Fönstret har redan öppnat.

Om lite drygt en vecka öppnar transferfönstret och för inkommande spelare är det öppet fram till sista juli. Klubbarna från kontinenten samt de brittiska öarna kan dock shoppa i Sverige ända till sista augusti.

Hur ser då förutsättningarna ut?

För Hammarbys del ser likviditeten kanske bättre ut än någonsin. Klubben har genom transferkorgen fått bra cash-flow som för en gång skull ger en större flexibilitet och proaktivitet i rekryterings- processen.

Olof Guterstam är redan på plats och alla väntar sig mer, man förväntar sig ”namn”. Samtidigt finns det ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Lönekostnaderna måste rymmas inom ramen för intäktmassan annars skapas ett svart hål av driftunderskott, lex Leeds. För Hammarbys del, med dagens logistik ligger en sund balans löner/omsättning förmodligen kring 50-55%.

Jo jag vet att det finns ett samband mellan sportslig framgång och intäkter. Tyvärr är inte sambandet mellan säkra kassaflöden ut på förvärv plus extra spelarlöner 1:1 med potentiella kassaflöden in från den löpande verksamheten. Inte med vår nuvarande arena som flaskhals. Man kan alltid hoppas på ett utsålt derby och bystade läktare under hösten. Men… ”hope is never a strategy” är ett uttryck som många klubbar i fotbollsvärlden borde anammat.

Vi måste samtidigt ha stor respekt för de under hösten, publikintäktsdödande ”meningslösa” matcherna som riskerar att vara där ifall truppen inte är tillräckligt slagkraftig. Så visst, jag väntar med spänning på nästa förvärv. Men jättestora namn har jag inga större förväntningar på, snarare ”smarta” välscoutade värvningar där inga konkurrenter sänker nyttan genom att trissa upp priset.

Hur det ser ut i öviga klubbar?

Djurgården sitter på kapital, och man har pressat ner sin lönekostym rejält post 2005 (läs här). Man besitter dessutom en ganska flexibel kontraktssituation där en hel del spelare har utgående kontrakt i vinter. Redan i sommar ser det också ut som att klubben rensar ytterligare lönekostnader genom försäljningen av Sölvi Ottesen och en möjlig exit i fallet Quirino. Ser helt klart ut som att man skapar utrymme för ett par-tre förvärv. Ett av dessa har redan presenterats i form av Patrik Haginge. Det lär bli fler, frågan är vilken förväntad kvalitet vs kostnad som finns tillgänglig.

AIK är ganska långa i ”dyra” kontrakt, vilket även Agent 03 är. Intresset för Dulle J lär vara ljummet innan rättegången och jag tror nog inte att man värvar ”större namn” innan klubben realiserar summor värda namnet.

Helsingborg som av många medieskribenter märkligt nog målas upp som en klubb med stora resurser har förvisso sålt Mcdonald Mariga. Klubben får dock en begränsad del av övergångssumman på 18 msek (här). Pengar som på sin höjd stärker upp den vid årsskiftet miserabla likviditeten (här). För större förvärv krävs en större försäljning. Man säger sig inte vara villig att betala en viss summa för Bobbie Friberg da Cruz. Skulle nog säga att klubben inte har råd just nu.

Malmö är en klubb som både har kapital och potential att öka de löpande intäkterna genom sportslig framgång. Klubbens publiksifror har en mycket stark korellation med de sportsliga resultaten. Och sportsliga resultat är något MFF post 2004 varit mycket fattigt på. Mer om det på Go Bajen Go. Efter försäljningen av Safari förväntar jag mig ett eller fler förvärv, om än kanske i andra lagdelar. Om ett år flyttar klubben in i en ny arena. En arena med en betydligt högre hyreskostnad än den nuvarande. Även om ”nyhetens behag effekten” alltid finns där, gäller det att övergången sker med en slagkraftig ”produkt”. Det gällar att öka publiksnittet för att nå signifikant positiva ekonomiska effekter.

Kalmar som för en gångs skull riskerar en stor spelaromsättning blir intressant. Kapital och likviditet finns det gott om. Däremot är de löpande intäkterna mycket begränsade i relation till de närmast jagande klubbarna i tabellen. En högre spelaromsättning riskerar därför att sänka klubben sportsligt. Personligen skulle jag, med tanke på klubbens mycket starka soliditet gå för guld och ta bosmansmällen i vinter. Jag hoppas på motsatsen.

Elfsborg har kapital men man ligger förmodligen ganska nära taket löner/omsättning. ”Nyhetens behag” kan ha lagt sig på Borås Arena och det behövs sportslig framgång för att fylla läktarna. Vågar klubben öka sin kostnadskostym ytterligare eller tror man på den nuvarande truppen fullt ut?

IFK Göteborg ligger även de relativt högt vad gäller lönekostnader (se även förra inlägget). Förvisso boostade Tobbe Hyséns sign-on förra årets siffror. Jag tror nog på en relativt låg profil på klubbens värvningar i sommar om nu inte någon befintlig spelare blir uppköpt.

Trevlig Midsommar!

Wages/turnover ratio

Det var intressanta siffror från Deloitte häromveckan. Mest intressant var den lägre lönenivån i tyska Bundesliga. Nyckeltalet lönekostnader/intäkter ligger där på 45%, nästan 20 procent- enheter lägre än hos de övriga fyra största ligorna i Europa. (här och här)

Hur ser det ut i allsvenskan?

Jag har monitorerat nyckeltalet för de klubbar där resultaträkningar varit tillgängliga. Jag har även tagit hjälp av SvFFs årliga ekonomiska genomgångar.

För att få siffrorna jämförbara med Deloittes, har intäkterna för spelarförsäljningar rensats bort.

Det allsvenska snittet ligger nästan i nivå med de största europeiska ligorna. (62-64% exkl Tyskland). Fluktationerna år till år kan bero på varierande belopp som betalas ut i sign-on vilket ju belastar lönekostnadsposten.


Vad gäller Hammarby så ser vi att man post 2004 taxerat upp sin ratio. Det kan bero på att man från 2005 börjat ta betalt för sålda spelarkontrakt vilket gett ett betydligt större utrymme till sign-on bonusar vid spelarförvärv.

Vad gäller Djurgården, så har siffrorna innan 2006 korrigerats eftersom klubben haft sin verksamhet liggandes i olika bolag. Sedan 2006 drivs det allsvenska laget i sin helhet av bolaget Djurgården Elitfotboll AB (DEF AB). Innan dess låg marknads- och souvenirintäkterna i bolaget Djurgården Fotbol Marknad AB (DFM AB) som ägdes av Djurgården Fotboll AB (DF AB).

Därför har jag, för att siffrorna ska vara jämförbara med de övriga klubbarna, adderat DFM ABs siffror till föreningens dito åren 2003-2005.

Vi kan se att Djurgården de senaste två åren, minskat sin lönekostym rejält sedan det kostsamma 2005. Få nyförvärv samt nästan obefintliga kontraktsförlängningar i kombination med att få ut mycket ur en trupp under 2007 har pressat nyckeltalet ner till 55%.

AIKs låga nyckeltal är intressant eftersom klubben, trots den relativt låga ration på 49%, inte levererar vinst i driften 2007. Har klubben ett lägre täckningsbidrag på sina ökade intäkter? Även högre evenemangskostnader än det allsvenska genomsnittet såsom arenahyra, säkerhet o.s.v. kan spela in.

Likaså ser Hammarbys löneutrymme ut att vara mindre jämfört med vissa av de konkurrerande klubbarna. En ratio på 58% genererar ett negativt resultat. Evenemangskostnader på 25 miljoner kostar på.

Hur kan då Hammarby få bättre balans i ekonomin? Är det bara att minska lönebudgeten med x miljoner? Well, gör man det riskerar ju de sportsliga resultaten försämras med lägre intäkter som en direkt konsekvens. Ökade intäkter (med bra TB) är därför vägen till framgång.

Givetvis finns det även andra faktorer som på sikt kan pressa ner lönekostnaderna en aning. Vi pratar minimering av slitageskador, bättre scouting, lägre spelaromsättning. Effektivitet helt enkelt.

Vilka klubbar är det då som driver upp ration?
Förutom IFKG, förefaller småstadsklubbarna med Elfsborg i spetsen vara de som har mycket utrymme till löner. Elfsborg höga siffra 2007 kan förvisso delvis förklaras i ett större utrymme tack vare spelarförsäljningar som drivit sign-on bonusarna för klubbens förvärv under året.

Men samtidigt fanns det 22.5 miljoner i driftintäkter från Europaspelet som pressar ration nedåt 2007. 2006 hade man en ratio på 55% vilket genererade ett positivt rörelseresultat på hela 10 msek på en omsättning av 75.5 miljoner!

Det ser ut som att det tog ett år för Elfsborg att anpassa lönekostymen till de kraftigt ökade intäkterna från den nya arenan.

Hur stor del av intäkterna går åt i evenemangskostnader ute i landet jämfört med storstäderna?

T.e.x. är Elfsborgs kostnad att hyra in sig på Borås arena endast 3 miljoner per år. Det tack vare att Borås Stad, som driver den nya arenan, bär ett årligt driftunderskott på ca 3 miljoner. Snacka om hävstång på effekterna av arenabytet.

Hur ska man då summera det hela?
Kanske att spelarförsäljningar driver upp ration då utrymme skapas till sign-on bonusar som ju ger direkt utslag på både ration och samtidigt försämrar ”driftresultatet”.

Dessutom ser det ut som att det är dyrt att bedriva fotbollsverksamhet i Stockholms län.

Lagerbäck, förbundets finansiella motor

Lars Lagerbäck har genom sina ”konservativa” laguttagningar skapat en debatt. Det finns en del röster som kräver hans avgång med hopp och dröm om en mer offensiv och experimentiell coach.

Faktum kvarstår dock. Lagerbäck har varit med och kvalificerat fotbollslandslaget till fem raka mästerskap – EM 00, VM 02, EM 04, VM 06 och EM 08

Precis såsom ”den triste” förbundskaptenen vet vad han får från sina trotjänare, vet Lagrell & co vad de får från Lagerbäck. De får en någorlunda säkerställd finansiering till sin verksamhet. Mästerskapen genererar så pass stora intäkter att förbundet kan ta ut svängarna i budgeten de mästerskapsfria åren.

Risken för missade mästerskap lär samtidigt begränsa utrymmet till hastiga generationsväxlingar samt större experimenterande med materialet. Ser vi redan nu en rekryteringsprofil på kommande förbundskapten?

alltid med och lagom är mottot

Rättigheter, stupidness & spelarvärdering

Den belgiska ligan har fått ett nytt TV avtal (länk här). Det är Belgacom som köpt rättigheterna under de kommande tre säsongerna för ca €134M. Det ger en årligt värde på ca 415 miljoner kr som kan ställas i relation med de ca 260 miljoner kronor (1300M/5) Kentaro årigen ska betala ut för sina rättigehter till svensk fotboll.

Banco Bilbao Vizcaya Argentaria (BBBV) har köpt namnrättigheterna till Spaniens två första divisioner för uppskattningsvis €32M per år(länk här). Villareal, Barcelona, Real Madrid kommer spela i Liga BBVA och erhåller varje säsong, tillsammans med övriga klubbar i högsta divisionen, €750 000 vardera. Pengar banken istället kunde krediterat spelarnas konton direkt då denna intäktsökning i ett nafs lär slukas upp av löneinflationen.

Logiken på förbundsnivå är fascinerande. Ett exemplel har redan kommenterats här.

UEFAs varumärkesförädling åt sina samarbetspartners konkurrenter är anmärkningsvärd. Vi har nog alla hört talas om MAX vs McDonald´s debatten inför U21 EM nästa sommar. MAX som har en enhet på Borås arena, måste klappa igen då det enligt UEFAs manual inte får exponeras andra varumärken än organisationens sponsorers diton i samband med matcher.

Kontentan av kardemumman är att MAX får en rejäl boost i sin profilering som utmanare på den svenska hamburgerkedje- marknaden. MAX kan idag knappast utgöra något större hot mot McD på internationell nivå. Nationellt och lokalt hör dock McDs franchisetagare och entreprenörer knappast till vinnarna av UEFAs manual och agerande. ”Sympatin” för varumärket MAX har nu stor potential att växa och har man en duktig reklambyrå kan man dra stor nytta av det hela.

Hotet mot UEFAs sanktionerade tävlingsspel kommer inte från de ”farliga riskkapitalisterna”, det kommer inte heller från ”de oönskade ståplatserna”. Hotet kommer inifrån och man skulle må bra av att se över centralorganisationerna. Det gäller givetvis även på nationel nivå.

———————

Lite korta tankar kring inlägget ”realisation”. Resonemanget är givetvis hypotetiskt då affären numera är död.

Men det blir svårt att ta ställning huruvida 4 msek var ett överpris eller inte utan direkt inblick i transfermarknaden vid den aktuella tidpunkten.

Vilken säkerställd kvalitet på anfallare får man egentligen idag för 4 miljoner?

Ur den köpande klubbens perspektiv är det ju den förväntade nyttan som sätter värdet och därmed en prisnivå man kan tänkas betala för transfern.

Vad spelaren presterat innan kan egentligen bara ge en uppfattning om sannolikheten till att den föväntade nyttan verkligen ska uppnås. Förvisso en ganska relevant och viktig benchmark.

I fallet Runström borde ju den sannolikheten även kunna påverkas av hans tidigare insatser i klubben och den allsvenska miljön. Även det relevant och viktigt.

Men egentligen var syftet med inlägget snarare att sätta fingret på den ständiga hetsen om reapriser till vilka Bajenspelare anses säljas.

För precis som 4 miljoner för 38% kändes som ett överpris ur Hammarbys perspektiv, var 10 miljoner kanske maximalt det som en Premier League klubb ansåg Runa var värd för dem 2006.

För som sagt, hans allsvenska prestationer gav bara en uppfattning till vad han sannolikt kan prestera i sin nya miljö. Dvs vilken nytta han kunde generera till Fulham, vilket ju är det enda relevanta ur köparens perspektiv. Sannolikheten att spelare från Hammarby blommar ut till värdeskapare i sina nya miljöer (med de senaste 10 åren som benchmark) är tyvärr ganska låg, vilket troligtvis prisas in i de bud klubben får.

Därför kan Sebas prestationer i Villareal och den spanska förstaligan på sikt vara än mer värda än enbart själva transferlikviden.

Ska man se det från säljarens perspektiv finns ju alltid möjligheten att tacka nej till bud om man anser att spelaren kan generera en högre nytta stannandes kvar i klubben. Med tanke på att majoriteten av de allsvenska klubbarna inkl Hammarby, till stor del finnsierar sin verksamhet genom spelarförsäljngar finns alltid risken att man missar en affär innan slutet på kontraktet. Det finns nämligen en hel flora av jämförbara fotbollspelare där ute.

En bild säger mer än tusen ord


Grafiken är hämtad från och finns i bättre upplösning under länken här.

Ovanstående bild säger egentligen det mesta men låt oss lyfta fram några intressanta detaljer med stöd av tidigare observationer.

1. Bundesliga vars lönekostnadskurva de senaste säsongerna är flackare än ligans tillväxtkurva. Det faktumet ger utslag på profit-kurvan där ligan som helhet sakta men säkert seglat upp som den mest lönsamma i Europa. Hög profit håller dock nere de sportsliga framgångarna på den europeiska scenen. När såg vi en tysk klubb utmärka sig i europaspelet senast? Kanske anser tyskarna att marginalkostnaden för sportslig framgång utanför sin inhemska liga är för hög? Det skulle vara intressant att ta del av nyckeltal på klubbnivå. Fenomenet där Bundesligaklubbarnas lönekostnader/omsättning ratio ligger på 45% är mycket mycket intresssant.

2. Serie A:s ras. Fram till säsongen 00/01 matchade ligan Premier Leagues tillväxt. Efter det tog det stopp där utvecklingen gick vidare sidleds och ligan har tappat duktigt med marknadsandelar. Löneinflationen fortsatte dock spikrakt uppåt ytterligare en till två säsonger med radikala svarta hål som en konsekvens. Efter det har lönekostnaderna justerats ned flera nivåer. Vad hände egentligen i Italien? Ligan framstår som en TV produkt där hela 63% av intäkterna kommer från TV pengar.

3. ManU hör som sagt till de mest lönsamma klubbarna i världen med en rörelsemarginal över 30% och bär nästan hälften av Premier Leagues:s rörelseresultat på sina axlar. Den engelska ligafotbollen ger bra möjligheter till en lönsam business främst för Premierships topp fyra klubbar.

Det finns samtidigt en hel drös engelska klubbar som inte mår bra. Endast 8 av 38 klubbar i de två högsta divisionerna (5 i PL & 3 i C), en halvering från säsongen innan, redovisar ett positivt rörelseresultat. Championsship-klubbarnas ratio lönekostnader/ omsättning ligger på hela 79%. Det finns klubbar som som snittar över 100%. Hur sunt är det? Vilka konsekvenser kan det på sikt få för den engelska ligafotbollen?

4. Chelsea, vilka profitkillers, förmodligen inte enbart för sig själva utan för hela branschen genom sin löneupptaxering.

Realisation

Intressant frågeställning på Söderst@dion angående spelar- värdering.

”Ponera att vi skulle kunna plocka hem Björn Runström för en sign on på 4 miljoner kronor. Är han värd pengarna?”

Intressant därför att Runa av många ansågs ha reats ut för ganska så exakt två år sedan. Då var prislappan ca 10 miljoner. Idag tycker 32% att 4 miljoner är ett för högt pris.

Allt beror givetvis på vilken kvalitet och nytta man kan scouta för motsvarande belopp. Liknande resonemang bör gälla hos de flesta klubbar.

Bundesliga upp i topp vad gäller lönsamhet!

För första gången sedan Deloitte startade sin årliga review av fotbollsfinanser, är Premier League inte längre den mest lönsamma ligan i Europa. Bundesliga har säsongen 2006/07 gjort en radikal föbättring av rörelseresultatet och levererar som helhet en rörelsemarginal på 18% jmfr med Premier Leagues 6%.

Det är en utveckling heter duga på bara ett par år med tanke på den tabell vi nyligen visade i inlägget här.

Förklaringen kan till största del härledas till lönekostnaderna där tyska klubbar numera förefaller mycket mer restriktiva i sina budgetar. ”Endast” 45% av intäkterna spenderas på lönekostnader jämfört med 63% i Premier League. Detta nyckeltal för big five* (exkl Bundesliga) ligger i intervallet 62% – 64%.

De betydligt lägre lönekostnaderna kan egentligen direkt speglas genom de bleka insatser tyska klubbar levererat i Champions League. Ligan är trots allt den som omsätter näst mest i Europa men de sportsliga framgångarna i Europaspelet har de senaste åren lyst med sin frånvaro.

Intäkterna för big five ökade med 6% säsongen 2006/07. Ökningen genererade en löneökning på 7%

Premier League upplevde en kraftigare tillväxt än så, 11% där lönerna drevs upp med 13%.

PL levererade dock inte den starkaste tillväxten säsongen 06/07. Bundesliga och La Liga nådde vardera en ökning på 15%. De sparsamma tyskarna kunde dock hålla nere löneökningen till en nivå på endast 6.5%!

En mycket intressant utveckling som blir spännande att se om den håller i sig. Bundesliga är dock som närmaste konkurrent fortfarande långt efter vad gäller intäkter. Premier Leagues totala omsättning landade på €2.3 miljard som kan jämföras med Tyskarnas €1.4 miljard.

Hur länge kan tyskarna hålla nere lönekostnaderna innan suget efter sportsliga framgångar blir för stort?

Ni kan läsa highlights från Deloites rapport som släpptes idag under länken här.

————————————————–
* ”big five” benämningen för de fem största ligorna i Europa, Premier League, Bundesliga, La Liga, Serie A samt Ligue 1.

Marknadskrafterna tillslut ikapp även Kalmar?

Kalmar har under många år slagit underifrån som den utmanare man profilerat sig som. En urstark lagmaskin med en optimal spelmodell efter de begränsade ekonomiska förustättningarna.

Klubben har varit ett föredömme vad gäller ekonomiska resultat och har sedan återkomsten till högstaligan 2004 levererat ett stabilt driftöverskott år efter år. Soliditeten är starkast i hela allsvenskan.

Intäkterna är dock fortfarande små i relation till övriga toppkonkurrenter.

För första gången känns det nu som att Kalmar har ett antal profiler i truppen som kan bli objekt till uppköp. Det pratas även om segdragna och sena kontraktsförhandlingar och konstigt vore annars. Kalmars stjärnor är med stor sannolikhet underbetalde i relation till sina kollegor spelandes hos toppkonkurrenterna där fenomenet ”the arms race” genererat högre lönenivåer.

Någongång måste dock även detta taxeras upp, t.o.m. i Småland.

Skulle klubben bli sönderköpt, kommer man förvisso stå med en majestätisk kassa men investeringsutrymmet i nya spelare begränsas av de lägre löpande intäkterna och därmed den begränsade lönebudgeten. Spektakulära köp genererar ofta spektakulära lönekostnader.

Det kan med andra ord bli så att klubben blir något överkapitaliserad där tillgångarna arbetar ineffektivt.

Jag tror att blir till att försöka scouta inom ramen för lönebudgeten och frågan är hur kännbar en förlust av nyckelspelare blir och hur lång tid det tar innan man återigen lyckas bygga ett slagkraftigt lagbygge.

Nu har Kalmar, som en av väldigt få klubbar i ligan råd att säga nej till anbud. Skulle så bli fallet, lär vissa spelare förmodligen lämna när kontraktet väl löper ut. Man blir likförbannat tvingad att ersätta, även om man köper lite tid. Och frågan är hur högt smålänningarna värderar ett eventuellt guld. Detta året kan vara ett unikt tillfälle att gå hela vägen.

källa: svenskfotboll.se

Kort reflektion

Skummade i helgen igenom en nyligen publicerad artikel som undersökte samband mellan tre olika modeller för elitlicencering och klubbars ekonomiska utfall såsom ekonomiskt resultat samt avvikelse från budget. Undersökningen är baserad på data från Holland och Tyskland.

Mer om den undersökningen samt slutsatserna kan man läsa om under länken längs ner.

Istället vill jag lyfta fram nedastående tabeller där det än en gång bevisas att fotbollsbranschen lever under en mycket stark marginalpress. Dessutom är avvikelserna mellan budget och resultatutfall väldigt stora i båda länderna (negativt) vilket bör bero på nyttomaximering och att klubbarnas sportsliga fokus och kapprustning går före profit.

saxat från: Governing the League, Roland F. Spekle, Teije Smittenaar
Notera
– ”old dutch system” 2001 – 2003. ”new dutch system” 2004 – 2005.
– Stora skillnader mellan klubbar med högst och lägst intäkter i båda ligorna.
– Bundesliga som helhet levererar ett mindre positivt rörelseresultat, Eredivisie negativt.
– Den sora deskripansen mellan budget och resultatutfall!

För er som gillar att jämföra så klicka på länken för Premier Leagues samt Championships omsättning, lönekostnader samt profit från 2004 & 2005 (obs! GBP, fx 1GBP ~ EUR 1.45 [2005]). (länken här)

Governing the League: Opportunism, Credible Threats and Social Ties in Football Competition Licensing Roland F. Spekle, Teije Smittenaar, March 2008