Kategori: Malmö FF

Dominansen är MFF:s att förlora

Den första oktober 2016 åkte Malmö FF till Hisingen för att möta sin bogey-motståndare Häcken. Man gjorde det utan framträdande spelare som Markus Rosenberg, Anders Christiansen, Magnus Wolff Eikrem samt Rasmus Bengtsson men trots det åkte MFF hem med en 4-2 seger i bagaget.

Den sjuttonde februari 2017 presenterade Malmö FF sitt bokslut för 2016. Klubben redovisade en vinst före skatt på fem miljoner kronor. Intäkterna uppgick till 247 miljoner, stärkta av 40 miljoner i vinst på försäljning av spelarkontrakt samt 21 miljoner från Uefa (4mkr för EM spelare, samt 17mkr i slutlig avräkning från deltagande i CL tidigare år).

Mainstream media gick tidigt ut och rapporterade om att amorteringar av skuld och köp av aktier i arenabolaget medförde att resultatet inte blev större än vad det blev. Men faktum är att varken amorteringar eller förvärv av aktier är några resultatpåverkande poster. Båda bokas direkt över balansräkningen.

Anledningen till att resultatet inte blev större är att Malmö FF – med Champions League miljonerna i ryggen – har uppgraderat sin ekonomi till en ny nivå. Avsaknad av spel i internationella turneringar skapar intäktsbortfall enskilda år som 2016.

Figuren nedanför illustrerar det mycket väl. Personalkostnaderna har ökat med drygt 50 miljoner på tre år, till 125 miljoner kronor 2016. Det sätter en helt ny standard för allsvenskan och är 50 miljoner kronor mer än den klubb som spenderar nästmast på personalkostnader. Det är också det som skapar möjligheten att mitt under brinnande guldstrid kunna hantera flera skador eller avstängningar på tongivande spelare. Faktorer som kan kosta ett mästerskap enskilda år. En större kostnadsmassa och rimligt medföljande större bredden och kvaliteten på truppen som den medför innebär också en högre sannolikhet att kvalificera sig till gruppspelen i de internationella cuperna.  Denna kostnadsmassa hade dock inte varit hanterbar sett till rimligt risktagande utan att ha Champions League miljonerna som en försäkring på kontot. Fler anteckningar kring det från i somras på denna länk.

mff_ekonomi
Tidsstudie kostnader samt intäkter exklusive försäljning spelarkontrakt samt intäkter från internationella cuper. De mönstrade fälten visar kostnaden för Stadion där MFF fram till sommaren 2012 redovisade en hyra från arenabolaget. Efter att ha förvärvat en majoritet har arenabolaget inkorporerats i MFF:s redovisning och klubben bär de olika kostnadsposterna för arenan.I övriga externa kostnader ingår: matchkostnader (13.6mkr 2016), kostnader marknadsaktiviteter (26.6mkr 2016), övriga kostnader (21.8mkr 2016)  datakälla: mff.se (årsredovisningar)

Erfarenheten från allsvenskan säger oss att det går att vinna mästerskapet med mindre resurser. Man kommer långt med att göra rätt saker. Kalmar FF, Helsingborg och Norrköping är goda exempel de senaste tio åren. Malmö FF spenderade mest pengar av alla klubbar i allsvenskan under i stort sett hela 00-talet utan att vinna titeln mer än en gång (2004). Det var först runt 2010 som man uppgraderade sin verksamhet kvalitetsmässigt och fick en större utväxling på spenderade pengar.

Men framgång driver kostnader. Kanske är det därför det har varit så svårt att vinna allsvenskan två eller flera år i följd. Pengarna räcker inte till. Om man nu inte vinner en stor summa i Champions League.

För ett par tre år sedan – i Play The Games årliga diversity index rapport stod det: The next tournament, which culminates in Berlin next April, sees the continuation of a number of long-running domestic hegemonies that have, in many cases, been aided by UEFA prize money from playing at various stages of the Champions League over the years.

Dominansen i allsvenskan är Malmö FF:s att förlora.

Malmö FF – bokslut 2011 och risker

För ett år sedan skrev jag att europacupspelet skulle vara mycket viktigt för finansieringen av Malmö FF:s balansräkning. När väl MFF så slog ut Glasgow Rangers ur kvalet till Chanpions League så fick man in mycket viktiga pengar i form av mediepremier från Uefa. Samtidigt påskyndade man sannolikt processen för Rangers att ta sig hela vägen till företagsrekonstruktion. Kanske bör man fundera över hur situationen hade varit om resultatet i matchen hade blivit omvänd? Eller så låter man bara det passera förbi.
Eftersom grundförutsättningarna i grund och botten är desamma så hade jag i detta inlägg tänkt bygga vidare på förra årets analys, uppdatera med ny information och försöka se om det finns några trendbrott i intjäningen samt vilka risker Malmö FF är exponerade mot. Som jag skrev då så var det inte ekonomistyrningen som MFF:s största problem utan det är frågan om affärsmodellen är hållbar. Denna fråga är fortfarande mycket aktuell.

Vi börjar med att titta på intäkterna där MFF fick 33 miljoner kronor i premier från Uefa för att bland annat ha kvalificerat sig till Europa League. Spelet i kvalet samt gruppspelet drog även närmare 70 000 åskådare vilket rimligtvis genererade betydande intäkter i segmentet matchdag samt marknad. Marknadsintäkterna ökade väldigt fint och här menar klubben att det till stor del handlar om en generell ökning, det vill säga inte enbart tack vare effekter från spel i Europa. Ironiskt nog minskade intäkterna från Event och konferenser vilket kan tyckas lite märkligt eftersom klubben slog sig för bröstet i början av 2011 då man sade att man redan sålt väldigt mycket.

Resultaträkningen visar effekterna av spelet i Europa som naturligtvis stärker Ebitda. Personalkostnaderna ökade marginellt. 2010 hade man spelarbonusar till spelarna för SM guldet och jag misstänker att man under 2011 hade motsvarande i form av bonusar för avancemang till Europa Leagues gruppspel. Man kan tycka att personalkostnaderna borde ha ökat mer eftersom klubben till skillnad från 2010 som var kliniskt från investeringar i spelarkontrakt, trots allt tecknade flera nya kontrakt under 2011. Denna kostnad har Malmö FF valt att aktivera på balansräkningen. 29 miljoner bokades som förvärv av immateriella tillgångar vilket även innehåller transfersumman för Mathias Ranegie. Kostnaderna för kontraktsförlängningarna har således tagits bort från Ebitda och istället ökat kostnaderna för avskrivningar på spelarkontrakt från 11.6mkr till 17.1mkr. Det ser med andra ord som att klubben bytt redovisningsbeteende när man aktiverade även sign-on fees som en immateriell tillgång på balansräkningen. Jag tycker att det ger en mer rättvisande bild av verkligheten. Även om den ger en mer positiv effekt på Ebitda jämfört med tidigare år då man kostnadsförde allt direkt över resultaträkningen.

Det som däremot kanske är mer intressant är kassaflödesanalysen. Till skillnad från resultaträkningen där flera resultatposter är periodiserade och inte är detsamma som in- eller utbetalningar så berättar kassaflödesanalysen för oss hur mycket pengar som Malmö FF har fått in och hur mycket man har betalat ut under året och i vilka delar i verksamheten dessa kassaflöden sker. Tack vare pengarna från europacupspelet så nådde klubben ett positivt kassaflöde i Ebitda, men vi ser att kassaflödet från förändringar i rörelsekapitalet försämrades kraftigt. Under 2010 fick Malmö FF betalt för flera fordringar på sålda spelarkontrakt under tidigare år och som har varit bokförda i resultaträkningen under respektive år. Under 2011 var ju denna finansieringskälla naturligtvis betydligt mindre. Dessutom ökade andra fordringar under 2011 vilket jag misstänker beror på att premier från Uefa ännu inte är betalda. 

Under 2011 finansierade sig MFF genom att sälja vinstandelsbevis i spelartruppen för 28.5 miljoner kronor. Utan dessa pengar hade man varken kunnat rekrytera Mathias Ranegie eller kunnat förlänga kontrakten med ett antal befintliga spelare i truppen. Detta trots att man sålde spelarkontrakt för 10 miljoner kronor.

Under de tre första åren på Swedbank Stadion har Malmö FF upplevt ett mycket stort underskott i kassaflödet från rörelsen. I första hand beror det på att kostnaden för den nya arenan än så länge har överstigit nyttan vilket jag skrev om i detta inlägg. Samtidigt har Malmö FF ökat sina personalkostnader med ca 30%, dels beror det på att det krävs fler personer i en organisation som förutom fotboll även ska förvalta fastigheter. Antalet heltidsanställda har ökat från 72 personer år 2006 till 101 personer som man var 2011. Men också för att klubben helt enkelt har allokerat mer pengar till spelartruppen eftersom det krävs en högkvalitativ produkt för att arenan ska kunna utnyttjas effektivt.

Detta underskott har finansierats genom flera olika källor. Bland annat har MFF sålt ett klubbhus för fem miljoner, man har erhållit vidareförsäljningspengar för Zlatan. Malmö FF har även finansierat sig genom åtskilliga miljoner från spelarförsäljningar. Totalt har man sålt spelarkontrakt för 75 miljoner av vilka närmare 60 har använts för att köpa och teckna nya spelarkontrakt (varav 29 miljoner 2011).
Först och främst behöver dock klubben förbättra sin Ebitda vilket kan nås genom att öka intäkterna eller minska kostnaderna. På intäktssidan är det i första hand spel i Europa som kan generera ”konkurrensfördel-pengar”. Ökade intäkter från till exempel centrala avtal distribueras förhållandevis solidariskt till allsvenskans alla klubbar vilket betyder att de till stor del äts upp av en generell löneinflation på talang.
Ett alternativ skulle kunna vara att minska kostnaderna för spelartruppen, å andra sidan skulle det minska chanserna till sportsliga framgångar och viktiga pengar från matchdag-produkten. Klubben menar att man kan minska sina kostnader genom att köpa loss resterande 75% av Swedbank Stadion. Men blir kostnaden verkligen så mycket mindre? För det första så behöver man få loss pengar från kreditinstitut vilket idag och under den närmaste framtiden inte kommer att bli vare sig enkelt eller jättebilligt. Varför det är så finns utvecklat i detta inlägg. För det andra kan man fråga sig var dessa pengar som förväntas att sparas går idag. Är det vinster som delas de ut till fastighetsbolagets andra aktieägare? Malmö FF har hur som helst inte fått någon utdelning från sina 25% av aktiekapitalet.

Och inte realiserar väl börsnoterade Peab ut pengar in till ett pris som understiger nyttan för deras aktieägare? Det som skulle kunna tala för är att de framtida vinsterna i fastighetsbolaget långt ifrån är garanterade, framför allt om de höga kostnaderna till slut urholkar produkten vilken ju är arenans bread and butter, det vill säga fotbollslaget Malmö FF som riskerar att hamna på obestånd. Att sälja arenan till bokfört värde kan kanske därför upplevas som en riktigt bra affär. Framför allt om man tänker på att ett snarlikt objekt på andra sidan sundet värderas av marknaden med en kraftig substansrabatt till ca 200 miljoner kronor, spelare och Bröndbys varumärke inkluderat! Det som är intressant är däremot hur nyttan av en sådan affär har reviderats under årets lopp. Jag läste om 17 miljoner för ungefär ett år sedan och ganska nyligen såg jag siffror runt tio miljoner flanera runt i media. Men även om det stannar det vid fem så ska nog klubben trots allt vara nöjda om nu en affär överhuvudtaget blir av.

Spelarförsäljningar har som sagt varit en viktig finansieringskälla under dessa tre år. Klubbens akademi fortsätter också än så länge att producera duktiga talanger. Samtidigt så kan det här med talangproduktion vara väldigt cykliskt och man kan inte ta för givet att samma tempo upprätthålls även i framtiden. Samtidigt har klubben under 2011 börjat sälja bort andelar i framtida spelarförsäljningar vilket rimligtvis begränsar framtida kassaflöden från denna finansieringskedja. Men alternativet hade varit att kanske inte kunna ha några spelarkontrakt att sälja överhuvudtaget.

De goda nyheterna är att Malmö FF idag har en något bättre finansiell ställning än för ett år sedan. Det egna kapitalet har ökat med 3 miljoner i vinst samt med 28.5mkr i kapitaltillskott från att ha sålt ut vinstandelar i truppen. Det senare tillförde livsviktigt rörelsekapital som stärkte balanslikviditeten. Å andra sidan saknar man idag rätten för kvalifikation till Europacuperna. Denna rätt behöver man vinna tillbaka 2012. För hur man än vrider och vänder på det så är och förblir ett någorlunda kontinuerligt spel i Europacuperna en mycket viktig finansieringskälla för klubben. Och denna intäkt beror till största del på om Malmö FF:s sportsliga organisation lyckas leverera, och göra det i en tid där fler konkurrenter själva upplever ökade resurser i takt med att de flyttar in i nya matchdagsfaciliteter.

Profitmaximerande Malmö?

Malmö FF är fortfarande något av en gåta. Sett till rörelseintäkter (exkl transfers), omsätter klubben bland det översta skiktet i allsvenskan** men har sedan guldet 2004 inte riktigt presterat i relation till sin marknadsandel. Plats 5,7,9,6 är facit 2005-2008.

En förklaring skulle kunna vara att klubben, till skillnad från majoriteten av sina allsvenska konkurrenter inte investerat särskilt mycket pengar man erhållit från spelarförsäljningarna i nya spelarkontrakt samt i övriga organisationen.

Enligt SvFF:s siffor har MFF har mellan 2003 och 2007 haft en ”driftekonomi” i någorlunda balans. (2008 års underskott förklarar klubben genom en anpassning och utökning av organisationen till den nya arenan).

Konkurrenterna har å sin sida använt sig av affärsmodellen där spelarförsäljningar finansierat nya och befintliga spelarkontrakt*.

Har man spenderat för lite pengar och inte betalat det pris som krävs för sportslig framgång och på så sätt gått miste om en del förvärv/talang?

———————————————————————-[driftunderskott.jpg]

*Allsvenska klubbars driftresultat i miljoner kronor 1998-2008. Total underskott ca en halv miljard. datakälla svenskfotboll.se (klicka på bilden för högre upplösning)

[allsvenska+marknadsandelar.gif]

**allsvenska marknadsandelar 2002-2007 datakälla svenskfotbol.se
intäkter/aggregerade allsvenska intäkter (exkl transfer)