För ungefär två veckor sedan beviljade Svenska Fotbollförbundets Licensnämnd elitlicenser för samtliga klubbar i allsvenskan för säsongen 2019. I Superettan har alla klubbar utom Norrby beviljats elitlicens. Behandlingen av Norrby är bordlagt på grund av att föreningen inte uppnådde kriteriet under artikel 3.4 (Medicinsk undersökning).

För att beviljas elitlicens behöver föreningarna uppfylla vissa kriterier inom säkerhet (persomal och organisation), tränarpersonal, administrativ personal, medicinsk undersökning, föreningslokaler, planskötsel samt ekonomi.

När det kommer till de ekonomiska kriterierna så fanns det ett antal föreningar som under 2018 har varit under licensnämndens översyn. I somras sammanställde jag nedan flödesschema där man kunde se i vilken fas av processen respektive förening befann sig i. Nu har jag uppdaterat figuren med de gröna pilarna som visar till vilken nivå respektive förening har nått.

För att kvalificiera sig för gransknings-processen så krävs det att man redovisar ett negativt eget kapitel per den 31 december (år 0).

GIF Sundsvall och Landskrona BOIS redovisade med andra ord ett negativt eget kapital per 31 december 2017. Båda föreningarna fick därmed under våren skicka in en handlingsplan som visade hur man skulle återställa det egna kapitalet till noll. Handlingsplanerna bedömdes som realistiska och kommande bokslut avgör nu vilket nästa steg blir för Sundsvall. Landskrona åkte som bekant ut ur Superettan och slipper därmed bevakning fram till man är tillbaka i elitfotbollen.

AFC och Varberg har kommit längre ner för stegen och fick per den sista augusti redovisa ett periodiserat bokslut som alltså visade ett positivt eget kapital. Man var också tvungen att presentera en likviditetsprognos där man garanterar att man kommer att ha tillräcklig likviditet för att kunna fullfölja nästa säsong.

Också här är nästa mätperiod för AFC och Varberg den sista december 2018 och den förening som redovisar ett negativt eget kapital får arbeta sig vidare neråt genom processen.

Idag rapporterade Helsingborgs Dagblad att Helsingborg IF förväntas att gå med 13 miljoner i förlust och därmed ha ett negativt eget kapital per den 31 december 2018 (år 0). Stämmer HD:s uppgifter så går börjar resan högst upp i process-schemat.

Utöver eget kapitalt kriteriet ska varje förening även varje år upfylla ett likviditetskriterie*.

För några veckor sedan kunde vi läsa om AFC:s oreglerade skatteskulder. Regelverket är konstruerat som så att det i praktiken tillåter denna typ av finansiering löpande under året så länge som skulderna är reglerade per 31 augusti.

Hur stor är sannolikheten att någon av klubbarna ska klara av att arbeta sig igenom hela stegen ner till en indragen elitlicens?

För lite drygt fyra år sedan visade Ängelholm att det i det närmaste är omöjligt att få sin elitlicens indragen. Ängelholm saknade likvida medel och det var länge tveksamt huruvida föreningen kunde fullfölja säsongen eller om de skulle hinna gå i konkurs innan de sista omgångarna hade spelats färdigt.

Ängelholm var under bevakning och hade kommit fram till det steg där man visar ett periodiserat bokslut per sista augusti. Problemet var att föreningen saknade medel och hade under i stort sett hela hösten problem att betala löner till spelarna. Under tiden som föreningen bedrev en osäker insamling från allmänheten för att överleva de sista omgångarna, skulle styrelsen lämna en försäkran att föreningen inte saknar ekonomiska förutsättningar att driva verksamheten under hela nästkommande år. Detta i en tid där man inte ens hade säkerställt innevarande år.

Man skickade in en försäkran som licensnämnden uppenbarligen tyckte var okej eftersom Ängelholm beviljades elitlicens för nästkommande säsong.

En annan anekdot utspelade sig i november 2010 när Örgryte beviljades elitlicens för säsongen 2011. I februari 2011 skickade klubben in en konkursansökan.

Regelverket är ett ex post verktyg som uppenbarligen har sina begränsningar och brister.  Fram till att någon förening eller distrikt börjar driva en förändring så kommer nuvarande regim fortsätta gälla.

Processen och samtliga beslut är på så sätt demokratiska, som Lars Åke Lagrell skulle utrycka det.

————————

*Per den 31 augusti får en förening inte ha några klara och förfallna skulder, inklusive tjänstepensionsbetalningar, till professionell spelare och, i förekommande fall, till klubbdirektör, ekonomichef, medieansvarig, läkare, fysioterapeut, säkerhetsansvarig, SLO-ansvarig, ansvarig för tillträde till arenan, huvudtränare A-lag, assisterande tränare A-lag eller ungdomsansvarig, och inte heller några klara och förfallna skulder avseende skatt eller arbetsgivaravgift. Förening får inte heller ha någon klar och förfallen skuld på betydande belopp, som inte kan kvittas mot klar och förfallen fordran, till annan medlemsförening eller utländska klubb avseende spelarövergång. Förening får inte ha en klar och förfallen skuld på betydande belopp till SvFF eller SDF, som inte kan kvittas enligt 11 § i SvFF:s stadgar. Att ovan skulder inte föreligger ska styrkas genom ett skriftligt intyg, underskrivet av såväl föreningsstyrelse som föreningens revisor/revisorer. Intyget ska vara Licensnämnden till handa senast den 1 oktober. (En skuld anses vara förfallen när förfallodagen passerats och skulden inte reglerats. En skuld anses vara klar när den inte är tvistig. Med betydande belopp avses sammantaget två prisbasbelopp)

I mitt förra inlägg skrev jag om skillnaden mellan resultat och kassaflöden samt om att det egna kapitalet var ett trubbigt nyckeltal och som isolerat inte säger något om hur kapitalet är fördelat.

I detta blogginlägg är tanken att titta närmare på en fotbollsklubbs balansräkning, hur kapitalet arbetar och hur balansräkningen förändras och varför den gör det.

Denna gång har jag använt mig av AIK Fotboll AB som exempel, dels för att bolaget redovisar kvartalsvis data vilket ger fler observationer och dels för att klubben för snart två år sedan genomförde en stor spelaraffär som hade en signifikant inverkan på balansräkningen.

En balansräkning är en ögonblicksbild som är uppdelad i två sidor. Den vänstra sidan utgörs av ett företags samtliga bokförda tillgångar. Den högra sidan visar hur dessa tillgångar finansieras, vilket är skulder och eget kapital. Den vänstra och den högra sidan ska vara lika stora och därmed i balans. Där av namnet – balansräkning.

Tillgångssidan består av anläggningstillgångar, omsättningstillgångar samt likvida medel (kassa). Anläggningstillgångarna avses arbeta under en längre period (mer än ett år) och omsättningstillgångar omsätts under en kortare (mindre än ett år).

Jag har gjort en kvartalsöverskikt över AIK Fotboll AB:s balansräkning. Den är något förenklad då jag – istället för att visa omsättningstillgångar samt kortfristiga skulder enskilt – har valt att visa rörelsekapitalet, det vill säga nettot av dessa (exklusive kassa).

Det vi ser är att rörelsekapitalet gick från negativt till positivt 2017 och från positivt till negativt under 2018. En ökning av rörelsekapitalet innebär att bolaget behöver mer kassaflöde för att kunna investera. En minskning av rörelsekapitalet innebär att bolaget får mer pengar att röra sig med. Till exempel: Klubben säljer säsongskort till nästa säsong här och nu. Denna aktivitet ökar de kortfristiga skulderna (förutbetald intäkt) och rörelsekapitalet minskar därmed (omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder). Klubben får på så sätt mer pengar att investera nu.

För att tydliggöra aktiviteterna har jag gjort ett vattenfallsdiagram över bolagets kassaflöde.

Under det första kvartalet 2017 sålde AIK Alexander Isaks kontrakt vilket genererade en stor reavinst i resultatet i form av ”försäljning av spelarkontrakt”. En betydande del av försäljningssumman skulle däremot erhållas vid ett senare tillfälle vilket aktiverade en kundfordran (omsättningstillgång). Det orsakade ett negativt kassaflöde i det man kallar förändring i rörelsekapitalet eftersom bolaget fick en betydande del av sitt kapital bundet i en kundfordran. Rörelsekapitalet blev större.

När denna fordran så småningom reglerades under det första kvartalet 2018 så orsakade det ett positivt kassaflöde. Klubben fick in pengar på kontot. Rörelsekapitalet blev mindre.

Ni har säkert läst om AFC Eskilstunas:s obetalda skatteskulder och Helsingborgs till kommunen obetalda arenahyra. Det är ett kortsiktigt sätt för klubbarna att finansiera balansräkningen genom att minska rörelsekapitalet och därmed öka kassaflödet. På längre sikt tär det på relationen med motparterna samtidigt som man behöver öka sitt kassaflöde. Antingen genöm att förbättra kassaflödet från Ebitda (Ebitda är rörelseresultat före av- och nedskrivningar, finansnetto och skatt), realisera tillgångar eller tillföra pengar i form av eget kapital (nyemission i ett AB) eller låna pengar från någon annan.

Generellt fluktuerar en fotbollsklubbs kassaflöden samt förändringar i rörelsekapitalet väldigt mycket under säsongens lopp. Under ett kalenderårs sista kvartal och det följande kvartalet spelas det knappt några matcher överhuvudtaget. Samtidigt ska vissa kostnader där spelarnas löner rimligen är de enskilt största betalas varje månad. Därmed är försäljning av säsongskort en bra metod att finansiera balansräkningen under vinterhalvåret när kassaflödet från Ebitda i stort sett alltid är negativt.

En annan observation i figurerna ovan är att kassan i utgången av det senaste kvartalet har vuxit betydligt mindre sedan utgången av 2014 än vad balansräkningen har gjort. Till stora delar beror det på att AIK har satt pengarna i arbete.

AIK har rekryterat spelare som har varit kontraktbundna och därmed varit tvungna att köpa loss deras kontrakt. Detta återspeglas i den immateriella tillgången “Licensierade spelare” som per den sista september 2018 var mer än tre gången så stor som i utgången av det fjärde kvartalet 2014 (mer om aktivering i förvärv av licensierade spelare under länken här).

Ökade investeringar i spelarkontrakt speglar sig inte enbart i form av ökade immateriella tillgångar. Rimligen ökar också personalkostnaderna: Duktigare spelare kräver mer ersättning i sign-on (förskottbetalad lön) samt en högre månadslön. Något som leder till ökade personalkostnader vilket återspeglas i Ebitda.

AIK Fotboll AB;s Ebitda under de första kvartalen 2017 och 2018 samt det tredje kvartalet 2017 har alla varit på historiskt låga nivåer. Det kan förklaras med högre sign-on (2017q1 också signoff) bonusar men också med generellt högre generellt. Enligt bolagets årsredovisning ökade spelarlönerna exklusive sign-on från 30 miljoner under både 2015 och 2016 till närmare 40 miljoner kronor.

Ett negativt Ebidta påverkar kassaflödet negativt, förstås.

Uppskjuten skattefordran. Bolaget aktiverade under det sista kvartalet 2016 sina förlustavdrag som en fordran på balansräkningen och fick därmed en motsvarande positiv skatteeffekt i resultatet samma period. Balansräkningen ökade utan att kassaflödet påverkades (ökade tillgångar i form av skattefordran matchas med ett större eget kapital från starkare ett resultat efter skatt).

Hur väl arbetar då AIK:s tillgångar? Låt oss börja med ett finansiellt perspektiv.

ROA (return on assets) är ett nyckeltal som mäter lönsamhet och som visar bolagets avkastning på totalt kapital. Det säger hur väl bolagets ledning lyckas generera avkastning på det kapital som man förvaltar. Kort och gott: Räntabilitet.

Nyckeltalet beräknas genom att dividerar bolagets resultat på nedersta raden genom de totala tillgångarna på balansräkningen, såväl anläggningstillgångarna som omsättningstillgångarna inklusive kassan.

Skulle ett bolag till exempel inte bedriva någon verksamhet, sakna kostnader, och låta samtliga sina tillgångar förbli likvida på ett räntebärande konto så skulle ROA vara lika med den räntesats som man har på kontot.

AIK Fotboll AB har en historia med en svag lönsamhet. Sedan bolaget startade sin verksamhet en samlad förlust på närmare 40 miljoner kronor. Inte fler gånger än vid tre år har AIK Fotboll AB under -10 talet gått med vinst före skatt.

Figuren nedanför visar ROA under de senaste 27 kvartalen.

Generellt ser bolaget ut att hålla en räntabilitet som pendlar någorlunda lika stora avstånd om båda sidorna av nollstrecket. Under den senaste sexårsperioden är den genomsnittliga räntabiliteten cirka 0.9% på kvartalsbasis, det vill säga mindre än 4% på årsbasis. Det med en mycket hög varians (risk).

Ett i mina ögon rimligt antagande bakom den förhållandevis svaga räntabiliteten är att AIK Fotboll AB är nytto-maximerande snarare än profit-maximerande. Betydelsen av detta koncept har jag skrivit om i tidigare blogginlägg och ni kan läsa det under denna länk.

Förenklat kan man säga att bolaget hellre ser att avkastningen på tillgångarna reflekteras i form av bättre sportsliga resultat snarare än att maximera avkastningen mätt i de finansiella nyckeltalen.

Från ett sportsligt perspektiv har de ökade investeringarna i immateriella tillgångar betalat sig i form bättre prestationer på planen vilket ledde till SM guld 2018. Å ena sidan kan man argumentera att klubben har en svag lönsamhet, å den andra kan man också säga att man har utnyttjat balansräkningen väl med syfte att prestera bättre på fotbollsplanen.

Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen men nu dök det upp ett bra tillfälle tycker jag: Under sommaren har jag ofta stött på argument om att allsvenska klubbar som har sålt spelarkontrakt för stora summor pengar mer eller mindre kan spendera allt på transfermarknaden. Det egna kapitalet likställs inte heller sällan med kassan.

Därför tänkte jag belysa just denna fråga. Är det egna kapitalet detsamma som kassan? Vad är det för skillnad mellan en resultaträkning och ett kassaflöde? Och hur mycket kan man egentligen spendera på ett nyförvärv?

Jag har använt mig av Djurgården i mitt exempel på grund av att jag tycker att de senaste årens finansiella utveckling belyser frågeställningen förhållandevis väl.

Jag har avgränsat mig till Djurgården Elitfotboll AB:s koncernredovisning. Djurgården Elitfotboll AB bedriver den idrottsliga verksamheten hänförliga till Djurgårdens IF Fotbollförenings elitlag samt förvaltar och brukar, genom dotterföretaget Djurgårdens Fotboll Försäljning AB, de kommersiella rättigheterna knutna till Djurgårdens IF Fotbollsförening. Djurgårdens IF Fotbollsförening å sin sida har hand om frågor som rör medlemmar, ungdomsverksamhet, Damfotboll, hållbarhetsfrågor och spontanidrott.

Djurgården har efter flera lyckade spelaraffärer fått se sitt egna kapital växa ordentligt. Det egna kapitalet i Djurgården Elitfotboll AB som driver herrarnas elitverksamhet uppgick vid det senaste bokslutet till 32 miljoner kronor.

Resultat

Djurgården Elitfotboll AB har haft en positiv utveckling i sin resultaträkning. Klubben har också tack vare flera framgångsrika spelaraffärer kunnat öka sina kostnader för spelartruppen. Något som syns tydligt under 2016 och 2017 där personalkostnaderna ökade med 20 procent båda åren. Också avskrivningar på spelarkontrakt har ökat under de två senaste åren.  2016 redovisade Djurgården Elitfotboll AB ett stort positivt resultat (36mkr) gav klubben en välbehövlig positiv injektion på dess egna kapital.

Periodiseringar spelartruppen

Djurgården har sedan 2016 – likt Malmö FF – valt att periodisera kostnaderna för sign-on. De flesta allsvenska klubbar kostnadsför sign-on i sin helhet det år som sign-on betalas till spelaren vilket också är en rekommendation från SvFF. Djurgården periodiserar kostnaden för sign-on över kontraktstiden. Den årliga kostnaden går över resultaträkningen (personalkostnader) och kontraktslängdens resterande kostnad bokas på balansräkningen som förutbetald kostnad.

Utöver de periodiserade kostnaderna för sign-on aktiverar också Djurgården anskaffningskostnader för förvärvade spelarkontrakt från andra klubbar. Detta är något som majoriteten av de allsvenska klubbarna gör.

Anskaffningskostnaden bokas som en immateriell tillgång på klubbens balansräkning och skrivs av linjärt varje år under kontraktets hela längd. Figuren nedanför visar hur mycket Djurgården Elitfotbolls balansräkning har vuxit genom 1) förändrad redovisning gällande periodisering av sign-on samt 2) ökade investeringar i förvärv av spelarkontrakt

.

Viktigt och veta är att de här dryga 20 miljonerna kronor kommer att flyttas över från balansräkningen till resultaträkningen under de närmast kommande åren. Även om dessa tillgångar redan är betalda och inte kommer att orsaka utbetalningar från kassan så kommer de ha en påverkan på resultatet och därmed också det egna kapitalet.

Eget kapital

Som sagt så finns det de som förväxlar eget kapital med kassa. Det är inte samma sak.

En balansräkning består av två sidor. Tillgångar på den ena sidan. Dessa finansieras genom den andra sidan: skulder samt eget kapital. Det heter balansräkning eftersom båda sidorna är lika stora. Ett företag kan ha hela sitt egna kapital bundet i tillgångar som inte nödvändigtvis är likvida.

Djurgården Elitfotboll AB har inga långa räntebärande skulder vilket gör det enklare att relatera det egna kapitalet till tillgångarna. Det egna kapitalet är strukturerat enligt nedan tabell. Rörelsekapitalet består av omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder.

Kassaflöden

Resultaträkningen visar det periodiserade resultatet under ett specifikt år vilket inte får förväxlas med hur pengarna har gått ut och in från kassan under respektive år.

Trots att Djurgården Elitfotboll AB redovisade 36 miljoner kronor i vinst under 2016 så var det årets kassaflöde negativt (-7.7mkr) och 2017 hade bolaget – trots ett negativt periodiserat resultat samt utbetalning av utdelning på närmare 3 miljoner kronor – ett positivt kassaflöde på nästan 3 miljoner kronor.

Det som är tydligt i kassaflödesanalysen för 2016 är de förhållandevis stora förändringarna i rörelsekapitalet. Relationen mellan omsättningstillgångarna och de kortfristiga skulderna förändras hela tiden – dels från år till år, men också under årets lopp. En årsredovisning visar t.ex. förändringen från den första januari till den sista december och en kvartalsrapport från första dagen i kvartalet till den sista.

Under 2016 hade Djurgården Elitfotboll en stor negativ förändring i sitt rörelsekapital. Det berodde framför allt på att klubben periodiserade sign-on kostnaderna (blå markering). Sign-on kostnaderna betalades ut i sin helhet under året, men bonusarna periodiserades över kontraktslängden i resultaträkningen. Man förvärvade också kontrakt från andra klubbar (investering). Vi såg också en minskning av kortfristiga skulder (grön markering). Dessutom var en betydande del av 2016 års intäkter betald redan under 2015 (orange markering).

2017 års positiva kassaflöde drivs till stora delar av ett tidigt säsongskortsläpp för 2018 (grå markering). Vi ser också att varulagret minskade till 0. Anledningen till det är att Djurgården Fotboll har gått ihop med Djurgården Hockey och bildat ett bolag som driver klubbens merch-försäljning. Lagret har därmed flyttat över dit vilket gav en positiv förändring i rörelsekapitalet.

Det denna analys inte visar är hur betalningarna har gått från månad till månad eller om det någon gång under året kan ha funnits ett finansieringsbehov.

Ett företag kan förbättra sitt kassaflöde bland annat genom bättre marginaler (förbättrad Ebitda). Man kan också ta betalt för varor och tjänster tidigare och ta längre tid på sig att betala sina leverantörer. Kanske går det också att realisera sina tillgångar. Inom fotbollen handlar det i första hand om försäljnnig av spelarkontrakt.

Under årens lopp har vi kunnat läsa flera artiklar om att klubbar i allsvenskan och superettan är – eller till och med har satt i system med att vara – sena med sina leverantörsbetalningar. Det beror till stor del på en dålig Ebitda. Klubbarna använder helt enkelt sina leverantörer som en finansieringskälla.

Drivkrafterna bakom Ebitda

Fotbollsklubbar generellt är nytto-maximerande. Det betyder att sportslig framgång prioriteras före avkastning på kapital. Det vi också kan konstatera är att klubbarna är intäkts-maximerande. Högre intäkter ger klubbarna större utrymme att avlöna bättre spelare.

I kassaflödesanalysen kunde vi se att Ebitda spelar en viktig roll. Ebitda är alltså rörelseresultat före av- och nedskrivningar, finansnetto och skatt.

Bättre spelare tenderar att öka en fotbollsklubbs kostnader i form av stigande personalkostnader. Om klubben samtidigt inte lyckas öka sina löpande intäkter så kommer Ebitda att minska och därmed försämra kassaflödet.

Figuren nedanför visar utvecklingen av Djurgårdens intäkter från publik, sponsorer, media och övrigt under den senaste tioårsperioden . Den visar också ration mellan personalkostnaderna och intäkterna. Jag har också adderat kassaflödena från försäljning av spelarkontrakt samt externa kapitaltillskott vilka behövdes under ett antal år för att säkerställa bolagets kassaflöden.

I och med flytten från Stockholms Stadion har publikintäkterna ökat men också planat ut nu. Sponsorintäkterna upplever en moderat tillväxttakt.

Vidare syns att ration personalkostnader till intäkter (exklusive försäljning spelarkontrakt) steg kraftigt under 2017. Detta återspeglades i 2017 års Ebitda som landade på minus 30 miljoner kronor.

De periodiserade sign-on kostnaderna kommer rimligen att hålla personalkostnaderna på en förhållandevis jämn nivå de närmast kommande åren då de flyttas över från balansräkningen till resultaträkningen. Det är därför långt ifrån ett orimligt antagande att ration personalkostnader till intäkter (exklusive försäljning spelarkontrakt) förblir på en hög nivå fram till 2020 då de allsvenska klubbarna får se sina intäkter från media och övriga centrala avtal att fördubblas. Fram till dess förväntas de förhållandevis höga personalkostnaderna att pressa Ebitda till svaga nivåer.

Det förhållandevis stora egna kapitalet till trots behöver Djurgården vara noggranna med att balansera riskerna. Rekrytering av nya fotbollspelare skapar nya kostnader som löper över flera säsonger och som pressar framtida Ebitda.

Även om det egna kapitalet är högre än vad det är hos flera konkurrenter så är det långt ifrån säkert att kapaciteten till att rekrytera nya spelare också är det. En inte helt obetydlig flaskhals är storleken på de löpande intäkterna från publik, sponsorer samt media.

Jag skulle säga att dessa inkomstkällor ligger i grunden för den ekonomiska värderingen av ett nyförvärv. Balansräkningens utformning å sin sida ligger i grund för finansieringen. En klubb kan således stå inför dilemmat att man har scoutat ett förvärv som man klarar av att finansiera men där värderingen inte lirar med kostnaden för förvärvet. Och vice versa, att värderingen motsvarar kostnaden men där det i slutändan saknas det finansiering för att kunna lösa en transfer.

Det gäller naturligtvis samtliga klubbar.

En av veckans större nyheter inom fotbollen var att Amazon förvärvade ett av de sex TV rättighets paket vilka Premier League hade auktionerat ut som ger rättighet att kunna sända utvalda PL matcher i Storbritannien.

När Premier League startade auktionsförfarandet så fanns det många som trodde att Amazon skulle vara mer aggressivt  och utmana Sky samt British Telecom om de stora paketen vilket skulle driva upp priset på sändningsrättigheterna.

Så blev inte fallet. Premier Leagues intäkter för de inhemska rättigheterna minskar med cirka 10% och Amazon plockade istället upp ett mindre paket som ger 20 matcher per säsong mellan åren 2019 och 2022. I paketet ingår bland annat samtliga 10 matcher på annandag jul. Priset för dessa rättigheter har inte avslöjats från officiellt håll men tros ligga på GBP 100 miljoner.

För de brittiska TV tittare som vill kunna se samtliga matcher som visas i TV innebär det att man behöver skaffa ytterligare ett abonnemang – Amazon Prime. Det kostar en penny mindre än GBP 8 per månad, eller knappa GBP 80 om man tecknar på årsbasis. Amazon har sagt att priset kommer att förbli oförändrat.

Frågorna är flera, hur ska de räkna hem affären?  Och kommer Amazon att vara mer aggressiva i framtiden och fronta de stora mediedrakarna?

En som faktiskt har värderat Amazon Prime är professor Aswath Damodaran som inom corporate finance universumet har ungefär samma status som professor Stefan Szymanski har inom sportekonomi. På Damodarans blogg Musings on Markets kan man läsa om rationalen bakom Amazon Prime och hur varje befintlig Amazon Prime abonnent värderades till $486 (nuvärdet av förväntad framtida vinst per abonnent).

Det som är värdedrivande är inte abonnemangsavgiften i sig utan faktumet att varje Prime abonnent årligen spenderar $1300 i inköp på Amazon vilket kan jämföras med en vanlig kund som spenderar $700. (Prime abonnentens stora nytta är en snabb och fri frakt, vilket också är Amazons största rörelsekostnad)

Amazon har i dagsläget cirka 100 miljoner Prime abonnenter, merparten finns i USA där 60 procent av hushållen har ett abonnemang. I Storbritannien har knappt 20% av hushållen ett Amazon Prime abonnemang. Trots det är Amazon redan nu – trots avsaknad av fysiska butiker – det femte största företaget inom detaljhandel och man har en tredjedel av marknaden för näthandel vilken i Storbritannien står för närmare en fjärdedel av den totala detaljhandeln (mat exkluderat).

Det Amazon har gjort är att ha skaffat sig ett för Britterna attraktivt innehåll i sin brittiska Amazon Prime-låda, rimligen med syfte att rekrytera nya abonnenter vars största bidag till Amazon genereras genom fler inköp via företaget. Skulle Premier League generera en fördubbling av antalet brittiska hushåll som abonnerar på Amazon Prime så skulle i så fall rekryteringskostnaden per abonnemang landa på 20 pund vilket motsvarar $27. Detta kan sättas i relation till Damodarans värdering på $486 per abonnemang.

Med det sagt är det inte orimligt att Amazons inträde på den brittiska marknaden för premium sporträttigheter snarare ger ett större avtryck på den inhemska marknaden för detaljhandel än vad den gör på mediemarknaden.

2017 var ett för Östersund FK mycket framgångsrikt år. Vinnare av svenska cupen och avancemang till sextondelsfinal i Europa League. Men hur mycket pengar tjänade ÖFK på europaäventyret? Och hur mycket pengar tillkommer under 2018?

Följande vet vi, enligt vad klubben har uppgivit i sitt bokslut:

ÖFK har i resultaträkningen redovisat en intäkt från Uefa på 57.4 miljoner kronor. I balansräkningen hade 30.5 miljoner kronor betalats ut från Uefa under 2017 och därmed redan hamnat i kassan. 26.9 miljoner kronor hade per den 31 december 2017 ännu inte kommit och därmed har bokförts som en upplupen intäkt, en fordran på Uefa.

Tack vare att Uefa redan i slutet av sommaren lämnade information om hur mycket i fasta premier som man betalar ut under den nuvarande säsongens turnering så går det att få lite fler ledtråddar. Totalt delar Uefa ut €240 miljoner i fasta premier. Utöver det delar man ut €160 miljoner i rörliga premier från den så kallade market-pool vilka distribueras proportionerligt med storleken på respektive klubbs nations andel av Uefas TV intäkter (Engelska klubbar får dela på störst andel av market-pool, osv)

Givet Uefas prislista för de fasta premierna och det rimliga antagandet om att premierna för sextondelsfinalen inte finns redovisade i 2017 års bokslut i och med att matchen spelades under 2018, skulle det ge följande schema:

Utöver premierna från Uefa så tjänade ÖFK pengar på sålda biljetter till hemmamatcherna. Enligt klubbens verksamhetsberättelse så kom 13.7 miljoner kronor av de totala 25.8 miljoner kronor i matchintäkter från matcherna i Europaspelet. 335 kronor per åskådare, i europaspelet.

Totalt gav ÖFK:s europaäventyr med andra ord närmare 71 miljoner kronor i intäkter under 2017 (57.1mkr plus 13.7mkr) . Men hur mycket nettopengar blev det?

I Olof Lundhs podcast berättade ÖFK:s ordförande Daniel Kindberg att spelarna hade lyckats förhandla till sig 25 procent i bonus av nettointäkterna från Europaspelet*.  Enligt ÖFK:s ekonomiansverige Martin Johansson rör det sig, inklusive matchen mot Arsenal, om cirka 10 miljoner kronor till spelare och ledare**.

Detta borde rimligen innebära att klubbens kostnader för europaäventyret under 2017 landade på cirka 30 miljoner kronor exklusive spelar-bonusar (men rimligen inklusive de sociala avgifterna för de nämnda spelarbonusarna, 3-4 miljoner kronor). Det låter som mycket. När Elfsborg spelade i gruppspelet av Europa League under 2013 så landade klubbens övriga externa kostnader kopplade till deltagande i europaspelet på 8 miljoner kronor, enligt Elfsborgs årsredovisning. Det var mindre än en fjärdedel av intäkterna från Europaspelet. Vad har kostat så mycket mer i Östersund?

Klubbens nettovinst från Europaspelet under 2017 borde således ha landat på 30 miljoner kronor, efter att spelarna har fått sitt. Hur mycket mer kommer det under 2018?

Utöver de kända premierna för sextondelsfinalen tillkommer publikintäkterna. Givet att snittintäkten per åskådare ökade till 390 kronor så skulle dessa landa på 3 miljoner kronor.

Det svåra är att beräkna den rörliga ersättningen från market-pool. ÖFK har enligt min uträkning redan bokfört ca 11 miljoner kronor. Det som återstår är slutavräkningen som kommer i sommar, efter att Europa League är färdigspelad.

Jag har tittat på Malmö FF redovisning 2014 till 2016. I bokslutet för 2016 redovisade man 21 miljoner kronor i premier från Uefa vilket rimligen avser slutbetalningen för Champions League market-pool från säsongen 2014-15. Enligt Uefas slutgiltiga distributionsredovisning fick MFF totalt €4.9 miljoner från market-pool.  Cirka 60% av market-pool bokfördes med andra ord under 2015 och 40% kom i slutavräkningen. I 2013-14 års Champions League redovisade MFF cirka 70% av market-pool intäkterna under 2014 och 30% som kom i slutavräkningen hamnade i 2015 års bokslut.

Baserat på denna logik borde ÖFK räkna med upp till 10 miljoner kronor i slutavräkningen från market-pool. Tillsammans med 3 miljoner i publikintäkter, 5 miljoner kronor för sextondelen och cirka 1 miljon kronor i valutavinst på de upplupna intäkterna (givet att den svaga kronar står sig), rör det sig om närmare 20 miljoner kronor i intäkter, brutto, som kommer att landa på 2018 års bokslut. Rimligen ska spelarna ha 25 procent också på det här, efter att kostnaderna har räknats av.

————————————————————————

** https://www.fotbollskanalen.se/lundhs-podcast/tv-ostersund-ger-spelarna-miljonbonus-for-europa-succen-hittade-en-svag-punkt/

*** http://www.fotbolldirekt.se/2018/03/07/just-nu-pa-fd-ofks-vinst-vaxer-avslojar-nya-siffrorna/?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter

 

Kommer ni ihåg hur vi för inte så särskilt många år sedan pratade om att allsvenskan hade haft åtta olika mästare under den senaste tioårsperioden?

– Det känns som att allsvenskan bara blir jämnare för varje år, ungefär så sade Markus Rosenberg på den allsvenska upptaktsträffen för lite drygt en vecka sedan. Jag har hört flera säga likadant.

Statistiken säger det motsatta. Om någon av storfavoriterna Malmö FF eller AIK vinner allsvenskan den kommande säsongen så är antalet olika mästare under en löpande tioårsperiod nere på fem. Den lägsta siffran sedan 1999. Också bland de övriga topplaceringarna har färre klubbar utmärkt sig. Under de tio säsongerna åren 2000-2009 hade de fyra mest framgångsrika lagen lagt beslag på de 21 av de 40 stycken topp 4 placeringar. Övriga lag i allsvenskan kunde på så sätt i genomsnitt vinna hälften av de fyra första platserna. Under 10-talet tog det inte mer än sju år för de fyra mest framgångsrika lagen att nå 21 stycken topp 4 placeringar. Det betyder att bara var fjärde placering gjordes tillgänglig för det resterande kollektivet.

Även bottenlagen har haft det svårare i konkurrensen. Under 10-talet har den tydliga trenden varit att de två sämst placerade lagen i allsvenskan har lyckats vinna en mindre andel poäng av de som har delats ut.

Nationalekonomerna brukar använda den så kallade Gini-koefficienten för att mäta ojämlikhet i distributionen av inkomsterna i olika länder, bland annat.

Mätt i Gini-koefficienten har distributionen av poäng – baserat på tre års glidande medeltal – blivit 20 procent mer ojämlik sedan 2008: Färre lag har under de senaste åren vunnit fler av de vunna poängen.

Det hänger ihop med ekonomin. Enligt samma nyckeltal har distributionen av personalkostnader i allsvenskan under 10-talet blivit 70 procent mer ojämlik: Färre lag har under de senaste åren betalat mer i lön till sina anställda, däribland spelare. Mer lön lockar rimligen bättre spelare, vilka vinner fler poäng. Förstås.

Den mer ojämlika fördelningen av personalkostnaderna hänger ihop med att den allsvenska intäktstillväxten har varit ojämlik. Exklusive försäljning av spelarkontrakt har ojämlikheten i fördelningen av intäkterna ökat med 40 procent och lägger man på försäljning av spelarkontrakt så ökar ojämlikheten ytterligare med cirka 10 procentenheter. Utöver det har det kommit in premier från Champions League i storleksordningen 400 miljoner kronor vilka har vunnits av ett och samma lag.

Allsvenskan blir precis som de flesta andra ligorna i Europa mer ojämlik men man kan mycket enkelt konstatera att den upplevda tävlingsbalansen i allsvenskan inte riktigt stämmer överens med förändringen i den statistiskt uppmätta.

Under många år har sportekonomer forskat kring den så kallade hypotesen om osäkerheten i resultatet (The uncertainty-of-outcome hypothesis). Hypotesen lyder att en ökad ovisshet – det vill säga en starkare tävlingsbalans – ska leda till ökad publiktillströmning samt högre TV-tittarsiffror och vice versa.

Decennier av datainsamling och forskning har dock inte givit några enhetliga svar om hypotesen verkligen håller. Kanske beror det på att man inte har lyckats finna hur tävlingsbalans egentligen ska definieras i form av statistiska nyckeltal.

För sex år sedan bemötte ekonomerna Tim Pawlowski och Oliver Budzinski problemet med en annan metod. Med hjälp av enkäter i samband med fotbollsmatcher i tre olika ligor frågade man åskådarna hur de upplevde tävlingsbalansen i sin respektive liga. Den upplevda tävlingsbalansen definierades som subjektiv tävlingsbalans. Det visade sig att den subjektiva tävlingsbalansen skilde sig från den objektiva, alltså den som man kunde mäta statistiskt. Till exempel upplevde danskarna sin liga som sämre balanserad än hur tyskarna upplevde Bundesliga, trots att den tyska ligan rent statistiskt med råga var sämre balanserad än vad den danska ligan var. Förklaringen tror sig forskarna var att Bundesligas svaga objektiva tävlingsbalans är etablerad under en lång tid och därmed upplevdes som normal medan danskarna hade upplevt ett skifte där man gick från en förhållandevis stark objektiv tävlingsbalans till en svagare.

Rimligen har försvagningen av den objektiva tävlingsbalansen i allsvenskan inte riktigt landat hos ligans intressenter. Åtminstone inte ännu. Det finns en deskripens mellan den objektiva och den subjektiva tävlingsbalansen. Det kan bero på olika faktorer, till exempel vilken bild spelare, ledare eller media förmedlar. Den subjektiva tävlingsbalansen drivs rimligen av förväntningar snarare än det som har varit.

Frågan uppstår vad som skulle kunna utlösa en förändring i den subjektiva tävlingsbalansen? Ett ökat fokus på att nå vissa finansiella nyckeltal skulle mycket väl kunna ta uppmärksamhet från det sportsliga. Så var försiktig med eventuella kollektiva regleringar av finanserna.

Glad Allsvenska!