Pragmatiskt beslut

Igår kom beskedet om att Östersund FK:s överklagan av beslutet av indragen elitlicens beviljas. Östersund får elitlicens för säsongen 2020.

Beslutet har – som jag har förstått efter en snabb koll i sociala medier – väckt starka reaktioner. Det är inte särskilt konstigt med tanke på det bagage som Östersund FK bär med sig, bland annat åtalet och rättegången mot klubbens f.d. ordförande.

Samtidigt ska licensnämnden förhålla sig till det regelverk som är uppsatt för ändamålet, och ingenting annat.

För att beviljas elitlicens behöver föreningarna uppfylla vissa kriterier inom säkerhet (personal och organisation), tränarpersonal, administrativ personal, medicinsk undersökning, föreningslokaler, planskötsel samt ekonomi.

När det kommer till ekonomi så ska varje förening ska ha minst en godkänd eller auktoriserad revisor. Räkenskapsår och verksamhetsår ska följa kalenderår. Senast den 16 mars ska den av styrelsen och revisorerna samt årsmötet godkända och underskrivna årsredovisningen, inklusive förvaltningsberättelsen, samt
revisionsberättelsen finnas Licensnämnden tillhanda.

Sedan gäller följande: Föreningarna får inte ha negativt eget kapital i årsredovisningen per den 31 december. Östersund hade ett positivt eget kapital i årsredovisningen per den 31 december 2018 vilket innebär att de hade klarat eget kapitalkriteriet för säsongen 2020.

Vidare gäller: Förening får per den 31 augusti innevarande år inte ha några klara och förfallna skulder, inklusive tjänstepensionsbetalningar, till professionell spelare och, i förekommande fall, till klubbdirektör, ekonomichef, medieansvarig, läkare, fysioterapeut, säkerhetsansvarig, SLO-ansvarig, ansvarig för tillträde till arenan mm för funktionsnedsatta, huvudtränare A-lag, assisterande tränare A-lag eller ungdomsansvarig, och inte heller några klara och förfallna skulder avseende skatt eller arbetsgivaravgift. Östersund klarade också av detta kriterium.

Men också följande ska uppfyllas: Senast den 1 oktober ska det av styrelsen undertecknade intyg, avseende föreningens ekonomiska förutsättningar att fortsätta driva verksamheten under hela nästkommande år, vara Licensnämnden tillhanda. Intyget levererades men licensnämnden ansåg att det inte var var realistiskt. Östersund överklagade beslutet och fick rätt i Överklagandenämnden.

Martin Holmgren, ordförande i Överklagandenämnden, kommenterar beslutet:

Överklagandenämnden har visserligen funnit att de föreligger ett antal osäkerheter kring Östersunds bedömningar av att kunna bedriva sin verksamhet under säsongen 2020. Regelverket kräver dock att en förenings bedömningar ska vara ”uppenbart orealistiska” för att elitlicens ska kunna nekas. Utifrån det material som Östersund presenterat, vilket till viss del skiljer sig från det som åberopades vid Licensnämndens prövning, har Överklagandenämnden konstaterat att Östersunds bedömningar inte är ”uppenbart orealistiska”, varför överklagandet har bifallits och elitlicens har beviljats.
 
Jag anser att det finns en problematik kring detta kriterium. Om nu bedöms finnas en överhängande risk för att en förening inte klarar av att fullfölja kommande säsong och på grund av det degraderas till en lägre division så är konsekvensen av beslutet att risken ökar ännu mera för att föreningen inte fullföljer den kommande säsongen. Man utsätter med andra ord landets två elitdivisioner för en större systemrisk än vad som hade varit fallet utan en tvångs-degradering.

I Östersunds fall så förväntas man att minska sina kostnader från 80 miljoner kronor till 55 miljoner kronor, under förutsättning att klubben spelar i allsvenskan. I händelse av degradering till Superettan där intäkterna blir betydligt lägre skulle Östersund behöva kapa ytterligare 10 – 15 miljoner kronor i kostnader. Kanske mer. Om det första anses som svårt samt tveksamt så är det senare smått orealistiskt.

Med bakgrund av det skulle jag säga att Överklagandenämnden beslut kan ses som pragmatiskt, även om det idag inte är säkert att Östersund klarar av att fullfölja säsongen 2020.

Man kan då fråga sig vilka åtgärder svensk fotboll – genom sin licensnämnd ska förväntas ta för att undvika en konkurs mitt under brinnande säsong. Det enkla svaret på den frågan är att man helt enkelt får acceptera att det är en del av systemrisken. Som tur är händer det inte särskilt ofta. Att aktivt öka den risken genom subjektiva bedömningar är i mina ögon inte rätt väg att gå.

Med det sagt så tycker jag att 18 års erfarenhet av elitlicensen samt det senaste årets händelser givit goda anledningar till att titta över och revidera regelverken som de svenska fotbollsföreningarna behöver förhålla sig till.

En reaktion till “Pragmatiskt beslut

  1. Jag har svårt att förstå att något lag kan degraderas enbart ner till superettan. Eftersom man har samma krav för elitlicens i superettan borde degradering ske från båda elitdivisionerna. Precis som vid så många gånger tidigare framstår SvFFs regelverk som väldigt oigenomtänkt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s