Deal or no deal

En händelserik vecka, mycket snack men lite verkstad. Vad som däremot verkar vara säkert är att en manager varit i Stockholm och förhandlat med Hammarby om Max. Fortafarande är dock Max kvar i Bajen och frågan är om klubbarna kommer överens. Det som dock förefaller vara klart är att båda klubbarna har olika syn på Max´s värde vilket inte alls är konstigt. Jag har tidigare resonerat lite om hans värde ur ett Hammarbyperspektiv och detta värde lär knappast vara i paritet med vad den köpande klubben anser att Max tillför dem. Grundproblemet är att Hammarby Fotboll har försatt sig i en prekär situation genom att i dag vara korta i förvsarslinjen. Med ett år kvar av Max´s kontrakt och en förmodad ovilja från hans sida att skriva under ett nytt avtal ställs nu leningen inför ett svårt val och hur man än väljer att agera kommer det och kosta, antingen nu eller om ett år. Min åsikt och rekomendation ligger kvar och kan avnjutas från menyn till höger.

En annan intressant detalj som jag fastnat för är att Jan Friedman ska följa med på lägret till USA. Vad jag kan minnas är det första gången han åker dit med truppen och det kan givetvis vara en tillfällighet. Frågan är dock om det inte har och göra med frågor samt beslut rörande ägande, arena eller annat som kräver närvaro av någon med större mandat än VD Henrik A. Är det så, pratar vi nog inte diskussionsnivå längre. Nåja, tiden får utvisa. Trevlig Helg!

Lite om Parken, värden och potential

Inte bara Silly Season igång, alla väntar vi med spänning på presentationen av affärsplanen för den nya arenan söder om Globen. Hammarby Fotboll hoppas i och med detta att man kan komma till avslut i förhandlingarna mellan Stockholms Stad, Hammarby samt näringsliv. Äpplet pratar om att Parken i Köpenhamn är en modell som Hammarby Fotboll gärna sneglar på och det krävs ingen längre analys för att konstatera att Danskarna varit framgångsrika med sin affärsmodell. Parken Sport & Entertainment A/S (PS&E) är ett bolag noterat på den nordiska börsen med ett börsvärde på ca 3.3 miljarder dkk. Det nominella värdet per aktie är 20 dkk, vilket ger ett aktiekapital på knappa 50 miljoner dkk fördelat på 2,468,800 aktier. Det har med andra ord hänt en hel del avseende värdeskapande sedan starten.

Bolaget har arenan Parken som sin största tillgång och dess mest kända varumärke heter FC Köpenhamn (FCK). Det är genom arenan man får större delen av sina intäkter och det är där bolaget försöker profitera. Tre kontorstorn ger dessutom extra kassaflöden från andra företag i form av lokalhyra. Målet har varit att ständigt försöka minska exponeringen mot de sportsliga resultaten genom att öka intäkterna från andra aktiviteter. PS&E arrangerar de stora konserterna i området samtidigt som man ständigt utvecklar sitt koncept genom att på senare år genomfört en hel del strategiska företagsförvärv. E-ticket (55%), Lalandia (75%) och 2006 förvärvades landets ledande friskvårdskedja Fitness.dk med 36 anläggningar i Danmark och 75% av REKA Leisure som införlivades i Lalandia. Just nu arbetar man efter en plan att bygga ut arenan med en ny läktare samt bygga en inomhusarena intill Parken som ska rymma 4000 åskådare. Verksamhetsåret 2005/06 omsatte bolaget 539 miljoner och sedan ett par år tillbaka består större delen av intäkterna från icke fotbollsrelaterade aktiviteter och dessa fortsätter och växa. Rörelsemarginalen verkar ha stabiliserat sig runt 20%.

Jag skulle vilja säga att PS&E är ett lysande exempel på att ledningen ganska tidigt insett att fotbollsklubbar, för att nå sportslig framgång måste nyttomaximera och därmed inte klarar av att infria de avkastningskrav en rationell aktieägare förväntar sig. Därför har man byggt upp en organisation för att kringgå detta och på så sätt skapat förutsättningar för både sportsliga framgångar och god lönsamhet, dessutom har man lyckats öka bolagets värde mer än tiofaldigt.

För att sätta detta i ett Hammarbyperspektiv, blunda en stund och se att i det bolag Hammarby Fotboll ingår, fanns arena, fotbolls- och handbollslaget, 55% ägande i Ticnet, 75% ägande i typ Skara Sommarland samt SATS Sverige samlat, inte illa. Den andra intressanta aspekten är PS&E´s marknadsvärde, omräknat till knappa 4 miljarder sek. Det kan ju, lite optimistiskt användas som benchmark på Hammarby Fotbolls framtida potential. 2001 köpte AEG 49% för 25 miljoner sek vilket motsvarar ett totalt marknadsvärde av Hammarby Fotboll AB på lite drygt 50 miljoner sek vid bolagiseringen. Till det måste vi lägga till investeringen för den nya arenan men vi märker direkt att det finns potential till en väldigt stor värdetillväxt. Nu är dock resan dit för det första är längre än 10 år och för det andra mycket svårare då det planeras för tre nya arenor här i närområdet.

Många, inklusive mig har undrat varför det under åren 2001 till 2005 var så pass tyst från AEG´s sida gällande arenafrågan. En fråga som nog borde ha resulterat i högsta engagemang från ett bolag som gärna äger och driver arenor. Hösten 2005 hände dock något och vi fick en första signal om att AEG äntligen visade lite guts i frågan. Tidpunkten kan vara intressant ifall man kan tänka sig ett samband med PS&E´s aktiekursutveckling. Efter att under flera års tid ha haft ett marknadsvärde runt halvmiljarden fördubblades värdet på bolaget mellan 2004 och slutet av 2005. Var det först då AEG på allvar började se den stora potentialen eller hade man bara tröttnat på den otroligt utdragna processen? Att Hammarby Fotboll AB utan en arena inte kunde bli någon vidare affär för AEG borde ha stått tämligen klart. Med en arena finns det i alla fall förutsättningar till en riktigt bra deal.

Är då Parken på sikt den optimala modellen för en fotbollsklubb? Det är svårt att ifrågasätta konceptet, framför allt när de sportsliga framgångarna äntligen är här på allvar. Klubben ser ut som ett nordiskt lokomotiv där alla hjul friktionsfritt rullar mot den europeiska scenen. FCK har chansen att etablera sig på en med nordiska perspektiv hyfsad Europeisk nivå. Ändå känns det som att bolaget håller på och växa sig ur sin ursprungliga kärnverksamhet. Vi måste även ha i åtanke att aktieägare är rationella, de vill att värdet på deras aktier ska bli så högt som möjligt. Växer de icke fotbollsrelaterade affärsområdena sig tillräckligt starka och lönsamma, samtidigt som vi utgår från teorin om att fotbollsklubbar nyttomaximerar, så kommer fotbollsverksamheten i det långa perspektivet inte bidra med någon större lönsamhet till koncernen och på så sätt bli det affärsområde som bromsar aktiekursen. Bolaget kommer samtidigt komma till en punkt då tillväxten inte längre är lika hög och jakten på marginalerna blir mer betydelsefull för aktiekursens utveckling. Agerar storägaren Steen Larsen rationellt och kommer aktieägarna och acceptera marginalpressen? Frågan är långsökt men relevant och det kan, ur ett aktieägarperspektiv bli mer fördelaktigt att avknoppa fotbollsverksamheten i ett eget bolag och på så sätt ha FCK som en hyresgäst där de genererar kassaflöden genom planhyra. Då är plötsligt FCK tillbaka på samma villkor som deras konkurrenter i den danska ligan utan extra intäkter, dock tillräckligt starka i den inhemska ligan för att dra mycket publik.

Det är svårt och sia om nu detta kan vara ett troligt scenario eftersom aktieägarnas investeringsmotiv i PS&E är svårvärderat. Det finns dock väldigt många analytiker som dagligen sitter och dräglar framför sina excelblad och räknar på den ena strukturaffären efter den andra. Kan de hitta värden som kan skapas genom att ”stycka” bolaget? Nu verkar PS&E faktiskt ha en viss beredskap då den största ägaren HS Kapital A/S´s aktiviteter i PS&E aktien måste godkännas av Flemming Ostergaard, men räcker det om en större marknadsaktörer skulle ge sig in i leken? Allt har sitt pris och samma dag som Parken noterades på börsen gjorde man sig på ett eller annat sätt sårbar för fientliga uppköp.

Tillbaka till Hammarby, trots den stora potentialen får vi inte glömma bort riskerna som ett arenaprojekt för med sig. Vi vet att det planeras för tre arenor i närområdet och utbudet blir helt plötsligt väldigt stort med Nya Söderstadion, Dif´s arena, nya Råsunda, Globen och Hovet fördelat på fyra olika ägarintressen. Det kan vara så att den stora vinnaren på kortare sikt kan heta EMA Telstar eftersom arenautbudet borde tendera i en prispress på arenahyra, samtidigt som slutpriset till konsumenterna lär förbli det samma fram till den dagen en ny stor promotor entrar den svenska marknaden. Arenan kommer enligt officiella uppgifter att lånefinansieras. Detta har sina fördelar i och med att kapitalkostnaden är lägre än ett bygge finansierat genom eget kapital. Nackdelen är att långivarna inte har samma tålamod som en aktieägare och kräver sin årliga avkastning i form av ränta oavsett kassaflödena från arenan.

Slutligen, hur väl klarar Hammarby Fotboll AB att som organisation växa tillsammans med arenaprojektet och bolagets tillväxt? Kompetens och tajming är nyckeln och det gäller inom samtliga områden, arenaprojektering, ledning, marknadsföring, försäljning, scouting, staben kring laget, spelare mm. En större del spetskompetensen hittar man oftast genom sina nätverk. Hammarby har ur ett internationellt perspektiv tillgång till ett mycket bra nätverk och inom området specifik kompetens tack vare AEG, på det nationella planet borde dock DIF Fotbolls nätverk vara bredare tack vare Tommy Jacobssons den från Quesada nu avyttrade kapitalförvaltning. Vilka affärsmodeller och vägar väljer respektive klubb för sin framtida exploatering kring arenan och vilket av bolagen lyckas bäst? Framtiden är med andra ord intressant men också osäker. Gasen i botten och kör nu!

Konkurrenterna förstärker

Konkurrenterna AIK och DIF har värvat den gångna veckan och utan att bedöma den sportsliga nyttan i dessa förvärv finner jag lite intressanta signaler.

Khari Stephenson
Prissumman har ifrågasatts med all rätta, många miljoner för en 26 årig spelare med endast en allsvensk säsong i ryggen. Tydligen ser ledningen att de får tillräckligt med värde för det priset och jag kan till viss del förstå dem. Värvningen är den typ jag vill se Hammarby göra, t.ex. värva en mittback trots att man redan har bemanning på den positionen (läs sensommaren -06). Ett pro-aktivt värvningsarbete skapar en option för framtida försäljning av spelare vars kontrakt håller på och löper ut utan att förlora i slagstyrka på samma sätt. Det är dessutom alltid svårare att värva en spelare när man verkligen behöver täcka en position man är kort på, samtidigt borde ”paniken” innebära att priset trissas upp. Denna transfer som AIK nu gjort ger samtidigt en tydlig signal om att klubbens finansiella problem är över och det finns kapital i organisationen (AIK + Agent 03).

Micke Dahlberg
Är inte direkt den typen av värvning jag förväntade mig att Djurgården skulle göra efter en ur deras perspektiv totalt misslyckad säsong. Jag trodde att klubben väldigt tidigt skulle leverera en prestigevärvning. Nu verkar man bytt värvningsstrategi igen och unga spelare ska in i truppen men en typisk DIF värvning skulle i så fall heta Toivonen, Keene eller en annan ung mycket lovande och högt värderad spelare som skapar rubriker. Nu blev det en billig lösning i Micke Dahlberg från andradivisionen till den prestigefyllda anfallspositionen. Med bakgrund av klubbens tidigare agerande på transfermarknaden, behöver det inte, men kan vara en signal om att kapitaltillgången hos djungeln av bolag i organisationen inte är alltför stor längre. Nu blir jag dock säkert slagen på fingrarna när de presenterar ett 20 miljoners förvärv nästa vecka.

Profit och ägande

I brist på nyheter funderar jag vidare i ämnet huruvida klubbar nytto- eller profitmaximerar. Som jag tidigare nämnde gjordes en större studie där det fastslogs att klubbar i England och Spanien snarare nyttomaximerar än profitmaximerar. Vi har sett att i vissa fall har nyttomaximeringen lett till att klubbarna skuldsatt sig så pass mycket att man hamnat i riktigt prekära finansiella situationer. Detta har t.ex. varit synligt i den italienska ligan där många klubbar i stort sett havererat och även i Sverige har vi observerat några exempel på förfall. Det finns dock klubbar som i första hand har profitmaximering som främsta mål, ofta handlar det om klubbar som inser att de inte riktigt har de resurser som krävs för att etablera sig i den absoluta toppen och därmed inte är med i racet om vare sig de bästa spelarna eller den lönedrivande spiralen. Det finns givetvis undantag och vi kan ställa oss frågan vad det egentligen är som avgör hur klubbarna agerar? Kanske hittar vi lite svar om vi tittar på ägandet.

Ägarnas motiv och agenda i engagemanget till klubbarna är ganska intressant. Den finansiella teorin utgår från att aktieägare agerar rationellt, d.v.s. fattar sina beslut efter förhållandet risk-avkastning. Kan detta antagande användas inom fotbollsvärlden? Det är egentligen direkt motsägelsefullt om vi samtidigt antar att klubbar hellre nytto- än profitmaximerar.

Vi tar ett par intressanta exempel:

FC Köpenhamn drivs genom bolaget Parken där aktieägarna har ett avkastningskrav på 9.9%. De lyckas nå detta tack vare en väldiversifierad korg av olika intäkter där huvuddelen kommer från ickefotbollsrelaterade aktiviteter. Bolaget har två stora aktieägare, SH Finans A/S, som är finansmannen Steen Larsens bolag och äger 33.19%. Steen Larsen har även tidigare haft intressen i handbollsklubben Viborg och fotbollsklubben AB, men gått ur dessa nu. Steens engagemang i förvaltandet är inte särskilt stort då Flemming Ostergaard sitter som styrelseordförande både i SH Finans och Parken. Det är svårt att säga vad Steens motiv med investeringen är, men hans historia i de övriga sportklubbarna kan ge en signal om att han tänker rationellt och är mån om att fatta affärsmässiga investeringsbeslut som ger bäst avkastning givet risken. Den andra storägaren heter Fåmandsforeningen LD som äger 27,06%, dem har jag inte haft tid att kartlägga. Det är uppenbart att klubben profitmaximerar, man gör det dock tack vare intäkter från andra aktiviteter än fotboll.

Manchester United är kanske världens enda toppfotbollsklubb som konsekvent levererat vinst över en längre tidsperiod genom enbart fotbollsverksamhet, detta tack vare exceptionellt ledarskap inom samtliga led i organisationen som resulterat i ett globalt starkt varumärke. Glazer såg detta och köpte klubben genom lånefinansiering. Högre biljettpriser, tillbyggda platser till arenan och andra marknadsåtgärder skulle täcka kapitalkostnaden för förvärvet och höja värdet på klubben. Ägarna har inga tidigare band till klubben och ManU borde vara ett typexempel på en profitmaximerande klubb som enkelt skulle kunna öka sin budget för spelarkostnader inom ramen av intäkterna. Jag är övertygad om att Uniteds ägare gärna ser att laget vinner ligan, men inte till vilket pris som helst, avkastningskravet kommer före investeringen i truppen.

Chelseas ägare Roman Abramovitj är raka motsatsen. Klubben har spenderat galaktiska summor till nyförvärv och löner. Förvisso säger klubben att man i det långa loppet kommer visa ackumulerad vinst, men det är svårt och föreställa sig då man de två första åren under Romans vingar gick dryga 3 miljarder kr back. Det ser ut som att ägarens motiv snarare ligger i form av personlig prestige än finansiell avkastning. Således är klubbens lycka gjord fram tills den dagen ägaren tröttnar.

Hur agerar lagen i allsvenskan? Flera klubbar har redan omvandlats till aktiebolag och ytterligare lag lär följa efter. Ska aktiebolagen automatiskt klassas som profitmaximerande organisationer eller är det för föreningarna bästa sättet att få in kapital och skapa substans i klubben? De flesta klubbar har ägarintressen där ägarna gett sken av att vara supportrar till laget. Detta kan tolkas att deras agerande i första hand inte behöver vara rationellt.

I Hammarbys fall har det varit ganska tydligt att man inte klarat av och leverera ackumulerat svarta siffror under de fem åren verksamheten bedrivits i bolagsform. Samtliga intäkter har återinvesterats för att försöka nå de uppsatta sportsliga målen. Klubben har ett uttalat mål att leverera vinst men frågan är om vinsten ska ses som ett medel att förbättra de sportsliga resultaten eller gälla som uppfyllelse av aktieägarnas avkastningskrav. Här kan vi ha en konflikt då 51% ägs av Hammarby IF FF, och 49% av AEG som ju inte direkt kan betraktas som en ägare som har nyttomaximerande motiv. Frågar du medlemmen/supportern skulle han hellre se ett nollresultat och en ligaseger än plus tre miljoner och en andraplats. Frågar du en styrelserepresentant från AEG får du kanske ett annat svar. Hur hanterar man detta när intäkterna växer i framtiden?

Det optimala ur supporterperspektiv bör ju vara att klubbarna över en längre tidsperiod gick plus minus noll med vinst vissa år som skapar utrymme för röda siffror enstaka år. En vision som dagens trend tyvärr är på väg bort ifrån. Samtidigt måste det finnas flexibilitet i enstaka beslut som fattas. Även nyttomaximerande klubbar måste kunna fatta beslut ur ett profit-perspektiv och viceversa givet att tajmingen är den rätta. Fallet Max anser jag, upp till en viss nivå på prislappen vara ett ganska bra exempel på dålig tajming för profitmaximering.

Många frågor finns det men få svar. Det som däremot står klart är att dagens fotboll engagerar många fler intressenter än den gjort tidigare, både på gott och ont. Vi kan se tendenser till att supportrarnas intressen ofta skiljer sig från ägarnas och det är viktigt för klubbarna att hitta en balans. Risken är annars stor att det stora engagemang, lidelse och hjärta som gjort detta till världens största sport på sikt ebbas ut.

Royal-cost-League

Om en vecka drar årets säsong igång och redan i februari får vi se den första tävlingsmatchen, den för Bajens del sportsligt betydelselösa fajten mot FCK i RL. En tuff grupp i kombination med en skadeskjuten trupp har lett till att denna upplaga av RL inte varit någon sportslig framgång för klubben. Man kan nog även påstå att det ur ett ekonomiskt perspektiv inte varit någon lysande turnering.

Intäkter
Kvalifikation: 1.2 miljoner SEK
Matchpremie: 0.075 miljoner SEK (vi kan nog utgå att det endast blir 1 pinne totalt)
Publikpremie: approx 0.225 miljoner SEK
Publikintäkter: approx 0.9 miljoner SEK (höftat nettosnittpris 65 kr * 13 950 åskådare)
Totalt: ca 2.3 miljoner

Kostnader
Spelarbonus, skulle uppskatta till runt 50 % av de sportsliga premierna. Detta skulle innebära: 0.6 miljoner SEK
Kvar blir om beräkningarna stämmer, 1.7 miljoner och detta ska täcka kostnaden för hemmaarrangemangen och reskostnaden till tre bortamatcher. Det ekonomiska bidraget lär med andra ord bli ganska litet.

För fyra av tolv lag ser den ekonomiska kalkylen rätt så lik ut som ovan. Frågan är hur den ser ut för de lag som spelar vidare i turneringen. Räcker det ekonomiska överskottet till att täcka behovet av att trupperna på sikt bör växa för att klara av en längre säsong? Den kortsiktiga lösningen har varit att många unga ännu inte alltid flygfärdiga spelare matchats vilket i sig är fantastiskt bra på sitt sätt men det lockar inte marginalåskådaren under en trist och grå årsperiod och därmed inte genererar de effekter som samtliga intressenter förväntar sig. RL verkar med andra ord, enligt det format som det bedrivs i idag, gräva sin egen grav och frågan är hur många fler turneringar det blir? I en perfekt värd ska nämligen Royal League skapa mervärden för samtliga dess intressenter.

  • Supportrarna får se sina lag mäta krafterna med Skandinaviens bästa lag.

  • Deltagande klubbarna får fler tävlingsmatcher på en i genomsnitt (förhoppningsvis) högre nivå än vad den inhemska ligan kan erbjuda.


  • Deltagande klubbarna får tack vare ekonomiska överskott, möjlighet att utöka sin budget och därmed förbättra kvaliteten på trupperna.


  • Deltagande klubbarna tvingas tack vare ökat antal matcher per år släppa fram yngre spelare.


  • Samarbetande TV bolag får de tittarsiffror som krävs för att deras engagemang i ligan ska bli värdeskapande ur eget perspektiv.


  • Samarbetspartners får den exponering som de har som mål och få.


  • Totala intäkterna för fotboll i de skandinaviska länderna ska öka och återinvesteras tillbaka i systemet för att stärka konkurrenskraften gentemot omvärlden.

Vi kan ganska snabbt konstatera att det endast är fåtal krav som uppfylls och för vissa intressenter blir ligan istället enbart en kostnad. Att ligan är en bra idé både sportsligt och ur ett supporterperspektiv kan nog de flesta vara överens om.

Europeisk fotboll har sedan UEFA införde Champions League och sedan lex bosman förändrats gällande konkurrenskraft. Den nationella konkurrensen har inte påverkats nämnvärt men ur ett internationellt perspektiv har vi sett en signifikant förskjutning av konkurrenskrafterna. Allsvenskan en av de ligor som drabbats hårdast och RL skulle därför bli en av åtgärderna för att stärka de skandinaviska klubbarnas slagkraft gentemot lagen på kontinenten. Att det dessutom finns teoretiska modeller som delvis ger en sådan liga sitt stöd, finns det många sportsliga argument för ligans överlevnad.

Tyvärr har de ansvariga inte lyckats hitta ett optimalt format, inte heller har TV bolagen och medierna gjort tillräckligt för att öka tittarsiffrorna respektive publiksiffrorna. Man kan även ifrågasätta vissa klubbars (hänger nog med den av deras ledningar beräknade nyttan som dagens format ger) och också spelarnas attityd och inställning till RL.

Frågan är därför befogad vilka åtgärder som behöver vidtas för uppnå ligans totala syfte och skapa de mervärden jag tidigare var inne på? Finns det överhuvudtaget en marknad för detta eller får man helt enkelt sänka ambitionsnivån?

Intressant läsning:
Market forces in European soccer, Marco Haan, Ruud Koning, Arjen van Witteloostuijn, jan 2002

Tio miljoner skäl att gräma sig

”Vi prioriterar inte backar just nu”, ett uttalande från Henrik Appelqvist när det begav sig i somras.

Vi flyttar fram bandet till dagens datum och det pratas nu bud på Max uppemot de 8 siffriga belopp jag inte trodde var realistiska. Huruvida sanna dessa uppgifter är så tål det åter igen och göra en kort reflektion över läget.

Den observante Hammarbysupportern har redan påpekat att lagets mest lyckade backvärvningar inte varit etablerade namn när de kom till klubben. Salle, Max, David, Stoor plus många fler är ett fantastiskt facit. Vi måste dock komma ihåg att dessa spelare kom till klubben i ett läge där det redan fanns tunga klippor i försvaret och de fick tid på sig att börja prestera. Att värva en spelare som man bara hoppas ska blomma ut i år är med andra ord inget alternativ om klubben ska vara konsekvent i sin målsättning. Det måste värvas en redan nu etablerad back med för oss lekmän just nu okänd prislapp.

Vi kan dock inte komma ifrån att 10 miljoner är betydligt mer än 6 miljoner och måste betraktas som ett bra pris för en 30 årig spelare som inte satts på prov på den internationella scenen och med knappa 12 månader kvar på kontraktet. 10 miljoner innebär att priset helt plötsligt närmat sig värdet även från Hammarbys perspektiv. Det hade rent ut sagt kunnat vara ett kanonpris om

  • Hammarby hade framförhållning i värvningsarbetet och de 10 miljonerna, eller en större del av dem inte nödvändigtvis behövde bli öronmärkta till en mittback.

  • Hammarby inte var så felbalanserat i sin trupp som man just nu är. En försäljning av en mittfältare i den priskategorin som just en mittfältare kan värderas till skulle inte kännas lika nämnvärt.

  • Försvaret inte agerat så osäkert som det gjort sedan att antal matcher tillbaka.
  • Klubben inte hade genomfört målvaktsbyte denna vinter.

Därför kan Henriks citat från i somras ge upphov till grå hår både till höger och vänster i samtliga led inom klubben och en stor anledning att gräma sig. En eventuell affär i en sådan priskategori blir inte så bra som den kunde ha varit och frågan är vilka åtgärder Hamarby Fotboll AB gör för att ändra på värvningsstrategin redan till nästa fönster? Min förra rekommendation behåll är inte självklar längre. 10 miljoner är ett pris som i alla fall motiverar till att Hammarby Fotboll sätter sig ner vid förhandlingsbordet och ser hur högt man kan komma.

Dag två, första Max ryktet

En klubb ska vara beredda att betala ca 6 miljoner kr, enligt mig ett ganska realistiskt pris med tanke på Max´s CV. Huruvida det här ryktet är sant eller ej så tål det och tänkas efter en gång. En dag fick jag förklarat att det är skillnad på pris och värde. Pris är vad du betalar/får betalt och värde är vad du får/avstår. För motparten är jag övertygad att värdet och priset hamnar relativt nära varandra. För Hammarby däremot anser jag att deskripensen är alldeles för stor, till klubbens nackdel.

Max betydelse, nyttovärde för försvarsspelet anser jag vara betydligt mer värt än 6 miljoner, eller rättare sagt för att trigga detta ytterligare, 6 miljoner – de miljoner Hammarby lägger ut på en ersättare. Jag har nämligen svårt och se att klubben lyckas hitta en back med de spetsegenskaper och den respekt som Max besitter för ett pris lägre än M6.

  • Varför skulle motparten köpa Max om en sådan spelare finns någon annan stans till högst samma pris?
  • Inte kan vår scoutingverksamhet vara bättre än motpartens eller det kanske den kan?
Vi ställer sedan den nettosiffran i relation med risken (hyfsad stor) att vi tappar tabellplaceringar med lägre placeringsbonus och lägre publikintäkter under hösten som konsekvens. Lägg därtill derbyna som går på Råsunda och vem som helst kan räkna ut skillnaden mellan 30k+ (förmodat om vi ligger i toppen) och 18k (som mot AIK den sportsligt sega hösten 2004), detta i en enda match. Det var de kortsiktiga effekterna. De långsiktiga blir givetvis svårare att kvantifiera. Nå, hur går det med kalkylen Henrik?

Rekommendation: Behåll.

Konsten att maximera

Imorgon öppnar det internationella transferfönstret återigen och med det dyker den ständigt återkommande frågan upp ännu en gång, ”Kommer Max von Schlebrügge vara kvar i Hammarby när detta fönster slår igen?”. Hur än Hammarby Fotboll hanterar denna fråga kommer vi in på den intressanta konflikten huruvida fotbollsklubbar agerar eller bör agera. Det finns nämligen två sidor av myntet, den profitmaximerande och den nyttomaximerande.

Det finns studier som pekar på att klubbar som verkar i de seriesystem som vi har i Europa samt där intäkterna enbart kommer från fotbollen i form av biljetter, sponsorer och TV pengar generellt inte levererar ekonomisk vinst i det långa loppet. Istället nyttomaximerar klubbarna där vinstmedlen återinvesteras i spelartruppen. Faktum är att det inte verkar finnas något systematiskt samband mellan ekonomisk vinst och tabellplacering, något som kan tyckas konstigt men i själva verket ganska logiskt. Det finns ett samband mellan omsättning och tabellplacering, men denna omsättningsökning äts upp av de löne- och kostnadsökningar som framgångarna kräver.

Hammarby Fotboll AB är idag är ett aktiebolag där det förväntas att det i det långa loppet genererar vinst. Så som Hammarby Fotboll AB ser ut idag, kan vi med bakgrund av ovanstående ifrågasätta ifall det finns utrymme för ekonomiskt överskott om nu klubben har som avsikt att bli det topplag man säger sig vilja bli. Det finns undantag där ManU faktiskt är den klubb som lyckats visa stabil vinst över en längre period. Hammarby Fotboll kan dock knappast tro på en sådan utveckling och den globala närvaro som krävs.

Nyckeln till profitering i denna bransch verkar istället ligga i att bedriva en verksamhet lik Parken i Köpenhamn där intäkter andra än dem från fotbollsverksamheten driver marginalerna. En ny arena söder om Globen som drivs av Hammarby Fotboll kan vara en möjlighet men det är en lång väg och vandra. Till och börja med måste Hammarby Fotboll redan idag bygga en större grundpublik för att inte stå med en 30k arena och där det kommer 10k på matcherna. Vägen dit kräver bl.a. toppstrid varje säsong fram till dess att arenan är färdigbyggd. Hammarby Fotboll i dess nuvarande form har således enligt min åsikt inte råd att profitmaximera på kort sikt.

Åter till Max, en viktig faktor att ta i beaktande och de konsekvenser det medför ifall klubben väljer att behålla Max utan att han förlänger sitt kontrakt. När 2007 väl lider mot sitt slut, kommer ledningen att behöva värva en värdig ersättare då Max går som bosman. Kommer man att ha medel till en sådan värvning? Det är omöjligt att sia om framtiden men det har kommit signaler som pekar på att externt kapital för spelarförvärv kan bli tillgängligt inom en snar framtid. Samtidigt verkar den eviga följetongen om en ny arena äntligen närma sig ett slutgiltigt beslut vilket kan generera ekonomiska medel från AEG, öronmärkta till kvalitetshöjning av spelartruppen. Stämmer ovanstående, har jag svårt att hitta incitament ur Hammarby Fotbolls perspektiv att sälja Max i januari. Framför allt nu när spelaromsättningen varit så pass hög. Förvisso har alla spelare ett pris men i det här fallet ska priset vara mycket högt för att Hammarby ska få möjlighet att behålla/förbättra kvaliteten i backlinjen under 2007 och jag ställer mig tveksam till huruvida det finns intressenter som är beredda att erbjuda åttasiffriga belopp för en 30 årig spelare med mycket begränsade internationella meriter.

Intressant läsning i ämnet.
Goal! Profit maximization and win maximization in football leagues, Garcia-del-Barrio, Pedro & Stefan Szymanski, okt 2006
Why is Manchester United so successful?, Stefan Szymanski, Business Strategy Review, 1998, Vol: 9, sid: 47 – 54