Malmö FF vinner allsvenskan med IFK Norrköping på en andra plats. Så ser det ut om vi spolar tillbaka bandet till 1989. Sedan dess har vi upplevt en svensk finanskris, en IT krasch samt en global finanskris.
Av de 12 lag som spelade i allsvenskan för 30 år sedan, är 7 föreningar representerade också under 2019. Mer än hälften. Och av de fem föreningar som inte finns med i årets allsvenska spelar fyra i Superettan: Halmstad och Örgryte vilka tillhör förhandsfavoriterna till avancemang samt Gais och Brage. Bara Västra Frölunda har fallit ut utanför gemenskapen svensk elitfotboll.
Under den allsvenska upptaktsträffen som hölls förra veckan hade sportjournalisterna Malmö FF som favoriter till förstaplatsen. IFK Norrköping som tvåa. Det är mer eller mindre samma föreningar som cirkulerar runt. Är det fel på mobiliteten mellan divisionerna i svensk fotboll? Under de senaste 30 åren har totalt 38 olika föreningar spelat i allsvenskan vilket är 2.7 gånger det genomsnittliga antalet allsvenska platser under denna period (14st). Det kan jämföras med 2.5 gånger antalet platser i Engelska Premier League, sedan ligan startade för snart 30 år sedan.
Mobiliteten är med andra ord mycket god men det är svårt för nya lag att etablera sig, överleva i den högsta divisionen och konkurrera ut de redan etablerade namnen. Under de senaste åren har det varit ännu svårare. Av de åtta olika lag som tog sig upp till finrummet åren 2015, 2016 och 2017 är det i dag bara Sirius och Östersund spelar i allsvenskan.
Resurserna för knappa och om sanningen ska fram så är föreningarna generellt väldigt dåliga på att utveckla sina verksamheter.
Mellan 2008 och 2017 ökade det allsvenska klubbkollektivets intäkter exklusive spelartransfers med 49 procent. De åtta mätt i intäkter största föreningarna ökade 62 procent medan den andra halvan inte ökade med mer än 22 procent. Superettankollektivets intäkter ökade med bara 14 procent. På tio år!
De allsvenska nykomlingarna spenderar i stort sätt alla de centrala pengar som den allsvenska platsen ger på spelare. Detta i en desperat jakt för att försöka hålla sig kvar. Väldigt lite resurser – om några – läggs på att utveckla organisationen samt professionalisera föreningarna.
Men nu ges det en fantastisk möjlighet till förändring. En möjlighet som kanske aldrig kommer igen. Det kommande TV avtalet som svensk elitfotboll har tecknat, värt 555 miljoner kronor om året jämfört med dagens 230 miljoner kronor och som träder i kraft från och med 2020 ger inte bara de allsvenska klubbarna mer monetära resurser från och med nästa år. Också de föreningar som senare i år kommer att degraderas från allsvenskan få mer centrala pengar i Superettan än vad de kommer att få i Allsvenskan under 2019.
Det gör det förhållandevis riskfritt att investera i andra delar av verksamheten än enbart spelatruppen. Redan idag! Framför allt för de mindre föreningarna som inte har särskillt mycket kommersiella intäkter att förlora vilket trots allt till viss mån drabbar klubbarna i samband med en degradering.
Det är nu ett bra tag sedan som elitföreningarna fick markant ökade centrala pengar. Närmare sagt 2006 då intäkterna från tips och mediemedel i allsvenskan ökade från 92 miljoner kronor till 176 miljoner och från 39 miljoner kronor till 62 miljoner i Superettan.
Redan året innan avtalet trädde i kraft började spelarlönerna i allsvenskan att skena. Efter att under flera år ha legat på en årlig ökning runt 2 procent så ökade de under 2005 med 19 procent!
Det tog inte längre tid än två år innan det var det kris! 2008 var ett tufft år ekonomiskt för de allsvenska föreningarna och i augusti 2009 pratade jag om ämnet i Sveriges Radio* och att föreningarna skulle överleva, också denna gång. I samma reportage pratade IF Elfsborgs och SEF:s dåvarande ordförande Bosse Johansson om att föreningarna behövde få bättre intäktsmöjligheter samt bejaka kommersialiseringen.
Erfarenheten från Sverige och övriga Europa säger att sannolikheten är stor att majoriteten av kollektivet fortsätter spendera som vanligt. Resultatet blir också detsamma, förstås. Denna gång med än mer ansträngda finanser i och med att insatserna är högre.
Blir det ett faktum också denna gång så är det mycket goda nyheter för de få föreningar som vågar ta chansen och investera pengarna på lite längre sikt.
Gott nytt år!
den osynliga handen 