Covid19 har tvingat fram flera myndighetsåtgärder. Flera ligor i Europa spelar inför tomma läktare, har uppskjutna matcher eller hela omgångar. Det hårdast drabbade landet i Europa, Italien har stängt ner Serie A. Tills vidare. Det är ännu osäkert hur den svenska säsongen kommer att påverkas. Vilka ekonomiska konsekvenser kommer det att få är idag ytterst osäkert.

Men det går att se var i systemet som riskerna finns.

Uppskjutna matcher och spel inför tomma läktare slår direkt mot publikintäkterna. Figuren nedanför visar hur stora publikintäkterna är i respektive lands högsta liga samt hur stor del av de totala intäkterna som publiken utgör. Ju mer beroende lagen är av publikintäkterna desto högre riskexponering mot publikrestriktioner alternativt framflyttade omgångar eller i värsta fall inställda säsonger.

Men det stannar inte där. Det är allmänt känt att fotbollsklubbar – med några få undantag – opererar med mycket små vinstmarginaler. Uteblivna publikintäkter påverkar därmed klubbarnas betalningsförmåga negativt. Som vi alla känner till så har transfermarknaden upplevt en kraftig boom under de senaste åren. Det har medfört att klubbarnas balansräkningar har vuxit med fordringar och skulder till varandra.

Under finanskrisen – 2009 var nettoskulderna uppe i €800 miljoner. 2015 hade de kommit ner till €300 miljoner.
2018 hade nettoskulderna vuxit till EUR 1.2 miljarder, fördelat mellan ligorna enligt nedan diagram.

Det italienska klubbkollektivet hade 2018 inte bara näst högst bruttoskuld, de hade också näst högst nettoskuld till klubbar i andra länder, €384 miljoner. Jag tror inte att det förändrades särskilt mycket under 2019. Att döma av transferaktiviteten under förra året.

Med tanke på den stora belastning som Covid19 har på den italienska ekonomin är det ett potentiellt problem. Rimligen kommer resurserna att i första hand gå till de akuta behov som uppstår i samhället samt näringslivet snarare än till fotbollsklubbarna.

En finansiell kris i den italienska fotbollen riskerar att smitta av sig till övriga länder. Betalningarna för spelartransfers hänger ihop i en kedja klubbar och länder emellan.

Det är troligt att de europeiska klubbarna i en krissituation kommer att sträva mot att konsolidera sina balansräkningar, det vill säga minska storleken på fordringarna och skulderna för att minska sina risker. Det kommer i så fall att spegla av sig på antalet och storleken på nya affärer som görs.

Försenade betalningar utgör ett problem framför allt på kort sikt, mot balansräkningarna och solvensen.

Lägre volymer på framtida spelartransfers slår till mot resultaträkningarna samt balansräkningarna.

Låt oss hoppas på det bästa och att klubbkollektivets nettoskuld inte blir för besvärlig att hantera. Den förutsätter att de rikaste klubbarna fortsätter att skjuta ny likviditet in i transfermarknaden.

• Okategoriserade