Vad händer med de nya TV miljonerna?

För ett par veckor sedan blev det officiellt att föreningen Svensk elitfotboll har sålt sändningsrättigheterna för Allsvenskan samt Superettan från och med säsongen 2020 till 2025. Hörsägen säger att det nya avtalet kommer att ge ute drygt 500 miljoner kronor årligen till de 32 klubbarna inom SEF. Idag delar klubbarna på cirka 240 miljoner kronor.

Erfarenheten säger att de nya intäkterna alltid hamnar i spelarnas och deras agenters fickor. I en ganska färsk intervju med Sportbladet säger dock Svensk elitfotbolls ordförande Lars-Christer Olsson att det denna gång inte alls kommer att bli på det viset.

– Internationellt vid nya stora tv-avtal åker väldigt hög andel av de nya intäkterna ner i fickorna på spelarna eller agenter. Det vill vi inte och det måste vi ha ett öppet resonemang om. Var får svensk elitfotboll mest utbyte?

Undertecknad var snabb på avtryckaren @twitter.tweetFör faktum är att det inte är något internationellt fenomen. Fenomenet är en funktion av hur de europeiska ligorna är organiserade och den konkurrensdynamik det medför i en miljö där klubbar i första hand strävar efter att vinna fler matcher än att tjäna mer pengar. De svenska ligorna är organiserade på samma sätt som de övriga ligorna inom Uefa. Det är en kapitalistisk modell där vinnarna vinner stor rikedom och förlorarna straffas hårt: Upp och nedflyttning, stora prispengar från Uefa Champions League mm. Och inte minst ära och berömmelse för personerna som leder laget till seger.

Så här skrev Kjell Sahlström på svenska fotbollsförbundet om ökningen av de allsvenska spelarlönerna i sin årliga genomgång av de allsvenska klubbarnas ekonomi 2006:

Den kraftiga ökningen år 2005, som sedan inte följts av lika kraftig ökning år 2006 då intäkterna verkligen ökade rejält, kan möjligen förklaras av att klubbarna haft förväntningar på ett nytt och bättre TV-avtal år 2006, vilket man började diskontera redan år 2005 för att försöka förbättra sin sportsliga position före det att konkurrenterna började förstärka sina spelartrupper.

Figuren nedanför illustrerar händelseförloppet.

4d98b-allsvloneinflation
2006 var det senaste året då de allsvenska intäkterna ökade kraftigt. Då från 92 miljoner kronor 2005 till 175 miljoner 2006 (inklusive tipsmedel). Detta gav en 30 procentig ökning av de totala intäkterna. Redan året innan intäktsökningen ökade spelarlönerna med 20 procent.

Idag – tio år senare – är det tre säsonger kvar till det nya avtalet ska träda i kraft. I och med att klubbarna redan nu har induktiva nivåer på hur mycket mer pengar det nya avtalet kommer att generera så borde vi kunna skönja en löneinflation inom en inte allt för avlägsen framtid.

Följande faktorer är drivande i inflationsprocessen:

  • IFK Göteborg behöver minska sin risk vilket jag skrev i min pre-allsvenska genomgång. De kommande TV pengarna gör att klubben inte behöver kapa allt för mycket i kostnaderna. I absoluta tal. Relativt kommer man påverkas av konkurrenters spenderande.
  • I sommar kommer tre klubbar med relativt stort eget kapital att kvala in till de europeiska cuperna. Alla tre kan därmed redan i åt öka sin spelar-lönebudget och därmed försöka rekrytera bättre spelare. Lyckas man att kvalificera sig så finansieras kostnaderna genom premier från Uefa. Misslyckas man så kommer man förvisso att ha ett underskott i resultaträkningen men det egna kapitalet samt de kommande TV intäkterna gör det hanterbart.
  • Säsongen efter förväntas de övriga konkurrenterna att agera. De vill helst inte hamna på efterkälken. De klubbar med mest solid balansräkning tar rimligen de första stegen. Och så är den igång. Kapprustningen, eller kanske snarare kappinvesteringen som någon sade till mig häromdagen att man bör kalla det för. Borträknat med pengar från försäljning av spelarkontrakt samt premier från Europacuperna borde vi kunna skönja en utveckling enligt nedan figur.
loneinfation
Figuren visar en förväntad årlig tillväxt av de allsvenska intäkterna på 4 procent. 2020 kommer de allsvenska intäkterna öka med cirka 15 procent tack vare ett nytt TV avtal som ger klubbarna cirka 200 miljoner mer om året. Enligt figuren kommer pengarna har betalats ut till spelarna redan innan de hunnit landa på klubbarnas konton.

Det här är egentligen inga konstigheter. Redan idag tar klubbar risker i sin ekonomi och räknar med framtida transferintäkter för att skaffa sig konkurrensfördelar i kampen om tabellplaceringar med sina rivaler. Faktum är att de kommande TV pengarna är mer säkra kassaflöden än vad förväntade transferintäkter är.

Man kan därför fundera över om Lars-Christer Olsson har något i kikaren när han säger att pengarna inte kommer att vandra den vanliga vägen. Klubbarna kan ju konspirera mot spelarna genom att samarbeta och bilda en kartell där man kommer överens om att inte öka kostnaderna för spelarlönerna. Det förutsätter dock kännbara represalier vid brott mot överenskommelsen. Fusk skulle nämligen löna sig givet att de andra inte fuskar vilket rimligen leder till att alla fuskar. En annan metod är att SEF håller i pengarna och klubbarna får ansöka om dessa till andra projekt än ökning av kostnader för spelarlöner. Det tredje om mest sannolika alternativet är att det helt enkelt inte finns någon plan. Det enda rimliga officiella svaret från klubbarnas representant på frågan om pengarna kommer att hamna direkt i spelarnas samt agenternas fickor måste vara ett nej. Även om det i slutändan visar sig att verkligheten än en gång är en annan.

Inför Allsvenskan – Malmö FF

Under i stort sett hela 00-talet har Malmö FF investerat mest i spelartruppen av samtliga klubbar i allsvenskan. Resultatet blev inte bättre än ett SM guld 2004. Under den tiden pågick samtidigt någon form av transformation inom den sportsliga verksamheten vilken fick MFF att lyfta flera säsonger senare. Klubben imponerade stort under de första åren av 1o talet då man var i en mycket pressad finansiell situation men fattade flera riskfyllda men avgörande beslut som ledde till framgång. Nybygget av stadion och de cirka 40 miljoner i årliga kostnader som den för med sig är en tung sten som kunde ha drivit klubben mot avgrunden. Men istället för att tokspara i reste Malmö FF kapital genom att sälja andelar i spelartruppen och kunde till slut kapitalisera på den då förbättrade sportsliga verksamheten.

Under de senaste två åren har MFF uppgraderat sin ekonomi till en helt ny nivå vilket ökningen i personalkostnaderna (figur 1 och 2) mycket tydlig visar. Malmö FF har en väl diversifierad produktmix där centrala avtal utgör den minsta delen av intäkterna. Sponsorintäkterna är – med god marginal – störts i allsvenskan medan publikintäkterna är tredje störst efter Hammarby och AIK.

Framtidsutsikter: Problemet för Malmö FF är att klubbens ekonomi är för stor för allsvenskan. Det går inte att nå en balans mellan credit och debet utan deltagande i internationella cuper. Det är dålig ekonomi ur det perspektivet. Det förutsätter att klubben kvalificerar sig till de internationella cuperna regelbundet. I annat fall kommer man att gnaga på det egna kapitalet. Samtidigt är det också en möjlighet som Champions League miljonerna har gett Malmö FF. Att ligga på den kostnadsnivån ger man sig själv chansen att lyckas.

Det finns de som pratar om att Malmö FF borde sikta på att bli ett nytt FC Köpenhamn. Men är FCK verkligen en förebild att sträva efter? Den danska klubben har – trots mycket högre resurser än konkurrenterna – inte vunnit fler än sex mästerskap av tio möjliga. En större utmaning borde vara att inte stagnera utan utvecklas och nå FC Basel:s status där den Schweiziska klubbens intäkter uppgår till motsvarande 800 miljoner kronor men där cirka hälften – varje år – kommer från försäljning av spelarkontrakt samt premier från de internationella cuperna. Baksidan av det myntet är den havererade tävlingsbalansen i den Schweiziska ligan där Basel leder serien med 17 poäng och i maj vinner sitt åttonde raka mästerskap.

MFFfinancials

Figur 1 – Finansiell profil Malmö FF. Risken beräknas genom att ta genomsnittet för det tre senaste årens resultat exklusive försäljning av spelarkontrakt  och dividera det med det egna kapitalet. I MFF fall har jag dock mätt risken som det senaste året som inte innefattade spel i Europa och dividerade det med klubbens kassa istället för det egna kapitalet. Det krävs flera år i rad med dåliga sportsliga resultat för att risken ska börja upplevas som alarmerande. En stigande risk flera år i rad skulle däremot sända en signal om att Malmö FF inte utvecklas som planerat. Notera de relativt höga kostnaderna för förvärv av externa spelarkontrakt som höll nere transfernettot under noll fan till 2013. Avkastningen kom åren efter.

fapmMFF

Figur 2 – sportsliga resultat som en funktion av personalkostnaderna. Ett urval på 20 klubbar under perioden 2010 till 2016 där kravet är att ha spelat minst två av åren i allsvenskan. Varje observation visar relativ tabellplacering respektive säsong i förhållande till relativ personalkostnad respektive säsong. De blå cirklarna representerar Malmö FF:s prestation respektive år. Den röda triangeln – förväntad position 2017. Ett SM guld är inget som imponerar, det är vad som förväntas.

Inför Allsvenskan – IFK Göteborg

Det pratas om att IFK Göteborg har ont om pengar. Men har de ett dåligt lag? Nej, de har fan inget dåligt lag. Häckens sportchef Sonny Karlsson sammanfattar IFK Göteborg mycket väl. Pengarna har lämnat kassavalvet och blåst ut ut på fotbollsplanen. Om man räknar bort försäljningen av Kamratgården så har Blåvitt – sedan 2012 – redovisat ett underskott på 18 miljoner kronor. Tack vare det har klubben avancerat från tre sjundeplatser i följd till fyra raka allsvenska medaljer. Baksidan av myntet är att klubbens risknivå har skenat iväg. 98 procent enligt min modell.

IFK Göteborgs förbättrade sportsliga resultat är inte funktion utav någon kvalitativ förbättring utan ett resultat av att klubben har tillfört mer monetära resurser. Något som syns mycket tydligt både i figur 1 och 2. Blåvitt spenderar dessutom – efter Malmö FF – näst mest pengar i allsvenskan på förvärv av externa spelarkontrakt. Sedan 2012 rör det sig om cirka 30 procent mer än vad både Elfsborg och AIK har förvärvat spelarkontrakt från andra klubbar för. Samtidigt kostar klubbens akademi årligen cirka 10 procent av Blåvitts rörelseintäkter. Med de förutsättningarna är det svårt att få en ekonomi i balans.

Framtidsutsikter: Klubben behöver minska risken i sin verksamhet, det vill säga förbättra resultatet exklusive försäljning av spelarkontrakt men fortsätta prestera väl på fotbollsplanen så att det positiva transfernettot inte påverkas alltför mycket. För att lyckas med det behöver IFK Göteborg göra det svåra jobbet och förändra sin verksamhet i grunden. Att bara spara på kostnader kommer enbart att leda till att man förvandlas från ett topplag som redovisar förlust över tid till att vara ett mittenlag som redovisar förlust över tid. Precis som man gjorde de tre säsongerna mellan 2010 och 2012. Det här kommer att bli oerhört intressant att följa.

IFKGfinancials

Figur 1 – Finansiell profil IFK Göteborg. Risken beräknas genom att ta genomsnittet för de tre senaste årens resultat exklusive försäljning av spelarkontrakt och dividera det med storleken på det egna kapitalet. Vi kan se att de förbättrade sportsliga resultaten har genererat ett större transfernetto. Trots det har förlusterna ökat under perioden 2013 till 2015, på grund av att marginalkostnaderna > marginalintäkterna. Risken enligt min modell ligger på närmare 100 procent. fapmIFKG

Figur 2 – sportsliga resultat som en funktion av personalkostnaderna. Ett urval på 20 klubbar under perioden 2010 till 2016 där kravet är att ha spelat minst två av åren i allsvenskan. Varje observation visar relativ tabellplacering respektive säsong i förhållande till relativ personalkostnad respektive säsong. De blåvita cirklarna representerar IFK Göteborgs prestation respektive år. Den röda triangeln – förväntad position 2017. Kommer IFK Göteborg klara av att transformera sin verksamhet och kunna minska kostnaderna utan att prestera sämre fotboll eller återgår man till mittenskikten av tabellen?

Inför Allsvenskan – IFK Norrköping

IFK Norrköping vann SM guld 2015 vilket kom något som en blixt från klar himmel efter ett par säsonger med mediokra resultat i ryggen. Peking blev svenska mästare med de relativt lägsta personalkostnaderna som en SM guldmedaljör har haft under 10-talet. Trots en förhållandevis stor spelaromsättning under 2016 följde man upp med en imponerande tredjeplats. Hur länge kan Peking hålla sig kvar i toppen med tanke på klubbens ännu relativt små löpande intäkter från i första hand publik och sponsorer?

IFK Norrköping vill utveckla verksamheten kring stadion. Bland annat driver man en food court och numera också ett gym. Klubben har också planer på att exploatera marken runt Parken. Det går att förstå motiven. Stadions bokförda värde inklusive inventarier och pågående tillbyggnad är 310 miljoner kronor och är belånad till 290 miljoner. Under 2016 var klubbens intäkt per tillgänglig stol (RevPAS) inte högre än 80 kronor under 2016 (jmf MFF som hade en RevPAS på 130kr, KFF 70kr). Frågan är hur framgångsrik man kan bli inom nya områden? Arenarestauranger är en operationellt mycket svår verksamhet. Hög personalomsättning och få tillfällen att träna ihop personalen på gör det utmanande under de korta och intensiva perioderna av försäljning. Rasta som bedriver arenaverksamhet i Kalmar och på Ullevi har en Ebitda marginal på cirka 10 procent. Då har bolaget trots allt en hel del storskalsfördelar. Gymindustrin har vuxit kraftigt på senare år och konkurrensen pressar rörelsemarginalerna som låg på 8 procent för branschen som helhet under 2015.

Framtidsutsikter: Det är tidigt att säga vart framgångssagan IFK Norrköping ska ta vägen. Det är mycket tydligt att Peking har genomfört en kraftig kvalitativ förbättring av sin sportsliga verksamhet under de senaste åren. Samtidigt behöver vi rimligen vänta ytterligare ett par år innan vi ser en tydlig trend i hur klubben positionerar sig i relation till storleken på sin ekonomi.

Peking har idag är ett relativt stort eget kapital utan att riktigt kunna få det att arbeta på fotbollsplan. Eller ja… kan, kan man. Men skulle man börja spendera pengar på spelarkontrakt så som t.ex. Malmö FF (innan 2014), AIK och IFK Göteborg (det är knappt så de själva klarar av det) gör, så är man rimligen hyfsat snabbt lika fattig som Helsingborg. Eller ja, ännu fattigare då man i Norrköpings fall behöver bära en skuld på cirka 290 miljoner kronor som finansierar Parken. Investeringar i spelarkontrakt begränsas således av de låga intäkterna från matchdag samt sponsorer som man har i relation till de större allsvenska klubbarna.

Så länge Norrköping sätter fotbollen i centrum och fortsätter utveckla sin verksamhet kring den så har man goda möjligheter att ta över Elfsborgs plats som förste utmanare till storstadslagen. Det finns en hel del att göra på sponsorsidan och under matchdagen. Att fortsätta sin strategi med att rekrytera utvecklingsbara spelare och de facto utveckla spelarna kan också förväntas att ge ett jämt och positivt transfernetto över tid.

Det finns naturligtvis en risk att IFK Norrköping börjar fokusera för mycket på andra verksamheter. Historien är full av exempel på fotbollsklubbar som har bundit upp kapital och förlorat på att bygga upp affärer utanför deras kärnverksamhet. Fenomenet har inte heller visat sig ovanligt inom näringslivet. Företagskonsulten och författaren Jim Collins menar att företagsledare som skapat en framgångsrik modell ofta faller för frestelsen där framgångssagan förväntas fortsätta på ett än bättre sätt genom nya möjligheter och verksamheter. Motiven kan vara upplevda hot från konkurrenter eller att man finner de nya verksamheterna mer spännande. Kanske är det så enkelt att man rent utav är uttråkad. Mer energi och resurser läggs ner på de nya verksamhetsområdena och man kämpar inte längre lika helhjärtat med sin ursprungliga affärsmodell som var den som gjorde företaget framgångsrikt. När väl de nya verksamheterna inte visar sig motsvara förväntningarna så börjar man återigen att ge mer uppmärksamhet till sin ursprungliga affär. Dessvärre har den under tiden allt som oftast förlorat momentum.

pekingfinansFigur 1 – Finansiell profil IFK Norrköping. Risken beräknas genom att ta genomsnittet för de tre senaste årens resultat exklusive försäljning av spelarkontrakt och dividera det med storleken på det egna kapitalet. 2014 års resultat har stärkts tack vare en markaffär med kommunen med ett nettoresultat på cirka 33 miljoner kronor. Anmärkningsvärt är att pengarna från centrala avtal ligger på ungefär samma nivå som publik- respektive  sponsorintäkterna. FapmPekingFigur 2 – sportsliga resultat som en funktion av personalkostnaderna. Ett urval på 20 klubbar under perioden 2010 till 2016 där kravet är att ha spelat minst två av åren i allsvenskan. Varje observation visar relativ tabellplacering respektive säsong i förhållande till relativ personalkostnad respektive säsong. De blåvita cirklarna representerar Pekings prestation respektive år. Den röda triangeln – förväntad position 2017 baserad på en 10 procentig ökning av personalkostnaderna. Kommer Norrköping fortsätta prestera bättre än förväntat eller kommer det ske en korrigering mot normen?

Inför Allsvenskan – Jönköping Södra

Jönköping Södra har under de senaste fyra säsongerna genomfört en kvalitativ förbättring i sin sportsliga verksamhet vilket mycket tydligt bekräftas i figur 2. Finansiellt har klubben inget utrymme för att ta risker vilket man inte heller gör. Detta på grund av det mycket låga egna kapitalet som man har haft och fortfarande har. J-Södras intäkter bygger till 40 procent på sponsorintäkter.

Framtidsutsikter: Jönköping Södra räknar med att öka omsättningen med 3.6 miljoner kronor under 2017, där ökningen i första hand ska ske inom sponsor och reklam. 2019 hoppas man omsätta 50 miljoner kronor och sedan flytta in i en modern stadion för att kunna växa ytterligare. Klubben kommer med andra ord få fortsätta att konkurrera med relativt små resurser och man behöver troligen prestera bättre än normen för att behålla sin allsvenska status till den dagen stadion är nybyggd. Jönköping Södra skulle behöva öka det egna kapitalet. Frågan är bara hur? En ökad rörelsemarginal riskerar att försämra klubbens sportsliga konkurrenskraft.

finansjsodra

Figur 1 – Finansiell profil Jönköping Södra. Risken beräknas genom att ta genomsnittet för de tre senaste årens resultat exklusive försäljning av spelarkontrakt och dividera det med storleken på det egna kapitalet. Noterbart att klubben har mer eller mindre redovisat ett noll resultat under hela 10-talet.

FAPMjsodra

Figur 2 – sportsliga resultat som en funktion av personalkostnaderna. Ett urval på 21 klubbar under perioden 2010 till 2016 där kravet är att ha spelat minst två av åren i allsvenskan. Plus J-Södra. Varje observation visar relativ tabellplacering respektive säsong i förhållande till relativ personalkostnad respektive säsong. De grönsvarta cirklarna representerar J-Södra prestation respektive år. Den röda triangeln – förväntad position 2017 givet en ökad personalkostnad på 2 miljoner kronor.

Inför Allsvenskan – Hammarby

Hammarby har under 10-talet varit kroniska underpresterare. Detta bekräftas inte enbart av placeringen under trendlinjen i figur 2 men också det faktum att Bajen har haft ett negativt transfernetto fem av sju år. Hammarbys resa från en tabellplacering runt 22 under perioden 2010-2013 till plats nummer 11 under 2015 samt 2016 har därför rimligen kostat mer pengar än vad man borde kunna förvänta sig. Givet tabellpositionen borde det egna kapitalet ha varit högre än vad det är. Anledningen till det är att förbättringen i första hand har skett tack vare tillförsel av mer monetära resurser snarare än utveckling. 2014 års lag som firade stora triumfer i Superettan var till stora delar nytt jämfört med 2013. 2016 var mindre än hälften av spelarna kvar från det laget och 2017 upplever man fortfarande ett mycket stort rekryteringsbehov för att kunna ta nästa steg upp i tabellen.

En sak som Hammarby däremot har varit framgångsrika med är att exploatera sin nya hemmaplan. Publikintäkterna var under 2016 högst i allsvenskan. Sponsorintäkterna var femte störst och nosar på det notoriska topplaget AIK:s nivåer. Sedan 2013 har Bajen kunnat öka sina personalkostnader, både i absoluta tal (figur 1) samt i relation till konkurrenterna (figur 2). Under samma period har rörelseresultatet förbättrats kraftigt. Det ökade utrymmet för större personalkostnader har varit starkt bidragande till att Bajen trots allt har förbättrat sin sportsliga position.

Risken i verksamheten förefaller vara låg, noll procent enligt min modell. Samtidigt finns det en mycket kraftig exponering mot publikintäkterna som står för drygt häften av Hammarbys totala intäkter. Publiken har visat ett fantastisk tålamod med mediokra insatser de senaste två säsongerna. Kan det vara för evigt? Den svagt presterande sportsliga verksamheten utgör idag Hammarbys enskilt största risk i ekonomin.

Framtidsutsikter: Hammarby behöver organisera sin verksamhet bättre så att det börjar ske en kvalitativ förbättring. Att likt de senaste åren bara tillföra mer monetära resurser som leder laget till den övre delen av allsvenskan kommer det rimligen inte att finnas tillräckligt med pengar för. Bajen behöver skapa nya resurser genom sportslig utveckling som kan öka storleken på ekonomin. Intäktstillväxten kommer att minska jämfört med de seneste åren. Det är egentligen på sponsorsidan som klubben fortfarande kan växa. Ökningen i centrala avtal från och med 2020 påverkar samtliga klubbar och är med andra ord inte någon konkurrensfördel i allsvenskan, om man inte spelar till sig lite mer pengar via bättre tabellplaceringar. Något man inte gör utan att höja kvaliteten.Bajenfinans

Figur 1 – Finansiell profil Hammarby Fotboll AB. Risken beräknas genom att ta genomsnittet för de tre senaste årens resultat exklusive försäljning av spelarkontrakt och dividera det med storleken på det egna kapitalet. Vi kan se en 10 procentig ökning i personalkostnaderna mellan 2013 och 2014 samtidigt som resultatet kraftigt förbättras.fapmBajenFigur 2 – sportsliga resultat som en funktion av personalkostnaderna. Ett urval på 20 klubbar under perioden 2010 till 2016 där kravet är att ha spelat minst två av åren i allsvenskan. Varje observation visar relativ tabellplacering respektive säsong i förhållande till relativ personalkostnad respektive säsong. De grönvita cirklarna representerar Hammarbys prestation respektive år. Den röda triangeln – förväntad position 2017 baserad på en 10 procentig ökning i personalkostnaderna. Kommer man att klara av att närma sig trendlinjen under 2017?

Inför Allsvenskan – Elfsborg

Elfsborg tillhör landets allra bäst skötta fotbollsklubbar. Man var först ute i den svenska stadion-boomen och skaffade sig ett first mover advantage. Byggkostnaden var ganska exakt hälften så stor som Guldfågeln Arena i Kalmar vilket gör Elfsborg mindre exponerade mot publikintäkterna. Klubben har lyckats kapitalisera sin nya stadion väl och dessutom investerat samt byggt upp en stark infrastruktur kring föreningen. Bland annat en välfungerande akademi vilket bekräftas av ett positivt transfernetto som Elfsborg har över tid.

Elfsborgs intäkter har numera en relativt låg tillväxt där det är sponsorerna som utgör basen i produktmixen. Sponsorintäkterna är tredje störst i allsvenskan. Publikintäkterna däremot har haft en vikande trend under den senaste tiden. De första åren gav 25 miljoner kronor årligen. 2016 var man nere under 18 miljoner kronor och intäkt per tillgänglig stol (RevPAS) var knappt 80 kronor (jmf MFF som hade en RevPAS på 130kr 2016, KFF 70kr).

Elfsborgs goda tabellplaceringar under de senaste åren har också gett extra intäkter. Klubbens nettoinkomster (intäkter minus kostnader) från de internationella cuperna har i genomsnitt legat på drygt 7 miljoner kronor per år.

Framtidsutsikter: Elfborgs finansiella konkurrenskraft har försvagats något på grund av svag tillväxt på intäktssidan vilket vi också kan se på minskningen i de relativa personalkostnaderna i figur 2. Genom att inte kvalificera sig till spel i europacuperna lika kontinuerligt som tidigare kommer Elfsborg inte kunna göra lika många saker som man vill. Om man nu inte tar medel från sitt egna kapital.

Elfsborg visade hur otroligt mycket ett avancemang till ett gruppspel i Champions League är värt då man riskerade och förlorade 40 procent av sitt egna kapital när chansen dök upp 2013. Kanske kommer man känna sig lockad att öka risken igen? I så fall borde vi troligen förvänta oss det nästa gång som Elfsborg vinner en plats i kvalet till Europa League. Eller kommer man att känna sig tvingad att göra det tidigare än så?EIFfinans

Figur 1 – Finansiell profil IF Elfsborg. Risken beräknas genom att ta genomsnittet för de tre senaste årens resultat exklusive försäljning av spelarkontrakt och dividera det med storleken på det egna kapitalet. Det förhållandevis stora egna kapitalet ger en relativt låg risk i verksamheten.fapmElfsborgFigur 2 – sportsliga resultat som en funktion av personalkostnaderna. Ett urval på 20 klubbar under perioden 2010 till 2016 där kravet är att ha spelat minst två av åren i allsvenskan. Varje observation visar relativ tabellplacering respektive säsong i förhållande till relativ personalkostnad respektive säsong. De gulsvarta cirklarna representerar IF Elfsborgs prestation respektive år. Den röda triangeln – förväntad position 2017. De senaste tre säsongerna har Elfsborg placerat sig ganska exakt på den tabellplacering man bör förvänta sig. Under dessa år har klubben redovisat en vinst på 20 miljoner kronor. Kanske kan detta vara den tabellposition som är profit-maximerande för Elfsborg?