Det har gått ett år sedan vi började förstå att Covid-19 skulle få en stor påverkan på 2020 års fotbollssäsong. Osäkerheten var enorm och undertecknad var bekymrad över att flera klubbar skulle komma att hamna på obestånd.

Majoriteten av klubbarna hade små likvida reserver, det egna kapitalet var lågt vilket gjorde dem inte särskilt kreditvärdiga. Och skulle det värsta inträffa och de fattiga klubbarna falla så skulle de dra med sig de mer rika och solida klubbar i fallet. Det hade helt enkelt inte kunnat levereras någon produkt och rättighetsinnehavarna skulle stoppa sina utbetalningar till den svenska elitfotbollen. 

Ett år senare har det visat sig att det första pandemiåret överlevdes, och efter omständigheterna dessutom förhållandevis väl. Klubbkollektivet upplevde ett positivt kassaflöde. Lojala supportrar och sponsorer, statligt stöd och en transfermarknad som under sommaren och hösten 2020 fortfarande bara var svagt vikande har allt bidragit.  

En sammanfattning på aggregerad nivå följer. De årsredovisningar som nedanför siffror innehåller är de som står i figuren ovanför exklusive Sirius och Varberg som ännu inte har publicerat sina årsredovisningar på hemsidorna.

Publikintäkterna är ner 55 procent. Det som håller intäkterna upp flera nivåer högre än några enstaka miljoner är lojala säsongskortköpare som inte har krävt sina pengar tillbaka, trots att klubbarna inte har kunnat leverera det som de har förbundit sig att göra – en matchdagsupplevelse. Till statistiken kan också tilläggas att en 1/16 final i Europa League i Malmö hann spelas innan pandemin bröt ut.

Sponsorintäkterna är ner 20 procent. Också här ser det ut som att majoriteten av sponsorerna har hedrat sina avtal och på så sätt givit sitt stöd till klubbarna. Trots att klubbarna inte har kunnat leverera allt som de har förbundit sig att göra – aktiveringen har varit mycket begränsad under året. Dessutom har ingen B2B försäljning under matchdagen har kunnat bedrivas.

De centrala intäkterna från SEF (Discovery och Unibet) är upp med 60 procent, vilket när det kommer till TV intäkterna har varit känt sedan mars 2017.

De statliga åtgärderna har bestått av i första hand tre olika stöd.

1. Direktstöd som har distribuerats via Riksidrottsförbundet och som bidrog med 157 miljoner kronor till mitt klubburval.

2. Möjligheten att permittera administrativ personal och spelartruppen, den senare åtminstone fram till allsvenskan drog igång. Det är oklart hur mycket det stödet gav exakt eftersom klubbarna har varit snåla med den informationen. Baserat på de tre klubbar (AIK, Elfsborg och Falkenberg) som de facto har uppgett det exakta beloppet i sina respektive årsredovisningar så rör det sig om cirka 5 procent av storleken på personalkostnaderna. Det skulle i så fall röra sig om totalt knappt 45 miljoner kronor i bidrag från Tillväxtverket.

3. Anstånd på ett år med att betala skatt och arbetsavgifter till Skatteverket, ett lån från skattebetalarna som ska betalas tillbaka. Totalt har lite drygt 30 miljoner kronor utnyttjats på denna kreditfacilitet. 

När det kommer till kostnader så har de gått ner, förstås. Uteblivna evenemangs- och säkerhetskostnader, inköpsstopp och uteblivna projekt har medfört att övriga kostnader har minskat med 25 procent.

Personalkostnaderna är ner knappt 10 procent jämfört med 2019. En tillväxttrend som pågått sedan 2017 har därmed brutits. I mars 2017 blev känt att Discovery skulle betala rekordpengar för de allsvenska sändningsrättigheterna från och med säsongen 2020. Klubbarna har år för år börjat ta höjd för de ökade intäkterna. Troligen hade vi sett en ökning också under 2020 om inte pandemin hade brutit ut. Med bakgrund av det är besparingsåtgärderna rimligen större än de 10 procent som syns i statistiken. Klubbarna hann redan skriva nya spelarkontrakt under vintern 2019/20 före Covid-19 satte stopp för verksamheten. Personalkostnaderna är trögrörliga eftersom spelare generellt är kontrakterade över med en fast ersättning. En minskning i statistiken beror dels på reducering av personalstyrkan, frivilliga löneminskningar, färre nyrekryteringar och därmed mindre utbetalningar av sign-on bonusar än föregående år. 

Enligt årsredovisningarna har antalet anställda minskat från 900 till 800 personer. Klubbarna har tack vare stödet från Riksidrottsförbundet och tack vare möjligheten att permittera kunnat behålla majoriteten av sina respektive organisationer.

Klubbarna har spenderat mindre pengar på förvärv av spelarkontrakt som minskade med 30 procent under 2020 där IFK Norrköping och BK Häcken stod för 40 procent av de totala inköpen under året. Försäljningar spelarkontrakt är upp marginellt, starkt drivet av Djurgårdens affär med Kina i början av 2020.

Ett tema under rapportsäsongen har varit det minskade rörelsekapitalet vilket i första hand kan symboliseras genom att storleken på omsättningstillgångarna har minskat. Omsättningstillgångar består av kundfordringar, övriga fordringar, förutbetalda kostnader samt upplupna intäkter. Rensat för fordringar för sålda spelarkontrakt har omsättningstillgångarna minskat med xx procent under 2020. Det beror i första hand på en lägre ekonomisk aktivitet. Klubbarna har fått betalt för de fakturor som var utestående den sista december 2019 och har av förklarliga skäl inte kunnat fakturera i samma utsträckning under 2020. Man har helt enkelt sålt färre tjänster.

Fordringar på sålda spelarkontrakt har ökat med drygt 20 miljoner kronor under 2020. Den absoluta majoriteten av dessa är kortfristiga, det vill säga de förfaller inom 12 månader. Fotbollsklubbarna har alltså fått betalt för de fordringar som var utestående per 31 december 2019 och under 2020 har man kunnat ge nya krediter till köpande klubbar. Hade likviditeten hos de svenska klubbarna varit mer ansträngd än vad den var under 2020 så hade dessa möjligheter varit begränsade, förstås

När det gäller kortfristiga skulder så pressas de av utebliven säsongsförsäljning under hösten 2020. BK Häcken fick inte heller in sina förutbetalda intäkter vilket består av anmälningsavgifter till Gothia Cup kommande år. En del klubbar har använt sig av möjligheten att få uppskov med att betala skatter och arbetsgivaravgifter till Skatteverket. Det rör sig framför allt om Elfsborg, IFK Göteborg, Östersund FK och Helsingborg och sammanlagt lite drygt 30 miljoner kronor. Samtliga fyra klubbar har fordringar på sålda spelarkontrakt till ett totalt värde av 45 miljoner kronor. Möjligheten att få uppskov har med andra ord underlättat finansieringen av spelarkontrakten. Mycket betydelsefullt.

Allt som allt skulle man kunna sammanfatta de aggregerade kassaflödena enligt figuren nedanför. Jag har exkluderat Malmö FF och BK Häcken från vattenfallsdiagrammet. Anledningen till det är att de två klubbarna hade närmare 75 procent av den ingående balansen likvida medel säsongen 2020.

I pedagogiskt syfte har jag har räknat av stödet från Riksidrottsförbundet samt Tillväxtverket från Ebitda (proxy för kassaflödet från rörelsekapitalet) och lagt dem i egna kassaflödeskategorier.

Försäljningar spelarkontrakt redovisas efter avdrag för kvarvarande bokfört värde vilket var marginellt och uppgick till 10 miljoner kronor (justering i kassaflödet). Östersund FK 16 miljoner kronor och IFK Göteborg (9 miljoner kronor) har finansierat sig genom externa kapitaltillskott. I Östersunds fall har tillskotten gått utanför balansräkningen. IFK Göteborg har tillskottet gått via resultaträkningen. Jag har klassificerat båda som ”kapitaltillskott” i vattenfallsdiagrammet.

Det som sticker ut är att den ingående kassabalansen inte är tillräckligt stor för att täcka upp för det negativa kassaflödet från rörelseresultatet. Trots ett positivt kassaflöde från minskade kundfordringar innebär den uteblivna säsongskortförsäljningen under hösten 2020 att förändringen i rörelsekapitalet totalt sett är negativ. Bidragen från skattebetalarna återställer likviditeten och försäljningen av spelakontrakt har en mycket positiv effekt på kassaflödet. Tidpunkten för dessa kassaflöden är svår att estimera. Majoriteten av försäljningarna gjordes sent då det internationella transferfönstret stängde först i oktober. Samtidigt har klubbarna fått in betalningar från sina gamla transferfordringar, troligen vid olika tidpunkter under 2020.

Från ett kassaflödesperspektiv har det varit ett mycket osäkert och utmanande år.

Några reflektioner:

Supportrarnas bidrag, stödet från Riksidrottsförbundet tillsammans med de andra statliga stöden har fyllt en mycket viktig funktion. Utan dessa samlade insatser hade allsvenskan löpt en stor risk för kollaps. Supportrarnas och det statliga stödet kan också ha bidragit till att sponsorerna inte har backat ur. Utan dessa pengar hade risken för insolvens varit betydligt större vilket hade kunnat få flera sponsorer att istället för att stå kvar – dra sig tillbaka. Ett lagarbete har fått 2020 att gå ihop.

Det kollektiva stödet har bidragit till att fotbollsklubbarna har kunnat bevara en stor del av sina värden. Man har kunnat behålla majoriteten av sina medarbetare trots att rörelseintäkterna från matchdag och sponsorer har minskat kraftigt.

Klubbarna har också givits en möjlighet att kunna ge kredit till köpande internationella klubbar i samband med försäljning av spelarkontrakt. Utan det hade spelarkontrakten rimligen förlorat sitt värde. Antingen genom att köparen hade gått iväg någon annanstans eller att den säljande klubben hade fått acceptera ett reducerat pris vilket hade påverkat både 2020 års resultat samt 2020 och 2021 års kassaflöde negativt.

Det är mycket positivt att klubbarna har haft ett positivt kassaflöde under det första pandemiåret och har kunnat behålla sina respektive organisationer förhållandevis intakta. När restriktionerna väl släpps så kommer den ekonomiska aktiviteten att öka och tack vare insatserna under 2020 kan aktiviteten omsättas i ökade intäkter. Rörelseresultatet kommer att förbättras. Samtidigt kommer vi att se omsättningstillgångarna återgå till sin normala nivå. Klubbarna kommer att börja binda mer kapital. Om likviditeten inte finns på plats så behöver klubbarna rimligen resa externt kapital för att kunna skala upp försäljningen och servicegraden i den kommersiella verksamheten för att kunna komma tillbaka till sina normala inkomstnivåer.

Situationen är fortsatt ansträngd och vi får inte stirra på 2020 års resultaträkningar där majoriteten har visat positiva siffror. Med fortsatta publikrestriktioner, uteblivet statligt stöd så äter det negativa kassaflödet från rörelseresultatet upp klubbarnas likvida reserver. Utan publikintäkter går den processen förhållandevis fort. Om man räknar bort de statliga stöden så uppgick det kollektiva negativa kassaflödet till närmare 25 miljoner kronor i månaden.

Förhoppningsvis kan de internationella klubbarna betala sina transferskulder under 2021 men det är mycket tveksamt om 2021 års försäljning av spelarkontrakt kommer upp i förra årets nivåer. Transfermarknaden är högt belånad och det kommer att dröja ett antal transferfönster för den att återhämta sig. 2021 blir ett utmanande år.

• Okategoriserade