Två intressanta artiklar i ”credit crunch” debatten idag.

Det är nu flera som lyfter på ögonbrynen över den globala ekonomins påverkan på professionell sport. Det är bara att förbereda sig för att de gyllene åren av tillväxt är förbi för den här gången, även i sportens värld.

Bland annat säger NBA hövdingen David Stern.
”Clearly, as business gets affected by the slowdown, then spending will get affected, So sports, I don’t believe, can exist apart from that reality.”

Läs den tänkvärda artikeln under länken här

I England talas det om skuldexponering där mindre lönsamma klubbar än topp4 Manchester United, Arsenal, Liverpool inklusive credit-crunch immuna ränte & amorteringsfri – Roman – subventionerade Chelsea, är de som bär hela 2/3 av ligaklubbars totala skulder.

Kolla på ”wage/revenue-ratio” under länken och klubber med hög ratio. Har de dessutom taskiga marginaler och hög skuldsättning kommer få det riktigt tungt om de inte lyckas hitta investerare.

Det är givetvs de mindre klubbarna som använt skuldfinansiering till sin sportsliga satsning som ligger mest pyrt till.

Artikeln under länken här

Tvärtemot det den förvirrade Platini svamlar om (här), kan kanske skuldsättningen istället jämna ut gapet mellan engelska klubbar och övriga Europa.

Hög skuldsättning under marknadsvillkor i kombinationen med högre räntor och lägre intäkter är en svår ekvation.

Att den globala ekonomiska situationen kommer påverka även den allsvenska fotbollen och klubbarnas intäkter negativt de kommande åren råder det nog ingen tvekam om. Det ska bli intressant att se vilka klubbar kan agera proaktivt och på så sätt skaffa sig ekonomiska/finansiella konkurrensfördelar gentemot de klubbar som överinvesterar de närmast kommande transferfönstren.

Som jag skrev förra veckan så tror att det är klokt att noga se sin verksamhet i ett längre perspektiv än bara till nästa säsong.

De klubbar som på förhand underskattar de kommande effekterna av situationen riskerar att gå en tuff framtid till mötes. Det är ju inte så att de allsvenska klubbarna sitter överkapitaliserade med stora buffertar. (Kalmar undantaget)

Tidigare på bloggen i ämnet:
Kreditoro vs arenaplanerna, augusti-07

Virgin Money’s Football Fans’ Inflation Index mäter de engelska fotbollsupportrars kostnader under matchdag. När de brittiska klubbarna släppte årets biljettpriser ökade dessa i genomsnitt med 7.2%. Lägg därtill dyrare bensin, högre matpriser etc och indexet landar på £106.21 per supporter och matchdag. En ökning med 21% sedan i våras. Detta index har funnits i två år och sedan start har inflationen för den genomsnittlige fotbollsupportern hittills varit 36%.

I samband med senaste mätningen gjorde man även en undersökning bland supportrarna ifall de funderade på att skära ner på sina matchbesök. West Ham ligger högst upp i riskzonen. Hela 43% uppgav att de kanske skulle gå på färre matcher denna säsong. (hela listan här) Steget från ord till handling brukar dock vara stort.

Det skulle vara intressant med ett motsvarande nyckeltal i Sverige. Framför allt när vi går in i en tid med ett par snart färdigställda arenprojekt.

******

UEFA cupen är död. Länge leve UEFA Europa League, typ. Så kommer turneringen heta going-forward. Den viktigaste nyheten förutom utökningen av gruppspelet från 40 till 48 lag, är att UEFA centrelt tar över försäljningen av TV rättigheterna redan från start. Tidigare år har klubbarna själva fått sälja sina respektive TV rättigheter ända fram till kvartsfinal då UEFA tog över. På så sätt tror UEFA att premierna till de deltagande klubbarna kan fördubblas.

Principen är ungefär som ”sub-prime”. Paketera en massa mindre intressanta matcher och sälj det i ett paket till TV bolagen under ett annat varumärke 🙂

Hammarbys nettoresultat från europa-spelet 2007 beräknades landa kring 700 000 kronor. Räknar du med slitaget på spelarna och den förmodade lägre allsvenska placeringen som ett resultat av detta blev det en i slutändan förlustaffär på grund av de lägre allsvenska TV premierna som till största del baseras på tabellplacering.

Förr

Låt oss titta lite snabbt på exponeringen… några få exempel.

England
Obligationsgaranten och försäkringsboaget AIG rapporteras ha radikala problem med sin finansiering/likviditet och ska ha fått tillåtelse att dränera sina dotterbolag på $20 miljarder. AIG är ManU:s tröjsponsor och därmed en av klubbens största samarbetspartners. Hur länge till kan man fråga sig?

ManU är mycket lönsamt men holdingbolaget som äger klubben har en skuldfinansiering från banker på £510 miljoner. (här) Det är inga problem så länge klubben fortsätter leverera bra kassaflöden från sin rörelse. Det finns dock en brasklapp. Som säkerhet har holdingbolaget ställt klubbens bokförda värde, £425 miljoner. Det är inte alls omöjligt att bankerna i dessa tider kräver in mer säkerheter och får vi kanske se Christiano Ronaldo i Man City redan efter nyår?

Arsenals arenafinansiering har redan nedgraderats avseende kreditbetyg (här) och (här). Oklart om det får några konsekvenser för klubben. Kanske får vi några av svaren i kommande årsredovisning som borde bli officiell inom några veckor.

Resebyrån XL släckte förra veckan ner sin verksamhet. Trist för West Ham som hade ett 3 årigt tröjsponsoravtal med bolaget signerat februari -07. Intäktäktsbortfallet för London-klubben under resterande löptid uppges ligga runt £5 miljoner. Tungt för klubben som legat mycket tungt exponerade mot spelarlöner. Wages/turnover-ratio var säsongen 06/07 – 76% näst högst i Premier League. (här)

Liverpool planerar som bekant en ny arena för uppskattningsvis £300 miljoner. Klubben som köptes av amerikanerna Hicks & Gillet i en finansieringsstruktur baserad på skulder. Jag tror personligen att klubben kommer få det mycket svårt att resa kapital till den nya arenan framgent.

Sverige
Här hemma har vi ett antal arenaprojekt med stor del skulder på balansräkningen.

Borås Arena AB har bundit 60 av de 80 lånade miljonerna i olika löptider* som löper ut efterhand och kommer att rullas i nya, troligtvis dyrare skulder längre fram. Förvisso är det en relativt liten exponering men det ska bli intressant att se vilken part som tar de högre räntekostnaderna, klubben eller kommunen.

Swedbank Stadion – Malmö är även den skuldfinansierad genom Swedbank. 310 miljoner som lär bli dyrare för klubben vad det lider.

Nya Nationalarnen – även den skuldfinansierad med Swedbank som huvudfinansiär.

Kalmar Arena – Överklagandet kanske blir det minsta bekymret. Excel-snurrorna lär snurra både ett och två varv till, dels hos bankerna och hos Sveafastigheter.

Stockholmsarenan – Här ser faktiskt skuldsidan minst bekymmersamt ut. Efterfrågan på högkvalitativa räntebärande papper lär öka. Stockholm Stads obligationer håller högsta kvalitet.

Däremot finns det som sagt lite frågetecken kring de 1.3 miljarderna som ska finansieras genom försäljning av byggrätter. Det ska ju finnas köpare av dessa och dessa måste klara av att räkna hem kalkylen samtidigt som man finansierar sin respektive balansräkning.

Efterfrågan på fotboll
Förutom investeringarna och finansieringen kan man ju fråga sig hur efterfrågan på fotboll kommer att påverkas. Erfarenheten säger att lågkonjunkturer historiskt inte påverkat publiktillströmningen till sportevenemang nämnvärt (globalt).

Den genomsnittliga fotbollspubliken och prissättningen har dock förändrats mycket kraftigt de senaste åren. I Sverige har idag rapporterats att hushållens nettoskuldsättning nått rekordnivåer. Prioriterar gemene man och familj fotboll i sina vardagsutgifter? Det gäller både live och pay-per-view där ett nytt TV avtal ska signas om två år.

Företagens aptit på sponsring och hyra av VIP loger lär minska då dessa är kostnader som blir extremt svårmotiverade i lågkonjunktur.

De ”goda nyheterna” är att fenomenet är globalt. Allsvensk fotboll borde ”tack vare” sin underutvecklade infrastruktur och ”affärsmässighet” ha en lägre exponering mot kreditkrisen och dess svallvågor än andra, mer utvecklade fotbollsmarknader.

Vilka klubbar har förutsättningar att klara sig bäst genom?
Generellt borde det vara klubbar med låga räntebärande skulder och de som har välfungerande ungdomsverksamhet av hög nationell klass.

* Källa: årsredovisning Borås Arena AB – 2007.

När är egentligen rätt tidpunkt att sälja en spelare?

Fortfarande vinterns komplexitet med finansieringen av Rami på näthinnan och de svårigheter att på beställning sälja spelare för att lösgöra kapital. Jag själv minns mitt sälj-inlägg om Petter som om det vore igår (här).

Jag är idag mycket glad att Petter stannade och tog steget i Bajen. Faktum är dock att jag med samma tillgång på information och med samma förutsättningar, dvs inga kända bud på Eguren, en nödvändig finansiering av Rami, skulle skriva exakt samma rader ifall vi spolade tillbaka klockan till den där gråa vinterdagen i januari. De flesta allsvenska klubbar sitter i den sits att man måste acceptera rimliga bud den dagen de behagar att dyka upp.

Annars har sommarens transferfönster återigen satt fart på debatten om allsvenskans status i förhållande till andra ligor. Men vad finns det egentligen att förvåna sig över?

Vi borde vid det här laget veta allsvenskans plats i fotbollens värdekedja. Att vara den talangfabrik man är med spelarexport som en direkt konsekvens. Klubbarna verkar ju själva ha accepterat det faktumet då i stort sett samtliga lägger sina kostnadskostymer högre än dess löpande intäkter där man låter spelarförsäljningar finansiera verksamheten (mer här). Vad är det som är nytt?

Vi kommer alla ihåg rubrikerna från förra hösten. AIK sålde guldet hette det då. Sanningen är inte alltid svart eller vit när balansräkningen måste finansieras. (här)

Ändå är det upplyftande att se Kalmar för en gångs skull utnyttja sin välbalanserade ekonomi samt den urstarka balansräkningen (här) och ta bosmansmällen senare i vinter genom att tacka nej till ett mångmiljonbud på Viktor Elm från Herenveen. Det mina vänner är sann nyttomaximeringsanda och ger ett högt betyg i min bok.

Därför var det ganska komiskt att i någon av kvällsdrakarna läsa rubriken ”Så blåstes Kalmar på miljonbelopp”.

Vi har även forskarskatten som de danska fotbollsklubbarna drar stor nytta av. Många skriker sig hesa på en skattereform här hemma. Faktum är dock att ett liknande upplägg i Sverige istället gynnar spelarimporter än förmågan att behålla talanger. Är det en hållbar lösning för svensk fotboll på lång sikt?

Men visst, det finns en rejäl marknadsimperfektion som sneddriver konkurrensen på den nordiska fotbollsmarknaden. Det bästa sättet att lösa det på är att fotbollsklubbarna i Danmark exkluderas rätten tilll ”skattesubventionen”. Det är sådant Platini borde lobba för istället för att slänga ur sig förvirrade kommentarer om Premier League klubbarnas skuldsättning (mer här). Framför allt då detta skattesystem motverkar FIFA:s och UEFA:s mantra om ”home-grown players”. För en gångs skull, gör lite nytta please.

Åter till Hammarby. Paulinho till Sydkorea. Borde egentligen vara en ganska väntad affär. Två forwardförvärv under sommaren var ett för mycket för att man lugnt skulle sitta ner i båten med en något naiv tro på en intakt trupp för resten av säsongen. Brassen är en del av den trestegsraket (här) som Hammarby måste realisera. Han är ännu inte såld men borde rimligtvis kunna skapa sig ett någorlunda namn i Asien under det kommande året för att generera en försäljning.

Timingen: Att vänta en månad, att vänta till i vinter kunde varit ett alternativ. Ett alternativ som dock för med sig ett antal risker.
1.Inga bud när man verkligen måste sälja.
2.Ett oändligt ältande om policies till höger och vänster kommande vinter.

Det senare är inget någon av parterna mår bra utav.

Rimlig ersättning för uthyrningen? Well, att bokföringsmässigt täcka avskrivningarna för 2008 borde nog vara skäligt.

Det som däremot är ett trendbrott är de proaktiva värvningarna under sommaren. Det hade inte varit möjligt utan ”transferkorgen” och alla Söderkisar.