Kategori: SAS-ligan

Revenue Sharing – reflektioner från Danmark

Även om jag inte håller med i Flemming Fjeldgaard’s resonemang gällande konsekvenserna från den i Danmark, inför denna säsong, nya fördelningsnyckel för pengar från TV rättigheter, så uppskattar jag när det är lite mer tankeverksamhet bakom sportjournalisternas alster. Det är vi inte bortskämda med här hemma.

”En stor portion af tv-aftalen kommer fra en solidaritetspulje, som fordeles ligeligt. Høj som lav – alle 12 klubber i rækken får det samme fra denne pulje.”

Hmm tänker jag… vad har jag missat?

”Solidaritetspuljen tager cirka en tredjedel af hele tv-aftalen, og vi taler om en håndfuld millioner kroner til hver SAS Liga-klub hver sæson. De sidste knap to tredjedele af tv-aftalen udbetales fra en cocktail af placeringer i rækken og antal tv-seere til de enkelte klubber”

Haha, ja ok… vilken tur för FC Köpenhamn och Bröndby att man inte spelar i allsvenskan där 74% af hele tv-aftelen kommer fra en solidaritetspuljen.

Men som sagt, jag håller inte riktigt med den gode Flemming. Det är lite väl mycket omgångsekonomi över resonemanget. Över tiden förväntas den nya, mer offensiva distributionen av TV pengarna i själva verket gynna just de större klubbarna dit även Odense numera bör räknas.

Och titta, Odense ser ut att ha räknat hem en investering på dkk 3 miljoner för så lite som ytterligare ett år för en av sina viktigare spelare En spelare som annars skulle bli free-agent (bosman) denna vinter. Kanske blev det möjligt tack vare den stora pay-off tårtbiten som sportslig framgång genererar. Potentiellt värdeskapande utan större förväntade transfersummor inblandade.

Risk-reward har jag för mig att det kallas.
Annars ger 2/3 baserat på prestation och exponering i TV rutan stora incitament till överinvesteringar. En högre risk och något som ställer höga krav på klubbarnas management. Å andra sidan ska höga krav snarare ses som utvecklande. Och det gäller för klubbarna att veta sin plats i den inhemska näringskedjan.

Förvisso har Flemming Fjeldgaard en bra poäng i att en individuell modell skulle vara mer gynnsam för FCK samt Bröndby och därmed cementera deras position i den absoluta toppen. Framför allt eftersom fördelningen av TV intäkterna och den relativa skillnaden mellan klubbarna skulle vara känd och fixerad redan på förhand. Nu ska det trots allt spelas om en del av marknadsandelarna. Å andra sidan är det inte från en sådan regim som man kommer ifrån och är egentligen inget att sträva mot heller.

Danmark tuffar på

Samtidigt som förbund, liga-organisation och klubbar skyller den allsvenska efterfrågeminskningen på den stundande lågkonjunkturen puttrar de danska klubbarna på som om ingenting hade hänt.

Den förra säsongen resulterade i alla tiders publikrekord. Till skillnad från Norge och Sverige har Danmark ännu inte märkt av någon efterfrågeminskning och 2008 resulterade i rekordtillväxt.

Bröndby släppte i fredags sina siffror för det första halvåret 2009.

Marknadsintäkterna upp med hela 46%(!).
Publikintäkterna upp med 8%.

På årets första 6 månader drog Bröndby in nästan dubbelt så mycket intäkter som Elfsborg genererade under hela 2008.

Rörelseresultatet positivt men det investeras i spelare. Transfernettot* är negativt, minus DKK 17 miljoner och lönekostnaderna upp 33%. Länge leve ”the-arms-race”!

Det ges starka incitament till spelarinvesteringar i Danmark. En större del av TV pengarna är prestationsbaserade och från och med nästa sommar har den danska ligan två kvalplatser till Champions League att se fram emot.

Tillväxten är fantastisk! Men en bra fotbollsprodukt säljer uppenbarligen trots lågkonja och precis som i fallet Premier League ser den försämrade tävlingsbalansen ut att ha gynnat den danska ligan med att plocka marknadsanderlar i Europa.

Delårsrapporten i sin helhet.
———————
*Intäkter från spelartransfer minus avskrivningar imateriella anläggningstillgångar (på balansräkningen aktiverade, från andra klubbar förvärvade spelarkontrakt).

Ligastart på kontinenten

Augusti närmar sig med stormsteg. Månaden då majoriteten av ligorna i Europa puttrar igång sina respektive verksamheter. Säsongen 2009-10 är något av det första verkliga testet för huruvida lågkonjunkturen kommer att straffa fotbollen. Hittills har klubbarna högst upp i värdekedjan knappt märkt av ”krisen” medan den mindre attraktiva produkten längre ned i pyramiden har fått en del stryk.

Dessutom har de största ligorna redan sålt en betydande del av risken vidare till TV bolagen. Tre av Big5 ligorna har lyckats binda nya TV avtal som löper över 2012. Även Barcelona och Real Madrid har bundna avtal och Serie A ska inom ett år för första gången teckna nytt, kollektivt TV avtal.

Litet axplock från olika ligors senast tecknade TV avtal:
Premier League 2010-2013 upp ca 5% från föregående avtal.
French League 2008-2012 upp ca 2% från föregående avtal.
Bundesliga 2009-2012 upp ca 2% från föregående avtal.
Scottish Premier League 2010-2014 +- 0 från föregående avtal.

Vilka blir årets samtalsämnen?

I det engelska ligasystemet finns det ett antal klubbar utanför det absoluta toppskiktet som har det finansiellt svårt. Höga nivåer vad gäller löner/omsättning – främst i The Championship. Ett beteende som tidigare observerats när klubbar börjar nå insolvens är att nya ägare kommer, köper klubben och får den på fötter igen. Frågan är naturligtvis hur ”credit crunch” påverkat de potentiella ägarnas kreditvärdighet? Samtliga brittiska klubbar som befinner sig i finansiell distress behöver ju inte vara attraktiva för oljeshejker att köpa.

När Newcastle degraderades pratade vissa om ett nytt Leeds. En inte helt obetydlig skillnad är att det sedan ett par år tillbaka numera betalas ut så kallade ”parachute payments” till klubbar som degraderats till The Championship. Dessa klubbar får under två säsonger en fallskärm á ca £12 miljoner/år vardera för att lättare kunna klara fallet. Huruvida det hjälper Newcastle till en snabb comeback i Premier League återstår att se.

Att utnyttja ”parachute payments” skulle annars kunna vara en affärsmodell som profit-maximerande klubbägare kunde bygga sin strategi kring. Ponera att en klubb med profit-maximerande mål flyttas upp till Premier League. Med tanke på att klimatet för nykomlingar i Premier League har blivit betydligt tuffare, finns det för en profit-maximerande klubbägare absolut inga incitamenten att investera i talang den dagen man klarat avancerat till högsta ligan. De fantastiska TV pengarna som Premier League betalar ut låter man bara rinna igenom till nedersta raden. Nedflyttning följer och två års ”parachute payments” aktiveras. Sedan tar man sats för kommande avancemang och repeterar förfarandet.

JoJo lag är en strategi.

************
Bundesliga står och knackar på dörren till den absoluta Europatoppen. Marknadsintäkterna håller redan en mycket hög internationell klass. TV rättigheterna har en bit kvar och ”match-day revenues” likaså. TV pengarna är i huvudsak fixerade fram till 2012. Kommer vi att få se en prishöjning på de idag fullsatta tyska arenorna? Fotboll går i slutändan ut på att vinna och hur stort är tålamodet med att ständigt inte kunna nå hela vägen fram i Europacupspelet?

I våras lanserade Bayern Münchens general manager Uli Hoeness det något banbrytande och kontroversiella förslaget om att den tyska avgiften för TV licensen skulle höjas med €2 i månaden och att Bundesliga därmed skulle kunna ses ”free-to-air”. Tack vare 37 miljoner hushåll pratar vi om €888 miljoner i årliga TV intäkter vilket ska jämföras med de €412m som det nuvarande betal-tv-avtalet ger.

Inte förvånande möttes förslaget med stor skepticism. De som ska finansiera sportslig framgång ska rimligtvis vara de som vill se det ske. Men visst finns en tanke om intäktsmaximering även i Tyskland och de kommande två åren ges gyllene möjligheter att ta nästa steg. Jag tänker på nya skatteregler i Storbritannien samt förväntad utspädning av talang i Italien.

************
I Serie A är all min fokus på den kommande övergången till en central försäljningar av TV rättigheter (from säs 2010-11). Ett första steg togs i maj och redan denna säsong bör linjerna kunna ritas ut.

Till vilket pris lyckas man sälja produkten Serie A till? Vilken distributionsnyckel kommer att antas? Kommer det att begränsa de fyra ”storklubbarnas” konkurrenskraft i Europa? Kommer vi på sikt att få en förändring av ”competitive balance” och kommer de Italienska klubbarna att kunna öka sina ”match-day-revenues”? Svaren på samtliga dessa frågor får vi inte förrän om ett antal år.

************
Michel Platini har så fått en ny måltavla för sina attacker mot ”ekonomisk doping”. För ett år sedan hette skurken Premier League i allmänhet och de amerikanska ägarna i synnerhet.

I våras kom så de första flirtarna med de amerikanska sportaffärsmännen.
“Our American friends have known for decades that sports competitions are only attractive if they are well balanced and if no one team possesses the ultimate weapon”

Och under sommaren har La Liga med Real Madrid och Barcelona i spetsen lyckats fånga Platinis samt många andras blickar.

Länge har en del av Platinis agenda gått ut på att det är privatägda klubbar som har drivit kapprustningen, de sportsliga imbalanserna samt inflationen i fotbollseuropa. Denna tes har nu i sommar fått sig ett par ordentliga käftsmällar när två icke-privata organisationer från La Liga går i bräschen för ”the-arms-race”.

************
Danska ligan har redan startat och förra säsongen slog man alla tiders publikrekord med rekordintäkter som följd. Från och med denna säsong exponeras klubbarna mot en ny distributionsnyckel av TV pengarna. Obekräftade källor säger att endast 33% ska fördelas lika till ligans samtliga klubbar och där sedan merparten distribueras i relation till den sportsliga prestationen.

En sådan nyckel ger rimligtvis incitamenten till överinvesteringar. Det vill säga, investera pengar klubben ännu inte har och hoppas på att sportslig framgång ska bli den sedelpress balansräkningen suktar efter. En vansklig strategi som dock sedan urålders tider är en väl beprövad affärsmodell i fotbollseuropa.

Hur som helst är förändringar i distributinen av resurser alltid intressanta då det får alla möjliga nyckeltal att snurra. Effekterna bör bli fullt synliga efter ett par säsonger.

************
Polska Ekstraklasa har egentligen alla förutsättningar att plocka marknadsandelar i fotbollseuropa. Tacksam demografi, tillväxtmarknad, en stolt fotbollstradition, flera nya arenor i pipe-line och Euro2012 på hemmaplan.

Men alla ligor brottas med sina demoner och för andra året i rad ser det ut som att ligastarten kommer att skjutas fram ett antal veckor. Följetongen är densamma, det vill säga den flera år utdragna korruptionshärvan som fortfarande stör verksamheten och det är ännu inte 100% klart vilka lag som ska degraderas. Dessutom har chefen för utbildning&utveckling av domare nyligen gripits misstänkt som delaktig i härvan.

Trovärdighet – ajajaj.

************
Min spontana känsla efter att ha följt de första kvalomgångarna av denna säsongs europacupspel är att det är de forna öststaterna tagit stora kliv framåt. Dessa marknader är mycket otransparenta och mina teser om ligorna i öst följer myterna. Vi vet förvisso att graden av ”competitive balance” är mycket låg. Men om jag säger hög grad av korruption, lokala minipåvar som göder klubbarna finansiellt så finns det ingen substans bakom, endast fördomar.

Men visst, vi ska nog förvänta oss en viss förskjutning av talang österut. Hur lång och utdragen denna process blir vågar jag inte svara på.

Nya pengar till den danska superligan?

Den danska superligan påbörjade sin segmenteringsfas någonstans kring 2003. De senaste två till tre åren har ligan så belönats med större framgångar i europaspelet och mycket snart har ligan även vunnit en anda kvalplats till Champions League. Danskarna har börjat plocka marknadsandelar från den europeiska fotbollskakakan.

Nu siktar ligan på att ta ytterligare ett steg och har tecknat ett avtal med IMG som ska försöka sälja ligans sändningsrättigheter utanför Skandinavien. (här)

Nu är inte det någon garanti till framgång. Alla minns vi IMG:s haussade men relativt snabbt sönderrivna samarbetsavtal med Malmö FF och IFK Göteborg.

Men skulle man nu lyckas med att sälja produkten dansk ligafotboll till omvärlden kommer inte heller de allsvenska klubbarna att gå lottlösa utan pengarna kommer även allsvenskan till godo.

Tack vare att klubbarna tillsammans genom ligaorganisationen SEF valt att positionera sig som en leverantör av talang till Danmark kommer en del av de nya TV pengarna att distribueras vidare till allsvenskan genom spelartransfersystemet.

Nya ligaformat på remiss i Danmark

Den danska ligan är sakta men mycket säkert på väg mot en 15:e plats på Europarankingen för klubblag.

Jag finner det sannolikt att man redan efter europacupspelet säsongen 2009/10 når denna nivå. Det skulle innebära att även ligatvåan erhåller en plats i kvalet till Champions League. Eller rent konkret, danska ligan plockar ytterligare marknadsandelar i fotbollseuropa.

Som tidigare konstaterats har ligan segmenterat sig där avstånden mellan topp och botten blivit större. Dessutom har klyftorna mellan SAS ligan och Viasat divisionen ökat. Det finns tydliga likheter med utvecklingen i Premier League och den danske ligan har under en relativt kort tidsperiod avancerat på Europarankingen.

Och medan allsvenskan, trots sin jämnhet upplever en efterfrågeminskning, kommer SAS Ligan när den denna helg avslutas att slå alla tiders publikrekord.

Det är även högst sannolikt att polariseringen av ligan förstärks ytterligare när den nya fördelningsnyckeln av TV intäkter träder i kraft i samband med ligastarten i augusti.

Obekräftade uppgifter säger att 33% (jmfr ~70% i allsv) av TV intäkterna ska fördelas lika. 11% baserat på klubbarnas exponering i TV och en stor del kommer att vara prestationsbaserad. Det kommer även finnas incitamenten till talangutveckling eftersom en viss del kommer att baseras på antalet U21 spelare klubbarna ställer upp med.

Den stora prestationsbaserade delen innebär att storklubbarnas subvention till konkurrenterna blir mindre och man kommer ges möjlighet att dra än större nytta av sina demografiska konkurrensfördelar. Segmenteringen och förändringen i tävlingsbalansen för dock med sig ett långsiktigt hot. Vi pratar om risken att ovissheten i mästerskapet samt ovissheten i samband med de enskilda matcherna sakta men säkert förvinner.

Nu har det danska fotbollsförbundet DBU tillsammans med ligaorganisationen Divisionsforeningen beställt en studie av den danska ligastrukturen, den ekonomiska utvecklingen men även förslag på framtida format.

Målsättningen med en framtida struktur ska skapa förutsättningar
– Att främja dansk fotboll nationellt och internationellt
– Dansk klubbfotboll ska nå och bibehålla en 15:e plats i Europa
– De bästa klubbarna ska agera sportsliga och ekonomiska föredömen

Rapporten ger med bakgrund av detta fyra olika förslag på ny ligastruktur.

Extremt kortfattat:
A. Minskning av antalet lag i SAS ligan från 12 till 10. 14 lag i Viasat divisionen. 36 respektive 26 matcher per säsong.
B. 12 lag i SAS Ligan med 22 omgångar med påföljande mästerskapsserie innehållande 6 klubbar (10 matcher). 12 lag i Viasat divisionen med ”uppflyttningsserie”
C. 12 lag i SAS Ligan, 22 omgångar, 12 lag i Viasat divisionen 22 omg. Lag 1-8 mästerskapsserie, lag 9-12 i kvalserie tillsammans med lag 1-4 från Viasat divisionen.
D. 14 lag i SAS ligan, 26 omgångar. 10 matchers mästerskapsserie för lag 1-6. Lag 7-14 spelar i en nedflyttningsserie. 12 lag i Viasat divisionen – 33 omgångar.

Till mästerskapsserierna tar lagen med sig sina mål och poäng.

Struktur C lyfts av konsultfirman som det alternativ som man menar skapar mest nytta både sportsligt och ekonomiskt.

Frågan är om inte de stora klubbarna på kort sikt är nöjda med dagens ligaformat. I kalkylen för alternativ C beräknas nämligen tillväxten bli något högre för klubbarna i de nedre segmenten. Rimligtvis bör dessutom en mästerskapsserie spetsa till konkurrensen och därmed höja priset på sportslig framgång.

Risken med den nuvarande modellen är dock att ”competitive balance” på sikt kan försämras mer än vad efterfrågan på dansk ligafotboll klarar av. Jag hoppas vi får en offentlig debatt som kan bli intressant att följa.

Intressant är även vilka effekter en förändrad struktur skulle få på det allsvenska talangutflödet. Tittar man på kalkylerna i materialet (alt. C) och givet att allsvenskan bibehåller sin affärsmodell, kan vi nog förvänta oss en större efterfrågan på duktiga allsvenska spelare från fler danska klubbar än vad fallet är idag.

Rapporten i sin helhet här

Dansk analys

Lite mer nyfiken på dansk ligafotboll, hittade jag en analys av den danska ligastrukturen som förbundet DBU och ”Divisionsforeningen” låtit göra.

Utgångspunkten har varit en genomlysning av ligan med bakgrund av ett antal mål man vill uppnå. Ett av dessa är att dansk ligafotboll ska nå plats nummer 15 på UEFA:s ranking.

Slänger upp ett par intressanta figurer (här).

Analysen som är publicerad i mars 2009 kan ni ladda ner här och intressant är att Danskarna mätt ”competitive balance” och gjort en grundlig analys kring nyckeltalen.

I årets första blogginlägg målade jag upp en modell som skulle skapa förutsättningar för allsvenska lag att ha större möjligheter till framgång i de europeiska cuperna. (läs hela inlägget här)

Danskarna har nu kommit fram till ungefär samma slutsats. En koncentration av talang hos ett färre antal toppklubbar stärker ligan i ett internationellt perspektiv. Rasmus K. Storm på Idrættens Analyseinstitut konstaterar dock att balansgången är svår.

Meningen är att konsultfirman som gjort rapporten ska presentera ett antal förslag till en ny ligastruktur i dansk ligafotboll som tar hänsyn till uppsatta mål och de konsekvenser som dessa medför.

Polariseringen svækker sportslig balance (saxat från http://www.idan.dk)
En af rapportens mest interessante pointer er imidlertid sammenhængen mellem sportslig ubalance og europæisk succes. Således peger rapporten på, at hold fra de mest skæve europæiske fodboldrækker klarer sig bedst i de europæiske turneringer.

Oversat til en hjemlig sammenhæng kan dette altså tale for, at øget polarisering mellem top og bund vil styrke dansk fodbold europæisk.

Indlagt i aftalen om fordeling af den nye tv-aftale – med virkning fra næste sæson – er da også en større fordeling med relation til placering, hvilket betyder at sportslig succes giver relativt flere penge i klubkassen. Dermed er der stor sandsynlighed for, at rækken bliver mere økonomisk polariseret.

Dette vil i anden omgang betyde en større sportslig polarisering, der ifølge rapporten allerede er et faktum. Forskellene mellem top og bund vil dermed blive konsolideret yderligere. For de store klubber i dansk fodbold er dette at foretrække, da det giver bedre muligheder for at styrke fodboldforretningen.

**************
För SEF är frågan som man nu behöver besvara, vilket mål har man med allsvenskan.
Framgång i Europa eller en fortsatt extremt jämn allsvenska?

Svårare än så behöver det inte vara.

Competitive Balance – Danmark i ett perspektiv

Den danska superligan och dess tävlingsbalans i relation till ett antal andra europeiska högstaligor.
Det man mäter är den första fjärdedelens intjänade poäng i förhållande till ligan i sin helhet.

Vi ser ganska tydligt att tävlingsbalansen i Danmark post 2003 har försämrats. Ganska kraftigt till och med. Än så länge har det inte påverkat efterfrågan på dansk ligafotboll negativt där tillväxten varit mycket stark.

Det intressanta vore givetvis att veta vad som rent konkret hände 2003 som föranledde denna omallokering och koncentration av resurser.

Med bakgrund av att FAPM i allra högsta grad gäller i Damnark är det ganska uppenbart att ett fåtal klubbar måste ha ökat sina intäkter och därmed skapat löneutrymme mer än genomsnittet.

Tävlingsbalansen hos ett antal europeiska ligor under den senaste 12 års perioden. Danska superligan den fetmarkerade.
saxat från http://www.divisionsforeningen.dk

Är skräcken över en mer segmenterad allsvenska starkt överdriven?


Tillväxten i den danska superligan.