Inför rapportsäsongen – låt dig inte luras av siffrorna

Inom en snar framtid börjar de allsvenska klubbarna släppa sina bokslut för 2008 och jag hoppas även denna vår hinna kommentera de rapporter som blir offentliga. Har dessutom lite idéer på nya sätt att monitorera klubbarnas status. Vi får se hur det blir med de planerna.

AIK Fotoll AB förväntas vara först ute med sitt bokslut den 12:e februari.

Det är givetvis populärt att jämföra klubbarna med varandra. Det finns tyvärr en hel del fallgropar som bör tas i beaktande. Görs inte det, riskerar analysen och jämförelsen att inte bli alltför rättvisande. Redovisning är en sak, verkligheten kan ibland vara helt annan.

Först och främst, glöm för guds skulle inte bort balansräkningen. Periodiserat resultat köper inga nyförvärv. Balansräkningen är en viktig indikator för hur mycket resurser klubben har till förfogande. Observera likviditeten, bara för att man har ett stort positivt eget kapital behöver det inte betyda att man saknar problem med att fullfölja sina ekonomiska åtaganden.

******************

Inför förra årets rapportsäsong skrev jag lite kring problematiken med periodiseringen av spelarkontrakt vilket inte ger en helt rättvis bild av årets verksamhet. Vi pratar om aktivering av transfer-fee på balansräkningen och årliga avskrivningar under kontraktslängden. Sign-on kostnadsförs däremot direkt över resultatet och belastar redovisningsperioden i sin helhet. (läs mer om det här). Observera därför vilka förvärv din klubb gjort under året och hur dessa kan tänkas ha redovisats.

Ett större ”driftunderskott” kan därmed till viss del förklaras genom sign-on kostnader som belastar resultater under redovisningsperioden. Vi kanske även ska fråga oss ifall ”driftresultat” överhuvudtaget är ett relevant nyckeltal. Allsvenskan är en talangfabrik och spelarförsäljningar är en naturlig del av vardagen. Likviden från spelarföesäljningar används generellt till att finansiera nya spelarkontrakt. Nya spelarkontrakt innebär högre kostnader under innevarande perioden.

Hypotesen lyder således, ju fler spelare en klubb säljer, desto sämre blir driftresultatet.

******************

”Voodoo Accounting” – En annan aspekt som jag snuddade vid lite kortfattat i förra årets sammanställning av de allsvenska klubbars resultat. Det är de olika riskkapitaluppläggen som klubbarna använder sig av och hur dessa redovisas i klubbarnas böcker. Efter en simulering av hur Hammarby Fotboll AB:s resultat skulle sett ut enligt Djurgårdsmodellen ser vi hur mycket sådant kan slå. (mer om det här) Klubbarna blir därmed inte riktigt jämförbara med varandra.

Tänkt även till hur olika upplägg kan påverka din klubbs resultat på kort respektive lång sikt.

*******************

2008 var ett år där i alla fall två klubbar bytte befattningshavare i den högsta operationella ledningen. Sådant kan givetvis även spegla sig i resultaträkningen. Efterträdarna vill sannolikt städa ur alla eventuella lik ur garderoben. Efterträdarna har även incitamenten att kostnadsföra framtida kostnader man vet att klubben dragit på sig under det föregående verksamhetsåret. Helt enkelt därför att man alltid kan skylla på företrädaren men även för att sätta sig i bättre dager när man visar förbättrade siffror under sitt första ”riktiga” verksamhetsår. Ett redan dåligt resultat mår helt enkelt inte illa av att försämras lite till.
Det finns ett fiffigt uttryck för detta, Big Bath.

Därför, observera eventuella byten av redovisningsprinciper, avvikelser i de olika resultat- och balansposterna som kan verka uppseendeväckande och inte riktigt stämma överens med klubbens aktiviterer under verksamhetsåret.

Det bästa sättet är att jämföra klubbes respektive nyckeltal och utvecklingen av dessa över tiden.

****************

Sist men inte minst. Med bakgrund av den empiriska undersökningen som gjordes i Bundesliga kan vi approximera värdet av men även kostnaden för olika löptider på spelarkontrakt.

Ett nyckeltal som skulle vara ytterst relevant för klubbar att uppge i sina redovisningar, är den genomsnittliga kontraktslängden man har i sin spelartrupp.

Låt oss ta ett exempel
klubb A redovisar ett ek resultat för 2008 —> – 1 msek och har en medelkontraktslängd på 3.1 år
klubb B redovisar ett ek resultat för 2008 —> + 8 msek och har en medelkontraktslängd på 1.2 år

Allt annat lika.

Klubb B ser ut att ha redovisa ett betydligt starkare resultat än klubb A. Men eftersom vi har den extra informationen om medelkontraktslängden kan vi med bakgrund av empirin anta att klubb B haft en lägre personalkostnader under året pga av att man tecknat kortare kontrakt och/eller hållit inne på kostnader avseende nya kontrakt/förlängningar.

Klubb A:s förutsättningar att tjäna pengar genom spelartransfers kan antas vara bättre än B:s den närmast kommande tiden. Hur mycket är det värt?

Samtidigt kan en lång genomsnittlig kontraktstid innebära en högre risk i dessa tider när vi nu går in i en lågkonjunktur. En osäker framtida efterfrågan på fotboll och därmed en större risk på minskade intäkter ska ställas i relation till kontrakterade och därmed säkra kostnader.

Den genomsnittliga kontraktslängden bör givetvis även med fördel användas till att analysera klubben över tiden där det kan ge en del svar på varför resultaten, år till år, pendlar upp och ner.

********************

För licensnämnden skulle detta nyckeltal vara relevant då det kan visa hälsotillståndet för klubbar som närmar sig gränsen för licenskravet. Tillsammans med bl.a likviditetsnyckeltal kan det ge indikationer om klubbens risk att under en säsong gå i konkurs och därmed försämra tävlingsalansen i ligan.

Jag förstår dock att klubbarna vill hålla inne med denna information då det kan påverka priset på den spelartalang klubben önskar förvärva eller sälja. Information är värd pengar.

"The directors does not recommend the payment of a dividend for the financial year"

Vad gör man en söndagkväll ifall man har svårt att somna? Bläddrar genom en årsredovisning så klart.

Eftersom det har ryktats om att Roman Abramovich letar köpare till Chelsea var jag lite nyfiken på vad som finns under skalet. Det man kan konstatera är att Roman ägnat sig åt en ganska så dyr hobby.

Förlusten för den senaste offentliggjorda bokslutsperioden (2007-06) blev £75.8m (-81.2m 2006). Och då ska vi lägga på minnet att klubben visade ett positivt (£9.2m) transfernetto eller ”player-trading” som man kallar det för. Den ansamlade förlusten var per 30/6-07 uppe i £391m .

Roman har sedan han tog över klubben 2003, pumpat in ca £600m för att täcka underskotten samt återfinansiera klubbens gamla skulder som han ärvde. Dessa kapitaltillskott har bokförts som ränte och amorteringsfria skulder på balansräkngen.

Nu kan kanske allt det bli ditt för £800m och frågan är om det inte blir lättare för ManCitys ägare att köpa Chelsea och sedan bara flytta själva truppen till Manchester. Fast det kanske är roligare att lägga sockrade bud på enstaka prospects runt om i fotbollsvärlden.

Sen är det svårt och låta bli att smågarva lite när man bläddrar sig fram till följande kommentar:
”The directors does not recommend the payment of a dividend for the financial year”

————————————
GBP1 ~ SEK 12

Om några timmar skriver vi helg…

…och jag hoppas att några av er tar tillfället i akt och tränar inför årets första stordrabbning.

Ni vet vilka ni är 😉

Själv ska jag försöka mig på konststycket att klara av en bloggfri helg.

Ett fredagstips, ekonomen som tillsammans med pionjären inom fotbollsekonomi Stefan Szymanski för ett par år sedan skrev boken ”National Pastime: How Americans Play Baseball and the Rest of the World Plays Soccer”, ger sin syn på frågor som hur professionell sport förväntas att påverkas av det faktum att vi är på väg in i en lågkonjunktur, med mera. Allt på ”Freakonomics” spalten i The New York Times. Länka dig dit här.

Kan även konstatera att Arsene Wenger ser ut att då och då läsa den osynliga handen och ”quantity theory of money”. Själv tycker jag värvningsarbetet går alldeles för långsamt, hitintills har vi bara sett en bänknötare från seriekonkurrenten, trots i det närmaste obegränsade resurser, avgå någon!

Säga vad man vill om Petter Furuseth, han om någon har dock fattat vad europeisk fotboll handlar om. Det är fotbollspelarna som generellt ”äger” produkten i fotobollseuropa. PF drar nytta av detta. Det vill säga att unga, mer talangfulla spelare än han själv, hela tiden arbetar sig uppåt i värdekedjan och däremed lämnar ett tomrum av talang(kvalitet) bakom sig. Ett tomrum han ser till att täppa igen. På så sätt kan han profit-maximera för egen räkning trots att han enbart rör sig i sidled i fotbollens värdekedja.

Det är spelarnas marknad.

"Niewidzialna ręka rynku" #2

I ett tidigare inlägg uppmärksammade jag att det rör sig uppåt för polsk ligafotboll. (mer om det här)

Vad kan man då säga om klubbarna i Orange Ekstraklasa? Att klubbarnas intjäningsstruktur skiljer sig rätt så mycket från fall till fall. Vi kan även konstatera att Polska mästarna från säsongen 2006-7 är degraderade till näst högsta divisionen på grund av korruption.

En korruptionshärva vars utredning hållit på ett antal år nu och orsakar stor anarki där klubbar flyttats upp och ned i ligasystemen. Just korruption och det kaos hos förbund och ligaorganisation som tycks råda är kanske några de större hindren för polska klubbar att nå internationell framgång.

Vi kan notera att marknadsintäkter är förhållandevis stora. De största klubbarna piskar sina allsvenska kollegor inom detta område.

Jag saknade en massa relevanta nyckeltal i Deloittes rapporter såsom ek.resultat samt löner/omsättning-ratio som Deloitte brukar sammanställa i sin europeiska rapport. Dessutom fanns inga nyckeltal avseende spelartransfers – lite trist.

Monitorerar ett antal intressanta klubbar.
Samtliga ekonomiska grafer saxade från Deloitte.pl – ”Finansowa ekstraklasa”

Polska ligaklubbars intäkter 2007.
1 PLN ~ SEK 2.7


Vem sade att fotboll behöver vara en publiksport? Polska mästarna säsongen 2006-7, Zaglebie Lublin, har minimala matchintäkter. Snittpublik 5 800 pers. Kapacitet 7 300.
mörkblått är”matchdag”, ljusblått är ”TV premier” och svettgrönt är marknad & reklam”
1 PLN ~ SEK 2.7

Serieledarna i halvtid och den klubb som har högst publiksnitt, 18 533. En mer normal intjäningsstruktur. Lech Poznan kommer från Polens femte största stad med 600k invånare, hade sina mest framgångsrika år under 80 och 90 talet med fem ligatitlar och får anses som en av klubbarna med potential. Utbyggnad av arena från 26k till 40k platser i pipe-line.
mörkblått är”matchdag”, ljusblått är ”TV premier” och svettgrönt är marknad & reklam”
1 PLN ~ SEK 2.7

Storklubben och tiofaldiga mästarna Wisla Krakow var 2005 ytterst nära Champions League när man i den sista kvalomgången fick ge sig i förlängningen borta mot Panathinaikos. Hela 5 ligatitlar under 2000 talet, senast maj-2008. Bygger om arenan där kapaciteten ska ökas från 15 000 till 34 000. Snittpublik idag 14 900. En sovande björn?
mörkblått är”matchdag”, ljusblått är ”TV premier” och svettgrönt är marknad & reklam”
1 PLN ~ SEK 2.7

Legia Warszawa, den andra giganten modern tid med åtta liga- och 13 cup-titlar har även de tappat marknadsandelar de senaste åren. Snittpublik 8 300. Kapacitet 13 000. Legia kommer inte att flytta in på den nya nationalarenan som byggs inför EURO2012 utan planerar bygga om sin nuvarande stadio till 32 000 platser.
mörkblått är”matchdag”, ljusblått är ”TV premier” och svettgrönt är marknad & reklam”
1 PLN ~ SEK 2.7



Ruch Chorzow, första polska klubben att börsnoteras (mer om det här). Man räknar alltså med att omsätta PLN10m – 2008. Skapligar ökningar. Publiksnitt 9 500 kapacitet : 10 000

Vem sade att näst högsta divisionen behöver subventioneras med TV pengar? En av mina favoritgrafer. Seriefyran i andradivisionen – 7% publikintäkter, 93% marknad. Klubben siktar dock högt och planerar med att uppgradera sin logistik enligt nedan. *host* Snittpublik 2 800. Kapacitet 4 500. Förvisso, staden har 170 000 invånare vilket är typ Borås x 3.
mörkblått är”matchdag”, ljusblått är ”TV premier” och svettgrönt är marknad & reklam”
1 PLN ~ SEK 2.7

nuvarande arena


nya arenaprojektet

Uppsnappat på stan

I år och dar har man diskuterat i hur man ska få fotbolls-talang att stanna det där extra året i allsvenskan. Gott så.Den dagen det blir skarpt läge och där det ur mitt perspektiv kan finnas vissa värden för Malmö att hålla Toivonen kvar i klubben (här) då kommer rubriken.

”Vill Malmö få dåligt rykte?”

Jag har varit inne på det tidigare, är Sverige verkligen mentalt förberedda på att betala priset för att närma sig Europa? Hur ska man ta nästa steg? Hur ska man motivera spelarna att spela ytterligare ett år på det för längre tid bundna avtalet?

**********************

En av dagens headlines.
”Chelsea betalade miljoner för att sälja Bridge”.
Ungefär som när man betalar mäklararvode när man säljer sin bostadsrätt?

**********************

Oerhört roande att läsa ena tabloidens krönikör konsekvent kalla ”transferkorgen” för ett riskkapitalbolag. Krönikören som förövrigt vill se bättre relationer mellan media och klubbarna. En början som kanske kan förbättra relationerna kan kanske vara att man är lite påläst om det man vill skriva om?

för tänk er…

Random journalist ringer random bolag.
– Hur stort intresse är det egentligen för ert riskkapitalbolag i tider som dessa?
– Vårt riskkapitalbolag? Nu förstår jag ingenting….
– Ja, riskkapitalbolag, typ problem med krediter, ja nåt FRN… typ.

Hur ska man svara på den frågan med tron att det ger en korrekt bild av läget för läsarna?

Riskkapitalbolag = externt bolag
Transferkorgen = skuldfinansiering av egen balansräkning

"Niewidzialna ręka rynku"

Mycket av det som skrivs på bloggen är oplanerat. Det är saker jag kan grunna på under promenaden till och från jobbet. Det kan vara idéer som ibland kräver lite grävande av data. Eller helt enkelt saker jag bara är nyfiken på.

Ibland springer jag av ren slump på intressanta texter och dokumment. Så även denna helg när jag fick tips om polska Deloittes lokala motsvarighet till ”Football Money League””Finansowa Ekstraklasa”. Ekstraklasa är den polska motsvarigheten till allsvenskan och rättigheterna till namnet har teleoperatören Orange en gång i tiden köpt. Orange Ekstraklasa heter den högsta polska ligan.

Jag har börjat läsa och kika i grafiken. Min första spontana tanke efter att ha uppdaterat med lite mer aktuell information var.

Inom tre till fyra år kommer allsvenskan exportera(förlora) talang även till den polska ligan.

Vi får se hur djupt jag rotar mig in i rapporten, det finns dock några grafer som är intressanta och värda att lyfta fram.

Rapporten avser 2007 och det finns annan intressant och aktuell information jag funnit och som inte var inkludrad. Polska ligan sålde i början av 2008 nya TV rättigheter till ett pris av 125 miljoner Zloty per år fram till 2011. Det motsvarar ca 340 miljoner kronor, vilket med andra ord är betydligt mer än priset för de allsvenska TV rättigheterna.

TV-avtalet säljs likt de flesta andra länder centralt.
Fördelningensnyckeln fastställdes enligt Premier League modellen. 50-25-25.
50% jämnt fördelat till samtliga klubbar
25% baserat på ligaplacering
25% baserat på TV exponering

Nu är polska ligan till stor del en TV- och kommersiell produkt. Intäkterna från ”matchdagen” står för endast 17% av klubbarnas totala driftintäkter. (jmfr 30% allsvenskan)

Publiksnittet 2007 var blygsamma 7 329 åskådare och här borde det med andra ord finnas en enorm potential going forward. Gamla omoderna arenor och stora ordningsprobem håller än så länge dessa intäkter på en låg nivå.

Men ett land med 40 miljoner invånare och där Tomaszewski, Gorski, Deyna, Lato, Boniek, Kupcewicz fortfarande är namn som väcker känslor är en stor potentiell marknad. EURO 2012 där Polen än så länge är delarrangör kan bli en hävstång i tillväxtprocessen.

Vad gäller klubbarnas prestationer i Europa ligger Polen två platser nedanför Sverige på rankingen. Länderna har dock bytt plats med varandra ett par gånger under 2000 talet.

I den pågående upplagan av UEFA cupen håller Lech Poznan just nu och gör en Helsingborg.

Klubben har kvalificerat sig till sextondelsfinal där man ställs mot Udinese. Resan genom Europa har gått via Austria Wien i omgång 1 för att sedan ta sig förbi gruppspelet i konkurrens med Feyenoord, Nancy Lorraine, Deportivo La Coruña samt CSKA Moskva.

Lech Poznan leder den polska ligan över vinteruppehållet och omsatte 2007 tredje mest i landet – PLN 25m exklusive spelartrasfer – motsvarande nästan 70 miljoner kronor.

Vi börjar vår polska resa med lite makro-siffror. Återkommer med mer information löpande.

intäktsjämförelse mellan ett antal europeiska ligor. Sverige andra plats från höger.
Siffrorna i miljoner EUR där mörkblått är
”matchdag”, ljusblått är ”TV premier” och svettgrönt är marknad & reklam”
1 EUR ~ SEK 10.7
saxat från: Deloitte.pl – ”Finansowa ekstraklasa”

till vänster: intäktskällor polska högstaligan
till höger: tillväxten i den polska högstaligen 2005-2007. i polska Zloty.
1 PLN ~ SEK 2.7
saxat från: Deloitte.pl – ”Finansowa ekstraklasa”

kort om silly season

Det är en mycket intressant silly season på flera olika sätt. Jag har tidigare skrivit lite om Manchester Citys budget och hur sådana kapitalinjektioner direkt eller indirekt kan påverka priset på talang.

I Sverige har de stora affärerna lyst med sin frånvaro även om det blivit en och annan transfer denna vinter. Ett intressant case är Malmö FF vs Toivonen vs PSV. Ska Malmö sälja, ska man inte sälja?

Först och främst, är det något Malmö har så är det en stark likvid situation – fotbollens ena ”trånga sektor”.

Senaste bokslutet hade man en kassa på 33 miljoner, en balanslividitet*3.2 och en kassalikviditet*3. Jämför med Hammarby Fotboll, AIK Fotboll, Helsingborg med flera vars balanslividitet det senaste rapporteringstillfället låg under 1 (100%).

Malmö behöver således inte sälja spelare för att klara av att fullfölja sina ekonomiska åtaganden. Malmö vet om det och de klubbar som vill köpa spelare från Malmö vet om det.

MFF kan till skillnad från de flesta andra allsvenska klubbar ta risken att affären går i stöpet utan att riskera vare sig sin existens, eller finansiella flexibilitet de närmast kommande transferfönstren. En lyx ett fåtal klubbar äger.

Huruvida man besitter fotbollens andra ”trånga sektor” – talang går ju alltid att diskutera fram och tillbaka. De senaste årens tabellplaceringar ger lite underlag till den diskussionen.

Malmö FF skulle vid en försäljning av Ola T få mer pengar än vad som rimligtvis kan spenderas på spelare av dokummenterad klass. Tillgången och utbudet av talang begränsas av fotbollens tredje ”trånga sektor” – lönebudget vilken baseras på de löpande intäkterna.

Ur ett nyttomaximeringsperspektiv tjänar klubben sannolikt mest på genom att vänta med att sälja Toivonen. Likviditeten ser, från mitt perspektiv överbalanserad ut om man nu ställer de tre trånga sektorerna i relation med varandra.

Detta även om det innebär att transfersumman om ett år kan antas minska med ett betydande belopp. Talangen kommer på kort sikt omöjligtvis kunna ersättas. Sedan finns det givetvis annan information vi inte känner till som ju kan ligga i grunden för ett affärsbeslut.

Vi har ju givetvis även spelarens vilja att ta hänsyn till. Men likförbannat skrev han under ett fyraårskontrakt vilket enligt empirin ger en premie jämfört mot ett kontrakt med kortare löptid. Ett affärsbeslut som togs i samma veva som han skrev under kontraktet och affärsbeslut får alltid vissa konsekvenser.

Vad gäller motivation och prestation vid en utebliven affär kan ju alltid diskuteras. Men det skulle kunna vara ett utmärkt test av den unga killens karaktär. En egenskap nog så viktig för att så småningom klara av att bli en storspelare.

Angående priset som figurerar i den rosa tabloiden så kunde man istället för 35 miljoner, lika gärna ha skrivit 150 miljoner, så trovärdig håller jag den informationskällan.

Intressant att se, och med intressant menar jag inte följetongen i media utan nästa status, vilket är senast den 1:a februari i år.

****************

Samma tabloid hävdar att Rasmus Bengtson är på väg till Malmö. Trelleborg har till skillnad från Malmö inte råd att förlora sin kanske potentiellt enda kassako under decenniet som bosman, vilket blir fallet om ett år. En omsättning på 21.7 miljoner exkl transfers, en kassa på 0.4 miljoner och en balanslikviditet på 0.7 per den sista december 2007 säger det mesta.

Huruvida transferryktet är sant eller inte lämnar vi därhän. Däremot målas det ju upp en potentiell övergång som med stor tydlighet visar vad hela transfersystemet handlar om. Malmö, där Trelleborg ursprungligen hämtade Rasmus Bengdsson, skulle vid en affär betala Trelleborg för utbildningen och förädlingen av spelaren.

Transfersystemet är nämligen en utav resursallokeringsmekanismerna i den globala fotbollen. Klubbar och ligor som identifierar och utvecklar talang men har svårt att finansiera det eftersom deras intäkter är för låga för att täcka samtliga kostnader som krävs för att driva en fotbollsklubb på en viss nivå.

Fotbollseuropa uppdelat i fyra olika ligagrupper. PGI – PGIV och dess ekonomiska nyckeltal.
Från vänster: rörelsemarginal, transfernetto, totalt resultat.

(klicka på bilden för högre upplösning)
samtliga grafer saxade från: BENCHMARKING REPORT CLUB LICENSING – The European Club Footballing Landscape

För indelning av PGI – PGIV länk här.

———————————–
* Läs kortfattat om kassalikviditet respektive balanslikviditet genom att trycka på länkarna.

Fotboll och "quantity theory of money"

Jag har genom ett antal inlägg försökt att måla upp en bild för mig själv över hela fotbollseuropa och lite av de penga- och talangflöden som cirkulerar samt hur en ”football-crunch” rimligtvis kan bildas.

– Rörelseresultat och transfernetton i Europa
– ”Football crunch” – Bailout!
– Bailout – the flows
– Och så kommer ”football-crunch” till…

Jag har tidigare skrivit en del om löneinflationen vilken främst tillväxten av de löpande intäkterna driver. Transfermarknaden då…

Vi kan enligt kvantitetsteorin anta följande förenklade förhållande som borde kunna gälla även på transfermarknaden.

M * O = T * P

Där
M = det totala antal pengar som finns ute på spelartransfermarknaden vilket även påverkas av ”svarta hål” i fotbollseuropa orsakade genom likviditetsunderskott som ett resultat av för höga lönekostnader i förhållande till löpande intäkter och som transferintäkter sedan måste täcka.
O = frekvensen på dessa pengars omsättning
T = talang, det vill säga det reala värdet på all kvalitet
P = prisnivå

Talangen är observerad och given. (även om en spelare kan leverera mer i en annan omgivning, men det är på förhand okänt)

Prisnivån på spelare borde med andra ord kunna variera från transferfönster till transferfönster beroende på de kassa- samt talangflöden mellan och inom ligorna och de kapitalinjektioner som görs till fotbollsmarknaden från omvärlden som t.ex Romans £600 miljoner och nu ManC:s 100 säckar.

P = [M*O]/T

Viktigt nu att hålla isär begreppen kapital och löpande intäkter.

Lite exempel:
I Sverige gav riskkapitalmodellen Djurgården lanserade, en stor initial konkurrensfördel så länge klubben var ensam om den. När sedan konkurrenterna en efter en kom med sina finansiärer ökade kapitalbasen vilket enligt modellen höjer priset på talang som för allsvenska klubbar är begränsad.

Den nivå på talang som är tillgänglig bör rimligtvis vara den som ryms i allsvenska klubbars lönebudgetar vilka är baserade framför allt på klubbars löpande intäkter. Det i relation till ligorna i omvärlden. Förvisso fick allsvenskan ett nytt, boostat TV avtal till säsongen 2006. Problemet är att omvärlden också kontinuerligt omförhandlar sina avtal.

Det naturiga resultatet av ökade spelarinvesteringar i början av denna cykel borde så småningom innebära högre kommande transferintäkter som på så sätt pumpar in ytterligare kapital men tömmer talang som generellt försvinner utomlands. Denna tabell bekräftar de högre nominella beloppen som kommit in till allsvenskan genom spelarförsäljningar efter 2004.

****************

De klubbar som frivilligt eller ofrivilligt valde vägen utan riskkapitalmodeller borde haft det svårarare att hävda sig på transfermarknaden såvida de inte sitter på bättre information om ”dold” talang än sina konkurrenter.

****************

Det finns givetvis ett dilemma i och med denna spiral. Att priset på ”medioker talang” ökar alltför mycket, talang som sedan blir svår att exportera… ja, ni får måla upp stegen i den processen själva.

****************

Men stämmer det i verkligheten?

Svårt att avgöra exakt men det finns några intressanta observationer:

Malmö investerade 2005-2007 ca 55 miljoner i transfersummor (ca 37 msek 2001-2004). Det känns rent spontant att kvaliteten de senare upplagorna är lägre än truppen 2004

Djurgården Fotboll AB 2005-2007 investerade ca 60 miljoner (ca 20 msek 2001-2003 & 6msek 2004) i spelartrupp. Det känns rent spontant att kvaliteten de senare upplagorna är lägre än truppen 2003

För Hammarby Fotbolls del pratar vi om transfersummor åren 2001-2004 på ca 11 miljoner. Perioden 2005-2007 landade dessa utgifter på ca 20 miljoner.

Givetvis kan det även finnas andra faktorer som påverkat truppernas utformning såsom förändrade management-skills och byte av strategier mm, vad vet jag.

Mer kapital till systemet, dock inte tillräckligt mer rörelseintäkter för att plocka marknadsandelar avseende talang från omvärlden. Detta tillsammans med fler klubbar med bättre resurser i allsvenskan tror jag bidragit till ett högre pris samt gjort det svårare för allsvenska klubbar att värva spelare för på transfermarknaden.

Det intressanta om så är fallet, är det en allsvensk bubbla vi sett?

*************

På tal om strategier och pengar.

Manchester City är ett spännande case att följa just nu. De har ju fått en budget på ca £100 miljoner enbart till detta transferfönster. Det är nästan exakt dubbelt så mycket som Arsenal totalt har betalat i transfersummor de tre senaste åren (6 fönster).

Det intressanta är givetvis hur många av de förvärv ManCity gör i vinter skulle gå in och förstärka startelvorna i de senaste årens toppkvartett? Den höga nivån på enskilld talang finns sannolikt inte tillgänglig på marknaden för köp.

Nyttomaximerande klubbar högst upp i värdekedjan har sannolikt mindre incitamenten att sälja sina absolut bästa spelare såvida de inte behöver finansiera sin balansräkning alternativt önskar omallokera i sin spelarportfölj. Och det är ju den nivån på talang man är ute efter när man lägger £100 miljoner på bordet, eller hur?

Och, finns det några klubbar som kan skapa reala värden tack vare ManCitys kapitalinjektion?

Och så kommer "football-crunch" till…

Typexemplet borde vara så här.

Klubbarna överinvesterar bland annat i spelartalang i tron om att på papperet starka trupper kommer driva försäljningen av säsongsbiljetter och sponsorpaket.

”intäkterna går alltid upp bara du levererar”

kostnadsutveckling i europeisk fotboll 2005-06 exkl spelartransfer
saxat från: BENCHMARKING REPORT CLUB LICENSING – The European Club Footballing Landscape

När sedan säsongen pågått ett tag märker man att konkurrenterna resonerat ungefär likadant. Styrkeförhållandena mellan klubbarna har förändrats marginellt och skador och andra extraordinära händelser påverkar resultaten åt olika håll.

När året sedan ska summeras ser intäktssidan ut så här. Intäkterna ökade inte alls lika mycket som kostnaderna gjorde.

Intäktsutveckling i europeisk fotboll 2005-06 exkl spelartransfer
saxat från: BENCHMARKING REPORT CLUB LICENSING – The European Club Footballing Landscape


Inför kommande år rotar man åter igen i spargrisen. Vissa klubbar kapitaliserar framtida förväntade spelarförsäljningar eller andra intäkter (genom olika RK-modeller) för att på så sätt få en hävstång och kunna agera proaktivt på transfermarknaden och pumpar på så sätt in ytterligare likviditet in i sin lokala marknad där tillgången på talang är begränsad.

På så sätt drivs priset på spelartalang upp och pengar börjar förlora sitt verkliga värde.

De klubbar som inte helt har koll på hävstången i sina riskkapitalmodeller, det vill säga uppmärksamma det reala värdet på sina tillgångar i relation till det kapital man rest och de ekonomiska åtaganden detta genererat i, får en extremt stor exponering mot den sportsliga/operationella risken.

När sedan framgången återigen uteblir växer det svarta hålet som består av skillnaden mellan intäkter/tillgångar och kostnader/skulder.

Det blir spelarförsäljningar för att klara av att fullgöra sina åtaganden. För de klubbar som tänkt lite längre än enbart till nästa säsong och förhoppningsvis har en del substans i form av talangverksamhet som är bättre än ligakonkurrenterna blir fallet inte lika tungt.

Allt som allt ser hela systemet ut att någorlunda lappas ihop genom spelartransfermarknaden där stora likvida medel då och då pumpas in utifrån eftersom det uppenbarligen finns ett underskott. Vissa klubbar slås ut, andra klarar sig tack vare spelaraffärer.

Sedan finns det profitmaximerande klubbar som lyckas kräma ut avkastning ur detta inferno. -Well done!

Det som idag är intressant är ju hur efterfrågan på fotboll kommer påverkas av den stundande lågkonjunkturen och vilka klubbar runtom Europa som är mest exponerade mot de risker vi pratat om och det dessa för med sig.

Bailout – the flows

figuren visar talangflödena och ersättningen spelartransfers (transfersummor), allsvenskan 2007. Datakälla: svenskfotboll.se

I detta inlägg skrev jag lite om de stora räddningspaket fotbollen i Europa då och då behöver få för att finansiera sin verksamhet. Denna likviditetsinjektion fördelas sedan genom transfersystemet ut till Europas ligor och klubbar.

Så vad skulle hända ifall Abu Dhabi United Group istället för £100 miljoner gav ManCity en transferbudget på £100 000 000 miljoner?

Initialt skulle en viss omallokering av talang ske. Sedan, efter att spelarna längs kedjan fått sin del genom högre löner/sign-on, skulle de extra pengarna som pumpades in i systemet till slut rimligtvis även rinna ut till och påverka de nominella nivåerna på den allsvenska transfermarknaden (siffrorna i figuren). – Allt annat lika.

Nu är dock läget, enbart baserat på min magkänsla, att det nuvarande svarta hålet i ”football-crunch” i Europa är betydligt större än de £100 miljoner som pumpas in via ManCity. Hur det påverkar talang- och kassaflödena i Europa och i Sverige blir därför spännande att följa.

**********************
Supportrarna till de allsvenska klubbarna hoppas och vill alltid, när klubben sålt eller är på väg att sälja sina nyckelspelare att dessa alltid ska ersättas med motsvarande kvalitet.

”Vi har ännu inte värvat en ersättare för Eguren” är en klassiker.

Det blir givetvis omöjligt. Helt enkelt därför att den nivå på förädlad/framtagen talang går till klubbar högre upp i det europeiska fotollssystemet. Den går inte till allsvenskan.

Det skulle vara intressant att se en sammanställning av den talang (spelare) som sålts från allsvenskan till andra ligor de 10 senaste transferfönstren. Och sedan den nivå på talang (bedömning av kvalitet med facit i hand räknas inte, endast observerad kvalitet innan värvningstillfället) som värvats till allsvenskan.

Nettot som vi kan kalla ”klassunderskott” inom respektive fönster kan inte vara annat än gigantiskt. Det som varje år händer i allsvenskan är en enda stor pågående förädlingsprocess av spelare som kvalitetsmässigt håller ligan flytande på en… vad blir det, 23:e plats i Europa?