"Video Killed the Radio Star"

Samtidigt som allsvenskan går in i en oviss slutspurt, både i topp och i botten så spelas det en annan intressant match. Försäljningen av TV sändningsrättigheterna i svensk fotboll 2011 och framåt.

Den första stopptiden för inlämning av bud var satt till sista juli. Ganska snabbt flyttades datumet fram en månad för att till slut dras ut fram till slutet av september.

Jag har tidigare berört problematiken (läs innan ni går vidare) och hävdar med en dåres envishet att man istället för att maximera enbart TV-intäkts-benet, istället måste lyfta blicken, hitta en balans och se potentialen i klubbarnas totala intäkter där match-day-revenue fyller en inte helt oviktig funktion. Och kommer folk till arenorna, så kommer så småningom även sponsorerna. Och underdimensionerade marknadsintäkter i den allsvenska fotbollen är något som bland annat SEF ordföranden flera gånger beklagat sig över.

Vi kan dock förvänta oss att verkligheten kommer att bli annorlunda. Låt oss titta på de incitament som säljsidans inblandade intressenter förväntas besitta. De svenska TV sändningsrättigheterna säljs i ett helhetspaket där Allsvenskan, Superettan samt landslaget ingår.

SvFF är naturligtvis intresserade av att paketet säljs till ett så högt pris som möjligt. Detta genererar en högre andel säkra intäkter till förbundets budget. Framför allt i tider där förbundets kassako, Lars Lagerbäcks lag, efter fem raka mästerskap börjat vackla. Förbundets intresse ligger inte i starka elitklubblag. Representationslagets talang utbildas minst lika bra i ligorna utanför rikets gränser.

SEF är den andra starka intressenten. Majoriteten av medlemmarna i SEF består av småklubbar. Småklubbar som kommer att välja säkra TV intäkter före mindre säkra match-day-revenues som i de mindre klubbarnas demografier är svårare att sälja. Vi pratar här om en free-rider problematik där de större klubbarna betalar ett pris utan att kompenseras fullt ut.

Den tredje intressenten är mäklaren Rune Hauge som naturligtvis belönas i relation till de mål som SvFF och SEF sätter upp. Med bakgrund av de båda intressenters incitament, kan vi anta ett arvodet helt och hållet baseras på försäljningssummans storlek. Och för att maximera den kan vi anta att den gode Rune bland annat kommer att ge upp klubbarnas makt över, samt kontinuitet och framförhållning i spelprogrammet.

Den negativa spiralen gällande den allsvenska live-produkten ges med andra ord utomordentliga förutsättningar att fortsätta post 2010.

Men för lag som Trelleborg spelar det ju mindre roll. För rent krasst så kan klubben räkna hem totalt 300 miljoner mer i TV pengar över fem år till priset av spel inför tomma läktare.

När TV sändningsrättigheterna väl är sålda, kommer nästa heta potatis – distributionsnyckeln.

Om att lösa sin uppgift i fält

Det är ofta en utmaning att ta steget från ritbordet till att få önskad effekt. En utmaning fotbollsförbundet uppenbarligen inte klarar av.

Vi hade elitprojektet 2007-2010 med syfte att stärka de svenska klubbars konkurrenskraft i Europa.

Vi har pappersprodukten elitlicensen. Den tilltrots blöder klubbarna ekonomiskt på samma sätt som innan dess påfund. Lägg därtill damfotbollslaget Umeå IK som redan klarat eget kapitalkriteriet för säsongen 2010. Idag har klubben varslat om konkurs.

Och så Wanderson-härvan. Sånt skulle ju undvikas genom en ny regel, uppenbarligen en ny pappersprodukt.
– Vi ville förhindra liknande fall, säger Lars-Åke Lagrell till Aftonbladet.

Cirkusen rullar vidare och gud tittar på.

Drömmen är att se allsvenskan drivas av en fristående organisation, fri från förbundets (SvFF) och klubbarnas (SEF) egenintressen.

FAPM – empiri från svensk elitfotboll

Sambandet mellan intäkter och sportslig framgång i allsvenskan samt superettan under perioden 2000-2008. Intäkterna avser driften, exklusive spelarförsäljningar. Datakälla: svenskfotboll.se
(klicka på bilden för högre upplösning)

Sambandet mellan intäkter och sportslig framgång i allsvenskan under perioden 2000-2008. Intäkterna avser driften, exklusive spelarförsäljningar. Datakälla: svenskfotboll.se
(klicka på bilden för högre upplösning)

Eftersom SvFF vägrar att specificera klubbarnas respektive lönekostnader kan vi inte ta fram något samband mellan lönekostnader och sportslig framgång i allsvenskan.

Istället har jag roat mig med att göra en regressionsanalys över sambandet mellan intäkter och sportslig framgång. Ett sådant samband har tidigare konstaterats i England. Metoden är lik den som Szymanski använder vid estimering av sambandet löner vs sportslig framgång. Jag har med andra ord använt sportslig framgång som den beroende variabeln och intäkter som den oberoende (y=a+bx).

Sportslig framgång (y) definieras genom: [-ln(pi,t/(n+1-pi,t))] där n är antalet lag i ligan och p är klubben i:s placering säsong t.

Intäkter (x) definieras genom: [ln(Ri,t/Rmedel,t)] där Ri,t är intäkter för klubb i säsong t, och Rmedel,t är ligornas snittintäkt säsong t.

Det finns ett positivt samband mellan intäkter och tabellposition men förklaringsgraden är inte mer än 34% i allsvenskan. Inkluderar vi Superettan i modellen ökar förklaringsraden naturligt till 64%. Trots allt är t.ex. klart mindre än motsvarande siffra från engelsk ligafotboll.

Låt oss försöka spekulera i varför.

  • Det finns färre klubbar i allsvenskan vilket innebär färre antal matcher. Fler matcher ger mindre påverkan från slumpfaktorer såsom felaktiga domslut, skador etc.
  • Allsvenskan är Europas, sett till intäkter, mest jämna liga. Den besitter dessutom en mycket jämn tävlingsbalans vilket rimligtvis stimulerar omkastningar i tabellen från säsong till säsong.
  • Ett antagande skulle kunna vara att klubbar med större resurser rekryterar talang vilken inom relativt kort framtid förväntas flytta utomlands. En högre spelaromsättning som följd, vilken rimligtvis borde inverka negativt på prestationen. Extra kännbart blir det i en en mycket jämn liga.
  • Klubbarna finansierar sig genom andra intäktskällor. Under 2000-talet har spelarförsäljningar stått för hela 15-20% av klubbarnas totala intäkter. Något som täcker de stora driftunderskott allsvenska klubbar varje år redovisar.
  • Under 2000 talet har vi dessutom sett olika riskkapitalmodeller som på kort sikt gett en hävstång utöver klubbarnas ordinarie intäktskällor.

Men vi kan även tolka resultaten efter resonemanget där sportslig framgång ger en pay-off i form av högre intäkter. Här ser vi tydligt att de allsvenska klubbarna inte klarat av att kapitalisera sin sportsliga prestation. Kanske är klubbarnas logistik en trång sektor.

Den låga förklaringsgraden i allsvenskan indikerar även att det rimligtvis bör finnas en hel del outnyttjad potential. Hade allsvenskan drivits av ett fristående bolag med intäktsmaximering för ligan som helhet som mål, skulle vi rimligtvis se en hel del strukturella förändringar gentemot dagens regim.

Sammanfattningsvis kan vi säga att intäkter från matchdag, marknad & sponsring samt TV & centrala avtal hittills inte varit en lika stor konkurrensfördel som på andra fotbollsmarknader.

Allsvenska marknadsandelar – uppdaterat med 2008 års siffror

Index baserat på allsvenska marknadsandelar åren 2002-2008. Ett urval av klubbar sorterade efter konkurrenskraft under 2008. Datakälla svenskfotboll.se

Uppdatering av de allsvenska marknadsandelarna mätt på intäkter från driften. Analys tidigare år hittas här.

Eftersom allsvenskan under 2008 utökades till 16 lag så har jag ändrat nyckeltalet till ett index för att göra det jämförbart över tiden. Index = [(MA/(1/n))*100] där MA är marknadsandel* och n är antalet lag i serien.

Summan av samtliga klubbars index-enheter blir n*100 (1600 för år 2008 och 1400 år 2007 och tidigare). 100 index-enheter innebär med andra ord ”konkurrensfördel-neutralitet” sett till intäkter.

Varför är detta nyckeltal intressant?
En fotbollsklubbs intäkter i förhållande till sina ligakonkurrenter är viktigt i samband med utrymme för resurser till talang.

Djurgårdens och Hammarbys kräftgång i allsvenskan-2009 kan till viss del härledas till dessa klubbars oförmåga att bibehålla sin marknadsandel som man byggde upp under den första halvan av årtiondet. En marknadsandel som toppade runt 2003.

Samtidigt som konkurrenterna blev starkare minskade utrymmet till misstag. Misslyckade talangrekryteringar fick därmed större konsekvenser som sakta men säkert krympte korgen med resurser och spädde på den negativa spiralen.

Vi kan se att Elfsborgs tillväxtperiod ser ut att ha nått sin kulmen 2007.

En eventuell degradering av Djurgården och Hammarby skulle dock öka Boråsarnas samt andra ”toppklubbars” marknadsandel. Effekten blir gentemot klubbar med lägre intäkter.

Konkurrensen i samband med rekrytering av den begränsade talangen som finns tillgänglig för allsvenskan skulle dessutom bli mindre.

Malmö FF kommer genomom nya arenan öka sina intäkter drastiskt. Vi måste dock komma ihåg att driftkostnaden för arenan förväntas vara 40 miljoner. Effekten blir därmed när tillväxten överstiger denna nivå.
———————————-
* En klubbs intäkter från matchdag, sponsor och marknad samt TV och centrala avtal dividerat med allsvenskan totala intäkter från ovan intäktskällor.

Bayern München värderad till €1 miljard

Volkswagen AG Audi sägs köpa 10% av Bayern München för €100 miljoner. En värdering på €1 miljard. Okej, jag tycker att Bundesliga har stor potential att plocka ytterligare marknadsandelar i fotbollseuropa, men det är en hög värdering för en minoritetsost och kan jämföras med Forbes subjektiva värdering på €836 miljoner som presenterades så sent som i april.

En indikator på att Glazers samt Hicks&Gillets business-case än så länge håller. ManU värderas av Forbes till €1.4 miljard (£1.3m), vilket är dubbelt så mycket som den skuld Glazer finansierade förvärvet med.

Sedan tidigare äger Adidas 10% av Bayern München.

I skuggan av marknadskrafterna

Läser på DN om de norska klubbarnas kredit(o)värdighet. Jag har tidigare skrivit några rader om fenomenet i Tippeligan.

Kreditvärderingsföretaget Lindorffs intryck är att klubbarna drivs dåligt. Det må så vara.

Jag ska dock leverera en förklaring som vi faktiskt kan mäta och inte anta.

Tippeligans tävlingsbalans har förändrats mycket kraftigt de senaste åren. Ligan har blivit än jämnare än allsvenskan. En liten notering om profitperspektivet finns i samband med att jag mätte tävlingsbalansen i Norge för ett och ett halv år sedan. Det räckte med en lågkonjunktur för att klubbarnas räkenskaper totalt skulle blåsas ur.

De jagande klubbarna såg alla sin chans att nå toppen. De investerade hårt, men det måste alltid finnas förlorare i en fotbollsliga. I Norge har hela 14 klubbar delat på topp-4 platserna mellan perioden 2003-2007. En fantastisk drivkraft för the-arms-race.

Även Rosenborg har känt av den kraftigt ökande konkurrensen. I jakten på att återta tronen har klubben från Trondheim budgeterat med en förlust på NOK 30 miljoner under innevarande säsong. De sportsliga resultaten övertygar men kalaset ser ut att ha kostat ytterligare 8 säckar.

Lyn ligger riktigt pyrt till. Men magkänslan säger att klubben kommer att överleva, på ett eller annat sätt.

C4-index, H-Index samt snittpublik tippeligan 1979-2007. Ju lägre nyckeltal desto större konkurrens. Observera justeringen i tävlingsbalansen post 2002.
Tävlingsbalans, C4-index, H-indax 1979-2007 samt publiksnitt allsvenskan. Ju lägre nyckeltal desto större konkurrens.

———————————————-
* C4 = [summan av de fyra största klubbars inspelade poäng]/[summan av ligans totala utdelade poäng] Detta nyckeltal blir känsligt för bl.a förändringar av antalet klubbar i ligan och därför korrigeras det med följande multiplikator för att göra det oberoende av antalet deltagande klubbar.

C4-index = ([C4]/(4/N)) * 100 där N = antalet klubbar i ligan

** Herfindahl Index är ett nyckeltal som mäter marknadskoncentration.


Där S = klubb i:s marknadsandel [poäng/ligans totala utdelade poäng] och N = antal klubbar i ligan.

Även detta nyckeltal korrigeras för att förändringar av antalet deltagande klubbar inte ska slå.

H-index = ([H]/(1/N)) * 100

Ett H-index som hamnar på 100 innebär perfekt konkurrens, vid H-indexet = 100 skulle det innebära samtliga lag i ligan skulle ha spelat ihop lika många poäng.

Real Madrid – debt

Real Madrid har nu haft sitt årsmöte. Medlemmarna gav sitt stöd till finansieringen av sommarens spelarförvärv, 844 var för och 19 emot.

Real Madrid räknar med att öka sin omsättning med 3.5% till EUR 421 miljoner under innevarande säsong. Man räknar även med en vinst på €19 miljoner.

Efter att ha tagit lån till sommarförvärven på €150m är klubbens kreditlina nu uppe och drar €327 miljoner.

Är det mycket? Det beror naturligtvis hur man räknar.

Sätter vi skulden i förhållande till klubbens årsomsättning landar vi på 77% debt-to-revenue-ratio.

Om Real Madrig hade varit en nation skulle vi kunna jämföra med respektive länders skuld dividerat med dess BNP. (länken här).
Inte särskillt relevant egentligen, så låt oss istället titta på några andra bolag i samma typ av industri.

Sätter vi Real i relation till de finansieringsstrukturer med vilka Manchester United (ca 250%) och Liverpool (ca 170%) förvärvades, ser vi att Reals skuldsättning är lägre.

Vi ska här komma ihåg att ManU och Liverpool exponeras mot en högre affärsrisk eftersom Premier League har en större konkurrensbalans än vad La Liga har.

Ändock räknar Glazer, Hicks & Gillet att deras respektive klubb kommer att ha en värdetillväxt större än kapitalkostnaden.

Tittar vi i Norden visar Parken Sport&Entrateinment motsvarande nyckeltal avseende sina långfristiska skulder på 84%. Skulderna har finansierat koncernens tillväxt inom andra områden än fotboll.

I Sverige räddades Helsingborg av kommunen 2003. Det villkorade lånet på 29 miljoner kronor låg i nivå med 56% av klubbens dåvarande årliga omsättning (52m).

Krediten blev godkänd av både kommunstyrelse och SvFF:s licensnämnd. Och det vi ska komma ihåg här är att Helsingborg spelar i botten av fotbollens värdekedja där rörelsemarginalerna är i det närmaste obefintliga.

Däremot finns det en betydande skillnad mellan de skulder som ManU och Liverpool servar och dess påverkan på competitive balance. Jag var inne på det här.

Till skillnad från de båda engelska klubbarna, så bidrar Real Madrids skuldsättning till en försämrad tävlingsbalans i den inhemska ligan.

Det är å andra sidan inte Platinis sak att reglera. Det är den spanska ligaorganisationens uppgift. Och de kanske är happy med att ha två konkurrenskraftiga klubbar i Champions League, även om det sker på bekostnad i den inhemska ligan. Det finns verktyg som kan förbättre tävlingsbalansen. Ett är central försäljning av TV avtal med en viss solidaritet i distributionsnyckeln. Idag säljer de spanska klubbarna sina TV rättigheter på egen hand. Jag tror dock att dagens regim kommer att bestå.

Michel Platini vs mission impossible

Michel Platini ska ta fram verktyg som genom licens ska kvalificera klubbarna till spel i UEFA:s turneringar.

Förutom godtyckligheten, dyker det genast upp vissa frågeställningar. Vilket av bolagen ska bedömas om vi tar exemplet nedan.

Är det fotbollsklubben, The Liverpool Footbal Club and Athletic Ground Ltd (en redovisad vinst på £10 miljoner före skatt 2008)?

Är det LBO-finansieringsstrukturen som ligger i holdingbolaget som äger klubben, ägt av Hicks and Gillet, Kop Football Holdings Ltd (KFH Ltd) (en redovisad förlust på £31 miljoner). Eller blir det kanske Tom Hicks bolag Kop Investment LLC genom vilket han äger 50% i KFH Ltd?

Och kommer den kreative klubbägaren att kunna konstruera nya strukturer om så krävs?

the new football economy #2

Platini är orolig för de utländska ägarintresserna i fotbollen. Efter att i flera års tid ha drivit sitt korståg mot England har han nu lanserat ”financial fair play” conceptet. Glatt påhejad av klubbägare som själva har varit den största drivkraften i ”the-arms-race”. Leeds används mer än gärna som ett skräckexempel.

Loek Groot skrev för ett antal år sedan en skön artikel –European football: Back to the 1950s.

Läser det som kortfattat skrivits ”financial-fair-play”.

Platini siktar inte lika långt tillbaka i tiden men agendan och metoderna känns bekanta från tidigt 80 tal. Och jag som i min enfald trodde att Europa hade lagt dessa tider bakom sig.

13 december 1981. General Jaruzelski tar över makten som Polens ledare och inför krigsstillestånd i landet. Retoriken är att rädda Polen från en rysk invasion likt den i Ungern (1956) och Checkoslovakien (1968).

Restriktioner och ransoneringar

Restriktioner i spelartrupperna. Vi har UEFA:s ”home grown player”, FIFA:s ”6+5 regel” samt Englands nya regleringar.

Ransoneringar, här för november 1981, innehöll restriktioner avseende inköp av livsmedel. Tilläggas kan att vissa ”utvalda” alltid hade ett överflöd av ransoneringskuponger.

Från spelarnas perspektiv handlar det om begränsade möjligheter till att få sina drömmar uppfyllda. Restriktioner på spelarmarknaden minskar efterfrågan på rörlighet och därmed minskade inkomster för spelarna.

Lägre ned i fotbollseuropas värdekedja kommer det rimligtvis att märkas i form av mindre intäkter för klubbarna från en betydande intäktskälla – transfersystemet. De fattiga ligorna riskerar att bli än fattigare. Starka incitament ges till ”trafficking” i ung ålder, förfalskning av pass samt fejkade födelseattest.

Permission för invånare att temporärt få tillstånd att lämna sin stad under helghögtider.

8 år med en pappersprodukt‏

Den 1:a januari 2002 infördes elitlicensen i den svenska elitfotbollen. Åtta år har gått och vi kan idag konstatera att klubbar brottas med ekonomiska problem i exakt samma utsträckning som tidigare. Åtta år har gått och det enda vi har sett är ett skamligt statuerat exempel.

31 augusti var datumet där en ögonblicksbild mycket sannolikt kommer att ge samtliga klubbar förnyad elitlicens för 2010. Det första mätbara ekonomiska kriteriet, positivt eget kapital, är redan godkänt sedan klubbarna i mars månad skickat in sina resultat- och balansräkningar från 2008 till förbundet. Det andra kriteriet lyder,

”Elitlicens skall av Licensnämnden ej beviljas, såvida inte särskilda skäl föreligger, när förening per den 31 augusti har förfallna skulder avseende skatter och allmänna avgifter, skulder till SvFF, SDF eller annan medlemsförening som inte kan kvittas mot fordringar. Detta leder såvida inte synnerliga skäl föreligger till påföljden degradering.”

Ovan poster är i relation till dagens kostnadskostymer alldeles för små för att de ska försummas. Med andra ord kan vi förvänta oss att förbundets kontrollorgan anser att klubbarna kommer att förbli solventa ända fram till säsongsslutet 2010.

Men i realiteten är risken betydligt större, att någon av de klubbar som idag befinner sig i en negativ spiral, istället hinner att försättas i konkurs innan utgången av 2010. Nu går ju fotbollsklubbar ytterst sällan i konkurs. De räddas nästan alltid på något mirakulöst sätt. Fotbollsaktiebolag gör nyemissioner och föreningar reser lån, så kallade villkorade kapitaltillskott.

Har då elitlicensen uppnått önskat syfte?
För ett par år sedan skrev tre studenter en uppsats där de med hjälp av intervjuer bl.a. försökte identifiera syftena med elitlicensen*. Så här svarade Kjell Sahlström på SvFF.

– Krav från UEFA att klubbarna skall ha ordning på sina ekonomier.

– Önskemål från klubbarna att en klubb som inte gjorde rätt för sig inte skulle gynnas sportsligt före en klubb som gör rätt för sig ekonomiskt genom att den förra klubben kan ha bättre spelartrupp och vinna matcher. Dvs konkurrens på mer lika villkor.

– Säkerställa att klubbarna har förutsättningar att fullfölja en serier, så att inte lag tvingas dra sig ur pga konkurs etc, och seriespel förstörs sportsligt.

– Säkerställa och förstärka fotbollens renommé genom att klubbarna gör rätt för sig och inte skapar negativ publicitet kring fotbollen.

Punkt 2 berör om fenomenet finansiell doping vilket är ett svårdefinierat område och Helsingborgs Sten Inge Fredin konstaterar själv att elitlicensen inte alls har angripit denna fråga. ”– Vi hade kunnat göra oss kvitt den skulden, men det hade gått ut över det sportsliga. Då hade vi inte alls haft den starka spelartrupp som i fjol till slut nådde en fjärdeplats med snudd på en tredje i allsvenskan”

I mina ögon har enbart ett enda syfte tillgodosetts, det politiska. Att för UEFA visa upp en PK-produkt och dessutom tack vare lex Örebro kunna visa handlingskraft.

Därför ser jag idag ett enda vägskäl. Antingen lägger man ner elitlicensen eller utarbetar helt andra kriterier.

För vad har licensen egentligen åstadkommit under sina åtta år?
En klubb har retroaktivt bestraffats på grund av olika syn på tolkningar av redovisningsprinciper vilket innebar att Örebro blev degraderade med en redan färdigsanerad ekonomi.

Rent proaktivt fyller ju inte elitlicensen något som helst syfte. Klubbarnas sparpaket är inte heller ett direkt resultat av fruktan för elitlicensen utan en strävan efter överlevnad. Och här ställer aktiebolagslagen betydligt hårdare krav.

—————————————————
* Elitlicensens ekonomikriterier – en utvärdering av mätningen av eget kapital på koncernnivå