******

Vad jag anser om Lolo-ryktet? De allsvenska klubbars dilemma är att man inte bara riskerar , man dränerad ständigt på kompetens. Det gäller därför att ta betalt de gånger det händer.

Ni som läste förra inlägget ser vad problemet är, hyfsad ekonomi (hushålla med resurser) men inget kapital samt sämre konkurrenskraft vad gäller driftintäkter.

En allsvensk klubbs öde är att man förmodligen aldrig kommer ha ”den perfekta truppen”. Man tappar lite spetskompetens på en position, får bra betalt och kan om man gjort sin läxa spetsa truppen på andra positioner.

Problemet är att Lolo inte är den ende som riskerar och försvinna. Det kan bli en svår vinter för alla.

******

Paul Lindholm gråter över TV bolagens makt. Jag har ännu inte sett någon gråta över de ca 10 miljoner/år man får mer än tidigare i och med det nya TV avtalet. Det finns alltid en baksida. Paul har dock gråtit ganska mycket i år.

******

Swedbank Arena. Inget som inte ryktats om tidigare. Frågan är om en eller två klubbar kommer hålla till där… Det blir en nyhet det.

Europaäventyret är över för denna gång. Baserat på förra säsongens premier spelade Hammaby in €390 000, dvs knappa 3.6 miljoner. Totalt följde 23 500 åskådare klubbens öden på Råsunda vilket borde genererat publikintäkter på 2.5 – 3 miljoner kronor. Hur mycket ”europaspelsponsorerna” bidrog med är oklart och det fanns inget bolag som köpte TV rättigheterna till matcherna.

Hur mycket kostade kalaset? Ingen aning men som benchmark kan vi ta 2004 års UEFA äventyr som enligt Henrik under årsmötet mars 2005, resulterade i kostnader på 2.4 miljoner.

******

Hur mycket intäkter gick Hammarby Fotboll miste om i och med förlusten mot Braga?

Enligt denna glädjekalkyl handlade det för Hammarbys räkning om 18-20 miljoner. Den är dock inte speciellt trovärdig. Varför är t.ex Aik:s siffror 50% högre trots samma grundförutsättningar?

Totalt rör det sig om 2 hemmamatcher och visst, skulle man lyckas med att lottas…
1. i samma grupp som Bayern München, Tottenham eller Fiorentina
2. till och hemmamatcherna mot ovanstående motstånd

då eventuellt, med optimal prissättning skulle man kunna nå en siffra på 25-30 tusen på dessa matcher en kall höstkväll i oktober-november.

Men sannolikheten att det skulle bli verklighet? Multiplicera den med ”best case scenario” så får man värderingen på den uppsida utöver de mer troliga 7-10 miljoner i bruttointäkter som jag rent spontant tror ett gruppspel skulle kunna generera.

Det är pengar det också.

******

AIK aktien rasade under fredagen och klubbens marknadsvärde hade vid stängning sjunkit med 7.6% ner till 91.5 msek. Var det tabloidernas överdrivna siffror som spädde på fallet?

AIK halkar efter i guldstriden och förståsigpåarna runt om i mediasverige hävdar bestämt att klubben sålde guldet i samband med att klubbens haussade stjärna Wilton släpptes till Quatar. Vad dessa självutnämnda experter inte tagit med i analysen är faktumet att klubben förmodligen inte hade klarat av höstens fordringar om man inte genomfört denna affär och således var man mer eller mindre tvingad att sälja sin anfallare.

Klubbens lönekostnader har under 2007 stigit markant och sommarvärvningarna, trots den till viss del externa finansieringen, bidrog till det negativa kassaflödet om -14.6 msek för årets första sex månader.

Då de flesta reklamavtalen förmodligen fakturarats under sena Q4 till Q1. Då kassaflöderna från biljettintäkterna under Q3 endast består av sålda biljetter utöver säsongskorten är frågan högst relevant om en kassa på endast 10 msek per den sista juni skulle klara av och bära de kraftigt stigande lönernautbetalningarna, sociala avgifterna samt övriga omkostnader under resten av året.

Nu gav försäljningen ca 15 friska miljoner till klubbkassan vilket säkrade likviditeten för resten av säsongen.

Enligt mitt sätt och se på saken sålde man inte guldet, man finansierade helt enkelt sin verksamhet. Skillnaden har varit att klubben haft utrymme för och proaktivt kunna värva ersättare. Detta tack vare externa finansiärer samt starkt växande marknadsandel det senaste året.

En fråga som jag går och grunnar på väldigt ofta. Fotbollen har förändrats kraftigt de senste tjugo åren, den lever i en ständig förändring och frågan är hur fotbollskartan ser ut om si så där tjugo år.

Michael Platini rasar öve de utländska ägarintressen som genom sina förvärv tar kontrollen över allt fler Premier Leagueklubbar. Jag förstår honom då han inser konsekvenserna och tror att det vi idag ser är början till slutet för den hittills förbundskontrollerade fotbollen. Denna förändringsprocess kommer dock varken bli smärtfri eller enkel.

Premier Leagues starka tillväxt har lockat riskkapitalister och det finns nu åtta klubbar som kontrolleras av utländska ägare vars främsta motiv lär vara att tjäna pengar. Att det händer i England är ingen överaskning då den inhemska ligan har gått i bräschen vad gäller den kommersiella utvecklingen i Europa.

Historiskt sett har investeringar i fotbollsklubbar inte varigt några lönsamma affärer, i bästa fall har investeraren fått pengarna tillbaka, ”Beautiful game but an ugly investment” som vissa valt och kalla fenomenet för.

På senare år har vi dock i England börjat se fler och fler klubbar som genererar profit, mycket tack vare den oerhört starka tillväxten som marknaden befinner sig i. Därför ser nog investerare potentiella värden hos vissa av klubbarna samtidigt som man nog sneglar en hel del på NFL klubbar som trots att de omsätter betydligt mindre än vad de stora PL drakarna gör besitter en betydligt högre värdering. I det perspektivet bör fotbollsklubb med dagens ligasystem tyckas vara undervärderad och därmed ha en ordentlig uppsida om man nu lyckas vidta vissa åtgärder som skapar och bibehåller höga marinaler över tiden. Därför undrar man givetvis hur dessa investerares långsiktiga agenda ser ut.

Det finns nämligen en gräns på hur länge tillväxten kan pågå med den befintliga strukturen. När taket är nått kommer marginalerna med största sannolikhet återigen pressas då den sportsliga framgången fortfarande är en viktig drivkraft med inslag av ”win-maximizers” i varje liga. Det innebär att klubbarnas profitdödare nummer ett dvs personalkostnader, är något enskilda klubbar inte själva kan kontrollera utan dessa drivs uppåt av den sportsliga konkurrensen inom respektive liga(marknad).

Det är här klubbägarna förmodligen kommer försöka och skapa marknadsimperfektioner för att på så sätt skydda sina intressen. Lönetak är en möjlighet, men då måste taket bli konsekvent och detsamma i samtliga euro-topp5 ligor. Frågan är om det är genomförbart då respektive liga givetvis vill kunna locka de bästa spelarna för och kunna sälja lukrativa TV rättigheter.

Alternativet är en konsolidering inom den europeiska fotbollen. Den kan nog inte ske på klubbnivå och vi kommer givetvis på den ”superliga” som varit på tapeten under en väldigt lång tid.

Stefan Szymanski menar att ”European Super League” är ofrånkomligt och ur ett ekonomiskt perspektiv har han nog rätt. Jag skulle tro att man tänker i de franchisebanor som finns i staterna där en liga når en monopolliknande ställning och därmed garanterar vinstmarginal. Jag skulle tro att man, givet att fotbollen slår i USA, försöker få med ett par lag från andra sidan Atlanten för att komma åt TV pengar på den amerikanska marknaden.

Allt detta innebär samtidigt att UEFAs samt FIFAs framtida del av kakan blir betydligt mindre vilket givetvis radikalt förändrar maktbalansen inom världsfotbollen. Vilka konsekvenser detta får står skrivet i stjärnorna men man kan ju alltid ställa sig frågan vad som händer med statusen på landslagsfotbollen. Kommer VM samt EM slutspelen behålla sin position som urstarka varumärken eller kommer statusen på dessa mästerskap landa ner till ”hockeynivå”?

Förändringsvindarna skrämmer en hel del och det är bara att än en gång konstatera att allt balanserar på en mycket skör tråd. Låter man marknadskrafterna bestämma lär denna förändringsprocess eventuellt dröja ett tag med en möjligtvis något mjukare övergång.

En maktkamp mellan Platini, G14 samt de ”nya ägarna” kan dock radikalt skynda på processen. Platinis idé om att minska antalet kvalificerade lag från fyra till tre lag från de största ligorna till CL gynnar de mindre ligorna men samtidigt kan det just vara en sådan utlösande faktor. Kostnaden för klubbarna i topp5 ligorna för att nå CL skulle öka markant med minskade marginaler som en direkt konsekvens. Accepteras verkligen detta faktum eller accelererar detta bara planeringen av en utbrytarliga?

Sen har vi frågan på hur allsvenskan påverkas av det som drakarna i Europa är på väg mot. Finns säkert många teorier och åsikter om det men det står nog ganska klart att vi kommer längre och längre ifrån drömmatcherna mot de riktigt stora klubbarna på den europeiska arenan.

Kan man förhindra denna process? Jag tror att hjulet snurrat alldeles för långt för att det ska gå och få stopp på. Frågan är snarare om man kan förena den moderna fotbollen med kulturen och traditionen.

Ytterligare läsning:
The Money Game, Jennie James, TIME 13 jun 2000

THEORY OF THE BEAUTIFUL GAME: THE UNIFICATION OF EUROPEAN FOOTBALL, John Vrooman, Scottish Journal of Political Economy, Vol. 54, No. 3, July 2007

Måndagens heroiska insats innebär att Hammarby återigen gett sig in i kampen om Europacup-platserna.

Tony pratar om topplacering och det är för Hammarby fotboll oerhört viktigt att nå högt upp i tabellen.

Varför är varje poäng viktig?

Förutom möjlighet till spel i Europa hägrar högre intäkter. Nedastående tabell visar förra årets TV premier och dess fördelning. Beloppen baseras på tabellplacering samt exponering i veckans match.

Klubb, 2006
AIK, 16,5
Helsingborg, 15,9
Elfsborg, 15,5
Hammarby, 15,4
Djurgården, 15,2
MFF, 13,5
IFK Göteborg, 11,8
Kalmar, 11,5
GAIS, 10,1
Gefle, 9,8
Halmstad, 9,2
Häcken, 9,1
Örgryte, 9,1
Öster, 8,6
källa: http://www.svenskelitfotboll.se

Förutom att Bajen kan gå miste om miljonbelopp vid en lägre tabellplacering kommer konkurrerande klubbar högre upp få dessa pengar och på så sätt plocka marknadandelar och därmed stärka sin finansiella styrka på Hammarbys bekostnad.

tabell: marknadsandelar = respektive klubbs driftintäkter/allsvenskans totala driftintäkter

Med hjälp av riskkapital respektive ”kreativ skatteplanering” har Elfsborg respektive IFK Göteborg kunnat jobba ikapp den lilla luckan de har upp topp 5 klubbarna och vips får man ett getingbo om 7 lag.

Sedan kan man inte låta bli, även om det tar emot, att imponeras av Kalmar som konsekvent år efter år når en placerig på övre halvan. Konsekvensen av deras spelmodell är en mindre exponering i Canal-plus matcherna och där har klubbledningen ingenting att gnälla om när det i slutändan genererar en lägre TV premie.

Halmstad är en annan klubb som lyckats ”maximera resurserna” i år. Man lyckas göra det med jämna mellanrum och det tyder på att man besitter en kompetent sportslig organisation. Klubbens ekonomika utveckling skulle annars kunna leda till samma öde som mött Landskrona, Örgryte mfl.

Den jämna fördelningen av driftintäkter har samtidigt gett klubbar chansen, att genom kapitaltillskott nå ett SM tecken. Både Dif och Elfsborg har haft en rejäl hävstång tack vare olika typer av RK upplägg.

Långsiktig framgång och steget till Europa är dock betydligt svårare i den marknad som allsvenska klubbarna verkar i.

Samtidigt driver den jämna serien och osäkerheten kring utfallet av varje match publiksiffrorna och de klubbar som är med i toppracet gläds nog åt det stora intresset nu i slutet av serien. Det nationella intresset är högt och allsvenskan engagerar förmodligen fler än någonsin tidigare.

Hur kommer det se ut nästa år? Allsvenskan kommer att utökas med två klubbar och det ska bli oerhört intressant och se vilka effekter det får på ligan som helhet, både sportsligt och ekonomiskt. TV premierna (som är förhandlade för allsvenskan samt superettan) kommer att spädas ut med ytterligare två klubbar.

Kommer den totala publiksiffran bli högre eller kommer antalet betydelselösa matcher öka och därmed sänka snitt/match? Vi får lov och återkomma i frågan när vi vet vilka tre klubbar som tar steget upp.

Det har varit många frågetecken kring arenabygget och det lilla som har sagts har igentligen inte varit några nyheter. Idag levererar SvD en artikel som ger ytterligare pusselbitar till oss som väntar på ett arenabesked. Den ger även en hint om hur AEG kommer att profitera i Sverige.

Först och främst, mina farhågor om att EMA Telstar skulle vara vinnaren i och med det ökade arenautbudet verkar inte besannas. AEG Live går in som aktör i Sverige och kommer direkt konkurrera med EMA om evenemangen. Kontoret öppnade i måndags och man gör det ordentligt, genom att headhunta en av EMAs stjärnförsäljare.

Artikeln ger samtidigt stöd åt …grönvita sidan upp!s 35-dygnsprognos. och det känns verkligen som att vi är på väg mot ett avslut i denna följetong.

Den stora frågan är givetvis hur själva ägarstrukturen för arenabolaget kommer att se ut och vi kan fortfarande bara spekulera. Det är ingen vild gissning att man arbetat efter ett spår där HF AB ”äger” det skuldfinansierade arenabolaget och AEG Live kommer att hyra arenan till sina evenemang. Parken drog in ca 40 msek senaste 12 månadersperioden genom att hyra ut arenan till tre landskamper, sju konserter samt fem andra evenemang. Uthyrningen av kommersiella lokaler gav ca 30 msek.

Vad betyder det i så fall för AEG?
AEG kommer genom sitt eventbolag AEG Live profitera på det de är bra på. Boka, marknadsföra och arrangera. AEG kommer genom sina 49% i HF AB fortfarande ha ett stort intresse i klubbens utveckling då värdet på HF AB och i såfall deras 25 msek investering ökar och kanske t.om kan generera direktavkastning längre fram i tiden.

Vad betyder det i så fall för Hammarby?
Det betyder att en sportslig satsning nu kan räknas hem genom en helt annan uppsida vad gäller publikintäktsökningar. Det betyder att marknadsavdelningen med nytillskottet Lyndon Wells får en betydligt bättre produkt och sälja. Ja, jag vet att det är tjatigt, men Parken drar in ca 125 msek årligen i marknadsintäkter. Man får även möjlighet till intäkter från andra evenemang än fotbollen, ju fler evenemang AEG Live lyckas sälja, desto högre hyresintäkter.

Det är fortfarande för tidigt och hoppa upp och jubla, kapitalkostnaden ska betalas och det planeras fortfarande tre nya arenor i regionen. Det blir en tuff marknad men med en stark promotor i ryggen finns det förutsättningar till framgång.

Sedan får vi inte glömma bort de övriga arenaprojekten runt om i landet. Det som avgör den sportsliga nyttan är hur mycket nettopengar respektive arena genererar till själva fotbollen. Det gäller fortfarande och bygga smart och behålla ödmjukheten.

När den osynliga handen inom väldigt snar framtid firar sitt 100:e inlägg, är det på sin plats med lite självkritik. I vintras promotade jag emot en försäljning när det gäller Max von Schlebrügge.

Efter att under resans gång gått igenom räkenskaperna har just bosmanförlusterna under årens lopp kostat klubben finansiell styrka och ytterligare en hade förmodligen varit förödande. Framför allt då nyckelspelare som går som bosman förr eller senare måste ersättas. Framför allt om man dessutom tar hänsyn till den ”ansträngda likviditeten” i början av sommaren.

Sedan är det alltid lättare att analysera och rekommendera med en betraktares ögon, utan tillgång till fullständig information samt ej behöva ta konsekvenserna för sina beslut. Ett privilegium man gärna utnyttjar till sin fördel.

Däremot står jag fast vid att klubben MÅSTE bli bättre på att skapa utrymme till en större proaktivitet vad gäller spelartransfers.

Och proaktivitet på spelarmarknaden är något som klubben kommer ställas inför de närmast kommande transferperioderna. Nästa sommarfönster står vi med tre nyckelspelare med 1.5 år kvar på kontraktet, Eguren, Petter samt Paulinho. I samtliga tre fallen är drömmen om en förlängning förmodligen en ren utopi och denna trojka är inga spelare man släpper som bosman eller bör lämna i händerna på en panikförsäljning med 6 månader kvar av kontraktet.

Man kan inte heller sälja alla på en gång.

Frågan är om man måste vänta till någon av dessa såld för att kunna agera på transfermarknaden eller kan Hammarby Fotbolls ”Spelar Invest-lösning” ge en välbehövlig hävstång? För det är inget drömläge man ställs inför när man ska planera för hur truppen ska balanseras under en HEL säsong 2008.

Det har varit mycket snack om AEG och det är klart att en minoritetsägare med 49% ägande av klubben i allas hjärtan rör om en hel del känslor.

Hur tänker de? Varför punpar de inte in mer pengar? Skiter de i Hammarby Fotboll?

Gudarna ska veta att det inte är lätta att hitta information om bolaget. Förutrom hemsidan finns det ingen konkret information och tala om, inga ekonomiska rapporter, ingenting.

Därför blir detta blogginlägg väldigt spekulativt i hur jänkarna kan tänkas resonera.

Många ställer sig frågan om vilka motiven med AEGs investering i Hammarby var.

Man kan älta sönder ämnet, men vi kan nog vara överens om att bolaget agerat rationellt i sitt investeringsbeslut och har ett avkastningskrav även om det idag snarare handlar om värdeskapande än om ren direktavkastning.

”AEG is committed to promoting the game and ensuring a solid return on investment”
Hur vi än vrider och vänder på detta kan vi nog ganska enkelt konstatera att AEGs syfte, i slutändan handlar om att tjäna pengar.

Hur tjänar AEG pengar?
Envisa röster hävdar att bolaget är ett fastighetsbolag vilket ju inte riktigt stämmer. Mervärdet ligger inte i att äga själva arenorna, mervärdet ligger i att ha access till och kunna arrangera och profitera på evenemang på och kring arenorna, både sport och nöje.

Bryr sig AEG inte om Hammarby Fotboll?
Varför skulle de inte göra det, även om de 25 msek de investerat i HF AB för dem är rena kaffepengar, handlar allting i slutändan om avkastning på investerat kapital.

Vilket avkastningskrav har AEG?
För oss en ren spekulation. Vi kan titta på ett jämförbart bolag, PARKEN Sport & Entertainment A/S, deras uttalade avkastningskrav på eget kapital är 10%.

Hur fasiken fixar man 10% i en nyttomaximerande bransch?

HF AB utan en ny arena.
Ett bolag vars enda möjlighet och tjäna pengar på är att utveckla spelare och sälja dem med reavinst. För att stimulera publikintäkter krävs hyfsade topplaceringar men ingen riktig guldsatsning där spelarförvärv ur ekonomiskt perspektiv ska vara rationella, med syfte på framtida realisering.

HF AB med en ny arena
Här pratar vi om nya intäktskällor där både publik- och marknadsintäkter kan maximeras på ett helt annat sätt.

Finansieringen
Här vet vi igentligen inte särskillt mycket men det är ingen vild gissning att själva fastigheten kommer och ligga i ett eget, skulfinansierat bolag.

Skuldfinansiering är inte heller någon nyhet i samband med evenemangsarenor, Arsenal har löst sin finansiering genom skulder och lyckats ro hem dessa vilkor. Borås Arena är till större delen skuldfinansierad och balansräkningen för den nya arenan i Ö-vik ser ut så här, för och ta några exempel.

AEG lär inte dunka in eget kapital i bygget vilket även Henrik berättade på ett av medlemsmötena, ”eventuellt hjälper de till med korta lån”.

Varför skuldfinansiering?
Generellt är det billigare att skuldfinansiera vilket kan ge en grym hävstång vad gäller avkastning på eget kapital.

Vi tar ett enkelt exempel.

AEG cashar en arena med eget kapital, 1 miljard sek, inkl 25 msek i HF AB blir investeringen 1.025 miljard.

Evenemangen går bra, kassaflödena landar till slut på 80 msek och inga ränteutbetalningar behöver göras.

Avkastningen på eget kapital blir här knappa 8% vilket de facto är kapitalförstörande för AEGs del när avkastningskravet är 10%.

Skuldfinansiering:
AEGs investering i HF AB är 25 msek.
Vi leker med tanken att kapitalkostnaden för arenabolaget är 7%. AEGs del av HF AB kassaflöden landar till slut på 5 msek vilket ger en 20 procentig avkasting på eget kapital. För AEGs räkning är detta rent värdeskapande.

Var är haken?
Förutom att hitta kreditgivare och klara av och förhandla fram förmånliga villkor, handlar skuldfinansiering om en helt annan riskexponering. Vi har även faktumet att kapitalkostnaden innebär faktiska årliga utbetaningar. Det finns givetvis en hake i och med att det planeras tre nya arenor i regionen. Finns det verkligen en marknad för detta?

Jag skulle tro att just riskallokeringen är en huvud-issue i de till synes långdragna förhandlingarna.

Är AEG dåligt för Hammarby?
-Att ha en profitmaximerande storägare i en konkurrensmiljö med nyttomaximerande klubbar kan nog vara ganska knepigt.

-Att i en region med tre nya arenor i pipen ha access till AEGs kompetens och nätverk vad gäller arenadrift är förmodligen ovärderligt.

Varför pumpade de in pengar i Hammarby Hockey så pass länge?
– Ingen aning, kanske kan bero på att det finns en ekonomisk uppsida i elitserien där klubbarna faktiskt tjänar pengar på sin verksamhet.