Kvartalsrapporterna är några av de få tillfällen under året AIK Fotboll AB kommunicerar till marknaden. Därför kan det vara av värde att utöver de siffor som klubben rapporterar, titta närmare på vad som skrivs i delårsrapporerna och i de mediala utspel bolagsledningen gör .

Som jag skrev innan rapporten (här) var jag mycket nyfiken över kostnadssidan och hur stor AIK Fotbolls kostym hade vuxit till sig.

Frågan nu är vilken kontroll bolagsledningen egentligen har över de skenande kostnaderna. Det finns nämligen lite deskripens i kommunikationen mellan Q1 & Q2 som öppnar för lite frågor och jag kan inte känna att helheten andas kontroll.

Redan under Q1 hade kostnadssidan ökat 13%, från 17.6 till 19.9 msek. Då kunde man läsa i delårsrapporten kommentaren om att kostnadsökningen var generell beroende på ”högre aktivitet” och där man solade sig i glansen av de ökade intäkterna (+66%). – ”Kostnadsökningen på 13% är att jämföra med ökningen av intäkter på 66%”.

Faktum är dock att intäktsökningen främst bestod av 2.8 msek spelarförsäljningar (0.4msek-07) samt en allsvensk premiär som drog 26k och som för första gången landade på Q1.

Ingenstans i Q1 rapporten kommunicerades de signifikant ökade kostnader (jmf 2007) i samband med webbprojektet eller The Terrace än så länge röda siffror såsom tydligt kommuniceras i Q2. Inte heller i ”Utsikter för 2008” flaggade man för höga kostnader kopplade till dessa projekt. Kanske berodde det på att bolaget visade upp en mindre förlust under Q1 än året innan (tack vare premiären). Kanske för att man kunde gömma sig bakom faktumet att förlusten under Q1 är säsongsbetonad.

Intressant är även hur kommunikationen angående utsikterna för helåret förändrats mellan Q1 och Q2. Från att nå ”lönsam tillväxt” till att nu endast nå tillväxt. Frågetecknet kring lönsamheten förklaras i Q2 genom ”Osäkerhet råder avseende resultatmålet främst beroende på att pågående lanseringsprojekt avseende Terrace AB och webben inte nått förväntade intäkter”

Samtidigt säger VD Charlie Granfelt i en kommentar angående delårsrapporten på aikfotboll.se:
”Vårt relativt nystartade, hösten 2007, projekt The Terrace AB har visat en positiv utveckling avseende omsättning. Terrace går bättre och bättre, dels tack vare sin nya egna kollektion och dels genom att butiken etablerar sig. Det tar några år för en klädbutik i Stockholm att nå breakeven (nollresultat).”

Lite motsägelsefullt och har ledningen inte räknat med och kommunicerat ”det-tar-några-år-för-klädbutik-faktorn” förrän nu? Eller är det så att klubben på förhand övervärderat de spelarförsäljningar man hade tänkt genomföra under 2008. Det är nämligen, baserat på den ekonomiska utvecklingen under 2007, endast på det sättet klubben kan nå lönsamhet under 2008.

Under Q2 fortsatte kostnandsmassan att växa och nu när resultatet blev betydligt sämre än motsvarande period 2007 specas samtliga extrakostnader upp. Rensar vi dock bort The Terrace (2.7 msek intäkter – [ca 53.5% KSV + 1.5 MSEK omkostnader + ca100k avskrivningar] = ca -0.35 MSEK hitills iår) samt webbprojektet (0 intäkter – 1.5 MSEK omkostnader) från resultaträkningen skulle klubben ändock redovisa ett underskott mycket större än motsvarande period förra året. Klubben har helt enkelt blivit mycket dyrare i drift utan att det signifikant speglas på det sportsliga planet.

Till den rosa tabloiden säger Charlie Granfelt att man nu ska se över kostnadssidan. Han medger att det är dyrt att avskeda personal. Det är det ju. Däremot är betydligt billigare och enklare att skära ner på kostnaden för spelarkontrakten. Det förutsätter dock att den sportsliga organisationen levererar en mycket högre verkningsgrad eftersom det hos fotbollsklubbar finns en stark korellation mellan sportslig framgång och intäkter. En verkningsgrad där mindre kända och betalda spelare tillsammans presterar allsvensk topprestation, lex 2006. Klarar klubben av det?

Han menar även att bolaget står med en stark balansräkning. Relativt vissa av sina allsvenska konkurrenter den må se stark ut. Den tillhör dock definitivt inte de starkaste i ligan och inte ens en bråkdel så stark för att framstå målet ”göra AIK till en ledande klubb i Norden 2010” som särskillt realistiskt. Varför mindre realistiskt kan man fråga sig?

Bolagets kassaflöde från rörelsen är fortsatt negativt (-7 msek första halvåret är allt annat än ok). För en klubb med AIKs likviditet och balansräkning blir det ett minimalt utrymme till felrekryteringar och andra investeringar. Man får helt enkelt mindre möjlighet till risktagande. Senaste året har klubben valt att bära en större affärsrisk utanför bolagets kärnverksamhet vilket nu minskar flexibiliteten för investeringar i den sportsliga verksamheten och parera konkurrenternas utveckling.

Det tär dessutom på den sportsliga slagkraften samt kontinuiteten att aktivt behöva söka exits i sin spelartrupp för att finansiera driften av bolaget. Att behöva sälja spelare för att säkra likviditeten gör det svårare att genomföra bra affärer.

Frågan är även vilken uppsida det egentligen finns i projekten The Terrace som har en relativt smal målgrupp samt ”webbsatsningen”.

Angående visionen noterar jag för övrigt följande kommentar från VD:n från aikfotboll.se

”Vi är ett bolag och vår uppgift är att bygga en verksamhet som styrs utifrån att i första hand mäta vår lönsamhet och ekonomi och inte vår plats i tabellen.”

Är det så att bolaget vill profitmaximera? Då undrar jag ifall klubbledningen vill bli ledande i Norden på planen eller ledande i Norden vad gäller klädförsäljning?

Ni som slaviskt följer denna blogg vet förmodligen vid det här laget att i en jämn marknad där konkurrenterna nyttomaximerar, är det oerhört svårt, om inte i det närmste omöjligt att bedriva en lönsam verksamhet i kombination med att kontinuerligt vinna titlar. Konkurrenternas aktiviteter ökar hela tiden priset på sportslig framgång.

Att vara ”runner up” brukar skapa betydligt bättre förutsättningar till profit.

AIK har rapporterat idag, Q2 tillika halvårsbokslut och det var faktiskt sämre än vad jag på förhand trodde.

Ett minusresultat på 7.7 miljoner efter skatt är inte bra.

Kassaflödet är riktigt illa, -11.8 miljoner under årets första sex månader som lämnade en kassa på endast lite drygt 5.6 miljoner per 30/6-08. Lite tajt för att det ska kännas tillfredställande då bara löneutbetalningarna lär ligga kring 4 miljoner per månad. Jävligt tajt om man vill värva spelare.

Spelarförsäljningarna under sommeren (landar på Q3) kom därmed som ett välkommet cash-flow.

Kostnadssidan har ökat markant under det första halvåret. Omkostnader upp från 37 msektill 43.4 msek. Klubben skriver att nya hemsidan samt ”webbprojektet” kostat 1.5 miljoner mer än förra året och konsult&admin upp 1.2 miljoner jmfr 2007. Omkostnaderna från The Terrace uppges ligga på 1.5 msek för halvåret. (0 motsvarande period 2007)

The Terrace omsatte 2.7 msek januari till juni. Har man samma KSV som 2007 – 53.5% går butiken än så länge back och omsättningen måste upp. Hur stor är uppsidan här egentligen?

AIK Fotbolls intäkter ökat från 45.5 msek till 51 msek men klubbens intjäning under andra halvan av året kommer knappast nå upp i förra årets nivåer. (läs mer här)

Redan förra året gjorde sig AIK beroende av spelarförsäljningar för att gå runt. När dessa inte når upp till större nivåer blir konsekvensen rött i bokslutet.

Efter Q3 förra året skrev jag följande rader: ”För att klubben ska fortsätta vara lönsam kommer det dock krävas att den sportsliga organisationen får ut mer av spelarna/resurserna än vad man lyckats med iår”

Klubbens tunga spelarinvesteringar förra sommaren har inte gett önskad bestående effekt. Om det beror på starkare konkurrenter eller dålig prestation låter jag andra analysera. Säsongen är dessutom inte över än.

Det vi kan konstatera, givet att de sportsliga resultaten under resten av året speglar första halvan, är att det kostar skjortan och drar ner resultatet .

Som det ser ut nu kan en fortsatt kräftgång i ligan under hösten kosta ett par miljoner i uteblivna publikintäkter jämfört med förra årets höst-race. T.ex drog höstderbyt 35k förra året. De två extra hemmamatcherna på årsbasis lär dock få upp biljettintäkterna till föregående års nivå. Dock står man med en ökad evenemangskostnad på köpet.

Klubben har under sommaren skurit ner truppen till endast 21 spelare och därmed lär kostnadssidan minska lite under det andra halvåret. Det räcker dock knappast till att redovisa ett positivt resultat för helåret om nu inte klubben säljer fler spelare på denna sida årsskiftet.

Nu är säsongen inte över än och med en bra höstspurt kan AIK kanske putsa till resultatet en aning.

”kostnader av engångskaraktär”
Noteras kan även att det ser ut som att nio spelarkontrakt löper ut efter säsongen -09. Det innebär att klubben kommer behöva skriva nya kontrakt inom en relativt snar framtid. Fler kostnader av ”engångskaraktär” är mao att vänta de närmaste 2-4 kvartalen.

Varför envisas man med att kalla dessa kostnader för ”engångskaraktär”? Det är en standardkostnad för fotbollsklubbar som återkommer varje år.

Framtiden då?
Jag är faktiskt lite frågande till ifall klubben kommer klara av att finansiera några större förvärv till 2009. En större spelarförsäljning är förmodligen nödvändig, men vem?

Därför ser jag fram emot Q3 där de redovisade siffrorna för sommarförsäljningarna.

Kostnadsmassan har vuxit rejält. Samtidigt verkar klubben räkna med intäkter baserade på en topplacering. Kanske lite riskabelt med tanke på den jämna tävlingsbalansen och därmed konkurrensen i allsvenskan. (läs mer här)

AIK fortsätter att realisera spelartruppen. Per Verner Rönning, Khari Stephenson, Lucas Valdemarin samt som det ser ut Dulee Johnson. Vad gäller den senare pratas det om rea-priser. Faktum är dock att klubben köpte Dulee med en ”riskrabatt” från BK Häcken och säljer vidare spelaren med en liknande riskrabatt till Israel. Hur som helst har man rensat truppen en hel del sedan maj månad.

Om två veckor släpper klubben sin halvårsrapport och den kommer att bli intressant. Jag tror nämligen att klubben får svårt att leverera svarta siffror 2008. Allt hänger på klubbens sportsliga framgångar under hösten och det krävs nog absolut toppstrid och maximerade publikintäkter för ett positivt resultat för helåret.

*******

2006 året då AIK gjorde come-back i allsvenskan och där de starka sportsliga resultaten genererade en hög vinstmarginal. En jämförelsevis billig trupp som överpresterade levererade ett mycket starkt rörelseresultat.(mer här)

2007 kom marknadskrafterna ikapp klubben. Många spelare som presterat bra ville omförhandla sina kontrakt. En profilvärvning i form av Khari Stephenson gjordes inför säsongen. I ligan gick det dock mycket tyngre än året innan och de sportsliga motgångarna under våren drev fram det klassiska fenomenet, investeringar i spelartruppen. Dessutom den gamla visan, spelarlöneinflation (mer här) samt utökning av administrationen bidrog till att lönekostnaderna ökade med 36%.

Klubben kunde ändock visa en fin profit på nedersta raden. Spelarförsäljningar, ett netto på 22 msek genererade ett positivt resultat, ett åtta-siffrigt sådant. (mer här)

*******

2008 är intressant och halvårsresultatet som presenteras den 13:e augusti kommer ge några intressanta signaler. Det jag främst är nyfiken över är kostnadssidan. Har klubbens kostnadskostym fortsatt att växa?

I Q1 förde bolaget ett något märkligt resonemang när det gäller den ökade kostnadsmassan. Klubben slår sig för bröstet och menar att de ökade kostnaderna på 13% levererat en intäktsökning på 66%. Sanningen är att den absolut största delen av intäktsökningen kom till tack vare kassakon, den välbesökta allsvenska premiären (26.5k) som för första gången landade på Q1.

Följande förutsättningar inför framtiden kan vi identifiera redan idag.

Minskade intäkter
2008 blir året då AIK minskar sina intäkter eftersom klubben inte kunnat och kommer förmodligen inte kunna realisera sin spelartrupp på samma sätt som 2007 där klubbens nettointäkt från spelarförsäljningar nådde 22 msek. Vad gäller sålda spelare är dessutom tre av de fyra som hittills i år realiserats, samägda med Agent03 som ska ha upp till 50% av likviden.

Dessutom finns det i år inga intäkter från internationella cupspel (7.2msek-07). Även om nettot från cupspelet är betydligt mindre så saknas ju denna källa som grädden på moset.

Förvisso lär både marknads- och souvenir-intäkterna öka något under 2008. Frågan är dock vilket täckningsbidrag det är på denna ökning?

Undrar även om The Terrace redan visar svarta siffor? Med en KSV på över 50% är det nog svårt att nå vidare marginaler på nuvarande volymer.

Högre kostnader
Den utökade allsvenskan har hittills inneburit ett lägre publiksnitt, även så för AIK. De totala matchintäkterna borde däremot nå upp till föregående års siffror. AIK har t.ex. ökat intäkterna från säsongskortsförsäljning med ca 2 miljoner tack vare en priskorrigering i samband med det ökade antalet hemmamatcher. Vi får dock inte glömma bort att två extra hemmamatcher betyder högre evenemangskostnader. Två nya bortamatcher ger samtidigt högre resekostnader.

Klubben ser ut att ha en relativt stor massa fasta kostnader och där ration wages/turnover är lägre än det allsvenska genomsnittet samtidigt som man inte visar positiva rörelsemarginaler. (mer här) Det betyder att klubbens stora försprång i intäkter inte blir lika stort vad gäller utrymme till spelarlöner – konkurrensnackdel. Framför allt när småstadsklubbarna vägrar göra rätt för sig och slarvar med sina egna evenemang avseende säkerhet och samtidigt vill skicka faktura för klubbens resande supportrar.

Klubben har dessutom under 2008 nya tjänster på avlöningslistan. En informationschef som anställdes i december förra året samt en ny tjänst på marknad sedan mars månad.

Däremot bör den allsvenska löneinflationen stabiliseras eftersom ligans totala tillväxt bör avta något under 2008. (mer här)

Starkare konkurrenter
Den stora skillnaden som gör fotbollsbranschen unik, är att på fotbollsmarknaden är klubbarna beroende av sina konkurrenters existens för att det överhuvudtaget ska finnas en business. Just denna speciella dynamik driver kostnadssidan i form av löner samt spelrförvärv, ofta till ett vansinne. (litet exempel här)

De allsvenska klubbarna har de senaste åren utvecklat sina organisationer och blivit starkare. Vi pratar talangutveckling, scoutingorganisationer, extern finansiering av spelartrupper, nya arenor mm vilket påverkar konkurrenssitutionen.

Den jämna tävlingsbalansen i allsvenskan driver kostnadssidan och tajtar marginalerna. Bättre presterande konkurrenter höjer helt enkelt priset på sportslig framgång. (mer här)

Dessutom är inträdesbarriärerna till de intäktsdrivande matcherna i Euorpa både kost- och mödosamma. Dels pga av den hårda nationella konkurrensen men även pga den dåliga rankningen svenska klubbar har vilket ökar svårighetsgraden i kvalspelet.

*******

Klubben ska dock inte skämmas över dåliga marginaler. De är branshspecifika i och med den nyttomaximering som präglar marknaden. (mer här)

Röda siffor enstaka år behöver inte heller vara någon katastrof, så länge kostnadsmassan inte drar iväg hejdlöst så som den gjorde i början på decenniet. Ännu har inga sådana signaler kunnat ses och jag tror att klubbarna lärt sig läxan efter de enorma svarta hål IFKG, AIK samt Helsingborg skapat efter sina Champions League äventyr.

Dock bör nog klubben förädla något av sina prospects och som kan realiseras rejält för att åter få en kapitalinjektion, både till sig själv men även Agent03 ifall man vill kunna hålla en offensiv värvningspolicy även i framtiden.

Sedan får vi inte glömma bort att klubbarnas fluga och kassako ”köp&sälj av spelare” påverkar de sportsliga prestationerna och därmed även de löpande intäkterna. En hög spelaromsättning kan generera bra cash-flow men i andra ändan kan den, ifall klubbens sportsliga resultat påverkas negativt, minska intäktssidan vad gäller de löpande intäkterna.