Hur många gånger har inte Silvio Berlusconi täckt Milans galaktiska underskott? Hade uppstickarklubbarna från öst överhuvudtaget kunnat konkurrera på den europeiska scenen utan villkorslösa oljemiljarder? I Norden har vi den danska ”forskarskatten” som skapar vissa marknadsimperfektioner.

I våras, när Italiens regering skulle ge Alitalia konstgjord andning med en nödfinansiering anmälde flera av Europas flygbolag interventionen till EU:s transportkommission då det ansågs strida mot den fria konkurrensen och dess krafter.

I fotbollens värld hyllas liknande åtgärder och klubbar som Arsenal och ManU målas istället av Michel Platini upp som pirater där skulder under marknadens villkor sägs ge dem konkurrens- fördelar vilka i själva verket inte finns där. Jag lägger inga värderingar i finansieringsstrukturerna men om ni frågar mig blir retoriken bisarr och snarare politisk än logisk.

Situationen för riskkapitalister med profitsyfte blir ganska otacksam och frågan är om inte riskkapitalets intåg i fotbollen är självreglerande och på sikt på väg bort.

Eller står vi inför ett större strukturskifte i den europeiska fotbollen där klubbarna säger hejdå till UEFA? För detta krävs det dock starka krafter och frågan är om inte 51% regelns vara eller icke vara (lite mer här) i Tyskland är större än av enbart nationellt intresse.

I England har fotbollsmarknaden varit relativt ”sofistikerad” och transparent. Vad gäller intäkter och förutsättningar till profit har de fyra största klubbarna i det närmaste skaffat sig en monopolställning på de intäktsmässigt åtrovärda fyra första platserna. (konkurrensbalans i PL här)

För snart ett år sedan skrev jag att Manchester City kunde bli en nagel i ögat för Glazer och hans ManU.(här) Det visade sig att Thaksin Shinawatras löften inte helt var på riktigt. Nu har han sålt klubben till Abu Dhabi United Group och Sulaiman Al-Fahim. Att pengarna finns där råder det ingen tvekan om och snart lär vi se om det finns substans bakom de stora orden om galaktiska spelarinvesteringar. Förvandlas ord till handling lär konkurrensen och därmed kostnaden för sportslig framgång öka för Glazer, hans ManU samt de övriga topp4 klubbarna.

Men det kan finnas fler moln på himlen. Kredit-bubblan som sprack på världens kapitalmarknader gör att hans relativt dyra finansiering (här) inte kommer att kunna struktureras om den närmaste tiden. Samtidigt är Alex Furgeson-eran på väg att lida mot sitt slut. Jag är nyfiken på hur klubbens sportsliga prestationer kommer påverkas av det managerbyte som stundar. Det är ingen liten strukturell risk ManU står inför.

Det finns även andra risker som lurar runt hörnet. Platinis korståg mot England och Premier League klubbarna lär fortsätta även denna säsong. Regleringar och andra politiska risker får inte heller underskattas.

Samtidigt vågar jag påstå att Malcolm Glazer hittills förädlat investeringen Manchester United. Han köpte klubben för £790M och i våras värderade Forbes ManU till £905M. Det var före man vann ligan samt Champions League.

Frågan är om det inte börjar bli läge för en exit? Med den ”lilla” insatsen eget kapital vid förvärvet skulle en försäljning med ett pris över £1000M innebära en bra avkastning på eget kapital. Och hur stor är egenligen uppsidan vad gäller värdeutveckling going-forward?

Det svåra blir givetvis att hitta intressenter. Att riskkapitalet skulle klara av att strukturera en finansiering för ett uppköp i dagens marknadsläge är en fin men mycket naiv tanke. Det Glazer i såfall kan hoppas på är en ny Roman eller oljeshejk som öppnar lädret för att köpa sig världens mest lönsamma fotbollsklubb att leka med.

Förhandssnacket handlade en hel del om de engelska klubbars skulder. Denna något förvirrande artikel är värd att rätas ut en del.

Det har som de allra flesta nog märkt hänt en hel del på den europeiska fotbollskartan de senaste 20 åren. Allt började dock längre tillbaks i tiden.

När proffsfotbollen legaliserades i England 1885 var det startskottet på den långa processen mot det vi ser idag. Klubbarna har länge finansierat sin verksamhet genom biljettintäkter. Sponsorer, souvenirer, TV rättigheter, events samt andra intäktskällor har sedan sakta men säkert vuxit fram under årens gång, inte minst transfermarknaden.

De senaste 15 åren har fotbollsmarknaden i allmänhet, och de engelska klubbarna i synnerhet upplevt en oerhört stark ekonomisk tillväxt och det var bara en tidsfråga innan fotbollsmarknaden skulle ta fram ytterligare ett redskap ur näringslivets verktygslåda – skuldfinansieringen.

Låt oss börja med att bena ut begreppen. Det finns nämligen vissa vitala strukturskillnader och jag tänkte lyfta fram ett par typexempel.

Man U – Som jag skrev om i föregånde inlägg (länk här) handlar det om skuldfinansiering i samband med Glazers uppköp, så kallad Levereged Buy Out (LBO). Den typen av finansiering är t.ex vanlig när private equity bolag köper upp företag.

Man U har med andra ord inte skuldfinansierat sin versksamhet utan skulderna har finansierat Glazers uppköp och ligger på holdingbolaget Red Football Shareholder Limiteds balansräkning.

Arsenal – Klubben använde sig av skuldfinansiering för att kunna bygga Emirates Stadium. Man värdepapperiserade tillgångarna och med hjälp av garanten Ambac kunde man anskaffa kapital på kapitalmarknaden till en förhållandevis låg kapitalkostnad (här).

Egentligen inga konstigheter här heller. Industriföretag gör det, Stockholms Stad gör det, dvs skuldfinansierar sina investeringar.

Leeds – Klubben lånade drygt £100M för att finansiera spelartruppen i jakt på Champions League titlar. Facit har vi idag och banklån för att finansiera lönekostnader med humankapital som säkerhet kan inte vara särskillt vanligt, inte heller särskillt sunt för den delen.

Chelsea – Vad säger man, ska vi kalla det ”hobbylån” från Roman som spelar Championsship Manager irl. Nu verkar dessa skulder hamnat på klubbens balansräkning, villkorslöst – so far. Vissa höjer säkert på ögonbrynen men även om Roman tycker projektet är roligt vore han ju korkad genom att inte ta upp skulderna i böckerna.

Artikeln då, det blandas och ges och jag är lite osäker vad huvudpoängen egentligen är. Är det klubbarnas defaultrisk? Eller är det ekonomisk doping som Platini mer än gärna argumenterar med? Med lite andra ord ifrågasätter Uefa-basen tävlingsbalansen och hävdar att skuldsatta klubbar alltid vinner titlar.

”The problem occurs when the clubs who run up huge debts always win – and that we must stop”

Det så vara men jag anser att resonemanget haltar. Till skillnad från ”hjärteinvesterarna” som finns runt om i Europa, spelar de skuldsatta engelska klubbarna (utom Chelsea) på kapitalmarknadernas villkor – villet bl.a. genererar kapitalkostnader.

Medan ”hjärteinvesterna”, ofta utan avkastningskrav pumpar in pengar i sina klubbar, exponeras klubbar som t.ex. ManU, Arsenal mot helt andra risker och måste anpassa sina respektive verksamheter efter det. Leeds är exempel på en klubb som fick betala priset. Så var finns egentligen de största marknadsimperfektionerna?

Så som jag ser det, heter inte skillnaden skulder. Skillnaden heter intäkter och vunnen kamp om marknadsandelar på den globala fotbollsmarknaden. Skillnaden heter management i världsklass och genomtänkta affärsplaner.

I ManUs fall borde Glazers uppköp egentligen gynna tävlingsbalansen då klubben lever under ett betydligt högre avkastningskrav. Profitmaximering som till en viss del begränsar kostnadsutrymmet. Nu drivs klubben på ett utomordentligt sätt och ManU fortsätter att vinna titlar men skulderna i sig har ju inte skjutit in pengar till den sportsliga verksamheten. Skulderna är en hävstång i Glazers portfölj.

Ekonomisk doping?

Platini säger sig sträva efter ”clean, clear competition” där han vill minimera klubbarnas möjlighet till skuldsättning. Frågar ni mig så ser jag dock betydligt större ”dirt” som ruvar i vassen runt om i Europa, t.ex. korruption.

I mina ögon försöker Platini vinna billiga poäng i den maktkamp där de förmögna klubbägarna kraftigt flyttat fram sina positioner de senaste åren. En kamp där Uefas del av kakan sakta men säkert minskar och organisationen lever med en risk där de mäktiga klubbarna faktiskt kan bryta sig loss.

Defaultrisken då. Vad gäller Leeds som ju så gott som strök med, var det enligt mig inte själva möjligheten till skuldfinansiering som var det stora strukturproblemet. Det handlade helt enkelt om riktigt dåligt management och sånt ser vi lite var stans i fotbollseuropa.

Och visst, här ser jag faktiskt något som kan påverka tävingsbalansen negativt. Det kan t.ex. aldrig vara bra att klubbar går i konken under löpande säsong och där ligan och seriespelet direkt påverkas på grund av det. Och för att motverka sådana scenarier finns det elitlicenser som ett hjälpmedel. Men även tungt skuldsatta klubbar borde klara elitlicensens kriterier så länge dess tillgångar arbetar aktivt och levererar starka cash-flows. Återigen management skills.

Vill man däremot sträva mot en jämnare tävlingsbalans, får man helt enkelt införa intäktsutjämning över hela linjen. För även starka fotbollsvarumärken kan rent krasst klassas som ”ekomomisk doping”.

Däremot har Glazers holdingbolag Red Football Shareholder Limited som äger ManU, redovisat en förlust på –£62M före skatt.

Eftersom vi tidigare tittat närmare på finansieringen av arenorna i Sverige, låt oss även ta en titt på hur förvärvet av världens rikaste klubb finansierades.

När Malcolm Glazer förvärvade ManU till ett värde av £790M 2005, finansierades affären till största del genom skulder och klubben lades på holdingbolaget Red Football Shareholder Limiteds balansräkning.

Initialt såg skuldsidan ut
£265M – banklån
£275M – en sk PIK skuld (payment in kind) tecknad av hedgefonder. (som ett år senare var £333M inkl upplupen ränta)

PIK skulder kan vara strukturerade på olika sätt. Ofta med en längre löptid där räntan inte betalas ut utan rullas vidare och blir upplupen till slutet av skuldens löptid. Inlösen behöver inte alltid vara i likvida medel utan kan bestå av aktier eller andra tillgångar.

Den typen av skuld har en hög riskpremie och vänder sig oftast mot riskkapitalbolag, hedgefonder mfl och initieras när bankerna inte vill låna ut mer pengar då risken blir för hög.

Sommaren 2006 lyckades Glazer trots allt hitta billigare pengar på marknaden för att kunna strukturera om PIK positionen. Det nominella skulden ökade till ca £660M men kapitalkostnaden (räntan) minskade samtidigt med 30%.

Strukturen vid senaste bokslutet
£510M – banklån
£152M – PIK skuld (varav £14M i upplupen ränta)

Banklånen är uppdelade över olika löptider mellan 7 till 10 år till en riskpremie i intervallen 1.25% till 5% ovanpå LIBOR. Som säkerhet för bankskulden har holdingbolaget ställt sina tillgångar – ManU, bokfört värde £425M.

PIK skulden är dyr och tickar till en årlig ränta på 14.25% som rullas fram till dess förfall 2016 eller fram till att man återigen lyckas hitta en billigare finansiering och därmed kan stänga alternativt minska PIK positionen. I dagens kreditmarknad inte det enklaste. Glazer försökte återigen omfinansiera skulderna sommaren 2007, denna gång utan framgång.

Vilket är det svarta hålet?

Glazers nota för ManU var på £790M, där det bokförda värdet på klubbens tillgångar var ca £400M. Mellanskillnaden aktiverades på Red Football Shareholder Limited balansräkning som ”goodwill”, en immateriel tillgång. Man skulle kunna kalla det för värdet av ManUs varumärke.

Varje år gör man en objektiv omvärdering av goodwill enligt konstens alla regler. Red Football Shareholder Limited har sedan övertagandet skrivit ner £74M av det värdet, varav £34M 2007.

Givetvis tynger räntan resultaräkningen. £82M i räntekostnad förra året varav hälften betalades ut och resten rullas fram i tiden.

Eftersom av- och nedskrivningar samt upplupna räntor inte är några utbetalningar, var holdingbolagets kassaflöde för perioden trots allt positivt. +£56M och så länge klubben presterar resultat, holdingbolaget har positiva kassaflöden och man lyckas förädla värdet på ManU mer än kapitalkostnaden är allt frid och fröjd och finansiärerna samt Glazer kan nå sina avkastningskrav.

Nyligen värderade Forbes ManU till £905M, en teoretisk värdering då det inte finns något marknadsvärde eftersom klubbben är onoterad.

Vad är haken då?

– Man är beroende av fortsatt tillväxt i en marknad som redan haft en galaktiskt tillväxt de senaste 13 åren.

– En inhemsk och/eller global sänkning av efterfrågan på fotboll skulle vara förödande.

– Likaså eventuellt krashade TV bolag med ett kraftigt prisfall på TV rättigheter.

– Den globala ekonomin däribland ränteriskerna.

– Eventuell hårdare konkurrens i ligan vilket ökar priset på sportslig framgång. T.ex genom klubbuppköp av icke rationella investerare (fler Roman)

– Skyldigheten att betala räntor begränsar den operationella flexibiliteten vid hårdare konkurrens.

– Skulle fotbollsbubblan spricka kommer Red Football Shareholder Limited få finansiella problem och defaulta. Bankerna tar säkerheterna, dvs ManU för att försöka kapitalisera tillgångarna, möjlig likvidering.

Totalt sett finns det rejäla risker för flera intressenter och hur mycket mer tillväxt finns det i den nuvarande ligastrukturen?

ManU säger att man har 333 miljoner fans runt om i världen varav 139 miljoner beskrivs som ”core”. Det ligger i klubbens intresse att ytterligare öka den globala närvaron och den eventuella 39:e ligaomgången (mer här) är ett första steg på vägen när PL klubbarna affärsutvecklar för fortsatt tillväxt. Jag har sagt det förr, vi ser bara början.

United är inte heller den enda klubben med höga kapitalkostnader. Arsenal bär en skuld, om än billigare på knappt £300M som finansierade Emirates Stadium. Liverpools arenaplaner hänger även de på skuldfinansiering, en skuldfinansiering som dock verkar sväva i luften. Pool som f.ö. finansierade köpet av Fernando Torres genom skulder.

Häromåret gick Leeds i stort sätt omkull med ett skuldberg på £100M som tickade räntor. Klubben hade finansierat sin Champions League satsning med lån men man misslyckades totalt på fotbollsplanen med uteblivna intäkter som konsekvens.

Just den risken är mindre för ManU, Arsenal och Liverpool, klubbarna har tillsammans med Chelsea i stort sett ”skaffat” monopol på topp4 placeringarna. Inträdesbarriärerna för övriga klubbar dit upp är mycket kostsamma. Framtiden står dock skriven i stjärnorna.

———————-
1 GBP ~ SEK 11.7