2016 redovisade 14 av 16 allsvenska klubbar svarta siffror. Hittills har åtminstone sex klubbar flaggat för att man kommer att gå med förlust under 2017. GIF Sundsvall, IF Elfsborg, Malmö FF, IFK Göteborg och nu senast Kalmar FF. Sedan tidigare har också Örebro SK i sin Q2 rapport visat att man är på väg mot ett underskott i storleksordningen 4.5 miljoner, 1.8 miljoner sämre än den från början budgeterade förlusten på 2.7 miljoner kronor .

GIF Sundsvall har fått klart med ett lån på fem miljoner kronor för att klara av och fullgöra sina utbetalningar den närmast kommande tiden. Det här är naturligtvis en kortsiktig lösning. Problemet är att klubben inte får in tillräckligt mycket pengar för att kunna betalar ut löner samt andra utgifter. Klubbens ordförande Johan Nikula förklarar.

Ser man till omkostnaderna i Gif Sundsvall finns det inga excesser alls. Vi hade 2016 de fjärde lägsta lönekostnaderna i allsvenskan och två av de lag som låg bakom oss spelar i superettan i år. Det finns egentligen ingenting att göra på kostnadssidan. Vi ska upp med intäkterna och det handlar både om publik och publikrelaterade intäkter.

Det här är ett klassiskt exempel av så kallade överinvesteringar bland fotbollsklubbar vilket är och har varit mycket vanligt förekommande inom den europeiska fotbolllen. Ekonomerna Helmut Dietl, Egon Franck och Markus Lang har teorisirat problemet*.

This overinvestment problem increases if the discriminatory power of the contest function increases, revenue-sharing decreases, and the size of an additional exogenous prize increases. We further show that clubs invest more when they play in an open league compared with a closed league. Moreover, the overinvestment problem within open leagues increases with the revenue differential between leagues.

Förra året degraderades Gefle till superettan. Klubben placerade sig på nedflyttningsplats, tre poäng bakom GIF Sundsvall i den allsvenska tabellen. Ett Gefle som generellt har haft en välbalanserad ekonomi. I somras höll klubben presskonferens där man berättade om de finansiella trångmål som klubben hade hamnat i på grund av degraderingen.

Den förhållandevis stora minskningen i ersättningen från centrala medie- och kommersiella avtal har skapat en obalans mellan intäkter och kostnader. Gefle har bland annat kapat sportchef-tjänsten. Det är naturligtvis en kortsiktig lösning. Problemet är att klubben med det får ett organisatoriskt underskott.

Förenklat skulle man kunna säga att GIF Sundsvalls beteende med överinvesteringar har skapat negativa effekter mot lag som har balanserat sina finanser men som därmed inte blir tillräckligt konkurrenskraftiga i seriespelet.

I maj kom uppgifter om att Kalmar kommun skulle ta över det ekonomiska ansvaret för Guldfågeln Arena. Den årliga kostnaden för Kalmar FF att äga samt driva arenan uppgick till 19 miljoner kronor vilket till vill del reducerades med ett årligt driftbidrag på 6.5 miljoner kronor från kommunen. Parterna har förhandlat under året och för någon vecka sedan blev det offentligt att klubbens årliga hyreskostnad blir 425 000 kronor de kommande åren. Sportsligt har det gått tungt för Kalmar FF under året och i mitten av juli – efter 15 omgångar – positionerade man sig på nedflyttningsplats med sex poäng upp till det överinvesterande GIF Sundsvall. Kalmar FF sparkade sin tränare, tog in ett nytt tränar-team och rekryterade sex nya spelare under sommarens transferfönster.

Funktionen av tränarbytet och transferaktiviteterna ser ut att resultera i ett nio miljoner stort underskott i Kalmar FF:s resultaträkning. Sommarens övning hade rimligen inte genomförts utan kommunens ökade engagemang i arenan. Den finansiella risken hade blivit alldeles för hög.

Vem vet, kanske kommer det när säsongen väl summeras visa sig att GIF Sundsvall och Kalmar FF:s beteende har skapat negativa effekter mot J-Södra. Ett J-Södra som förväntar sig en ny arena, finansierad av kommunen.

Med början 2020 kommer ersättningen från centrala avtal att fördubblas inom svensk elitfotboll. Det tack vare ett nytt TV avtal. Konsekvensen blir att det finansiella gapet mellan de två högsta ligorna i Sverige kommer att öka och med ökar också kostnaden att degraderas. Den systematiska risken i elitfotbollen kommer därmed att öka. Det finns olika sätt att gardera sig mot den ökade risken. Fallskärmsbetalningar till degraderade klubbar är ett. En minskad rörlighet mellan serierna i form av färre platser som leder till degradeingen en annan. Båda medför andra negativa konsekvenser.

En allt större klyfta mellan divisionerna är ett problem som hockeyn länge har brottats med. SHL har också provat med minskad rörlighet och fallskärmar.

I en färsk rapport** skriver EY att affärsmodellen i SHL inte är sund. Under säsongen 2016-17 ökade omsättningen med 4 procent samtidigt som rörelseresultatet försämrades med 24 procent. Det är naturligtvis samma mekanismer som gäller där. Det är en öppen liga precis som inom fotbollen. Sedan många år tillbaka har överinvesteringarna inom hockeyn eldats på av ökade kommunala stöd vilket jag har uppmärksammat i detta blogginlägg. Nu ska SHL implementera ett striktare finansiellt licenssystem.

I slutändan får man ställa sig frågan om överinvesteringarna egentligen är ett problem? För de enskilda klubbarna är det det förstås. För skattebetalarna är det också ett problem, uppenbarligen.

Men är det ett problem för ligan i sig? En miljö med överinvesteringar driver konkurrensbalansen och gör den mer spännande. Rimligen slår den också ut stagnerade klubbar snabbare än vad som hade varit fallet i en mer skyddad miljö.

* Overinvestment in Team Sports Leagues: A Contest Theory Model – Helmut Dietl, Egon Franck och Markus Lang, First version 2005.

** Hur mår Svensk Elithockey?

 

• Okategoriserade