Allsvenskan – jämnare än vad den i verkligheten är.

Kommer ni ihåg hur vi för inte så särskilt många år sedan pratade om att allsvenskan hade haft åtta olika mästare under den senaste tioårsperioden?

– Det känns som att allsvenskan bara blir jämnare för varje år, ungefär så sade Markus Rosenberg på den allsvenska upptaktsträffen för lite drygt en vecka sedan. Jag har hört flera säga likadant.

Statistiken säger det motsatta. Om någon av storfavoriterna Malmö FF eller AIK vinner allsvenskan den kommande säsongen så är antalet olika mästare under en löpande tioårsperiod nere på fem. Den lägsta siffran sedan 1999. Också bland de övriga topplaceringarna har färre klubbar utmärkt sig. Under de tio säsongerna åren 2000-2009 hade de fyra mest framgångsrika lagen lagt beslag på de 21 av de 40 stycken topp 4 placeringar. Övriga lag i allsvenskan kunde på så sätt i genomsnitt vinna hälften av de fyra första platserna. Under 10-talet tog det inte mer än sju år för de fyra mest framgångsrika lagen att nå 21 stycken topp 4 placeringar. Det betyder att bara var fjärde placering gjordes tillgänglig för det resterande kollektivet.

Även bottenlagen har haft det svårare i konkurrensen. Under 10-talet har den tydliga trenden varit att de två sämst placerade lagen i allsvenskan har lyckats vinna en mindre andel poäng av de som har delats ut.

Nationalekonomerna brukar använda den så kallade Gini-koefficienten för att mäta ojämlikhet i distributionen av inkomsterna i olika länder, bland annat.

Mätt i Gini-koefficienten har distributionen av poäng – baserat på tre års glidande medeltal – blivit 20 procent mer ojämlik sedan 2008: Färre lag har under de senaste åren vunnit fler av de vunna poängen.

Det hänger ihop med ekonomin. Enligt samma nyckeltal har distributionen av personalkostnader i allsvenskan under 10-talet blivit 70 procent mer ojämlik: Färre lag har under de senaste åren betalat mer i lön till sina anställda, däribland spelare. Mer lön lockar rimligen bättre spelare, vilka vinner fler poäng. Förstås.

Den mer ojämlika fördelningen av personalkostnaderna hänger ihop med att den allsvenska intäktstillväxten har varit ojämlik. Exklusive försäljning av spelarkontrakt har ojämlikheten i fördelningen av intäkterna ökat med 40 procent och lägger man på försäljning av spelarkontrakt så ökar ojämlikheten ytterligare med cirka 10 procentenheter. Utöver det har det kommit in premier från Champions League i storleksordningen 400 miljoner kronor vilka har vunnits av ett och samma lag.

Allsvenskan blir precis som de flesta andra ligorna i Europa mer ojämlik men man kan mycket enkelt konstatera att den upplevda tävlingsbalansen i allsvenskan inte riktigt stämmer överens med förändringen i den statistiskt uppmätta.

Under många år har sportekonomer forskat kring den så kallade hypotesen om osäkerheten i resultatet (The uncertainty-of-outcome hypothesis). Hypotesen lyder att en ökad ovisshet – det vill säga en starkare tävlingsbalans – ska leda till ökad publiktillströmning samt högre TV-tittarsiffror och vice versa.

Decennier av datainsamling och forskning har dock inte givit några enhetliga svar om hypotesen verkligen håller. Kanske beror det på att man inte har lyckats finna hur tävlingsbalans egentligen ska definieras i form av statistiska nyckeltal.

För sex år sedan bemötte ekonomerna Tim Pawlowski och Oliver Budzinski problemet med en annan metod. Med hjälp av enkäter i samband med fotbollsmatcher i tre olika ligor frågade man åskådarna hur de upplevde tävlingsbalansen i sin respektive liga. Den upplevda tävlingsbalansen definierades som subjektiv tävlingsbalans. Det visade sig att den subjektiva tävlingsbalansen skilde sig från den objektiva, alltså den som man kunde mäta statistiskt. Till exempel upplevde danskarna sin liga som sämre balanserad än hur tyskarna upplevde Bundesliga, trots att den tyska ligan rent statistiskt med råga var sämre balanserad än vad den danska ligan var. Förklaringen tror sig forskarna var att Bundesligas svaga objektiva tävlingsbalans är etablerad under en lång tid och därmed upplevdes som normal medan danskarna hade upplevt ett skifte där man gick från en förhållandevis stark objektiv tävlingsbalans till en svagare.

Rimligen har försvagningen av den objektiva tävlingsbalansen i allsvenskan inte riktigt landat hos ligans intressenter. Åtminstone inte ännu. Det finns en deskripens mellan den objektiva och den subjektiva tävlingsbalansen. Det kan bero på olika faktorer, till exempel vilken bild spelare, ledare eller media förmedlar. Den subjektiva tävlingsbalansen drivs rimligen av förväntningar snarare än det som har varit.

Frågan uppstår vad som skulle kunna utlösa en förändring i den subjektiva tävlingsbalansen? Ett ökat fokus på att nå vissa finansiella nyckeltal skulle mycket väl kunna ta uppmärksamhet från det sportsliga. Så var försiktig med eventuella kollektiva regleringar av finanserna.

Glad Allsvenska!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s