Den stora frågan är hur mycket dyrare det är att verka ett steg högre upp i systemet. Låt oss benchmarka lite.

Tittar vi på SvFF:s analys av div1 samt div2 klubbarna från säsongen 2007 kan vi konstatera att snittkostnaden där representationslaget bedriver div 2 verksamhet är 2.8 miljoner kronor nationellt och 3.6 miljoner kronor i den division Hammarby tävlade i 2007. I samma division bar Enskede den största kostnaden på 5.7 miljoner och Akropolis den lägsta på 1.5 miljoner. Ingen uppgift finns vad gäller HTFF utan de är konsoliderade i Hammarby Fotboll AB.

Vad gäller division 1 är snittkostnaden i båda divisionerna 4.9 miljoner kronor där Assyriska hade högst budget på 10.3 miljoner och Valsta Syrianska lägst med 1.5 miljoner. Värt att nämnas är Gröndal som med en hel del gamla Bajenprofiler bar en kostnadsmassa på 1.7 miljoner. För Väsby United som lyckades ta steget upp till Superettan räckte det med knappa 3 miljoner. Frågan är dock om AIK:s del i kakan inkluderas i den summan?

Någon exakt estimering för merkostnaden vid ett HTFF avancemang blir svår att göra, men förutom högre resekostnader borde det även handla om högre kontraktskostnader i syfte att höja kvaliteten och därmed den liga-specifika konkurrenskraften. Jag skulle vilja skatta 0.5 – 1.5 miljoner kronor i merkostnad även om det givetvis inte finns något tak om man nu vill köra med spenderarbyxorna på.

Jag har ingenting emot att se en höjd HTFF:s budget med motsvarande belopp redan nästa år med syfte att höja kvaliteten och nivån. Även om det i så fall sker på A-lagets bekostnad. (mer här)

Låt oss titta närmare på kvalitetsfrågan ur ett Hammarbyperspektiv.

2006 används ofta i Bajenkretsar som benchmark för den nivån klubbens trupp förväntas hålla. Jag vill hävda att truppen var starkare än vad klubbens marknadsandel samt finansiella ställning tillåter och att Hammarby Fotboll AB än idag betalar guldsatsningen som till slut slutade med lilla silvret. Det vi pratar om, var nyttomaximering till den absoluta bristningsgränsen.

I samband med bolagiseringen 2001 utarbetade den dåvarande styrelsen en femårsplan. En femårsplan som skulle resultera i ett SM guld 2006. Anders Linderoth anställdes som chefstränare och den som skulle leda klubben sportsligt fram till slutmålet.

Mycket kort sammanfattat:
2002 Resultatmässigt en fiaskosäsong. Vi ska dock komma ihåg den stora omställningen och anpassningen i lagets sätt att spela fotboll.

2003 Spelmässigt kanske den bästa fotboll vi sett Hammarby spela sedan återkomstent i högsta ligan 1998. Det blev till slut en andra plats efter att guldet förlorats i höstderbyt mot Djurgården (3-4). Lagets framgång grundades genom lyckade och billiga förvärv. Endast 1.3 miljoner i transfersummor och en låg ratio ”löner/omsättning” (53%, siffor här) visar att investeringarna inte alls var spektakulära och där ovanligt nog, i stort sett samtliga förvärv levererade. Vi pratar främst Fjörtoft, Mikkel Jensen, Alexander Östlund och DeDe.

2004 Mellansäsong efter en miserabel höst. Tomrummet efter bosmanflyktade Kennedy blev stort. Sommarens profilvärvning Petter Furuseth Olsen slog aldrig igenom som anfallare i den grön-vita tröjan.

2005 En viss återuppbyggnad och utveckling av talang i truppen. Dessutom första året Hammarby börjar ta betalt för spelare som lämnar A-truppen vilket möjliggjorde investeringen i Paulinho och Aubynn.

2006 Året då guldet skulle landa på Söder. Det började lysande och Mikkel-Petter dominerade mittfältet fram till VM-uppehållet. Paulinho spottade in mål med hjälp av Runströms understöd och laget hade skaffat sig ett utmärkt utgångsläge när man gick in i sommarvila. Strax innan VM semestern blev Mikkel och Petter olyckligt båda två långtidsskadade samma vecka som Björn såldes till Fulham. Laget lyckades ändock spurta till sig en tredjeplats efter att ha vänt den sex matcher långa segerfria sviten i höstderbyt mot AIK.

2007 Tung återuppbyggnadssäsong efter att nyckelspelare såsom Ante Covic och Petter Furuseth lämnat som bosman. Dessutom en av allsvenskans bästa backar Max von Schlebrügge sålts för att undvika bosman samt rutinerade parhästen Petur Marteinsson som flyttade hem till Island.

Under ovanstående tidsperiod har Hammarbys marknadsandel pendlat mellan en tredje och en femte plats (mer här). Samtidigt har flertalet av konkurrenterna utarbetat modeller för extern finansiering av spelarkontrakt som drivit upp priset för sportslig framgång. Hammrby Fotboll AB har dock under den tiden ständigt varit ett underkapitaliserat riskkapitalbolag. (mer här)

Vad kan man dra för slutsatser med hjälp av för oss utomstående tillgängliga fakta?
2006 års trupp var ur ett lånsiktigt- och kontinuitetsperspektiv, givet Hammarbys ekonomiska resurser, orealistiskst starkt.

Lönekostnader
Flera av nyckelspelarnas kontrakt blev bundna perioden 2003-2005*, det vill säga på en nivå där de allsvenska lönekostnaderna var 20% -30% lägre än 2006 (mer här). Återfinansieringen av dessa kontrakt alternativt kvalitetsmässigt motsvarande spelarkontrakt var betydligt dyrare 2006 och going forward. Det hade med andra ord inte rymts inom budgetramen eller vad likviditeten tillät.

Det nya TV avtalets kraftigt ökade premie under 2006 klarade av att finansiera en toppad kvalitetsnivå över just denna specifika säsong, säsongen 2006.

Kontraktslängd & likviditet
Hammarby gick in i januari 2006 med en genomsnittlig kontraktslängd på approx 1.70 år. Ett år senare låg samma nyckeltal på ca 1.90 år efter att ett antal startelvespelare lämnat som bosman.

Detta i en tid med både kraftig allsvensk löneinflation men även inflation i transfersystemet på grund av alla riskkapitalupplägg som pumpat in likviditet i systemet utan att man utvecklat sina organisationer vad gäller scouting och talangutveckling.

Medvetet eller omedvetet hade Hammarby Fotboll till säsongen 2006 maximerat ”talang” inom ramen för de två andra trånga sektorerna och budgetrestriktionerna (lönebudget samt likviditet).

Likviditeten har under årens lopp varit under konstant stress, det vill säga mindre än 100%
Likviditeten är ju en trång sektor när nya kontrakt ska skrivas med alla extra utbetalningar som hör till.

Kassalikviditet* Hammarby Fotboll AB
per 31/12-02 – 51%
per 31/12-03 – 91%
per 31/12-04 – 83%
per 31/12-05 – 72%
per 31/12-06 – 91%
per 31/12-07 – 91%

Finansiellt
Att förlora 4 nyckelspelare efter 2006 där man endast tar betalt för en gör det i det omöjligt att finansiera nya, kvalitetsmässigt jämförbara spelarkontrakt. Under våren 2007 var man dessutom tvungen att skriva nya kontrakt med bland annat Mikkel Jensen, Petter Andersson, Erkan Zengin för att undvika en ny bosmanflykt kommande vinter.

En tro att dessa spelare, bara för att de redan spelar i Bajen, ska ge Hammarby ”löne-rabaatt” är en vacker tanke, dock löjligt naiv sådan. De nya kontrakten måste skrivas på de marknadsnivåer som råder i konkurrens med övriga allsvenska, danska samt andra utländska klubbar. Lönenivåer som stigit kraftigt i allsvenskan på grund av det nya TV avtalet. Finansieringsstrukturerna får man till viss del därför anpassa därefter. (mer här)

Slutsats
Truppen 2006 var oproportionerligt stark i relation till Hammarbys marknadsstyrka. Jag skulle nästan säga att guldsatsningen gjordes ”på krita” och avbetalningarna för 2006 års trupp till en visst del, har sedan betalats de närmast kommande åren.

Liknande mönster kan även ses direkt efter 2003 när Kennedy lämnade som bosnan.

Ur ett kontinuitetsperspektiv skulle spelare såsom PFO och Covic ha avvecklats innan 2006 års säsong startade. Förmodligen hade det inneburit i en missnäjd tränare och en på förhand lägre sannolikhet till guldet. Likviden från dessa skulle dock kunna användas till att återfinansiera utgående kontrakt man velat förlänga samt i eventuellt nya spelarkontrakt. Sedan är det givetvis omöjligt för oss utomstående att säga ifall det fanns något konkret intresse för dessa spelare utifrån då det begav sig.

Just denna typ av brist på perfekt information är en svaghet i samtliga supporteranalyser.

Kontentan av kardemumman är dock Hammarbys relativt låga marknadsandel i kombination med konkurrensnackdelen i form av att andra klubbar mycket tidigare lyckats attrahera externt kapital till nyförvärv motiverar en kontinuerlig tabellposition kring nivån 3-6 plats. Thats it.

Var det då fel att Hammarby Fotboll gick ”all-in” för guld 2006? Jag tycker inte det, ibland måste man försöka casha hem i sportslig framgång. Samtidigt visar det hur vansklig fotbollsbranschen är där investerade pengar är svåra att räkna hem på grund av många ej förväntade faktorer såsom skador i egna truppen, skador hos konkurrenter samt konkurrenters agerande under respektive säsong där försäljningar och förvärv snabbt kan påverka tävlingsbalansen. I en så pass jämn liga som allsvenskan är, pratar vi mycket tillfälligheter. (mer här)

Någonstans på vägen, verkar det dock som man missat lite av åren efter 2006 i sin ursprungliga plan. Tillsammans med tillfälligheter, ”landsortsklubbar” i starka sportsliga momentum har den sportsliga konkurrenskraften minskat betänkligt.

Ironiskt nog har de övriga Stockhlmskonkurrenterna nästan samtidigt även de lyckats tappa i sportslig slagstyrka och nu står vi här med ett sjunkande fotbollsintresse och arbetsplatser där det surras alltmindre allsvensk fotboll. Går trenden att vända eller får vi se ett paradigmskifte där hockeyn åter tar täten i huvudstaden?

Går AIK upp i elitserien är det inte omöjligt att pendeln svänger över i huvudstaden och hockeyn blir het med mångsidiga derbybilagor så som vi såg etableras 1998 när Hammarby Fotboll kom upp. Den lokala rivaliteten är en mycket betydelsefull intressefaktor. Endast en klubb kan inte göra jobbet. Och utan Stockholm stannar fotbollsallsvenskan. Thats it.

Det ska nu bli intressant att ta del av den kommande fyraårsplanen som klubbledningen as we speak arbetar fram. Jag anser dock fortfarande att man ska ta makro-omgivningens utveckling på största allvar. (mer här)