Kategori: Bundesliga

Står Bundesliga inför ett vägskäl?

Ett av höstens stora samtalalsämnen har varit distributionen av intäkter från sändningsrättigheter i den spanska ligan. Intäktsgapet mellan Real Madrid och Barcelona ned till resten av ligans lag har vuxit sig mycket stort vilket under de senaste säsongerna gett ett mycket tydligt avtryck i ligatabellen. Samtidigt och lite i skymundan håller en annan stor skiktning på att ske i tyska Bundesliga. Figuren nedan visar hur gapet mellan Bayern München och de sett till intäkter största klubbarna har vuxit under de senaste fem åren. Om trenden håller i sig, vilket den troligtvis gör, så kommer skillnaden mellan Bayern München och resten av lagen inom ett decenium att vara lika stort som det i Spanien. 

 

Bundesliga har upplevt en stark utveckling sedan TV distributören Hirsch Medias konkurs där de kommersiella intäkterna har varit den största tillväxtmotorn. Figuren nedan visar utvecklingen för de tre intäktskällorna, matchdag, sponsring och media under de fyra senaste säsongerna. Vi ser mycket tydligt vilken kraftig tillväxt sponsorintäkterna har upplevt.

Men faktum är att från de €150 miljonerna som sponsormarknaden har vuxit med sedan säsongen 2006/07 så har Bayern München fått ungefär 50% av denna tillväxt och de övriga klubbarna i ligan har fått dela på resten. Av Bundesligas totala marknad för sponsorintäkter har Bayern München idag så mycket som 35% vilket skulle kunna jämföras med de 45% i marknadsandel som Real Madrid och Barcelona har tillsammans på den spanska marknaden för sändningsrättigheter.

Saxat från DFL Bundesliga Report 2011

 

En anledning bakom Bayerns mycket höga marknadsandel är klubbens stora framgångar med 21 ligatitlar sedan 1969 varav sju under de 10 senaste åren. Samtidigt har klubben kunnat kapitalisera dessa framgångar relativt ostört eftersom konkurrensen till viss del begränsas av ligans regleringar med dels 50+1 regeln där externa ägare inte får äga mer än 49% av rösterna i klubbarna, dels budgetrestriktioner där klubbarna inför varje säsong måste presentera en välbalanserad budget för att kunna få licens för spel i ligan. Många av de tyska klubbarna redovisar svarta siffror men samtidigt betyder det att investeringar i talang bromsas upp vilket arbetar till fördel för Bayern München.

En annan trolig anledning är fotbollens globala expansion och sponsorers exponering globalt. Eftersom tävlingsbalansen bland ligans övriga lag är relativt hög så är Bayern München det enda säkra kortet för sponsorer att varje år få exponering i Champions League och på så sätt synas på den globala marknaden. För Bayerns räkning ökar det utbudet av potentiella sponsorer som önskar associera sig med en fotboll.

Den stora frågan är naturligtvis om Bayerns tillväxt riskerar att skapa negativa externaliteter för ligan. Till skillnad från La Liga där det finns två lag i som upprätthåller tävlingsbalansen och osäkerheten om mästerskapet så är Bayern München ensamma i toppen av den tyska ligan vilket i värsta fall kan leda till total överlägsenhet. Det finns reformer som kan förhindra det. Om man nu inte vill avreglera kapitalmarknaden.
Revenue sharing
Bundesliga distribuerar sina intäkter från sändninsgrättigheter enligt en prestationsbaserad nyckel som finns beskriven på sidan 11 under denna länk. Den bäst presterade klubben enligt bedömningskriterierna över fyra år får dubbelt så mycket som den sämst presterande. Till skillnad från framför allt England men även andra stora europeiska ligor är dock Bundesligas intäkter från sändningsrättigheter förhållandevis små vilket innebär att det inte finns särskillt mycket förmögenhet att distribuera ut. 

Ett alternativ skulle kunna vara att poola klubbarnas sponsorintäkter och sedan dela dessa lika mellan ligans klubbar. Problemet här är att det skapar incitament för majoriteten av klubbarna att minska sina resurser på marknadsföring och försäljning och istället allokera dessa till spelartruppen vilket över tid skulle minska den totala potten. Ett sätt att komma runt det problemet skulle kunna vara att klubbarna får ge upp sin marknadsföring och försäljning till externa aktörer. Till exempel exploaterar SportFive redan idag varumärken och säljer hospitalitypaket åt Borussia Dortmund, Bayern Leverkusen, Hertha Berlin och Hamburger SV. Det finns fler aktörer på denna marknad, bland annat AEG och SMG.


Luxury Tax
En annan mekanism som praktiseras i amerikanska MLB samt NBA är en så kallad luxary tax. En sådan beskattning ger till skillnad från ett lönetak en möjlighet åt klubbarna att överstiga en viss lönenivå. Men för varje pengaenhet som går över en fixerad nivå beskattas de överinvesterande klubbarna med en pengaenhet. Sedan distribueras skatteintäkterna till de övriga klubbarna i ligan. Genom att sätta ett tak i Bundesliga på låt oss säga €100 miljoner, så skulle Bayern München för varje € spenderad på löner över denna nivå, beskattas med 1 €.

Helmut Max Dietl, Markus Lang och Stephan K. Werner* skriver att om man sätter en tillräckligt hög nivå på taket så förväntas skatten att minska storklubbens lönekostnader och öka de mindre klubbarnas dito. De samlade lönekostnaderna hos de mindre klubbarna ökar mer än minskningen hos storklubben vilket rimligtvis innebär att den aggregerade talangnivån i ligan ökar, och med det så även den sociala välfärden i ligan.

Båda två modellerna skulle försämra Bayern Münchens konkurrenskraft i europaspelet och det är därför mycket troligt att klubben skulle vara fientlig mot införandet av sådana reformer. Å andra sidan har sentimentet bland de mycket välorganiserade supportrarna i Tyskland alltid varit att man snarare ser tävlingsbalansen i ligan som en kollektiv nyttighet. Det har varit ett av flera argument för att inte släppa in kapitalet i den tyska klubbfotbollen. Med bakgrund av detta skulle man kunna förvänta sig att även Bayern Münchens medlemmar borde kunna ställa sig bakom en sådan reform. Eller är det naivt att tro det?

——————————————-

Ett steg tillbaka, 18 kliv framåt

Bundesliga har nyligen tagit en Champions League plats från italienska Serie A. Många förundas över ligans utveckling och framfart och det finns naturligtvis olika perspektiv från vilka man kan måla upp framgångssagan på. Det är naturligtvis ingen nackdel att ligan verkar i Europas största ekonomi, inte heller har man missgynnats av det faktum att Tyskland var värd för FIFA2006 vilket bidrog att flera framtida arenaprojekt flyttades fram i tiden. Men i en ganska nyligen publicerad intervju är dock ligans direktör inne och pekar på de kanske enskillt största bidragen.

Seifert highlighted two watershed events that brought German soccer down – yet ultimately forced a successful change in strategy. The ”horrible result” of the winless national team at the 2000 European Championship, and the 2001 collapse of the Bundesliga’s pay-TV broadcast partner during a four-year rights deal… Denied promised TV money, clubs were obliged to invest in youth academies – 700 million euros combined, Seifert estimates – and promoted homegrown players rather than import expensive talent… More money was spent on revenue-generating stadiums, including some that were upgraded to host 2006 World Cup matches… Some decisions were made and right now it starts to pay back.
 

saxat från Crisis? What Crisis? Football in Germany, Bernd Frick and Joachim Prinz, Journal of Sports Economics 2006:7
Bundesligas intäktsstruktur där sändningsrättigheter var den överlägset största intäktskällan



Det är lätt att föreställa sig paniken i styrelserummen när klubbarnas enskillt största inkomstkälla över en natt minskar mer mer än 20%. Den enkla vägen för de etablrade klubbarna hade varit att minska antalet lag i ligan för att på så sätt parera för krisen. Men faktum är att denna chock och temporära kris utlöste en serie av experiment, utveckling samt nya sätt att tänka på hos de enskilda klubbarna. Produktiviteten har ökat markant vilket har lett till att ligan har upplevt en fantastisk tillväxt under de senaste åren.

Och det är främst inom intäktssegmentet ”commercial” där den största ökningen av intäkterna har kommit till. Under 2010 har detta intäktssegment för första gången vuxit till den enskillt största intäktskällan hos bundesligaklubbarna.

saxat från Bundesliga Report.

Borussia Dortmund är en framgångssaga och klubbens metamorfas är inte helt olik den som Örebro SK har genomgått. Efter flera år av missmanagement var stog klubben under 2005 på vippen att gå i konkurs. Tack vare en stor förändringsprocess och tålmodiga kreditgivare har man upplevt ett fantastiskt lyft. Klubben har arbetat mycket hårt med sina marknadsintäkter och har tagit hjälp av sporträttighets agenten Sportfve för att exploatera sitt varumärke lokalt. Samarbetet har varit mycket lyckat och 2008 tecknades ett nytt avtal som löper fram till 2020.

Borussia Dortmund intäkter 2005-2010

Den finansiella chocken som KirchMedias konkurs bidrog till har naturligtvis inte gynnat samtliga klubbar. Men tack vare att ligan har upp- och nedflyttning ersattes de mediokert presterande klubbarna som inte klarade av att transformera sina verklsamheter av nya hungriga konkurrenter. Faktum är att det i Bundesliga denna säsong spelar 7 klubbar som inte deltog i ligan år 2000. En omsättning på mer än 30%. 

Denna kreativa förstörelse har inte missgynnat ligan, tvärtom. Ligans framfart är resultatet och summan av klubbarnas lyckade individuella beslut samt strategier.

Bekymmersam situation för Bundesliga

För en vecka sedan nedgraderade investmentbanken UBS sin rekommendation på SKY Deutschland, från ”köp” till ”neutral”. Det är främst försäljningen av abonnemang som går mycket trögt och som kan bromsa in det turnaround case vilken den förra rekommendationen indikerade. I somras uppmärksammade the Economist den tyska pay-tv marknaden och det faktum att tyskarna mycket ogärna betalar mer än sin tv-licens för att konsumera tv-produkten.

Det förlusttyngda SKY Deutschland som äger sändningsrättigheterna till Bundesliga genomförde under hösten en sjunde nyemission sedan bolaget blev publikt 2005. Intresset var dock relativt svalt och mindre än 2/3 tecknades där Rupert Murdochs NewsCorp stod för hela 64% av det tillförda kapitalet och på så sätt ökade sin andel i bolaget till 49.9%

Denna utveckling är inte några vidare bra nyheter för den tyska ligan. Enligt obekräftade källor kommer Bundesliga i början av 2011 inleda en upphandling av sina nationella sändningsrättigheter för nästa period som startar 2013. Men om inte kanalbolagen kan tjäna pengar så blir det svårt för ligan att hitta tillväxt i denna produkt.

saxat från: http://www.bbc.co.uk
Bundesliga är, trots Europas största marknad, rejält på efterkälken vad gäller intäkter från sändningsrättigheter.

Ett alternativ skulle kunna vara att experimentera med prissättningen och testa höjda biljettpriser till matcherna. Efterfrågan till arenorna är mycket hög och kapacitetsutnyttjandet mer än 90%. Ett högre pris skulle kanske, utan att minska det totala åskådarantalet, kunna omsätta fler konsumenter på arenorna på årsbasis och på så sätt ge tv produkten ett bättre fotfäste. Ett seriöst försök att hitta marknadens jämvikt som maximerar de totala intäkterna från de två intäktssegmenten, matchdag och television.
Ett sådan strategi skulle dock vara kontroversiell hos de starka intressegrupperna (supportrarna) som ogärna vill betala mer för att se matcherna trots att man trots allt vill se en högre kvalitet på den talang som springer nere på planen. Av denna anledning får vi se förslag där man vill att samtliga tyska hushåll, oavsett om de är intresserade av Bundesliga eller ej, ska dela på kostnaden genom höjd TV licens.

Det var under 2009 som Bayern Münchens general manager Uli Hoeness lanserade det något banbrytande förslaget om att den tyska avgiften för TV licensen skulle höjas med €2 i månaden (från €18 till €20) och att Bundesliga därmed skulle kunna ses ”free-to-air”. Tack vare 37 miljoner hushåll pratar vi om €888 miljoner i årliga TV intäkter, en fördubbling från dagens nivåer.

saxat från: finance.yahoo.com
Två bolag med samma storägare och en inte helt olik affärsmodell. Så lika men ändå så olika resultat.
Blå linje visar SKY Deutschlands kursutveckling, den röda British Sky Broadcast. Gröna linjen visar Londonbörsens jämförelseindex, FTSE100, och den gula visar Frankfurts dito, DAX.

Inför Bundesliga – en liga på uppstuds men med bromsklossar, bland annat hög lönsamhet

Bundesliga har sakta men säkert seglat upp som den till omsättning näst största ligan i Europa. Publiken vallfärdar till arenorna och sponsorerna betalar bra för att associeras med de tyska klubbarna. Flera ställer sig därför frågan om ligan på allvar är redo att ta upp kampen med Premier League om de bästa spelarna?

Inte än på ett tag… Det finns nämligen tre bromsklossar som jag har identifierat och som saktar ner den processen.

Sändningsrättigheter har blivit en av de viktigaste finansieringskällorna för klubbarna förmåga att rekrytera talang. Trots att Tyskland är den största marknaden sätt till befolkningsmängd och BNP har det för mig varit lite av en gåta om varför man inte har lyckats kapitalisera mer i det segmentet.

Våren 2009 lanserade Bayern Münchens general manager Uli Hoeness det något banbrytande och kontroversiella förslaget om att den tyska avgiften för TV licensen skulle höjas med €2 i månaden och att Bundesliga därmed skulle kunna ses ”free-to-air”. Tack vare 37 miljoner hushåll pratar vi om €888 miljoner i årliga TV intäkter vilket ska jämföras med de €412m som det nuvarande betal-tv-avtalet ger. Förslaget var naturligtvis dömt att misslyckas.

Idag betalar tyskarna €18 i månaden i TV licens. Och problemet är att de sedan inte betalar så mycket mer för att se på TV. I veckans nummer av the economist får vi delvis en bra förklaring till de förhållandevis låga intäkterna från sändningsrättigheter och det är att pay-tv inte har fått något riktigt genomslag i landet. Så lite som 15% av hushållen konsumerar pay-tv i dess rätta bemärkelse. Ligans fortsatta tillväxt hänger därför till viss del på om tyskarna i framtiden vill allokera om en större del av sin disponibla inkomst till tv tittande. Eller att den teknologiska utvecklingen kan leda till att klubbarna kan distribuera rörliga bilder via andra kanaler, till ett högre pris.

Om tyskarnas konsumtionsvanor är en bromskloss så är ligans lönsamhet en annan. Ni undrar säkert hur jag tänker här? Lönsamma klubbar är väl bra? Men bra för vem? Faktum är att de tyska klubbarna sedan flera år tillbaka lever under ekonomiska restriktioner där budgeteringen hålls i strama tyglar genom ett licensieringssystem.

Figur 1 visar rörelseresultaten i de fem största ligorna i Europa. I Premier League delas vinsterna som ligan skapar av ett fåtal klubbar. Manchester United som under en lång tid har byggt ett varumärke som ger dem en stor konkurrensfördel och Arsenal som skapar aktieägarvärde genom en effektiv produktion av talang.
saxat från: BBC.co.uk
Figur 2 visar att vinsten i Tyskland distribueras ut till fler klubbar. Det görs främst genom regleringar det vill säga rent-seeking.
saxat från: Bundesliga report

Resonemanget med licensiering är paradoxalt. Det är som om konkurrensmyndigheterna, istället för att till nytta för konsumenterna arbeta för en effektiv konkurrens, skulle skapa konkurrenshinder så att de på marknaden redan etablerade företagen kunde tjäna mer pengar!

Företag som över en längre tid lyckas profitera gör det tack vare att man har lyckats att strategiskt positionera sig väl och hittat sin edge. Det kan röra sig allt från varumärkesskapande till suveränitet vad gäller produktion. Det betyder också att konsumenten får tillbaka värde i form av en högre upplevd nytta. Företagen tjänar pengar tack vare att de, i en konkurrensmarknad, tillfredsställer sina kunders behov.

I Bundesliga är klubbarna lönsamma i första hand tack vare regleringar och inte genom värdeskapande aktiviteter.

Vinster som skapas genom juridiska avtal och regleringar kallas för rent-seeking. Vi kan därmed anta att det finns en välfärdsförlust för Bundesligas konsumenter. Nu är det så att tyska supportrar naturligtvis inte upplever denna välfärdsförlust. Priserna på arenorna är förhållandevis låga och det är trots allt klubbarna i deras hjärtan de konsumerar sina pengar på. Men då har Bundesliga samtidigt begränsat den målgrupp som man skapar nytta åt och därmed begränsat sin potentiella tillväxt.

För frågan är hur stor inverkan välfärdsförlusten får när Bundesliga ska sälja sin produkt till en kundgrupp som saknar känslomässiga band till lagen i ligan? Här har Premier League lyckats med sin tillväxt genom att sälja produkten utomlands till ett förhållandevis högt pris, mycket tack vare ”the arms race”. Inte heller är det ekonomiska vinster som ligger bakom kapplöpningen mellan Barcelona och Real Madrid och dessa två klubbars kraftigt ökade intäkter. Konkurrensen klubbarna emellan pressar vinstmarginalerna nedåt men efterfrågan på produkten ökar.

Med tanke på tyskarnas motvilja att betala för tv skulle Bundesliga behöva öka sina intäkter från internationella sändningsrättigheter, givet att man vill öka antalet världsklasspelare i ligan.

Den tredje stora bromsklossen är restriktioner i rörlighet av kapital. Bayern München har vunnit sju mästerskap de senaste tio åren och klubben saknar en riktig utmanare. En utmanare som jagar dem med blåslampa. 51% regeln och de restriktioner den för med sig begränsar möjligheterna till att vi får se klubbar som på allvar klarar av etablera sig som en mycket stark konkurrent. Nu är det så att klubbarna i Tyskland, istället för att tänka offensivt och utmana, snarare försvarar sina nuvarande positioner. Vi ser ett tydligt exempel på det när Schalke 04 lämnade in ett förslag på ytterligare regleringar.

Ligastart på kontinenten

Augusti närmar sig med stormsteg. Månaden då majoriteten av ligorna i Europa puttrar igång sina respektive verksamheter. Säsongen 2009-10 är något av det första verkliga testet för huruvida lågkonjunkturen kommer att straffa fotbollen. Hittills har klubbarna högst upp i värdekedjan knappt märkt av ”krisen” medan den mindre attraktiva produkten längre ned i pyramiden har fått en del stryk.

Dessutom har de största ligorna redan sålt en betydande del av risken vidare till TV bolagen. Tre av Big5 ligorna har lyckats binda nya TV avtal som löper över 2012. Även Barcelona och Real Madrid har bundna avtal och Serie A ska inom ett år för första gången teckna nytt, kollektivt TV avtal.

Litet axplock från olika ligors senast tecknade TV avtal:
Premier League 2010-2013 upp ca 5% från föregående avtal.
French League 2008-2012 upp ca 2% från föregående avtal.
Bundesliga 2009-2012 upp ca 2% från föregående avtal.
Scottish Premier League 2010-2014 +- 0 från föregående avtal.

Vilka blir årets samtalsämnen?

I det engelska ligasystemet finns det ett antal klubbar utanför det absoluta toppskiktet som har det finansiellt svårt. Höga nivåer vad gäller löner/omsättning – främst i The Championship. Ett beteende som tidigare observerats när klubbar börjar nå insolvens är att nya ägare kommer, köper klubben och får den på fötter igen. Frågan är naturligtvis hur ”credit crunch” påverkat de potentiella ägarnas kreditvärdighet? Samtliga brittiska klubbar som befinner sig i finansiell distress behöver ju inte vara attraktiva för oljeshejker att köpa.

När Newcastle degraderades pratade vissa om ett nytt Leeds. En inte helt obetydlig skillnad är att det sedan ett par år tillbaka numera betalas ut så kallade ”parachute payments” till klubbar som degraderats till The Championship. Dessa klubbar får under två säsonger en fallskärm á ca £12 miljoner/år vardera för att lättare kunna klara fallet. Huruvida det hjälper Newcastle till en snabb comeback i Premier League återstår att se.

Att utnyttja ”parachute payments” skulle annars kunna vara en affärsmodell som profit-maximerande klubbägare kunde bygga sin strategi kring. Ponera att en klubb med profit-maximerande mål flyttas upp till Premier League. Med tanke på att klimatet för nykomlingar i Premier League har blivit betydligt tuffare, finns det för en profit-maximerande klubbägare absolut inga incitamenten att investera i talang den dagen man klarat avancerat till högsta ligan. De fantastiska TV pengarna som Premier League betalar ut låter man bara rinna igenom till nedersta raden. Nedflyttning följer och två års ”parachute payments” aktiveras. Sedan tar man sats för kommande avancemang och repeterar förfarandet.

JoJo lag är en strategi.

************
Bundesliga står och knackar på dörren till den absoluta Europatoppen. Marknadsintäkterna håller redan en mycket hög internationell klass. TV rättigheterna har en bit kvar och ”match-day revenues” likaså. TV pengarna är i huvudsak fixerade fram till 2012. Kommer vi att få se en prishöjning på de idag fullsatta tyska arenorna? Fotboll går i slutändan ut på att vinna och hur stort är tålamodet med att ständigt inte kunna nå hela vägen fram i Europacupspelet?

I våras lanserade Bayern Münchens general manager Uli Hoeness det något banbrytande och kontroversiella förslaget om att den tyska avgiften för TV licensen skulle höjas med €2 i månaden och att Bundesliga därmed skulle kunna ses ”free-to-air”. Tack vare 37 miljoner hushåll pratar vi om €888 miljoner i årliga TV intäkter vilket ska jämföras med de €412m som det nuvarande betal-tv-avtalet ger.

Inte förvånande möttes förslaget med stor skepticism. De som ska finansiera sportslig framgång ska rimligtvis vara de som vill se det ske. Men visst finns en tanke om intäktsmaximering även i Tyskland och de kommande två åren ges gyllene möjligheter att ta nästa steg. Jag tänker på nya skatteregler i Storbritannien samt förväntad utspädning av talang i Italien.

************
I Serie A är all min fokus på den kommande övergången till en central försäljningar av TV rättigheter (from säs 2010-11). Ett första steg togs i maj och redan denna säsong bör linjerna kunna ritas ut.

Till vilket pris lyckas man sälja produkten Serie A till? Vilken distributionsnyckel kommer att antas? Kommer det att begränsa de fyra ”storklubbarnas” konkurrenskraft i Europa? Kommer vi på sikt att få en förändring av ”competitive balance” och kommer de Italienska klubbarna att kunna öka sina ”match-day-revenues”? Svaren på samtliga dessa frågor får vi inte förrän om ett antal år.

************
Michel Platini har så fått en ny måltavla för sina attacker mot ”ekonomisk doping”. För ett år sedan hette skurken Premier League i allmänhet och de amerikanska ägarna i synnerhet.

I våras kom så de första flirtarna med de amerikanska sportaffärsmännen.
“Our American friends have known for decades that sports competitions are only attractive if they are well balanced and if no one team possesses the ultimate weapon”

Och under sommaren har La Liga med Real Madrid och Barcelona i spetsen lyckats fånga Platinis samt många andras blickar.

Länge har en del av Platinis agenda gått ut på att det är privatägda klubbar som har drivit kapprustningen, de sportsliga imbalanserna samt inflationen i fotbollseuropa. Denna tes har nu i sommar fått sig ett par ordentliga käftsmällar när två icke-privata organisationer från La Liga går i bräschen för ”the-arms-race”.

************
Danska ligan har redan startat och förra säsongen slog man alla tiders publikrekord med rekordintäkter som följd. Från och med denna säsong exponeras klubbarna mot en ny distributionsnyckel av TV pengarna. Obekräftade källor säger att endast 33% ska fördelas lika till ligans samtliga klubbar och där sedan merparten distribueras i relation till den sportsliga prestationen.

En sådan nyckel ger rimligtvis incitamenten till överinvesteringar. Det vill säga, investera pengar klubben ännu inte har och hoppas på att sportslig framgång ska bli den sedelpress balansräkningen suktar efter. En vansklig strategi som dock sedan urålders tider är en väl beprövad affärsmodell i fotbollseuropa.

Hur som helst är förändringar i distributinen av resurser alltid intressanta då det får alla möjliga nyckeltal att snurra. Effekterna bör bli fullt synliga efter ett par säsonger.

************
Polska Ekstraklasa har egentligen alla förutsättningar att plocka marknadsandelar i fotbollseuropa. Tacksam demografi, tillväxtmarknad, en stolt fotbollstradition, flera nya arenor i pipe-line och Euro2012 på hemmaplan.

Men alla ligor brottas med sina demoner och för andra året i rad ser det ut som att ligastarten kommer att skjutas fram ett antal veckor. Följetongen är densamma, det vill säga den flera år utdragna korruptionshärvan som fortfarande stör verksamheten och det är ännu inte 100% klart vilka lag som ska degraderas. Dessutom har chefen för utbildning&utveckling av domare nyligen gripits misstänkt som delaktig i härvan.

Trovärdighet – ajajaj.

************
Min spontana känsla efter att ha följt de första kvalomgångarna av denna säsongs europacupspel är att det är de forna öststaterna tagit stora kliv framåt. Dessa marknader är mycket otransparenta och mina teser om ligorna i öst följer myterna. Vi vet förvisso att graden av ”competitive balance” är mycket låg. Men om jag säger hög grad av korruption, lokala minipåvar som göder klubbarna finansiellt så finns det ingen substans bakom, endast fördomar.

Men visst, vi ska nog förvänta oss en viss förskjutning av talang österut. Hur lång och utdragen denna process blir vågar jag inte svara på.

La Liga vs Premier League

The Guardian uppmärksammar faktumet att Premier League nästa vår kommer att drabbas av en brittisk skattehöjning för utvalda målgrupper till 50%.

I kombination med den kraftigt försvagade brittiska valutan kommer det rimligtvis att få konsekvenser och vi bör kunna skönja en viss framtida omdistribution av talang i fotbollseuropa. Även om det brittiska pundet förmodligen förr eller senare till en viss del kommer att återhämta sig.

Spanien och La Liga målas av många upp som en vinnare. Jag vet inte jag, i den nuvarande europeiska strukturen ser jag fortfarande Bundesliga som något av en björn som sakta håller på att vakna ur sitt ide.

Tittar vi på Football Money League (de till omsättning 20 största klubbarna i Europa) finns endast två spanska klubbar representerade. Huvudanledningen till det är att La Liga snart är den enda bland ”big5” ligorna där TV-rättigheterna säljs individuellt av klubbarna. Italien går nästa höst över till den centrala modellen.

Två saker:
– All talang i samband med en omdistribution kommer inte att kunna rymmas hos Barcelona och Real Madrid. Det är mycket tveksamt ifall övriga spanska klubbar, skattefördelar till trots kan konkurrera om ”extraordinär” talang. Vi får ju trots allt inte glömma bort Premier Leagues stora försprång på intäktssidan.
– Den rekryterade talang som kommer att rymmas hos Barcelona och Real Madrid kommer sannolikt vara tillräcklig för att försämra tävlingsbalansen i La Liga än mer. Och i de flesta av de matcher som de båda storklubbarna med supertalangen varje säsong kommer att spela, kommer det att på förhand inte att finnas en tillräcklig osäkerhet för slutresultatet, för att kunna göra produkten ”La Liga” till den bästa i Europa.

Men jag tror att La Liga som omfattas av skattenivåer på 24%, skulle kunna utnyttja den uppkomna skattesituationen i England genom att gå över till en kollektiv försäljning av TV rättigheter med en viss solidaritet i fördelningen. Men eftersom de fulla effekterna sannolikt skulle skönjas först på lite längre sikt kommer en sådan strukturförändring aldrig att inträffa.

Istället talar presidenten i Real Madrid om nästa steg, ett bildande av European Super League.
Och för tillfället förefaller en sådan modell kanske mest angelägen för just Real och Barca.
Vi kan ju bara fantisera om de TV pengar som en liga innehållande 20 klubbar med den absolut största talangen i sina trupper kan generera. Vi pratar om 380 matcher per säsong.

Och ur ett europeiskt ”competitive balance” perspektiv är det här mycket möjligt den bästa lösningen – att lyfta bort de klubbar som vuxit sig för stora i sina respektive ligor.

Från ett konsumentperspektiv så innebär det att jag och många andra TV tittare kommer att få en än mer kvalitativ produkt där de bästa spelarna på heltid ställs mot varandra.

Det som talar emot är givetvis tradition. Den nuvarande modellen är mycket starkt rotad och det finns bland annat en lokal rivalitet som sätts på spel. Å andra sidan håller de största klubbvarumärkena i Europa att sakta men säkert växa sig alldeles för starka för att den nuvarande modellen ska kunna leva i all evighet.

Vilka faktorer utlöste denna koncentration av talang?
– TV boomen där vi fick en än mer tydlig distribution av resureser till marknader med demografiska fördelar.
– Champions League formatet. UEFA:s egna produkt har haft en stor inverkan till omdistributionen och koncentrationen av talang I Europa.
– Bosmandomen. Den friare rörligheten för spalare har påskyndat en process som ändock hade fortgått.

Jag är dock lite nyfiken över hur man ska hantera skattemässiga differenser mellan klubbarna i en och samma liga.

"Annual Review of Football Finance 2008"

Deloitte har i dagarna släppt sin årliga rapport, ”Annual Review of Football Finance 2008”

Ladda ner high-lights här. Siffrorna avser räkenskaperna för säsongen 2007-08 vilket innebär att säsongen som nyligen avslutats inte är medräknad. De brutna linjerna i översta grafen illustrerar Deloittes prognos för den gångna säsongen. Premier Leagues två utfall visar effekten av den försvagade inhemska valutan.

grafik saxat från bbc.co.uk



Vi ser att Premier League fortfarande är en liga med kraftig tillväxt men där lönekostnaderna stabiliserat sig kring nivåer kring 60%. Här skiljer sig dock siffrorna kraftigt mellan ligans deltagare och jag återkommer med en kommentar kring detta senare.

Bundesliga visade säsongen tidigare upp en överaskande hög lösnamhet, mycket tack vare att ration löner/omsättning befann på väldigt låga nivåer. Nu har man sett sina marginaler pressas när lönekostnaderna ökat snabbare än intäkterna.

Premier League är därför tillbaka på toppen vad gäller lönsamhet.

Jag tror att Tyskarna inom en snar framtid börjar känna doften av sportslig framgång i Europa. Något som kommer att pressa marginalerna ytterligare men sannolikt även innebära högre biljettpriser på de idag välfyllda tyska arenorna.

Tillväxten i Serie A var hög, mycket tack vare Juventus återkomst i högsta ligan. Egentligen ser det ut som att de fyra ligorna utanför Premier League har följts åt i en relativt jämn takt.

Michel Platini har ju pratat om ett lönetak med nivåer kring 50-60% av intäkterna. Siffrorna i grafiken visar att vinnarna vid en sådan reglering finns i Premier League, Bundesliga samt La Liga.

De övriga två ligorna skulle behöva sänka sina lönekostnader rejält vilket skulle kunna innebära ett nettoutflöde av talang från dessa marknader. Lägre kvalitet skulle sannolikt följas upp med minskad marknadsandel och lägre intäkter. Kort och gott, en negativ spiral.

En sådan reglering riskerar med andra ord att direkt öka inbalanserna i den europeiska fotbollen än mer.

Nya förutsättningar i fotbollseuropa?

Serie A klubbarna planerar att bilda en liga lik den modell Premier League är baserad på. Bland annat betyder det inga subventioner från TV pengar till de lägre nationella ligorna. (mer här)

Som jag tidigare skrivit så kommer framtida italienska TV avtal att säljas centralt och distribueras ut till klubbarna i ligan. (här)
Idag förhandlar var och en klubb för sig vilket betyder att de starkaste klubbvarumärkena i Italien har mycket stora konkurrensfördelar.

Som sagt tror jag att en centralisering på kort sikt kan missgynna de Italienska toppklubbarna Juventus, Milan, Inter samt Romas konkurrenskraft i Champions League.

***************

Samtidigt pratas det en del om ett skatteförslag i Storbritannien där höginkomsttagare ska beläggas med 50% skatt. Det skulle innebära att Premier League klubbarna måste öka bruttolönerna för att klara av att behålla sina största stjärnor som ju är attraktiva för konkurrerande klubbar i ”Football Moneay League”.

Den första konsekvensen som jag kan se framför mig är att topp 4 klubbarna höjer biljettpriserna för att försöka försvara sin konkurrenskraft i Europa. Samtliga dessa klubbar har en mycket hög efterfrågan på sina biljetter och nog finns det ytterligare lite utrymme att kuna maximera ”match day revenue”.

Det är dock ofrånkomligt med ett nettoutflöde av talang från Premier League till övriga Big5 ligor.

***************

Min prognos är fortfarande.
Bundesliga kommer sakta men säkert plocka marknadsandelar på den europeiska fotbollsmarknaden.

Sedan återstår det givetvis att se om marknaden i Europa består med dagens struktur. (här)

Från Italien till Tyskland – en potentiell omallokering av talang i Europa

Det finns två skolor vad gäller försäljning av TV rättigheter. Den ena är att klubbarna själva säljer sina respektive varumärken till TV bolagen och den andra är att rättigheterna säljs centralt* för att sedan fördelas ut till ligaklubbarna enligt en viss nyckel.

Den senare skolan har i praktiken visat sig maximera ligors totala intjäning från TV rättigheter samtidigt som det med hjälp av fördelningsnycklarna ger ligaorganisationerna större möjlighet att styra ligans tävlingsbalans. En individuell försäljning maximerar de starkaste klubbarnas TV intäkter men summan av samtliga individuellt sålda avtal har erfarenhetsmässigt visat sig vara lägre än från en central förhandling.

Bland Big-5 ligorna är det idag enbart Italien och Spanien där klubbarna på egen hand säljer sina respektive TV rättigheter. Italien går över till den centrala modellen från och med säsongen 2010-11. En möjlig brytningspunkt eftersom det sannolikt kommer att påverka konkurrensbalansen i Serie A.

Den italienska ligafotbollen har under 2000 talet inte riktigt hängt med vad gäller tillväxten bland Big-5 ligorna (grafik här). De starka klubbvarumärkena har trots allt lyckats med att försvara sina positioner i alla fall någorlunda hyfsat. Främst tack vare sin marknadsposition som skapats under årtionden av framgång och tradition i kombination med en minimal subvention till ligans svagare varumärken.

Grafiken längs ned** visar en jämförelse av marknadskoncentrationen i de europeiska ligorna, det vill säga de fyra största klubbars intäkter i relation till ligans övriga medlemmar. Serie A:s fyra största klubbar omsätter 4.7 ggr mer än resterande ligakonkurrenter. Detta nyckeltal kommer från och med säsongen 2010-11 att korrigeras eftersom intäkter från TV står för en mycket hög andel av italienska klubbars intjäning. Således goda nyheter för Serie A:s mindre klubbar vars konkurrenskraft förväntas öka.

Rimligtvis kommer det hela att påverka allokeringen av talang inom ligan och vi borde därför kunna förvänta oss en korrigerad tävlingsbalans i Italien.

Det som dock är än mer intressant, är huruvida de italienska toppklubbarna påverkas i relation till sina europeiska konkurrenter i ”Football Money League”, dvs de 20 klubbar som omsätter mest i Europa. Förlorar Milan, Inter, Roma och Juventus marknadsandelar i det europeiska perspektivet kommer vi se ett nettoutflöde av extraordinär talang ut från Serie A till andra fotbollsmarknader i världen.

Av ren nyfikenhet simulerade jag Premier Leagues alldeles nyligen tecknade och rekordhöga TV avtal enligt en 50-25-25 nyckel. En sådan fördelning av de centralt sålda TV rättigheterna skulle innebära att de italienska topp 4 klubbars årliga intäkter från TV skulle landa mellan €80m och €100m.

Hur det slår? Börsnoterade Juventus, idag på elfte plats i ”Football Money League”, hade enligt sitt senaste bokslut (säs2007-8) TV intäker på €125m.

För att nå ”status-quo” vad gäller TV intäkter för ”Football Money Leagues” fyra italienska klubbar måste det centrala avtalet i Serie A generera ett pris ca 30% högre än Premier Leagues nytecknade TV avtal. Problemet är att det snarare är tveksamt ifall Serie A:s centrala TV avtal överhuvudtaget kan nå Premier Leagues nivåer.

Kanske får vi istället se en innovativ ”italiensk fördelningsnyckel”? Helt klart är att de italienska klubbarna nu blir illa tvungna att utveckla sin produkt inom det område man tappat mest i förhållande till omvärdlen – match day income.

Vinnaren i denna karusell bör kunna bli Bundesliga som upplever en fin tillväxt och dit en betydande del av talangen borde omallokeras.

————————————————
* Centralt förhandlade TV avtal har ifrågasatts ur ett ”antitrust” perspektiv eftersom det kan tolkas som kartellbildning där en grupp av företag(klubbar) tillsammans agerar prissättare. Fotollens branschorganisationer menar bl.a. att man istället ska se produkten ur ett helhetsperspektiv, dvs ligan som en produkt och inte den enskilda klubben. Detta var en ganska stor issue hos de tyska konkurrensmyndigheterna i samband med Bundesligas senaste omförhandling av TV avtal.

**

(klicka på bilden för högre upplösning)
fig1. Marknadskoncentration i Europafotbollen 2007. Observera gärna att allsvenskan är den liga som har minst skillnad mellan de starka och svaga klubbarna avseende omsättning.
saxat från: ”UEFA Benchmarking 2007” speciellt framtaget för det kroatiska ligaseminariet i Zagreb december 2008.

Bundesliga upp i topp vad gäller lönsamhet!

För första gången sedan Deloitte startade sin årliga review av fotbollsfinanser, är Premier League inte längre den mest lönsamma ligan i Europa. Bundesliga har säsongen 2006/07 gjort en radikal föbättring av rörelseresultatet och levererar som helhet en rörelsemarginal på 18% jmfr med Premier Leagues 6%.

Det är en utveckling heter duga på bara ett par år med tanke på den tabell vi nyligen visade i inlägget här.

Förklaringen kan till största del härledas till lönekostnaderna där tyska klubbar numera förefaller mycket mer restriktiva i sina budgetar. ”Endast” 45% av intäkterna spenderas på lönekostnader jämfört med 63% i Premier League. Detta nyckeltal för big five* (exkl Bundesliga) ligger i intervallet 62% – 64%.

De betydligt lägre lönekostnaderna kan egentligen direkt speglas genom de bleka insatser tyska klubbar levererat i Champions League. Ligan är trots allt den som omsätter näst mest i Europa men de sportsliga framgångarna i Europaspelet har de senaste åren lyst med sin frånvaro.

Intäkterna för big five ökade med 6% säsongen 2006/07. Ökningen genererade en löneökning på 7%

Premier League upplevde en kraftigare tillväxt än så, 11% där lönerna drevs upp med 13%.

PL levererade dock inte den starkaste tillväxten säsongen 06/07. Bundesliga och La Liga nådde vardera en ökning på 15%. De sparsamma tyskarna kunde dock hålla nere löneökningen till en nivå på endast 6.5%!

En mycket intressant utveckling som blir spännande att se om den håller i sig. Bundesliga är dock som närmaste konkurrent fortfarande långt efter vad gäller intäkter. Premier Leagues totala omsättning landade på €2.3 miljard som kan jämföras med Tyskarnas €1.4 miljard.

Hur länge kan tyskarna hålla nere lönekostnaderna innan suget efter sportsliga framgångar blir för stort?

Ni kan läsa highlights från Deloites rapport som släpptes idag under länken här.

————————————————–
* ”big five” benämningen för de fem största ligorna i Europa, Premier League, Bundesliga, La Liga, Serie A samt Ligue 1.