"Football-crunch" nu även i Skåne

Nu kommer signaler även från Helsingborg om ett större driftunderskott. Knappast särskillt förvånande då klubben redan i förra bokslutet flyttade ett antal ”tveksamma” poster från driften i kosmetiskt syfte. Verkligheten kommer dock alltid ikapp en till slut.

Jag är själv lite överaskad över att man klarat likviditeten denna säsong. Nu kommuniceras i alla fall mycket blygsamma investeringar i spelartrupp.

Att lyfta blicken # 1 – Flerdimensionell bild av prestationen

Jag har fått ett antal mail om vad fan det är jag menar med nedastående bild. (inlägget här)

Marknadsandelar HF AB, sport vs intjäning samt spread däremellan
(Klicka på bilden för bättre upplösning)

Vi tar det från början. Med denna illustration vill jag visa det egentligen mest relevanta i fotbollsindustrin. Hammarbys styrka och prestation i förhållande till sina allsvenska konkurrenter.

Nu i dessa tider för analys är det väldigt enkelt att man snöar in sig, och isolerat analyserar enbart respektive klubbs resultat. En sådan analys blir mycket sällan en bra analys. Först och främst, vill jag sätta klubben i ett större perspektiv. Primärt i den marknad man verkar med men även de karaktäristika fotbollsindustrin besitter.

Så vad säger egentligen grafen?

1. (Gröna linjen) Hammarby har sakta men säkert tappat marknadsandelar* (vad gäller driftintäkter) och därmed resurser i förhållande till sina allsvenska konkurrenter. Det kan bero på högre förväntningar på klubben som inte alltid infrias och därmed lägre efterfrågan då det ofta är förväntningarna som säljer produkten. Det kan även bero på att andra klubbar, däribland Elfsborg flyttat fram sina positioner något radikalt sedan Borås Arena byggdes. Det kan bero på att AIK Fotboll sedan återkomsten till allsvenskan 2006, resursmässigt kom tillbaka starkare än någonsin. Det kan bero på att uppsidan på Hammarbys intäkter är begränsad på grund av den nuvarande arenan. Det kan vara så att den goodwill som präglat Hammarbys varumärke naggats i kanten senare år. Förmodligen en kombination av samtliga dessa faktorer.

2. (Svarta linjen) Hammarbys sportsliga resultat i förhållande till sina konkurrenter** (sportsliga marknadsandelar). Som synes är mycket volatila. Två toppar (2003 & 2006) som har kostat på kommande säsong(er). (finns utvecklat här)

3. Spreaden*** (skillnaden mellan resurser och sportsligt utfall) visar klubbens totala prestation i förhållande till sina konkurrenter där i Hammarbys fall, lägre spread innebär bättre resursutnyttjande. Som synes väldig varierande och det kan ju bero dels på att Hammarby Fotboll underpresterar vissa säsonger men även att konkurrenterna överpresterar enstaka säsonger. Och vice versa.

4. Med bakgrund av att Hammarbys position enligt 2000 talets maratontabell är nr.3, det finns mao historiskt sett bevisad hyfsad prestation. Dessutom, givet att det finns ett visst samband mellan resurser och sportslig prestation, borde spreaden återigen minska efter 2008 års säsong där jag tror att den åter når historiskt höga nivåer.

Varför kan man fråga sig? Jo, eftersom de allsvenska klubbars individuella prestationer från år till år är mycket volatila.

Varför då, kan man fråga sig. Well, en stor del tror jag beror på kortsiktighet samt det utflöde av talang som präglat allsvenskan och därmed försvagar klubbarna på år till år basis.

På längre sikt bör det, rent teoretiskt finnas en bestämd och klubbspecifik nivå dit spreaden alltid söker sig.

Sker ingen återhämtning i spreaden kan vi börja ana fundamentala orsaker såsom ”management skills”, byte av strategier mm.

Det här var en mer ”teknisk” analys som jag var sugen på att testa.

Anledningen till att jag kallar det för ”felprissättning” är att ”marknaden” i slutändan reglerar prestationen efter resurserna. Det har helt enkelt under 2000-talet inte funnits någon som helst klubb som visat prov på långvarig sportslig ”överavkastning”.

Denna analys bör även kunna ge en indikation på klubbens förväntade sportsliga kapacitet närmast kommande år.

————————————
* (driftintäkter/summa allsvenska driftintäkter)
** (antal inspelade poäng)/(totalt antal utdelade poäng)
*** (marknadsandel intäkter) – (marknadsandel sport)

Att lyfta blicken # 2 – Vad säger egentligen driftresultatet?

Då tar vi och försöker reda ut begreppet driftresultat. Och även här måste vi återigen lyfta blicken mot de branschkaraktäristika vilka fotbollsklubbar exponeras mot.

Tre ekonomiforskare har konstaterat den branschspecifika paradoxen: Ju mer pengar fotbollsklubbar (som tävlar i öppna ligor) har att röra sig med desto mindre pengar blir det över.

”In the last decade most clubs in European football leagues have experienced the paradox of rising revenues and declining profits….. This overinvestment problem increases if the discriminatory power of the contest function increases, revenuesharing decreases, and the size of an additional exogenous prize increases. We further show that clubs invest more when they play in an open compared to a closed league. The overinvestment problem within open leagues increases with the revenue differential between leagues.” (hela rapporten här)

På den allsvenska marknaden är dessutom sista meningen högst relevant. Klubbarna i Sverige konkurrerar om samma spelare med sina ekonomiskt starkare konkurrenter i Norge och Danmark där det i det senare fallet dessutom finns en mycket stor skattesubvention.

Så innan alla trycker på ”avgå-knappen” gör er läxa annars blir det alldeles för mycket Platini-nivå på det hela. Hur ser det ut på den allsvenska marknaden och varför?

1. Titta på de marginaler som ligger som benchmark för allsvenskan (fig 2). Det är inte för att jag är synsk som jag skrev detta efter AIK:s fantstiska driftresultat för 2006. Det var för att sannolikheten för att så skulle ske var mycket mycket hög.

”Redan detta år lär klubbens marginaler pressas mot ligans norm i samband med de sportsliga framångarna och de lönekrav dessa bär med sig då spelarna och ledarna numera vet (eller genom sina agenter försöker hävda) sitt värde” – feb 2007

2. Den andra stora aspekten, periodiseringsproblematiken ! Resultatet ger inte alltid en helt rättvis bild av året. Sign-on bonusar kostnadsförs i sin helhet år 1. Och klubbar använder spelarförsäljningslikviden till att värva nya spelare där sign-on nu för tiden är en betydande kostnad. Det slår direkt mot diftresultatet där en betydande del av kontraktets totala lönekostnad hamnar redan år 1. Vilka kostnader vid värvningar kan man tänkas ha haft under året?

3. Hittills har två klubbar gått ut med prognos/kvartalsrapport. Och efter AIK:s Q3 och Hammarbys prognos förstärker det tesen att hela allsvenskan 2008 kommer att redovisa ett större driftunderskott än brukligt mycket beroende på en generell efterfrågeminskning.

4. Titta på respektive klubbs driftresultat i din analys och försök hitta förklaringar till varför sifforna ser ut som de gör. (2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007) – saxat från ”analys av allsvenska klubbarnas ekonomi 2001-2007

5. Ifall de största konkurrenterna, vilka har högre marknadsandelar, dessutom går back i driften, blir det ganska svårt för Hammarby att vara konkurrenskraftiga sportsligt utan ett driftunderskott. Kan det finnas ett samband mellan tappade marknadsandelar och driftunderskott? Jag tror det. Lösningen ligger i att öka sin marknadsandel och bli marknadsledare eller att samtliga klubbar bestämmer sig för att årligen visa ett positivt rörelsemarginal. Vid det senare riskerar ju den talang som är kvar att försvinna än tidigare till Danmark och Norge.

6. Titta efter eventuella Big-Bath effekter som brukligt dyker upp i samband med VD byten mitt under ett verksamhetsår. Det betyder att man kostnadsför extra mycket innevarande år för att på så sätt kunna visa bättre resultat kommande år. Därmed inte sagt att det behöver vara så i praktiken, men med tanke på det tryck tjänstemän i fotbollsbranschen lever under, är det ingen omöjlighet. Hur som helst. En sådan manöver påverkar inte kassaflödet, utan endast det periodiserade resultatet. Den finansiella statusen i bolaget är densamma vilket som.

Vad gäller övriga klubbar, ett fåtal exempel:
Varför har Kalmar ständigt ett positivt driftresultat? – Kanske därför att man aldrig värvar färdiga ”namn”? – låga sign-on kostnader.

Varför hade IFK Göteborg ett driftminus på 17.5 miljoner 2007? – Kanske därför att Tobias Hysens sign-on var relativt hög?

Varför har Malmö relativt balanserad drift? – Kanske för att deras organisation är billig och underutvecklad vilket speglas genom de sportsliga resultaten post 2004? (här jag spekulerar bara)

Sedan är det ju givetvis så att investeringara i transfer-fee samt sign-on fee förväntas ge resultat på planen och därmed stimulera efterfrågan på produkten samt öka försäljningen. Levererar inte spelarna, är det ju inte riktigt någon budget-issue. Det är snarare en operationell-issue!

Det som vi alla däremot bör vara överens om är att likviden klubbarna får för sina sålda spelare återinvesters i nya där lönekostnaden för dessa spelare ständigt trissas uppåt utan att den reala talangen gör det. Talangen försvinner allt som oftast, alternativt stannar utomlands. Det är en ond spiral. Därför kan ”football-crunch” i slutändan vara ett sundhetstecken.

Lycka till med analysen.

fig2. Allsvenskans rörelseremarginal (”drift”) vs Hammarbys dito
(klicka på bilden för högre upplösning)
datakälla: svenskfotboll.se

…och marknaden ryckte på axlarna

Turbulent i AIK Fotboll idag. 11.58 blev det officiellt på marknaden. Aktiviteten i aktien dock nästan obefintlig.

Dagens enda avslut på 500 aktier gick till 6.80 kr. Förvisso en uppgång på knappt 10% men kursrörelsen är mindre än spreaden i aktien (skillnaden mellan ”bid” och ”ask”) och säger inte särskillt mycket. Marknadsvärdet för dagens aktivitet uppgick till 3400 kronor.

Efter börsens stängning har ny information tillkommit. Även sportchefen Ola Andersson lämnar sitt uppdrag. Det sägs att assisterande tränare Nebojsa Novakovic ska hoppa av men denna uppgift är än så länge inte bekräftad.

Nästan hela management borta över en dag. Det finns olika sätt att inleda arbetet på inför nästa säsong. Det här var ett.

"felprissättning"

Marknadsandelar HF AB, sport vs intjäning samt spread däremellan
(Klicka på bilden för bättre upplösning)

Ovan ser vi ”spreaden”*** mellen Hammarby Fotboll AB:s båda marknadsandelar på den marknad bolaget verkar. Vi mäter både marknadsandel i form av driftintäkter* och sportsligt resultat**.

Vi kan konstatera att spreaden mellan dessa två ökat efter 2006. Jag skulle vilja kalla det som en form av ”felprissättning” och sådana korrigeras förr eller senare alltid av marknaden.

Vad gäller 2008 års marknadsandel (intäker) behöver den inte bli katastrofal. Hammarby tjuvade en plats i publikligan, från fjärde till tredje plats. Hela marknaden har med andra ord upplevt en efterfrågeminskning. Är det så att Hammarby Fotboll inte tappat alltför mycket marknadsandel under 2008 innebär det att spreaden 2008 är på historiskt höga nivåer och borde börja minska redan nästa säsong. Den svarta linjen borde röra sig uppåt.

Minskar däremot marknadsandelen (intäker) märkbart för 2008 blir det knepiga år framöver. Då krymper spreaden men den krymper ”åt fel håll” där både den gröna och svarta linjen löper en stor risk att röra sig nedåt.

För snart två år sedan skrevs den första analysen av Hammarbys marknadsandelar. Vi ser idag en del av de konsekvenser de tappade marknadsandelarna förväntades generera.

—————————————————
* (driftintäkter/summa allsvenska driftintäkter)
** (antal inspelade poäng)/(totalt antal utdelade poäng)
*** (marknadsandel intäkter) – (marknadsandel sport)

Underperformance

Hammarby Fotboll AB underperformade för andra säsongen i rad. I år dessutom big time. Baserat på 2007 års personalkostnader bör klubbens norm ligga kring en 4 placering. Det blev en nionde plats och därmed lägre premier från centrala avtal. Ett centralt avtal som för övrigt krympt under 2008.

Årets premier blev 10.126 miljoner kronor.
Kan jämföras med 15.4 miljoner bolaget erhöll 2006.

—————————————————–
Topp 7 personalkostnader i allsvenskan 2007
Elfsborg 61 msek
AIK Fotboll AB 51 msek
Malmö 50.3 msek
Hammarby Fotboll AB 45.8 msek
IFK Göteborg 44 msek
Djurgården Elitfotboll AB 41 msek (endast A-laget)
Helsingborg 39.1 msek

Competitive Balance – Allsvenskan 2008

Allsvenskan 2008 är slut och vi kvantifiera årets tävlingsbalans. Det visade sig vara en sämre tävlingsbalans än på mycket länge

Vi ser att tävlingsbalansen försämrats denna säsong. Extra tydligt avseende C4-indexet som mäter topp fyra klubbarnas poängdominans relativt ligan som helhet. Denna säsong har C4 indexet nått all-time-high under mätperioden som sträcker sig tillbaks till 1979.

C4 index: 143.29
Herfindahl Index: 109.93

Sedan 1979 har H-index varit högre än årets nivå tre gånger.

Senast 2003 (111.54) där efterfrågan på fotboll trots allt var mycket högre än i år. Å andra sidan var det idel storstadsklubbar på de första fem platserna och där Stockholmsklubbarna parkerade på plats 1, 2 och 5.

Tävlingsbalans, C4-index, H-indax 1979-2008 samt publiksnitt allsvenskan
(klicka på bilden för bättre upplösning)


Tävlingsbalansen är viktig ur ett efterfrågeperspektiv. En liga med osäkert resultat driver efterfrågan på fotboll.

C4 = [summan av de fyra första lagens poäng]/[summan av totalt utdelade poäng i ligan] Detta nyckeltal blir känsligt för bl.a förändringar av antalet klubbar i ligan och därför korrigeras det med följande multiplikator för att göra det oberoende av antalet deltagande klubbar.

C5-index = ([C5]/(5/N)) * 100 där N = antalet klubbar i ligan

Herfindahl Index är ett nyckeltal som mäter marknadskoncentration.

Där S = klubb i:s marknadsandel [poäng/ligans totala poäng] och N = antal klubbar i ligan.

Även detta nyckeltal korrigeras för att förändringar av antalet deltagande klubbar inte ska slå.

H-index = ([H]/(1/N)) * 100

Ett H-index som hamnar på 100 innebär perfekt konkurrens, vid H-indexet = 100 skulle det innebära samtliga lag i ligan skulle få lika många poäng.

Det finns svagheter i modellerna, ett är att nyckeltalen är en ögonblicksbild efter den sista spelade omgången och speglar inte exakt det som händer under säsongens gång. Sedan kan ett H-index på 100 nås genom att samtliga matcher i ligan slutar 0-0, inte särskilt publikdrivande om man frågan mig.

Kontinuitet – en omöjlighet i Stockholm?

Många förundras över Kalmars framfart i allsvenskan. Klubben gick upp i allsvenskan inför säsongen 2004 och levererade en femteplats direkt. Året efter blev det lilla silvret för att 2006 åter ta steget ner till en femteplats. 2007 kom det stora genombrottet då Kalmar kom på en andra plats och 2008 tar man med största säkerhet klubbens första SM guld.

Hemligheten? Börja med att titta på nedastående trupp.

1. Petter Wastå
2. Niklas Kaldner
3. Joachim Lantz
4. Christofer Bengtsson
5. Tobias Carlsson
6. Mikael Eklund
7. Dennis Nilsson
8. Henrik Rydström
9. Dedé Anderson
10. Lucas Nilsson
11. Fabio Augusto
13. Daniel Mobaeck
14. Patrik Rosengren
16. Jon Björklund
17. Christer Persson
18. Svante Samuelsson
19. Diogo Correa de Oliveira
20. Johan Niklasson
20. Robert Stoltz
21. Lasse Johansson
22. Ambjörn Lennartsson
22. Sasá Sjanic
23. Fredrik Petersson
24. Jonas Fried
25. Cesar Santin
12. Stefan Rodevåg
19. Anton Holmberg

Säsongen 2004, här börjar Kalmars kontinuerliga lagbygge och resa mot toppen. I lugn och ro har klubben kunnat utveckla sin grundidè i stort sett utan någon som helst press från omgivningen.

Kalmar FF började med en, förutom DeDe Anderson, med Stockholmsögon, relativt profillös men framför allt, förhållandevis billig trupp i drift.

Fansen, media mfl skulle slakta vilken allsvensk Stockholmsklubb som helst ifall man skulle mönstra denna trupp inför en säsong. Det är en av de stora riskerna för klubbars managements fortlevnad vilka därmed indirekt kan drivas till att fatta mer kortsiktiga och brandsläckande beslut. Kortsiktig jakt på publiktoppar riskerar att i ett längre perspektiv driva fram mindre rationella beslut. Det är trots allt förväntningarna på ”produktens” framgång som kortsiktigt driver betydande delar av marginalpublik.

Nedanstående tabell visar Kalmars intäkter och resultat de senaste åren. Positiv drift rakt igenom vilket visar att spelarna inte varit speciellt dyra i drift. Har Kalmar någonsin förvärvat en spelare för ett större belopp?

Klubbens löpande intäkter är endast åttonde störts i landet, hälften så stora som de största klubbarnas. Klubbens löpande intäkter så sent som 2007 är mindre än vad Elfsborg, AIK, Malmö, Hammarby, IFK Göteborg samt Djurgården samma år betalade ut i lönekostnader.

Lägg därtill mycket lyckad scouting där ett antal fynd, där Cesar Santin, Ari da Silva Ferreira gett galaktisk avkatining på investerat kapital och där andra fått en fantastisk utveckling (Elmarna) eller en nytändning (Ingelsten) i sin fotbollskarriär.

Många frågar sig varför Stockholmsklubbarna säljer guldet medan Kalmar FF kan behålla samt släppa Victor Elm som Bosman efter säsongen.

Åter igen, ta en titt i tabellen nedan. Positiv drift, en kassa på ca 40 miljoner. Stockholmsklubbarna och för den delen, övriga allsvenska klubbar säljer och värvar spelare till höger och vänster och på så sätt finansierar sin verksamhet.

Genom att ta högre risker och investera i etablerad talang går det, om man värvar rätt, att ta sig snabbare till toppen. Men samtidigt, och uppenbarligen, det tar inte alltför många säsonger att bygga en konkurrenskraftig trupp i den jämna allsvenskan.

Kalmar FF – ekonomisk performance

Football-crunch

Den allsvenska löne-inflaionen lär ha nått sin kulmen 2008. Nu bär det utför…

Sorry alla agenter, nu blir det mindre commission även för er. Utslagning och konsolidering väntar nu även i denna bransch.

Idag hade Hammarby sitt informationsmöte.

Minus 15 miljoner i driftunderskott för helåret är betydligt mer än vad jag befarade. Men efter denna höst finns det absolut inget som chockar mig längre. Och det gäller inte bara fotbollsvärlden.

Vi kan med andra ord konstatera att Hammarby fortfarande är beroende av spelarförsäljningar. Detta år extra mycket. Det är riktigt illa.

Nettot från spelarförsäljningarna blev 24 miljoner vilket kommer generera ett positivt resultat bottom line, 6 miljoner. Det kunde därför ha varit värre, det kunde varit mycket värre.

Nästa år är målet att minska underskottet till 4-6 miljoner. Anlednngen är att man inte vill kapa för mycket kostnader så att det slår alltför mycket på intäkterna.

Efter AIK föll Bajen och jag tror att fotbollsallsvenskan är på väg i sin egna lågkonjunktur. Det räckte förmodligen med att storstadslubbarna underperformade denna säsong för att den allsvenska tillväxtbubblan skulle spricka. ”Produkten allsvenskan” levde på ”lånad tid” precis som kreditmarknaden visade sig göra.

Det kommer givetvis ge direkt utslag på spelarlönenivåerna. Frågan är hur snabbt dessa justeras nedåt och om det kommer krävas att någon klubb ”går under”.

Silly Season? Ni får dra era slutsatser själva.

Samtidigt ger Hammarbys och AIK:s ekonomiska bakslag en benchmark om att hela den allsvenska marknaden förmodligen drabbas hårt denna säsong och det kommer att bli intressnta år framöver.

2008 års allsvenska bokslut blir högintressanta och kommer ge en fingervisning om vilka klubbar står sig starkast på kort respektive på lång sikt. Det är ju inte så att de allsvenska klubbarna generellt ”lider” av överkapitalisering för att kunna satsa sig ur krisen.

IFK Göteborg gick 17.5 miljoner back i driften förra året. Klubbens publiksiffror har masakrerats denna säsong, men…

Klubbar med långt utvecklade talangverksamheter kan stå med stora konkurrensfördelar inför framtiden. IFK Göteborg är en klubb som kommit långt, förhoppningsvis har Hammarby ett bra momentum här med. AIK:s Väsbysatsning kan visa sig vara vändpunkten på klubbens negativa spiral.

Djurgårdens dito? Finns den på riktigt, eller bara i ”värdepapperiserad” form?

Vi får dessutom se ifall Hammarbys satsning på en scoutingorganisation ger konkurrensfördelar. Eftersom andra klubbar verkar haka på trenden blir dock konkurrensen större och priset på talanger kommer så småningom att öka. Precis som priset på sportslig framgång ökade när de allsvenska klubbarna började kopiera Djurgårdens riskkapitalmodell.

Och jag tror att det blir lite ”back to basic” nu och det behöver på längre sikt inte alls vara negativt. Inte alls!

Vi lär få se nya ansikten, generationsskiften i maktpositionerna hos klubbarna, SEF samt förbund och förhoppningsvis ett nytänk som kan föra allsvensk fotboll framåt. Den har kört fast i diket alldeles för länge nu.