Kategori: Talang

La Liga vs Premier League

The Guardian uppmärksammar faktumet att Premier League nästa vår kommer att drabbas av en brittisk skattehöjning för utvalda målgrupper till 50%.

I kombination med den kraftigt försvagade brittiska valutan kommer det rimligtvis att få konsekvenser och vi bör kunna skönja en viss framtida omdistribution av talang i fotbollseuropa. Även om det brittiska pundet förmodligen förr eller senare till en viss del kommer att återhämta sig.

Spanien och La Liga målas av många upp som en vinnare. Jag vet inte jag, i den nuvarande europeiska strukturen ser jag fortfarande Bundesliga som något av en björn som sakta håller på att vakna ur sitt ide.

Tittar vi på Football Money League (de till omsättning 20 största klubbarna i Europa) finns endast två spanska klubbar representerade. Huvudanledningen till det är att La Liga snart är den enda bland ”big5” ligorna där TV-rättigheterna säljs individuellt av klubbarna. Italien går nästa höst över till den centrala modellen.

Två saker:
– All talang i samband med en omdistribution kommer inte att kunna rymmas hos Barcelona och Real Madrid. Det är mycket tveksamt ifall övriga spanska klubbar, skattefördelar till trots kan konkurrera om ”extraordinär” talang. Vi får ju trots allt inte glömma bort Premier Leagues stora försprång på intäktssidan.
– Den rekryterade talang som kommer att rymmas hos Barcelona och Real Madrid kommer sannolikt vara tillräcklig för att försämra tävlingsbalansen i La Liga än mer. Och i de flesta av de matcher som de båda storklubbarna med supertalangen varje säsong kommer att spela, kommer det att på förhand inte att finnas en tillräcklig osäkerhet för slutresultatet, för att kunna göra produkten ”La Liga” till den bästa i Europa.

Men jag tror att La Liga som omfattas av skattenivåer på 24%, skulle kunna utnyttja den uppkomna skattesituationen i England genom att gå över till en kollektiv försäljning av TV rättigheter med en viss solidaritet i fördelningen. Men eftersom de fulla effekterna sannolikt skulle skönjas först på lite längre sikt kommer en sådan strukturförändring aldrig att inträffa.

Istället talar presidenten i Real Madrid om nästa steg, ett bildande av European Super League.
Och för tillfället förefaller en sådan modell kanske mest angelägen för just Real och Barca.
Vi kan ju bara fantisera om de TV pengar som en liga innehållande 20 klubbar med den absolut största talangen i sina trupper kan generera. Vi pratar om 380 matcher per säsong.

Och ur ett europeiskt ”competitive balance” perspektiv är det här mycket möjligt den bästa lösningen – att lyfta bort de klubbar som vuxit sig för stora i sina respektive ligor.

Från ett konsumentperspektiv så innebär det att jag och många andra TV tittare kommer att få en än mer kvalitativ produkt där de bästa spelarna på heltid ställs mot varandra.

Det som talar emot är givetvis tradition. Den nuvarande modellen är mycket starkt rotad och det finns bland annat en lokal rivalitet som sätts på spel. Å andra sidan håller de största klubbvarumärkena i Europa att sakta men säkert växa sig alldeles för starka för att den nuvarande modellen ska kunna leva i all evighet.

Vilka faktorer utlöste denna koncentration av talang?
– TV boomen där vi fick en än mer tydlig distribution av resureser till marknader med demografiska fördelar.
– Champions League formatet. UEFA:s egna produkt har haft en stor inverkan till omdistributionen och koncentrationen av talang I Europa.
– Bosmandomen. Den friare rörligheten för spalare har påskyndat en process som ändock hade fortgått.

Jag är dock lite nyfiken över hur man ska hantera skattemässiga differenser mellan klubbarna i en och samma liga.

back to the 90’s ?

Det har ju inte undgått någon att de tre huvudstadsklubbarna arbetar med olika sparåtgärder och hamnat i ett tillstånd av ”väldigt knappa resurser”.

Det är givetvis väldigt enkelt att direkt härleda utvecklingen till ”poor management skills”, hybris, att man levt över sina tillgångar, ”The arms race” mm.

Tre klubbar, liknande bekymmer, så gott som samtidigt. Jag vet inte jag… Men är det kanske även ett strukturellt problem man brottas med här?
Tommy Jacobsson snuddade lite kring problematiken under veckan.

Någonstans i bakhuvudet gnager känslan av att det stora TV avtalet som aktiverades 2006 var något av brytpunkten och där 08 klubbarna på förhand underskattade effekterna från förändringen i konkurrensbalansen som det förde med sig. En förändring som blev till småklubbarnas fördel. (kort om det här och här)

Mini-påvarna hos landsortsklubbarna tycker naturligtvis att det är jätteroligt. Med ”kontoret på fickan” drabbas de på kort sikt inte lika hårt av efterfrågeminskningen.

Men faktum kvarstår, efterfrågan på allsvensk fotboll håller på att sjunka som en sten och det beror inte enbart på lågkonjunkturen.

Vill det sig illa är vi sakta men säkert på väg mot den regim som rådde under första delen av 90-talet där 5 000 ansågs vara en bra publiksiffra i allsvenskan.

Vad jag har förstått har danska ligan ett nytt, bättre TV avtal på plats i samband med ligastarten i augusti. Rätta mig gärna om jag har fel här. För stämmer det så får vi ett förhållande där majoriteten av de allsvenska klubbarna måste skära i sina lönebudgetar samtidigt som danskarna får ett större utrymme. Talangutflödet från allsvenskan under sommarens och vinterns transferfönster kan bli brutalt.

Nu pratar vi inte enbart om transfers till de större danska klubbarna och hinner talangfabriken med att producera ikapp för att bibehålla kvaliteten i allsvenskan?

2009 har hittills varit något av ”genombrottets år” för många allsvenska talanger. På förstasidan i dagens sportexpressen exponeras bilder på mestadels allsvenska U-21 spelare med texten ”Här är våra nya hjältar”. Kanske läge att redan idag skicka kollaget till de danska kollegorna för att pryda omslaget till ”inför ligastarten bilagorna”…

Men det finns idag en allsvensk klubb som har en god chans att bli vinnare tack vare denna ”härva” och positionera sig som en mer tydlig marknadsledare. Men då måste man asap börja leverera lite mer på fotbollsplanen.

"It’s all about bucks kid. The rest is conversation"

Läser nya numret av Offside och reportaget om dansk ligafotboll kontra allsvenskan. Man kan prata i evigheter om allt från höst/vår säsong till klubbarnas organisationer.

Allt som oftast är dock svaret mycket enklare än så.

Tack vare den danska forskarskatten är det mycket billigare att producera produkten fotboll i Danmark än vad det är i Sverige. Den högre kvaliteten på produkten som möjliggörs av detta faktum genererar rimligtvis högre intäkter och spiralen är därmed igång.

Lägg därtill argumenten i blogginlägget om den jämna allsvenskan, där intäkterna och därmed talangen är relativt jämnt allokerad över ligans 16 klubbar, så behöver egentligen inte så mycket mer sägas.

Svårare än så behöver det inte vara.

Nya förutsättningar i fotbollseuropa?

Serie A klubbarna planerar att bilda en liga lik den modell Premier League är baserad på. Bland annat betyder det inga subventioner från TV pengar till de lägre nationella ligorna. (mer här)

Som jag tidigare skrivit så kommer framtida italienska TV avtal att säljas centralt och distribueras ut till klubbarna i ligan. (här)
Idag förhandlar var och en klubb för sig vilket betyder att de starkaste klubbvarumärkena i Italien har mycket stora konkurrensfördelar.

Som sagt tror jag att en centralisering på kort sikt kan missgynna de Italienska toppklubbarna Juventus, Milan, Inter samt Romas konkurrenskraft i Champions League.

***************

Samtidigt pratas det en del om ett skatteförslag i Storbritannien där höginkomsttagare ska beläggas med 50% skatt. Det skulle innebära att Premier League klubbarna måste öka bruttolönerna för att klara av att behålla sina största stjärnor som ju är attraktiva för konkurrerande klubbar i ”Football Moneay League”.

Den första konsekvensen som jag kan se framför mig är att topp 4 klubbarna höjer biljettpriserna för att försöka försvara sin konkurrenskraft i Europa. Samtliga dessa klubbar har en mycket hög efterfrågan på sina biljetter och nog finns det ytterligare lite utrymme att kuna maximera ”match day revenue”.

Det är dock ofrånkomligt med ett nettoutflöde av talang från Premier League till övriga Big5 ligor.

***************

Min prognos är fortfarande.
Bundesliga kommer sakta men säkert plocka marknadsandelar på den europeiska fotbollsmarknaden.

Sedan återstår det givetvis att se om marknaden i Europa består med dagens struktur. (här)

Europas mest jämna liga har blivit än jämnare

Idag släppte SvFF sin årliga sammanställning av de allsvenska klubbars ekonomier. Vi kan direkt konstatera att den i Europa mest jämna ligan, har under 2008 blivit ännu jämnare.

Baserat på SvFF:s siffror ser vi att konkurrensbalansen i allsvenskan blivit jämnare. Både C4-index* och Herfindahls-index** har under 2008 korrigerats nedåt. Det betyder att allsvenskan sett till driftintäkter går än längre från koncentration där ett fåtal klubbar etablerar sig som ”storklubbar”.

fig1. Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-index
Modellen är konstruerad för att klara av förändringar i antalet klubbar.
datakälla: svenskfotboll.se
(klicka på bilden för bättre upplösning)

Jag hävdar att storstadsklubbarna har missgynnats kraftigt av det nya TV-avtal som började ticka säsongen 2006. Trenden är ganska tydlig.

Under 2008 fördelades de centrala avtalen med en nyckel 74-13-13 där 74% av intäkterna distribuerades lika mellan samtliga ligans 16 klubbar.

Denna solidariska allokering innebär bland annat att småklubbarna inte behöver sälja sina talanger till de större allsvenska klubbarna för att finansiera sig själva. Talangen som finns i allsvenskan blir istället för att centrera sig hos ett fåtal klubbar, jämt utspridd över samtliga ligans deltagare till den dagen dansken kommer och plockar spelarna över sundet.

Det tvingar klubbarna till att rekrytera spelare utomlands och/eller längre ner i det svenska ligasystemet.

********************

Det finns dessutom lite andra aspekter som figur 1 inte tar hänsyn till.

Tittar vi t.ex. på intäktsstrukturen för Trelleborgs FF och Malmö FF ser vi att TFF:s intäkter till 40% kommer från centrala avtal. I Malmös fall rör det sig om 12%.

fig 2. Intäktsstruktur Trelleborg FF samt Malmö FF. OBS sekundär datakälla avseende centrala avtal på klubbnivå, Nerikes Allehanda samt idrottensaffärer.se
(klicka på bilden för bättre upplösning)

När TFF kan arbeta med ”kontoret på fickan” och till en stor del leva på subventionen måste Malmö FF avlägga betydligt större resurser för att tjäna sina pengar.

Vi pratar givetvis om kostnader för rekrytering samt underhåll av sponsorer. Inköpskostnader för souvenirer. Kostnader för distribution av säsongs- och lösbiljetter. Kostnader för säkerhet och publikservice mm.

Nettobidraget som ska ge utrymme till spelarlöner begränsas av ovan nämnda kostnader. Utfallet blir en jämn allsvenska där på förhand 8 lag kan anses ha en chans att vinna, 8 lag kan anses riskera att åka ur och inget lag ges tillräckliga förutsättningar att lyckas i Europa.

———————————————–
* C4 = [summan av de fyra största klubbars driftintäkter]/[summan av ligans totala intäkter från drift] Detta nyckeltal blir känsligt för bl.a förändringar av antalet klubbar i ligan och därför korrigeras det med följande multiplikator för att göra det oberoende av antalet deltagande klubbar.

C4-index = ([C4]/(4/N)) * 100 där N = antalet klubbar i ligan

** Herfindahl Index är ett nyckeltal som mäter marknadskoncentration.

Där S = klubb i:s marknadsandel [driftintäkt/ligans totala intäkt] och N = antal klubbar i ligan.

Även detta nyckeltal korrigeras för att förändringar av antalet deltagande klubbar inte ska slå.

H-index = ([H]/(1/N)) * 100

Ett H-index som hamnar på 100 innebär perfekt konkurrens, vid H-indexet = 100 skulle det innebära samtliga lag i ligan skulle ha lika stora intäkter.

Priset på talang

Djurgården Fotboll AB vill resa nytt kapital. Gott så, en ny storhetstid på gång?
Inte riktigt så enkelt.

Tittar vi på grafen nedan ser vi att likviditet inte varit den trånga sektorn de senaste åren. Bolaget har nominellt investerat ca 4 ggr så mycket pengar 2005-2008 än under framgångsåren 2001-2004.

bilden visar hur många miljoner kronor Djurgården Fotboll AB (DF AB) varje år investerat i Djurgårdens spelartrupp. källa: Årsredovisningar DF AB samt Djurgården Fotboll IF.

Det går inte att idag kopiera modellen och tro på samma resultat som 2001-2003. Konkurrensen är brutalt mycket större och den trånga sektorn består snarare i talang som vill spela på den allsvenska marknaden och de löner den erbjuder.

Malmös VD Pelle Svensson sammanfattade det väldigt fint i mars månad.

”Det finns mycket kvalité därute men det är knappast det lättaste att få hit dem”

Varför ser då den allsvenska marknaden ut annorlunda än i början av millenniet?

Det senaste TV avtalet och den solidariska fördelningen av TV pengarna är vad jag tror en mycket stor och bidragande orsak till att staplarna ser ut som de gör.

De allsvenska klubbarna har alla fått högre intäkter och kapitalet blir ”mindre värt”. Grafen nedan (titta på C4-index) visar att topp4 klubbars marknadsandelar post 2005 har en vikande trend i relation till ligan.

Samtidigt har Djurgården under denna period tappat marknadsandelar. (här)

Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-index
läs mer om detta här

En annan anledning är givetvis att konkurrenterna plagierat Djurgårdens RK koncept vilket höjt priset på talang – transferinflation.

******************

Det nya kapitalet, om det nu blir något, kommer sannolikt och i enighet med kvantitetsteorin (här) och bidra till att bibehålla priset för sportslig framgång på en fortsatt hög nivå.

Som jag tidigare skrivit tror jag dock att vi kommer få se fler övergångar mellan allsvenska klubbar än vi sett de senaste åren. De två närmast kommande transferfönstren blir intressanta att följa.

Konsten att värva

Arthur Sorin, Viktor Elm, Cesar Santin, Patrik Ingelsten är några av klasspelarna som lämnat Kalmar FF de senaste tre kvartalen.

– De har inte ersatts med spelare av samma kvalitet sade Bill.
– En mycket intressant iakttagelse sade Bull.

Det här var på inget sätt någon kritik mot Kalmar, tvärtom. De har en gång lyckats identifiera och förädla dessa dolda talanger som övriga klubbar uppenbarligen missade. Man drabbas inte heller av den hybris många klubbar med nyvunnen stark likviditet har visat prov på utan fortsätter konsekvent på sin linje. Kalmar har förstått sin plats i fotbollens värdekedja.

Det ska bli intressant att se hur Kalmars stora talangläckage på kort sikt påverkar prestationen. Klarar man av en topp 5 placering i år lyfter jag på hatten.

***************
Att värva är onekligen en konst och hittills finns imo ingen allsvensk klubb som över en lite längre period kan visa upp ett track-record som säger att det inte handlat om mer än tur och tillfälligheter.

Vem minns inte Hammarbys kanonvärvningar inför säsongen 2003. Anders Linderoth pekades ut som hjärnan bakom dessa. (läs mer om det här) I det närmaste samma organisation gav oss sedan namn som Niclas Hindsberg och Toni Nhleko, bland många andra.

Värt att lägga på minnet är även prislappen då det begav sig. 2003 betalade Hammarby transfersummor på totalt 1.3miljoner.

Idag får man väl knappt en div 1 spelare för dessa pengar. 2008 betalade Hammarby 8.9 miljoner i transfersummor. Malmö FF betalade 17 miljoner för sina förvärv 2008.
Förutsättningarna på transfermarknaden har onekligen förändrats.

Den fåfänga jakten på talang fortsätter

Det finns fortfarande många allsvenska klubbar som söker förstärkningar inför seriestarten.
Ekonomi har under alla år uppgivits vara den stora trånga sektorn vad gäller förvärv.

Ekonomi kan defineras som hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet.

Likviditet och lönebudget är en av resurserna i fotbollsvärlden. Den tredje resursen som det mer sällan talas om, men ack så viktiga är talang. Och framför allt tillgången på talang som är möjlig att värva till allsvenskan.

Kvalitetsspelare distribueras generellt ut från allsvenskan, inte till allsvenskan.

Malmös VD Pelle Svensson sammanfattar det hela väldigt bra i Sydsvenskan.
”Det finns mycket kvalité därute men det är knappast det lättaste att få hit dem”

Och då ska vi lägga på minnet att Malmö har en balansräkning andra allsvenska klubbar bara kan drömma om.

Spelarkontrakt – teori.

*”Our model, which captures this important aspect of employment relations in football,has revealed that a risk-averse player benefits from the shadow of the transfersystem and therefore from a more restrictive transfer system. Under the pre-Bosman transfer system, clubs could partially insure their players against income-uncertainty by transforming a part of the players risky future salary in risk-free current income. A risk-averse player prefers a higher current salary combined witha lower (expected) future salary to a lower current salary combined with a higherbut uncertain future salary. The Bosman transfer system, which is equivalent to thepre-Bosman transfer system in terms of our model, did not change this situation since clubs and players voluntary restored the pre-Bosman world by expanding contract durations. However, by limiting the maximal contract duration to 5 years the insurance deal does not work anymore in the new Monti transfer system. As a consequence, the Monti transfer system can be considered as an impediment to Pareto efficient risk-allocation in the football industry. If risk can be considered as the basic source of productivity variations in football, the failure of the insurance market imposed by the free movement philosophy of the European institutionsmight impose a high price to be paid by the labour force in this industry.”

saxat från: Why Football Players May Benefit from the ‘Shadow of the Transfer System’ http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=934547

Från Italien till Tyskland – en potentiell omallokering av talang i Europa

Det finns två skolor vad gäller försäljning av TV rättigheter. Den ena är att klubbarna själva säljer sina respektive varumärken till TV bolagen och den andra är att rättigheterna säljs centralt* för att sedan fördelas ut till ligaklubbarna enligt en viss nyckel.

Den senare skolan har i praktiken visat sig maximera ligors totala intjäning från TV rättigheter samtidigt som det med hjälp av fördelningsnycklarna ger ligaorganisationerna större möjlighet att styra ligans tävlingsbalans. En individuell försäljning maximerar de starkaste klubbarnas TV intäkter men summan av samtliga individuellt sålda avtal har erfarenhetsmässigt visat sig vara lägre än från en central förhandling.

Bland Big-5 ligorna är det idag enbart Italien och Spanien där klubbarna på egen hand säljer sina respektive TV rättigheter. Italien går över till den centrala modellen från och med säsongen 2010-11. En möjlig brytningspunkt eftersom det sannolikt kommer att påverka konkurrensbalansen i Serie A.

Den italienska ligafotbollen har under 2000 talet inte riktigt hängt med vad gäller tillväxten bland Big-5 ligorna (grafik här). De starka klubbvarumärkena har trots allt lyckats med att försvara sina positioner i alla fall någorlunda hyfsat. Främst tack vare sin marknadsposition som skapats under årtionden av framgång och tradition i kombination med en minimal subvention till ligans svagare varumärken.

Grafiken längs ned** visar en jämförelse av marknadskoncentrationen i de europeiska ligorna, det vill säga de fyra största klubbars intäkter i relation till ligans övriga medlemmar. Serie A:s fyra största klubbar omsätter 4.7 ggr mer än resterande ligakonkurrenter. Detta nyckeltal kommer från och med säsongen 2010-11 att korrigeras eftersom intäkter från TV står för en mycket hög andel av italienska klubbars intjäning. Således goda nyheter för Serie A:s mindre klubbar vars konkurrenskraft förväntas öka.

Rimligtvis kommer det hela att påverka allokeringen av talang inom ligan och vi borde därför kunna förvänta oss en korrigerad tävlingsbalans i Italien.

Det som dock är än mer intressant, är huruvida de italienska toppklubbarna påverkas i relation till sina europeiska konkurrenter i ”Football Money League”, dvs de 20 klubbar som omsätter mest i Europa. Förlorar Milan, Inter, Roma och Juventus marknadsandelar i det europeiska perspektivet kommer vi se ett nettoutflöde av extraordinär talang ut från Serie A till andra fotbollsmarknader i världen.

Av ren nyfikenhet simulerade jag Premier Leagues alldeles nyligen tecknade och rekordhöga TV avtal enligt en 50-25-25 nyckel. En sådan fördelning av de centralt sålda TV rättigheterna skulle innebära att de italienska topp 4 klubbars årliga intäkter från TV skulle landa mellan €80m och €100m.

Hur det slår? Börsnoterade Juventus, idag på elfte plats i ”Football Money League”, hade enligt sitt senaste bokslut (säs2007-8) TV intäker på €125m.

För att nå ”status-quo” vad gäller TV intäkter för ”Football Money Leagues” fyra italienska klubbar måste det centrala avtalet i Serie A generera ett pris ca 30% högre än Premier Leagues nytecknade TV avtal. Problemet är att det snarare är tveksamt ifall Serie A:s centrala TV avtal överhuvudtaget kan nå Premier Leagues nivåer.

Kanske får vi istället se en innovativ ”italiensk fördelningsnyckel”? Helt klart är att de italienska klubbarna nu blir illa tvungna att utveckla sin produkt inom det område man tappat mest i förhållande till omvärdlen – match day income.

Vinnaren i denna karusell bör kunna bli Bundesliga som upplever en fin tillväxt och dit en betydande del av talangen borde omallokeras.

————————————————
* Centralt förhandlade TV avtal har ifrågasatts ur ett ”antitrust” perspektiv eftersom det kan tolkas som kartellbildning där en grupp av företag(klubbar) tillsammans agerar prissättare. Fotollens branschorganisationer menar bl.a. att man istället ska se produkten ur ett helhetsperspektiv, dvs ligan som en produkt och inte den enskilda klubben. Detta var en ganska stor issue hos de tyska konkurrensmyndigheterna i samband med Bundesligas senaste omförhandling av TV avtal.

(klicka på bilden för högre upplösning)
fig1. Marknadskoncentration i Europafotbollen 2007. Observera gärna att allsvenskan är den liga som har minst skillnad mellan de starka och svaga klubbarna avseende omsättning.
saxat från: ”UEFA Benchmarking 2007” speciellt framtaget för det kroatiska ligaseminariet i Zagreb december 2008.