Kategori: Hammarby Fotboll

Arenaboomen – Situation Stockholm

I måndags klubbades till slut inriktningsbeslutet för ”Nya Söderstadion”. Egentligen ingen ny fakta har kommit fram sedan detta skrevs men det är värt att lyfta fram lite saker som jag reflekterat över.

Finansieringen
Som tidigare kommunicerats beräknas arenan kosta runt 2 miljarder.
1.3 miljarder finansieras genom stadens försäljning av byggrätter på nuvarande Söderstadions mark samt kring den nya.

Här kan man ju alltid ifrågasätta värderingen av dessa rätter. Det är dock staden som tar den finansiella risken här och ingen annan.

700 miljoner lånas upp och det är, enligt denna artikel, det som utgör den stora delen av driftskostnaden för arenan.

Hyresgästerna får därför nyttja en arena som kostar 2 miljarder till en kostnad av 700 miljoner. Ingen dålig subvention.

Jag misstänker att Stockholms Stad lånar dessa 700 miljoner hos sin internbank som i sig rullar sin finansiering i obligationsmarknaden och tack vare den AAA status Stockholms Stads obligationer har, kan staden resa kapital till bra marknadsvillkor.

Hyresgästerna får således inte bara nyttja en arena bokförd till 2 miljarder till en kostnad av 700 miljoner. De får dessutom nyttja den till en kapitalkostnad betydligt lägre än om de själva hade försökt finansiera 700 säckar.

Kapitalkostnaden för dessa 700 miljoner kommer Stockholms Stad försöka finansiära genom långa hyresavtal med bla AEG.

Ägandet
Stockholms Stad kommer själva stå som ägare till fastigheten vilket egentligen inte är så konstigt då i stort sätt hela den finansiella risken ligger hos staden. Utan stadens finansiering skulle en arena vid Globen aldrig kunnat räknats hem av en privat aktör.

Hyresgästerna exponeras istället mot sina respektive affärsrisker.

För Hammarbys del lär det hela innebära en högre hyra än vad man har idag men med en betydligt större uppsida på intäktssidan än dagens infrastruktur tillåter. Samtidigt ökar affärsrisken där följande gäller.

Sportsliga resultat som ju är intäktsdrivande.
Intresset och därmed efterfrågan på allsvensk fotboll.

Rent konkurrensbalansmässigt är ju allt förstås beroende på hur nettoeffekten, dvs nyttan av arenan i relation till konkurrenters nytta från sina respektive nybyggen. Och de arenor som byggs runt om i landet är fortfarande billigare än 700 miljoner och även de är subventionerade av sina respektive kommuner.

*********************************

Det har ju även kommunicerats lite angående Nya Nationalarenan.
AIK står på sig i förhandlingarna och hävdar att de har en reservplan om man inte får äga sina evenemang själv. Givetvis sätter man press på arenaägarna då Swedbank Arena utan klubblag blir omöjlig att finansiera.

Vad gäller Djurgården så står klubben med begränsat utrymme och markfrågan förefaller vara det minsta problemet. Utan kommunala subventioner går det inte att räkna hem en tredje ny arena i Stor-Stockholm med enbart ett klubblag som gäst. Kanske skulle man kunna bygga nytt, mer spartansk tillsammans med AIK…

Så frågan är givetvis var klubben till slut hamnar.

Att man uttalat en bestämd linje att det är en egen arena man vill ha måste tas med en stor näve salt då klubbens retorik alltid varit situationsanpassad. Dessutom ser det ut att komma en ny scheriff till stan…

Mars 2002,
– Erfarenheten från andra europeiska storstäder visar att rivaliserande klubbar kan samsas kommersiellt på samma arena. Fotbollsklubbar på egna arenor får större intäkter från sponsorer, events, restauranger och souvenirer.

Och så Februari 2008,
– Och titta på sponsorerna. De utgår från en klubb per arena, säger Bosse Lundquist, som är rejält trött på talet om att det går bra för Milan och Inter att dela arena i Milano liksom för Roma och Lazio på Olympiastadion i Rom. – För det första går det inte bra. Det är de klubbarna som har de stora problemen med huliganer och säkerhet. Om du skulle fråga Inter och Milan i dag skulle de aldrig bygga gemensam arena, säger Bosse Lundquist.

Allt detta gör arenasituationen i Stockholm ganska intressant och just nu lite oberäknerlig.

Marknadsintäkter Bajen vs DIF

Spinner vidare på ämnet Djurgården, nu en kort titt på marknadsintäkterna där en jämörelse med Hammaby som lider av liknande trånga sektor i form av begränsade arenafaciliteter är intressant.

Djurgården har länge titulerat sig som marknadsledare. Faktum är dock att klubben varken är störst, bäst eller starkast. Tittar vi på de intäkter som är kopplade till varumärket, dvs reklam-, arrangemang-, samt souvenirintäkter är Djurgården Fotboll sämre på att kapitalisera sitt varumärke än vad Hammarby Fotboll är.

tabellen visar intäkter (msek) från ”marknad” plus souvenirer. Källa: Årsredovisningar Hammarby Fotboll AB (2003 – 2007). Totala intäkter i bolagen Djurgården Fotboll Försäljning AB (2006 & 2007) samt Djurgården Marknad AB (2003-2005)*. De allsvenska siffrorna kommer från svff:s årliga ekonomiska sammanställning under rubriken ”Reklam & sponsring”

Hammarby Fotboll hade en mycket stark utveckling fram till och med 2005. Därefter har trenden vikit av åt fel håll. Förutom arenabegränsningarna har varumärket och goodwill tagit stryk av de avbrutna matcherna, inget snack om den saken. Det blir en mycket stor utmaning för den kommande marknadschefen att återigen nå tillväxt.

Djurgården taxerade upp sina varumärkesrelaterade intäkter under 2006 (bl.a ett nytt avtal med Adidas) men med tanke på klubbens sportsliga framgångar under den första delen av decenniet, en tydlig profilering samt en tidig CSR satsning genom Djurgårdsandan måste jag säga att siffrorna är svaga. Framför allt då Djurgården Fotboll Försäljning AB sedan 2005 dessutom äger kringintäkterna för andra evenemang än fotboll på Stockholms Stadion.

Är det varumärket eller organisationen?

I ett allsvenskt perspektiv har Djurgården, trots de skördade sportsliga framgångarna aldrig fått sina löpande intäkter att lyfta. Båda klubbarna har tappat relativ slagstyra vad gäller intäkter från driften. De begränsade arenafaciliteterna är givetvis en trång sektor. Nedanstående tabell visar bl.a. båda klubbars marknadsandelar. Relevant då löneutrymmet minskar relativt dess allsvenska konkurrenter.

tabellen visar ett urval av de allsvenska marknadsandelarna (klubb.intäkt/tot.allsv.intäkt) baserade på klubbarnas driftintäkter, dvs intäkter exklusive spelartransfers. datakälla svff.se

* Fram till 2005 låg rättigheterna för försäljningen av marknadsrelaterade intäkter i Djurgården Marknad AB. Efter en omorganisation överläts dessa från 2006 till Djurgården Fotboll Försäljning AB.

Stoort

Den för tillfället mest spännande silly season händelsen utspelar sig mellan Rosenborg och Fulham. Det pratas om konkreta bud och det viskas om en prislapp på ca 2 MEUR för ex Bajenspelaren Fredrik Stoor.

Hammarby Fotboll går givetvis inte lottlösa i den affären. Vidareförsäljningsklausuler verkar i det närmaste vara market practice. Storleken på klausulen vet vi inget om. Däremot vet vi att det alltid utgår ett så kallat solidaritstsbidrag på 5% till de klubbar spelarna utvecklats i under åren 12-23.

Fredrik kom till Hammarby som tolvåring och lämnade klubben tre månader före han fyllde 23 då Hammarby sålde hans kontrakt till Rosenborg. Likviden i den affären var nog direkt nödvändig för att klubben skulle klara av att finansiera förvärvet av Sebastian Egurens kontrakt.

Nu kan det alltså komma mer pengar från Stoor affären. Landar prislappen RBK vs köpande klubb på 20 miljoner kronor, skulle jag tro att det genererar runt 4 miljoner i cash flow till Hammarby och kanske fixar intäkten svarta siffor i 2008 års bokslut.

Samtidigt får inte solidaritetspengen underskattas då den kommer ticka pengar till Hammarby varje gång Fredrik gör en icke-bosman transfer.

Det bara att lyfta på hatten till Greger Casselborg samt alla inblandade bakom P84 laget. Förutom att uppfylla drömmar har man genererat åtskilliga miljoner till Hammarby Fotboll.

Inför Silly – Hammarby Fotboll AB – riskkapitalbolaget utan kapital

Av årets fotbollssäsong återstår två omgångar, av årets och vinterns nyheter desto mer. Förutom den obligatoriska, för många Bajare med förväntningar ofta plågsamma och energidödande silly season kommer vi med största säkerhet få läsa spaltmeter om något vi väntat i flera decenier på.

I Norge briserade en blindgångare med Hammarby inblandat och det var ganska roande och se hur riksmedia köpte scoopet rakt av. Även om det denna gång var falskt alarm, kan vi dock förmodligen räkna med att vinterns silly season kommer bli mer intensiv än den i somras.

Vi kan nämligen förvänta oss att den första delen av trestegsraketen förmodligen kommer att bjudas ut till försäljning redan i vinter.

Och om vi tittar lite snabbt på förutsättningarna inför den löjliga säsongen har egentligen inget förändrats vad gäller klubbens finansiella muskler sedan i somras. Det lilla netto man tjänade på UEFA spelet kommer man tappa genom minskade TV intäkter p.g.a. den sämre tabellplaceringen. Dessutom tappar man TV-miljonerna till konkurrenterna vilket gör smällen dubbelt så hård.

Vad gäller finansiering har klubben förvisso gått ut med denna info men frågan är om det idag finns några konkreta summor eller prospects. Det har nämligen pratats om externt kapital, öronmärkt för förvärv sedan 2001(alltid kul och läsa gamla artiklar) och även om Charlie Davies till hälften finansierades externt är det svårt och få grepp om hur slagkraftig ”Hammarby Venture Capital” kommer vara i vinter.

Den eviga frågan är givetvis – vart i helvete tar alla jävla pengar vägen? Svaret är egentligen lika tråkigt som enkelt. Precis dit alla andra klubbars pengar gör, ca hälften av intäkterna försvinner raka vägen till personalkostnader, en kostnad som klubbarna tillsammans hjälps åt och ständigt driva till högre nivåer år efter år.

Om vi tittar på tabellen ovan så bör man i stället ställa sig frågan, hur i helvete har de allsvenska klubbarna klarat av och finansiera sina respektive verksamheter som till synes ser ut som ekonomistyrning på korpnivå! Sen 1998 har knappt en halvmiljard av klubbarnas allsvenska driftintäkter försvunnit ut i ett svart hål. För vissa har det försvunnit mer för vissa andra mindre.

Som jag ser det får vi här svar på två saker. Förutom frågeställningen ovan, även på hur det kan komma sig att vissa andra klubbar har större finansiella muskler och ibland klarar av och finansiera förvärv i mångmiljonklassen.

Det finns nämligen två faktorer och ingen av dessa kommer från den dagliga driften.

– Spelarföräljningar
– Externt kapital

Lika dåliga som man varit på och hålla i plånboken lika duktiga har konkurrenterna varit på att sälja sina respektive koncept till andra aktörer.

Vad gäller Hammarby så blev den första faktorn en signifikant verklighet först 2005(!). Den andra har länge lyst med sin frånvaro och tabellen ovan visar att Hammarby Fotboll under årens gång varit ett föredömme vad gäller ekonomistyrning i relation till ligan som helhet.

Samtidigt har man kapitalt misslyckats med att skapa en bas för finansiering som möjliggör proaktivt värvningsarbete samt punktinsatser de tillfällen det krävs för att den sportsliga målsättningen ska kunna uppnås. Som jag ser det finns det två bovar i dramat, bosmanfallen samt brist på riskkapital utöver det AEG puttat in.

Vad gäller de två senaste säsongers driftunerskott kan vi nog ganska enkelt förklara dessa i och med de tappade marknadsandelarna vilket inte är någon rolig spiral.

Den gångna säsongens avbrutna matcher lär dessutom knappast bidra till och få klubbens marknadsandel och öka. Och hur mycket man än vill skylla det på domare, media och förbund ligger bollen i slutändan enbart hos oss själva. Konsekvenserna på längre sikt blir dessutom inte enbart ekonomiska.

Frågan är givetvis hur Hammarby Fotboll ska kunna finansiera vinterns silly där målvaktsfrågan med största säkerhet lär vara i fokus. Det finns två enkla svar.

– Sälj först, köp sen
– Externt kapital

Alternativen är givetvis att sälja ägarbevis i befintliga spelare för att kunna värva spelare som externa finansierer inte anser sig uppfyller kraven på individuell värdeökning men som stärker HF AB sportsliga slagstyrka. Det finns dock för- och nackdelar även med denna lösning.

Inför bokslutet: Hammarby Fotboll tappar marknadsandelar

Henrik Appelqvist säger i en nyligen publicerad intervju att Hammarbys varumärke bidragit till den höga tillväxten av intäkterna. Och visst har de ökat stadigt de senaste åren, men sanningen är den att de inte ökat i samma utsträckning som övriga allsvenska klubbars intäkter har gjort.

Tabellen nedan visar att Hammarby Fotboll AB de facto tappat marknadsandelar varje säsong sedan 2003. Man skulle rent krasst ur ett ekonomiskt perspektiv, kunna säga att Hammarby Fotbolls konkurrenskraft gentemot övriga lag i serien minskat. Jag har valt att titta på de intäkter som driften genererar, d.v.s. intäkter som spelarförsäljningar bidragit med är inte inkluderade, detta eftersom det rimligtvis borde vara det mest optimala sätt att spegla Hammarbys attraktionskraft som varumärke och marknadsavdelningens prestation.

Det är inga upplyftande resultat vi ser och det borde vara ganska uppenbart att det finns en trång sektor i arenan, både vad gäller publik- och sponsorintäkter men jag hade ändå förväntat mig bättre siffror än så här. Jämförelsen blir än mer intressant när vi jämför med de sportsliga resultaten. Jag har räknat den sportsliga marknadsandelen genom att dividera antalet inspelade poäng med totalt utdelade poäng i allsvenskan.

Resultaten visar att den sportsliga delen av verksamheten på senare år levererat mer än marknadssidan, dock utan att överträffa sig själva och nå ända fram. De sportsliga marknadsandelarna har två senaste säsongerna ökat trots att de ekonomiska förutsättningarna gentemot konkurrenterna försämrats en aning. Testperioden är dock kort och förändringarna relativt små för att den slutsatsen ska kunna huggas i sten.

Jag vill ändå skönja en trend och för att Hammarby Fotboll ska kunna nå sina framtida visioner bör intäkterna öka snabbare än hos konkurrenterna och inte tvärtom. Fortsätter denna utveckling blir de direkta konsekvenserna att Hammarby Fotboll på sikt kommer bli beroende av spelarförsäljningar för att finansiera driften samtidigt som kraven på den sportsliga ledningen kommer bli ännu större och det blir än mindre utrymme för misstag vid rekryteringar.

Till sist kommer bolagets ägare inte och kunna förvänta sig några som helst ekonomiska vinster givet att klubbens sportsliga ambitioner ligger fast. Endast spelarförsäljningar där prislappen överstiger värdet på spelaren (ur ett Hammarbyperspektiv) kommer kunna generera profit på nedersta raden. Appelqvist pratar om FC Köpenhamn och även om det inte alltid går att jämföra så bör nog alla vara överens om att arenafrågan är den enskilt viktigaste om Hammarby Fotboll ska kunna ta ett steg fram från dagens nivå, både sportsligt och ekonomiskt.











källa: SvFF´s sammanställnng av de allsvenska klubbars ekonomi.