2008 vann Kalmar FF SM guld. Framgångarna på planen ledde till att flera spelare blev attraktiva på transfermarknaden och ett år senare hade Kalmar FF – tack vare försäljning av spelarkontrakt – byggt ett eget kapital på drygt 70 miljoner kronor. Till skillnad från andra klubbar så spenderades inte dessa pengar på spelarkontrakt utan sparades och så småningom investerades i en ny stadion. Kalmar FF skapade sig en chans att växa som klubb. Men intäktstillväxten har inte varit tillräckligt stor. Sponsorintäkterna är idag 2/3 av Elfsborgs dito och Kalmar FF brottas men en minskad efterfrågan på matcharrangemangen vilket har medfört till att snittpriset per åskådare har sjunkit från 195 kronor till 135 kronor under de senaste fem åren. Räknar man på intäkt per tillgänglig stol (RevPAS) så är den inte högre än 70 kronor (MFF hade 130kr i RevPAS 2016). Med den matematiken är det mycket svårt att få en ekonomi i en stadion som står mer eller mindre oanvänd under 95 procent av årets dagar. En stadion vars investering uppgick till cirka 220 miljoner kronor och där årliga kostnaden att bära den uppgår till cirka 13 miljoner. KFF har inte lyckats att utveckla sin affär på Guldfågeln Arena.
Sportsligt presterar Kalmar FF ungefär som man bör förvänta sig givet storleken på ekonomin. Klubbens strategi inför året har varit att förlänga kontrakten med de spelare som ledde laget till en sjätteplats förra året, snarare än att rekrytera nya. En sund strategi eftersom den ger Kalmar chansen att både fortsätta utvecklas på planen och därmed göra spelarkontrakten säljbara. Det är en investering som belastar driftresultatet genom ökade personalkostnader men som kan ge en god avkastning i framtida transfernetto.
Framtidsutsikter: En avgörande del av Kalmar FF:s framtid vilar på arenaekonomin. Klubben har i år budgeterat med en förlust på 9 miljoner kronor inklusive försäljning av spelarkontrakt på 8 miljoner kronor. Träffar man budget så minskar det egna kapitalet till 24 miljoner kronor och risken i min modell ökar därmed från 44 procent till dryga cirka 65 procent. Snaran börjar sakteligen dras åt.
Eftersom kommunen redan har gått i borgen för drygt hälften av stadionlånen så blir det i slutändan -oavsett hur man än vrider och vänder – skattebetalarna i Kalmar som får betala. Allt handlar egentligen bara om hur och när. Den bästa lösningen är naturligtvis att Kalmarborna själva börjar gå på matcherna. En ökning av RevPAS från 70 till 120 kronor skulle öka de årliga publikintäkterna med närmare 10 miljoner kronor. Rimligen skulle också andra intäkter öka som en funktion av ett ökat intresse runt klubben.
Klubben har ett SM guld 2018 som en vision man tycker är rimlig. Om man lyckas med det så kommer man att bli mästare med de relativt lägsta relativa personalkostnaderna under 10-talet. Om nu ingen annan slår det rekordet under 2017.
Figur 1 – Finansiell profil Kalmar FF. Risken beräknas genom att ta genomsnittet för de tre senaste årens resultat exklusive försäljning av spelarkontrakt och dividera det med storleken på det egna kapitalet. Risktrenden är stigande, orsakad av arenaekonomin.
Figur 2 – sportsliga resultat som en funktion av personalkostnaderna. Ett urval på 20 klubbar under perioden 2010 till 2016 där kravet är att ha spelat minst två av åren i allsvenskan. Varje observation visar relativ tabellplacering respektive säsong i förhållande till relativ personalkostnad respektive säsong. De röda cirklarna representerar KFF:s prestation respektive år. Den röda triangeln – förväntad position 2017. Röda strecket visar den lägsta relativa personalkostnaden som en svensk mästare har haft under 10-talet. På den nivån är det totalt 3 observationer av 28 som placerat sig på en topp-4 placering. En av de observationerna är KFF med en fjärdeplats 2013.
den osynliga handen 