA ledde till större effektivitet och lägre priser vilket var tilltalande för beslutsfattarna även i Europa där marknaden gradvis har avreglerats. 1993 fick vi en första liberalisering av den internationella trafiken mellan europeiska länder och 1997 fick flygbolag full trafikrätt inom EU.

Den mer liberala flygmarknaden har inte enbart gett oss billigare flygresor, det har gett oss en bättre och bredare flygprodukt och det ökade antal flygbolag har ökat antalet resenärer och tillåtit fler människor att se sig runt om i världen. Vi ges bland annat en möjlighet att välja om vi önskar göra en trade off mellan pris och bekvämlighet. Men flygbolagens beslut och strategier är inte baserade på vad som är bäst för flygindustrin i stort, de är i första hand baserade vad som är bäst för deras respektive aktieägare. Och den produkt vi som konsumenter upplever är en funktion av samtliga flygbolagens individuella beslut under rådande marknadsförutsättningar. Marknadsförutsättningarna ställer samtidigt krav på resultat. Bland andra har Sterling och FlyMe slagits ut från den nordiska marknaden på grund av dåliga prestationer.

Som några kanske förstod så var nyheten om den uppgjorda allsvenskan inte sann utan bara ett första april skämt. Samtidigt ville jag belysa problematiken att se och försöka utveckla ligan utifrån ett produktperspektiv. Det vill säga att gemensamt fattade beslut som görs för att maximera ligans nytta. Jag menar att klubbarna istället och i första hand måste maximera sin egennytta vilket över tid leder till en bättre allsvensk produkt.

Individuell egennytta som oavsiktligt, genom ekonomisk utveckling leder till fördelar för andra. Adam Smith kallade det för den osynliga handen. Begreppet är dock väldigt abstrakt så naturligtvis letar man efter andra faktorer som man tror sig har utvecklat andra ligor. Ofta har dessa faktorer dock en begränsad effekt. I Bundesligas fall aktiverades en mekanism genom en finansiell chock vilket skapade en serie av händelser hos respektive klubb vilket ledde till att ligan upplevde en fantastisk utveckling. Och ska man kunna ta ytterligare ett steg så krävs det att man kommer förbi ett antal trösklar som bromsar en ny större tillväxtvåg. Men det finns mycket sällan någon gemensam nämnare för olika ligors utveckling och framgångssaga. 
Bosse Johansson känner naturligtvis till det. I en längre intervju i samband med att han tillträdde som SEF ordförande sade han

jag brukar säga att allt gott kommer från den anglosaxiska världen. Hela frihetstanken, liberalismen med Adam Smith

Men han vet naturligtvis även att perfekt fri konkurrens ökar riskerna i den egna klubbens verksamhet vilket hela tiden pressar vinstmarginalerna. Hos en perfekt teoretisk konkurrensmarknadsmodell finns det över tid ingen vinst att hämta, jämnvikten är noll. Och inom fotbollen kan vinst mätas genom två olika nyckeltal, profit och sportslig framgång.
Kapitalisten är därför en hycklare som vill ha fria marknader men när han väl entrat en marknad så strävar han alltid efter monopol. Och om ingen stoppar honom, så kommer han att till slut nå det. I mångt och mycket hjälper den teknologiska utvecklingen oss. När ComHem köpte UPC år 2006 var många rädda att bolaget skulle nå evig monopolställning på marknaden för distribution av kabel tv. Idag har vi tack vare den teknologiska utvecklingen fått flela alternativ att välja mellan, bland annat IPTV och marksänd digital-tv. Telia som 2003 sålde ComHem är nu tillbaka på marknaden och försöker locka fastighetsägarna med sitt fiberoptiska erbjudande.

Men sportligor är karteller som är svårare att bryta upp, strävan att skapa dessa karteller är därför stark och av denna anledning får vi läsa om förslag som till exempel minskade och stängda ligor. Men sådan intervention är precis tvärtemot från den som ledde till flygindustrins tillväxt och det fria bredband som det i slutändan resulterade i. Så i samband med en minskning av antalet lag i en liga kommer produktionen inte att maximeras. Däremot kommer riskerna att minska och vinsterna öka för de etablerade aktörerna. Denna vinst skapas dock inte utan överförs från konsumenterna samt fotbollsspelarna som får uppleva en lägre välfärd. När AIK:s sportchef Jens Andersson uttalar sig och menar att frågan om en minskning av antalet lag inte är spelarnas bord så kan han måhända ha rätt. Däremot ska frågan definitivt inte ligga i knät på klubbledarna. 

Inte förvånande kommer sportekonomen Stefan L.J. Kesenne fram till i sin studie, The optimal size of a sports league, att ligornas storlek inte skapar någon konkurrensfördel och han menar dessutom att de europeiska ligorna generellt är för små och att dess storlek inte bör bestämmas av klubbarna själva.
In this paper, we have shown that the optimal number of teams in a league can expected to be higher if it is determined by a free-entry market than by the regulations of a monopoly league, which only serves the interests if the insider clubs. The social optimum, which also takes into account the interests of the spectators, is even higher. A simple test shows that, in the national top divisions in Europe, the long-term equilibrium number of teams is determined by monopoly league regulation rather than by the free-entry market. This raises the question if the National and European governments, based on the competition laws, should not interfere in the decisions on the number of clubs by a monopoly league, and if it is not in the interest of football that the league authorities are totally independent of the owners or managers of the top clubs.
Allsvenskan vill bli Nordens bästa liga vilket betyder att man måste göra saker annorlunda och bättre än de ligor som man vill ta sig förbi. Det går därför inte att titta på hur de andra ligorna har arbetat och försöka kopiera det. Det som i själva verket måste skapas är en miljö där framgång och kommersiell utveckling belönas. Själva branschorganisationen borde snarare ägna sig åt schemaläggning och samordning av matcher, säkerställa att regelverk och principer följs, marknadsföring av ligan samt samordning med syfte att nå ett kommersiellt kompetenslyft på marknaden.

Utredningen som resulterade i framtidsdokumentet fyller ett bra kompetensutvecklande syfte. Jobbet måste dock klubbarna själva göra på sina respektive kammare. Och så länge ligan är öppen så är alla de dåligt presterande klubbarna utbytbara.

Det sägs att fotbollen är fem år efter hockeyn vad gäller den kommersiella utvecklingen. Den enskilt största anledningen till det är att fotbollsklubbarna har kommit undan med att inte utveckla sina kommersiella verksamheter. När klubbar som Trelleborg FF kommer undan med så lite som 4 miljoner i match-dags-intäkter så förklarar det både den historiska utvecklingen samt det faktum att klubben och kommunen levererar en medioker spelplan. Det senare skapar även negativa externa effekter åt de andra klubbarna samt marknadens image. Och det är externaliteter som tidigare aldrig har beskattats.

Man kan naturligtvis diskutera om att konkurrenslagarna sätts ur spel eftersom klubbarna har lojala supportrar som inte byter lagtillhörighet. Det är sant men denna effekt har minskat kraftigt i och med att klubbarna idag i första hand inte enbart slåss om att ha flest anhängare. Klubbarna konkurrerar även med andra aktiviteter om sina anhängares fritid men även om deras val av distributionskanal. Och klubbarnas individuella avkastning skiljer sig ganska mycket beroende om anhängaren väljer arenan, televisionen eller annan mediakanal i sin konsumtion.

11 reaktioner till “Power of the market

  1. Jag betvivlar att Bosse Johansson faktiskt har läst Adam Smith – få som hänvisar till honom som en del av någon programförklaring har faktiskt gjort det.

    Det är, skulle man kanske kunna säga, en verbal indikator på kapitalistiskt* hycklande.

    * kapitalist är måhända fel ord på fotbollspolitruker.

    Gilla

  2. Vad som ofta glöms bort är hans moralfilosofiska verk, theory of moral sentiments. Allt förutsätter ett moraliskt ansvar hos aktörerna, men även hos de som styr och kontrollerar.

    Av samma anledning som vi såg uppbrottet i Östeuropa och vi ser folk göra uppror och regimer utmanas och falla i Tunisien, Egypten, Libyen mfl kan även människor till slut göra likadant i demokratier med kapitalistiska system.

    Schumpeter menade att kapitalismen till slut kan komma ersättas av marxismen, av den enkla anledningen att vi till slut inte lever i en värld som vi önskar leva i.

    ingenting är perfekt.

    Gilla

  3. Lite OT från det här inlägget, men i dag gästar vår förbundskapten Erik Hamrén C+ studio och ska tala om …höst/vår. Ger mig fan på att snubben förespråkar det också ”för att ge lagen resurser att närma sig Europa”.

    Skrämmande att vi har en förbundskapten som inte bara har fel när det gäller både ligaupplägg och förespråkar en bantning – utan dessutom propagerar för det i alla möjliga sammanhang.

    Gilla

  4. Att Jens Andersson uttalar sig om att spelarna inte är insatta är ju intressant. Vilken kompetens som ligger bakom hans omdöme framkommer dock inte. Tyvärr bekräftar detta att AIK:s strategiska tankeverksamhet ligger på dagisnivå, inte konstigt med en VD och en CFO från två myndigheter där man är vana att fördela bidrag ”från ovan” utan att behöva tänka på att skapa egna resurser. Färre lag, mer bidrag…

    Men kommer man 10:a så känns det som en ren självbevarelsedrift att inte förespråka en minskning av serien. Bravo, Jens!

    Gilla

  5. Adam, det som slog mig häromdagen när jag arbetade på 1a april inlägget var AIK:s relativt jämna sportsliga prestationer sedan 1998. Bortsett från 2004 och 2010 har den sämsta placeringen varit en 5e plats. Kanske är det med bakgrund av denna statistik som den trots allt något förrädiska säkerheten infinner sig.

    Gilla

  6. Visst är 2004 och 2010 exceptionella, rent av monstruösa misslyckanden. Men det är liksom 6 år mellan dem och man har inte blivit något klokare så vitt jag kan se.

    Var det någon som såg den djuplodande, utömmande och intellektuellt högtflygande diskussionen som El Mago hänvisade till?

    Lägg om till höst/vår för…typ, liksom alla i Europa gör det och så är det varmt när serien slutar.

    Gilla

  7. snyggt inlägg, hade platsat på DN debatt… roligt om du orkade skulle kanske skaka om en och annan ute i allsvenska världen

    Gilla

  8. Varför stanna vid 10 lag?

    Minskar vi ligan till 6 lag så får vi ju en helt grym kvalitet! Lägger vi dessutom ner svenska cupen, där det bara är en massa blåbär som vill vara med och dela på pengarna, så kan ju fyra av de sex lagen få en EC-plats. De två sista lagen får möta de två bästa SE-lagen i en serie om 10 omgångar.

    Ligan görs upp över 56 omgångar (varav hälften serien spelas i inomhushallar) och säljer TV-rättigheterna för 3 miljarder (nu när det blir så bra kommer ju alla vilja se alla matcher). Lagen har naturligtvis ingen ”hemmaplan” utan spelar på olika orter enligt ett uppgjort schema!

    Fatta vad bra Sverige skulle bli!

    /Flugan på väggen

    Gilla

  9. // flugan

    Vad är spänningsmomentet med en serie med ett jämnt antal matcher?

    Låt udda vara jämnt, orättvisa är den nya rättvisan.

    Kan man arbeta in en livlina, där alla kan ringa sin lokala, korrupta kommunalpamp för ”baila” ut verksamheten och köpa in tre avdankade forwards så är jag game. Lite som cykling, om alla fuskar så är det ju rättvist.

    Gilla

  10. Adam

    Nu snackar vi! Om det är lika efter full tid så får publiken ta fram mentometerknapparna – det blir en perfekt interaktiv familjeunderhållning. Dessutom blir det ju fullsatt hela tiden eftersom det laget med mest publik i så fall vinner.

    /Flugan

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s