Det rapporteras om att GIF Sundsvall har ekonomiska problem. Igen. Denna gång förväntas föreningen göra ett minusresultat på 7 miljoner kronor för 2019, givet att man säljer spelarkontrakt för 5 miljoner.

Det här är ingen ny företeelse. Under 10 talet har GIF Sundsvall redovisat ett negativt resultat under fyra av nio år samt ett negativt kapital i fem bokslut av nio. Tack vare det senare så har man blivit en stamkund hos licensnämnden och borde vid det här laget ha god erfarenhet av handlingsplaner samt all byråkrati.

Och GIF Sundsvall verkar ha löst den mest akuta krisen. För den här gången. Förra veckan sålde man Linus Hallenius kontrakt till en cypriotisk klubb och efter ett möte med sponsorer så berättade klubbens ordförande Hans Selling att ett riskkapitalbolag kommer att upprättas som skjuter in tio miljoner kronor i klubben.

Det är inte första gången som Sundsvall har stått med mössan i hand. För två år sedan lyckades man låna ihop fem miljoner kronor från sina intressenter för att klara av och fullgöra sina utbetalningar under resterande delen av säsongen. Och så sent som i vintras samlade man ihop närmare sex miljoner kronor från vad man kallade sina vänner på stan. Man bokförde det som ändamålsbestämda medel och kunde tack vare det redovisa ett positivt eget kapitel vid utgången av 2018.

Men faktum är att det har varit en strategi som har lönat sig. På kort sikt. Under 10-talet har GIF Sundsvall spelat sex säsonger i allsvenskan och man är inne på sin femte raka säsong i högsta serien. Samtidigt som Sundsvall har lyckats hålla sig kvar i allsvenskan sedan uppflyttningen 2014 har den absoluta majoriteten av de allsvenska nykomlingarna under de senaste fem åren degraderats.

Flera av dem har skött sina böcker betydligt bättre än GIF Sundsvall. När Falkenberg degraderades 2016 så gjorde man det med en soliditet på närmare 60 procent att jämföra med GIF Sundsvall som hade 0.6 procent i utgången av 2018. Året innan var den negativ. Inte heller J-Södra riskerade sin ekonomi utan redovisade under sina två allsvenska säsonger ett plusresultat på sammanlagt 5 miljoner kronor och degraderades med en soliditet på närmare 50 procent. Sundsvalls dåvarande ordförande Johan Nikula förklarade hösten 2017:

Ser man till omkostnaderna i Gif Sundsvall finns det inga excesser alls. Vi hade 2016 de fjärde lägsta lönekostnaderna i allsvenskan och två av de lag som låg bakom oss spelar i superettan i år. Det finns egentligen ingenting att göra på kostnadssidan. Vi ska upp med intäkterna och det handlar både om publik och publikrelaterade intäkter.

Nikola hade en poäng. Sundsvall har varit duktiga att hushålla med de knappa resurserna och har presterat bättre på planen än vad man kan förvänta sig givet klubbens kostnader. Storleken på kostnaderna har däremot gjort att klubben – under den nuvarande allsvenska sejouren, fram till 2018 – gått sammanlagt med närmare fem miljoner kronor i förlust. Mer än 1 miljon om året i genomsnitt. Hade man haft lägre kostnader med motsvarande belopp så hade man rimligen inte kunnat göra alla de saker som man trots allt gjort väldigt rätt och som har hållit klubben kvar i allsvenskan under de senaste åren.

Hur är vägen framåt? Ordföranden Hans Selling lovar att spelarförsäljningar inte ska finnas i budget igen, i framtiden.

Men det här är inte ett budgetproblem. Om man inte budgeterar med försäljningar av spelarkontrakt så ökar bara det förväntade underskottet givet att inte kostnaderna justeras ner. Och görs det senare så kan inte GIF Sundsvall göra allt de gör i dagsläget.

Man kan som Johan Nikula argumenttara för att det är ett intäktsproblem. Men det har det i så fall varit under väldigt många år nu utan att ha eliminerats. Kanske är ett problem kopplat till självbilden? GIF Sundsvall ser sig själva som ett allsvenskt lag utan att ha en tillräckligt stor ekonomi för att ha den lyxen.

Men lyckas Sundsvall säkre ett allsvenskt kontrakt till nästa säsong så får man chansen att göra en budget i balans, utan försäljning av spelarkontrakt. Det kommande TV avtalet ger ungefär de dryga tolv miljoner i årliga intäkter som fattas för att nuvarande kostnadsnivå ska matchas.

Saken är däremot den att det i så fall inte kommer att gå och öka kostnaderna för spelartruppen från nuvarande nivåer. Samtidigt får Sundsvalls närmaste konkurrenter i allsvenskan mer eller mindre lika mycket TV pengar, 5.4 procent av den allsvenska potten. Erfarenheten säger att de pengarna kommer att användas till att försöka förstärka sina respektive trupper med syfte att undvika degradering.

Med en konservativt försiktig budgetpolicy exponerar GIF Sundsvall sig för en ökad risk att degraderas nästa år och få betydligt mindre TV pengar den efterföljande säsongen. Det finns med andra ord ingen enkel genväg ut från det här men ska Sundsvall utvecklas som förening på längre sikt så behöver man förändra sitt beteende. Uppenbarligen.

Det här är intressant från fler perspektiv.

En kan tycka att GIF Sundsvall ska vara lojala mot kollektivet och sköta sin ekonomi bättre och mindre kortsiktigt än vad man har gjort under de senaste åren. Föreningens nuvarande beteende har trots allt straffat klubbar som har tagit betydligt mindre finansiella risker.

Hade jag varit allsvenskan – det vill säga själva ligan – så hade jag därmed helst gärna sett att Sundsvall fortsätter som man gör. Skulle alla mina klubbar agera långsiktigt så skulle resultaten bara bli än mer förutsägbara.

 

• Okategoriserade