De europeiska storligors ekonomiska tillväxt fortsätter, nya TV-avtal, dyrare biljetter mm. Deloitte har gjort en sammanställning av tillväxten och prognos för de kommande åren (här).

Platinis linje om krav på avveckling av G14, färre CL lag från de största ligorna är nog mer än bara ett sätt att minska kommersieliseringen samt balanserna intäkterna. Ekonomiska hårdfakta visar ett FIFA/UEFA:s del av kakan verkar bli mindre och mindre (här).

Jag har skrivit lite i ämnet tidigare (här).

Anärkningsvärt är att Englands, Frankrikes, Tysklands, Italiens samt Spaniens lägre divisioner har tillsammans en högre marknadsandel än Europas övriga 47 förstaligor (tillsammans).

Gapet till de svenska klubblagen verkar med andra ord inte direkt minska och inte ens nya faciliteter lär skapa tillräckliga förutsättnigar för och knapa in på toppen. Kanske lyckas man dock utmana på uefacupnivå mot de övriga sladdande ligorna.

Sanningen är den att Champions League är en produkt skapad för de stösta klubbarna med syfte att skapa förutsättningar till profitering i en nyttomaximerande bransch. Det blir därmed extremt svårt att få igenom en ändring av formatet där de mindre ligorna gynnas.

Det finns de som dissar uefacupen och visst är pengarna bara en bråkdel av de i CL, men skulle en satsande svensk klubb lyckas etablera sig på gruppspelsnivå i den turneringen skulle det förmodligen inte grinas lika mycket över denna cup.

Dessutom skulle tabloiderna återigen få möjlighet att skriva om ännu ett nytt föredöme vad gäller den svenska fotbollen.

******

Många lyfte på ögonbrynen när Nicklas Sandberg såldes till ett rumänskt lag. Det fanns även röster som genast romantiserade bilden av den rumänska klubbfotbollen genom det faktum att ligan rankas som den sjunde bästa i Europa.

Vi ska dock inte glömma att denna liga så sent som för två säsonger sedan var rankad i nivå med allsvenskan. Endast tre klubbar spelandes i Europacuperna i kombination med att under två säsonger hyfsat många inspelade poäng i just uefacupen medförde att rankingen sköt i höjden tack vare högt snitt per klubb som ju driver ligarankingen.

Jag har ingen uppfattning om rumänsk klubbfotboll och har inte lyckats hitta uppgifter om rumänsk klubbfotbolls ekonomi men det är en märklig resa Sandberg ger sig iväg på.

Vad gäller ovan nämnda ranking så lider allsvenskan helt klart av ickekvalitativa lag på denna nivå, kvalificerade via fair-play och från svenska cupen, madness!

Men hur tacklar man det problemet?

Å andra sidan har varken allsvenska serieregrarna eller stora silvermedaljorerna dragit sitt strå till stacken.

Mycket kortfattat från infomötet.

Säsongskortförsäljningen var nästan enligt plan och de inledande hemmamatcherna har varit över förväntningarna vad gäller publiksiffor.

Vad gäller marknadssidan så är det som det tidigare konstaterats en ny marknad som idag börjat bli mycket tydlig. Det är Corporate Social Responsibility (CSR), på ren svenska samhällsengagemang som börjar bli allt mer viktigt för sponsorer. Samarbetet med Unicef är därför och förutom den goda gärningen, ett sätt för Hammarby Fotboll att positionera sig enligt de vindar som blåser.

– Man måste bli bättre på att paketera produkten och klubbarna runt om i landet får inte rea ut sig som vissa i dag verkar göra.

Eftersom Unicef på bröstet kapitaliseras kontinuerligt under året finns det ett uteblivet kassaflöde som en betalande tröjsponsor skulle bidragit med. Detta tillsammans med det sena derbyt har inneburit att likviditeten i bolaget varit tajt.

Henrik svarade på en direkt fråga att det faktumet givetvis begränsar möjligheterna vad gäller och agera på transfermarknaden. Riskkapital finns det intressenter till men inga garantier och jag tror att man måste presentera prospects som är intressanta ur investerarperspektiv.

– Dyker det upp något intressant ska vi givetvis försöka lösa det.

Strandberg fyllde i att först sälja sen köpa princpen gäller, men vad vet han 🙂 Tony å andra sidan betonade att man är nöjd med truppen men att scoutingarbetet varit aktivt internt, lokalt och internationellt.

******

Lyndon Wells ska som bekant endast arbeta med nyförsäljning och jag misstänker att han är en av nycklarna till att försöka skapa en kapitalisering av Unicefsamarbetet. Lyckas man inte med det når man nog inte marknadsbudgeten. (egen tolkning)

******

På arenafronten inget nytt men för första gången för min del uppdagades en summa på kalaset, 1.1 miljarder inkl tak. Det är ännu oklart huruvida ett tak är ekonomiskt försvarbart eller ej. (har tidigare skrivit om just det) Man hoppas fortfarande på spaden i backen 2008 men detta blir mer och mer optimistiskt för varje månad som går.

En ”kalkyl” skulle i alla fall in till staden inom några dagar och när den stora frågan kring strukturen på ägande vs operativitet vs riskfördelning är spikad tror inte Henrik att finansiering blir någon issue. Huvudspåret just nu verkar vara att Hammarby är både ägare och operatörer.

******

Tony berömde och lyfte fram ett par personer framför andra. Lasse Eriksson som fungerar som ett fantastiskt bollplank och Sulan som hela tiden utvecklas som spelare och visar en moral heter duga.

Just de här personerna hoppas jag att klubben kan knyta till sig på livstid där man hittar optimala roller för respektive.

******

Genom en tidigare deadline vid kontraktsförlängningar vill bland annat nå ett läge där man kan använda sig av vinterfönstret på ett bättre sätt och därmed nå den globala marknaden.

Knappa tre veckor kvar tills transferfönstret slår upp och med det den sedvanliga ryktesfloran och ständiga floskler.

När det gäller rykten har …grönvita sidan upp! en utomordentlig checklista som gör att man kan klara sig igenom dessa veckor utan att ge alltför stora bidrag till läkermedelsindustrin.

Vad gäller floskler så finns det framför allt en term som i fotbollssverige vecka in och vecka ut rejält får stryk och blir misshandlad. Vi hör ständigt dessa tabloidskribenter och klubbledare tjata om spelarnas marknadsvärden innan själva affärens avslut.

Under våren har vi sett rubriker där spelarnas ”marknadsvärden” figurerat lika ofta som Figueiredo ramlar lätt. McDonald Mariga har ett påstått marknadsvärde av hysteriska 40 miljoner, Gefles Oremo nämns i samband med fantasisumman 30 miljoner.

Då ingen av dessa spelare de facto blivit såld finns det således idag inget marknadsvärde för dessa. Sifforna är ju subjektiva värderingar gjorda av klubbledare/ agenter/tabloider.

Intresserade klubbar gör å andra sidan sin egen värdering baserad på den förväntade nyttan spelaren beräknas tillföra. Vägen därifrån till ett avslut är sedan förmodligen krångligare än vad många kan föreställa sig.

Spelarmarknaden har blivit en global marknad men den är långt ifrån effektiv och prissättningen av spelare är något mer komplex än det som i media går och finna. Hammarbyfotboll.se:s Hans-Olov Öberg har beskrivit det hela på ett väldigt bra sätt.

För att en övergång ska vara möjlig krävs det för kontraktsbundna spelare att tre parter är överens och följande modell bör spegla det hela ganska bra.

Alla bör därmed vara nöjda och glada men det finns ju dessa klausuler som gör prisättningen ineffeltiv och innebär att värdet ibland kraftigt skiljer sig från priset.

Det svåra är givetvis att för respektive part bedöma och värdera den nytta som transfern medför. För de säljande klubbarna lär dessutom återstående kontraktstid vägas in i värderingen av nyttan vs profit.

För bosmans gäller sedan inte denna modell och jag undrar hur mycket billigare dessa spelare (spelare värda namnet) egentligen är när alla sign on bonusar är betalda och klara.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit lite om spelarkontrakt.

Så håll huvudet kallt i sommar det kommer säkert hetta till, jag vet att det finns de som vill sälja lösnummer så fort tillfälle ges.

Om det sedan blir några förvärv är en annan femma och om de motsvarar våra förhoppningar står skrivet i stjärnorna.

Men visst behövs det förstärkningar, oavsett eventuella försäljningar. Jag vill fortfarande inte se någon ekonomisk vinst 2007, jag vill däremot se lite mer tyngd i både försvar och anfall. Sen gäller det ju trots allt hitta prospects till rätt pris och en lön inom ramen för driftbudgeten.

Hammarby förstärker marknadsorganisationen med Lyndon Wells, närmast från IEC in Sports, ett sportmanagementbolag som årligen jobbar med cirka 200 sportevenemang med ansvar för TV-distribution och produktion.

Rekryteringen sker under en period där Hammarbys marknadsintäkter gått från kraftig tillväxt till stagnering de senaste två åren. Det beror dock snarare på den begränsade infrastrukturen och bristen på faciliteter Hammarby Fotboll idag besitter, än brist på personal då både Hammarby och Djurgården uttryckt sig i termer om att det inte längre finns så mycket mer och sälja då trenderna på efterfrågan snarare pekar åt eventhållet än exponering.

Frågan är därför om inte klubben nu är så pass nära ett avslut i arenafrågan att man känner sig komfortabel med att ta höjd för och utöka marknadsorganisationen med ytterligare en heltidstjänst?

Lyndons bakgrund innebär även att klubben nu får en liten del av den kompetens och nätverk inhouse som några av Bajens konkurrenter varit ute efter genom IMG och Octagon samarbeten. Vi vet dock inte om man sökt den aktivt eller om man bara ”råkat snubbla” över den.

Hur som helst välkommen Lyndon, kör hårt och lycka till, du har en del tappade marknadsandelar och jobba med.


******

Annars har marknadssnacket senaste veckan handlat om just ett sådan sprucket samarbete, först var det Malmö FF nu senast IFK Göteborg. Av de stora planerna blev intet och det finns röster som säkerligen ifrågasätter svensk fotbolls värde.

Vad det var som låg bakom skillsmässorna mellan IMG och ovanstående klubbar vet vi inte, kanske planerar jätten ett exklusivt samarbete med en grannklubb i huvudstaden, kanske var de potentiella mervärdena för låga för att tillgodose samtliga parters plånböcker.

Jag har dock svårt och se varför värdet på svensk fotboll skulle vara lägre än på dansk. Det finns varken demografiska, socioekonomiska, traditionella eller kulturella faktorer som skulle kunna tala till Danskarnas fördel.

– På något sätt så är ju marknaden rättvis. Hade det funnits mer pengar så hade vi hittat dem, säger svenska mästarna Elfsborgs klubbchef Thomas Nyberg.

– Värdet är som vi bedömer det större än vad vi i dag får ut, säger Hammarbys vd Henrik Appelqvist.

– Jag tror absolut att det finns mer att ta av, säger kollegan i AIK, Charlie Granfelt.

Det finns givetvis substans i alla tre påståenden, marknaden är rättvis men den ligger inte i Borås. Eller jo, en liten liten del kanske och för Elfsborgs del är uppsidan begränsad och ingen kan begära att klubben ska kunna gräva fram den stora skatten i en tätort om 65k invånare. Klubben är medveten om det och kommer försöka profilera sig som Sveriges andra lag och till sin hjälp har man tagit sportmanagementföretaget Octagon, good luck…

Jag hittade en artikel med en av personerna bakom Octagon och förutom de vanliga klyschorna var det ett stycke som fastnade på näthinnan.

”I Kina finns en kategori av fans som vi kallar Mrs Family Fun Seeker och för henne är OS ett sätt att samla familjen och ha kul. Med en ganska låg hushållsinkomst är chansen minimal att familjen har råd med biljetter. I England har du Mr Selfish, en man mellan 25 och 34 år med ganska hög inkomst. Han ser alltid till sina egna behov först, lägger mycket pengar på fotboll, bär klubbens tröja hela matchdagen och inget får komma i vägen för matchen. Den här typen av information måste sponsorerna ta hänsyn till när de ska aktivera och göra ett intryck på Mrs Family Fun Seeker eller Mr Selfish.”

Det gäller ju inte enbart sponsorer utan även klubbarna och deras sätt att attrahera och driva både nya och befintliga supportrar och deras behov samt förväntningar. Extra viktigt blir det när man nu verkar lösa sina problem med arenor och logistik och därmed går från brist på utrymme till överkapacitet.

Henrik och Charlie har nog även de helt rätt, det finns för storstäderna en ordentlig uppsida vad gäller marknadsintäkter. AIK verkar enligt sin Q1 rapport vara på väg från 20 milj -06 upp mot 25-30 miljoner i marknad under 2007. Det krävs dock en betydligt större ökning för att nå den status som FCK och Bröndby skaffat sig i Danmark.

Sen är potential en sak och verklighet en helt annan och kanske är det där Lyndon Wells kommer in i bilden.

Elfsborgs ambition är berömvärd men jag tror inte den kommer räcka hela vägen. Det finns i de flesta ligor tydliga trender där stortstadslagen är dominanta tack vare en helt annan bas till intäkter.

Jag ser ingen anledning till att det skulle vara annorlunda i Sverige. Men visst, faller arenaplanerna lika pladask som IMG drömmarna gjort är Elfsborg den klubb som idag är bäst positionerad, i alla fall fram till nästa generationsskifte i truppen.

Det blev ett bisarrt slut på en spännande och välspelad landskamp. Två individuella beslut av två olika personer inom loppet av två minuter som inte var särskillt igenomtänkta och direkt ödesdigra.

Läste Olof Lundhs landlagsblogg om hans beef med ”mäktige” Flemming Østergaard, Lundh beskrev ”Don Ö” som ägare till Parken och FCK, det stämmer inte.

Parken S&E är som bekant börsnoterat och har två stora aktieägare, SH Finans A/S, som är finansmannen Steen Larsens bolag och äger 33%. Larsen har även tidigare haft ägarintressen i handbollsklubben Viborg och fotbollsklubben AB, men gått ur dessa nu. Den andra storägaren heter Fåmandsforeningen LD som äger 27%.

Flemming Østergaard sitter som styrelseordförande både i SH Finans och Parken då Steen Larsens engagemang i förvaltandet inte är särskilt stort. Att Østergaard är mäktig råder det dock ingen tvekan om. Förutom ordförandeuppdraget i Parken med ett börsvärde av ca 5.5 miljarder sek, sitter killen i en drös andra styrelser och bollar säkerligen frågor större än Lundhs laptops fortlevnad.

Kollade lite snabbt hur stora intäkter från driften ett par danska klubbar har. Bröndby är tvåa i intäktsligan med dryga 150 miljoner sek och ett börsvärde på 350 miljoner sek. Det är främst reklamintäkterna som är betydligt högre än i Sverige. FCK har över 140 miljoner i sponsorpengar och Bröndby lite dryga 65 miljoner.

Årets ligatvåa Midjylland hade med allsvenska ögon ”normala” intäkter på 65 miljoner och jag gissar att övriga klubbar i ligan ligger därkring. Vi kan nog konstatera att FCK och Bröndby har skaffat sig konkurrensfördelar och därmed förutsättingar att kunna dominera den danska ligan de kommande åren även om Bröndby inte kan vara nöjda med årets sportsliga prestation.

Inför landskampen söker media de vanliga flosklarna, FCK:s norske tränare kallade allsvenskan för den sämsta ligan i Skandinavien. Det må så vara men vi måste komma ihåg att det först och främst inte är en issue om fotbollstalang eller kvalitet på tränare och fotbollsutbildning utan en fråga om infrastruktur och de ekonomiska förutsättningarna där det senare är beroende av det förstnämnda.

När de nya arenorna står färdigbyggda i de svenska storstäderna tror jag att man kommer kunna ta ett rejält kliv upp vad gäller marknadsintäkter och därmed börja utmana.

Bra scouting, dålig scouting… who cares? Det är ändå slutresultatet som mäts och där finns det idag ingen allsvensk klubb som utmärker sig.

Det skrevs under torsdagen två (1 och 2) artiklar om scouting på en av nätmedierna som förvisso har en poäng. Det behövs surprise surprise, bättre scoutingorganisationer hos de allsvenska klubbarna, ingen revolutionerande slutsats då Äpplet både konstaterat och kommunicerat det för länge sedan. Det handlar om resurser i form av arvodering och det handlar om prioriteringar.

Lika säkert som att exemplarisk scouting är en bristvara, lika klart är det att det finns andra områden det brister än mer på. Det finns klubbar som enligt artikeln prioriterar scoutingen men vi kan ganska snabbt konstatera att man samtidigt underpresterar big time i andra delar i organisationen där värdet och nyttan man fått genom scoutingen försvinner ut i tomma intet.

Jag fascineras av den ständiga gloryfiering av vissa fenomen i allsvenskan. Det dyker titt som tätt upp nya exempel på klubbar och personligheter som får sina 15 minutes of fame för att efter ett tag glömmas bort och försvinna tillbaks till den felmarginal som så oftast skapat deras korta framgångsvåg.

Nu hyllas de mindre klubbarna vad gäller scouting och de enorma summor pengar dessa klubbar ska ha tjänat, pengar jag inte riktigt kan identifiera bottom line i något av nyckeltalen de presterat.

Jag håller delvis med och har även tidigare skrivit att Kalmar är ett föredöme vad gäller och hushålla med knappa resurser. Klubben har trots liten omsättning klarat av och etablera sig som ett lag med återkommande placeringar på den övre halvan. Det beror dock inte enbart på scouting utan på en genomtänkt organisation som känner sig trygg i sig själv och med en tydlig och konsekvent defensiv spelidé (som uppenbarligen passar utmärkt i allsvenskan) spetsat med välscoutade offensiva importer.

En fluga gör dock ingen sommar och jag förstår inte riktigt hyllningen av Örgryte, klubben har trots sina scoutade supertalanger och superaffärer konsekvent gått back ekonomiskt och de sportsliga framgångarna har varit lika frekventa som plustecknen framför dess egna kapital. För varje lyckad värvning går det säkert och hitta två misslyckade och i min bok är det helheten som mäts genom sportsliga resultat, inte enstaka spelaraffärer där avkastningen för dessa i slutändan försvinner i ett svart hål skapat av samma organisation.

Även Helsingborg lyfts fram i artikeln, klubben har förvisso lyckats med sina värvningar vid enstaka tillfällen men trots det haltar man sportsligt samtidigt som man hade brist på likvida medel och enligt uppgift så sent som denna vecka var tvunget att ta till externt kapital för att ro hem värvningen av Kristoffer Andersson.

Helsingborg är annars den klubb som skriker mest över regleringarna och säger sig vilja värva fler importer från långtbortistan med motiveringen att spelarmarknaden inte finns här hemma. Elfsborg har helt förkastat den tesen med i stort sett enbart nordiska spelare i sin nuvarande startelva.

Ironiskt nog dissas storstadsklubbarna trots att man fram till 2006 är de som dominerat allsvenskan. Samtidigt har historien visat att scoutingen som fenomen inte varit den avgörande faktorn för dessa klubbars sportsliga framgångar.

Djurgårdens framgångrika period under första delen av 2000 talet kan snarare förklaras av en fet plånbok och man hade knappast behövt ha en större scoutingorganisation i världsklass för att hitta Källstöm, Isaksson, Stenman och Sören Larsen för att nämna några exempel.

Inte heller Malmös guld -04 är ett resultat av scouting på högsta nivå. Nu borde ju klubben kanske se över just den biten då man är extremt duktiga på försäljning men mindre skickliga på inköp och att få loss sitt kapital ut på gräsmattan.

För Hammarbys del räckte det för Sören Cratz att lyfta luren och ringa sin vän och scout Reine Almqvist för att hitta Peter Markstedt, högst delaktig i guldet 2001.

Elfsborgs prestation förra säsongen tillskrivs även den andra krafter inom klubben än de som med ljus och lykta söker igenom världens alla hörn.

Kanske är ovanstående exempel anledningar till att tillsättandet av scoutingchefer och mer komplexa scoutingoganisationer dröjer då andra delar av organisationen prioriteras före när kapital är en trång sektor.

Scouting i all ära men håller övriga delar av organisationen en nivå under allsvenskans norm blir resultaten därefter så varför slänga pengarna i sjön? Än så länge har ingen allsvensk klubb visa sig hålla den höga nivå över hela linjen som krävs för att skaffa sig en ställning där nästa steg är att ta sikte mot den europeiska scenen.

Scouting är grymt viktig men som allt annat får det inte bli ett självändamål och hur mycket jag än vrider på resomemangen så blir det helt och hållet en resursfråga. Den dagen klubbarna ökar sina driftintäkter så dessa räcker till och erbjuda spelare, med nordiska mått sett konkurrenskraftiga löner och samtidigt kunna arvodera en högkvalitativ organisation inom samtliga områden kommer man kunna ta nästa steg. Fram till dess har varje klubb sina egna metoder där de stora styrkorna ligger inom ett fåtal områden beroende på var det finns spetskompetens tillgänglig och framför allt överkomlig.

Därför är det lite glädjande och se att just scouting finns i Hellas arbetsbeskrivning, förvisso baby steps men det kan om inte annat vara en början på något nytt.

UEFA basen Platini ska ha kallat till möte med G-14 där han kommer kräva att organisationen upplöses och samtliga till domstol drivna fall, bland annat om ersättning för skadade spelare under landslagsuppdrag, dras tillbaka. Han kallar organisationen för elitisk och vill att de istället tillsammans med UEFA ska utveckla fotbollen i Europa. Jag fasar bara över en potentiell maktkamp där det inte finns några vinnare bland oss supportrar.

******

Det sägs att Roman Abramovitj vill strypa det enorma kapitalutflödet och lär i framtiden vara betydligt mer sparsam med värvningsbudgeten. 3 miljarder är vad Chelsea har spenderat på nyförvärv under åren med Roman. Är detta början till slutet?

******

Kommer ni ihåg Piotr Skrobowski, profilvärvningen med ett VM brons i bagaget med syfte att rädda Hammarby kvar i allsvenskan? Även om pengarna inte alls var stora på den tiden misstänker jag att Piotr med nöje väntade ut kontraktet när han lunkade runt i B-laget de dagar han inte var skadad.

Hur som helst, den polska ligan avslutades i helgen. Överaskande vann skrällaget Zagłębie Lubin (35 MSEK i budget) före ett annat sensationslag GKS Bełchatów (20 MSEK). De senaste årens dominanter Legia Warszawa (70 MSEK samt 2 guld 1 silver under 2000-talet) och Wisła Kraków (60 MSEK samt 4 guld 2 silver) slutade på för dem mer blygsamma placeringar, 3:e respektive 8:e plats.

Publikmässigt befinner sig ligan där allsvenskan befann sig under första delen av 90-talet, dvs låga publiksiffror och mycket stök på läktarna. Polackerna vill dock bygga publik och har en hel del arenaprojekt i pipen och där det delade värdskapet för EM 2016 filsammans med Ukraina innebär planer på några skrybyggen.

Ligan som rankas som den 23:e i Europa är intäktsmässigt mycket segmenterad där tre lag har en budget på 60-70 MSEK, sedan följer åtta lag 20-35 miljoner och slutligen fem lag i kategorin 7-15 miljoner.

Kontentan av denna segmentering är att Wisła Kraków ett par-tre gånger under 2000 talet nosat på en CL plats utan att nå hela vägen och där man vid tillfällen stupat i förlängningen i sista kvalomgången.

Tilläggas kan att budgetsiffrorna är hämtade från polsk media och inte verifierade, jag misstänker att ej officiella intäkter kan tillkomma både lite här och där…

På tal om svarta pengar så finns det visst både en och annan Janne Plånbok även på andra sidan Östersjön, Arka Gdynia var inblandat i en långdragen korruptionsutredning. Mitt under pågående säsong blev klubben under en månads tid avstängd från spel i samtliga tävlingsmatcher sanktionerade av det polska fotbollsförbundet.

När avstängningen upphävdes fick klubben reda på att man blivit tvångsdegraderad till andra divisionen. Ironiskt nog fick klubben spela de inställda matcherna vilka klämdes in i spelprogrammet samt de resterande matcherna och ”teoretiskt” klarade man kontraktet med god marginal.

Det blir dock till att starta om i den andra divisionen efter sommaren där man får sällskap av ”brasselaget” Pogon Sczeczin som kom toksist trots dryga 30 MSEK i budget, det finns visst kapitalförstörare i varje liga.

Även de nyblivna polska mästarna är under utredning där röster höjs om att klubben ”köpte” till sig avancemanget till högsta serien, fortsättning lär följa i den polska skorruptionshärvan..

Fönstret har ännu inte öppnat men det börjar redan nu hända saker på transfermarknaden. Förra veckan Nils-Eric, idag Ari i Kalmar till Holland, för enligt oberkräftade uppgifter 41 miljoner sek, varav ca 20 tillfaller Kalmar FF. Bra betalt för en spelare som ännu inte nätat denna säsong och utan att vara alltför insatt i smålänningarnas trupp så känns det som att vi kan sätta relationen pris>värde/nytta (Kalmars perspektiv).

Jag har funderat om vilka spelare riskerar att bli sålda ur Hammarbys trupp i sommar, ”spelarförsäljningar är en del av vår affärsidé” och ”alla spelare är till salu till rätt pris” innebär att man varje morgon går upp med en klump i halsen. Till de spelare som ligger i riskzonen ser jag Sebastian Eguren och Paulinho Guará, båda två har förmodligen visat tillräckligt (i Paulinhos fall handlar det om prestationer innan 2007) för att de ska kunna generera en slant som de ledande anser skapa mervärde till bolaget. Frågan är hur klausulerna ser ut, Paulinhos prislapp på 4-5 miljoner från ÖIS ger en liten fingervisning om att det förmodligen finns en i Örgrytes ögon respektabel klausul. Hur avtalen kring Eguren ser ut vågar jag inte ens spekulera i.

Hur som helst, allt har sitt pris…

******

Det har varit mycket snack om daylight robbery senaste veckorna men jag undrar om inte Örebro för 3 minuter sedan är den klubb som på riktigt blivit rånade när Näfver drogs ner i straffområdet.

Lördagsmatch på G igen och jag hade tänkt göra en kortare analys över Elfsborgs finanser, tyvärr räckte inte tiden till denna vecka och det får vänta till nästa tillfälle. Hur som helst har Henrik Appelqvist vid i alla fall två tillfällen hackat ner på Borås Arena för att den inte är helt genomtänkt och nu har jag inte varit där än, jag vet inte exakt vad Henrik syftar på men jag är övertygad om att det är viktigt att man bygger ”rätt arena på rätt plats” och jag tror att Borås Arena ändå fyller de syften den var byggd för.

Lika säkert som att en arena á la Borås inte skulle fylla de syften Hammarby Fotboll kommunicerat, lika illa skulle en ”arena i världsklass” så som Henrik kallar den, passa en tätort med ca 65k invånare. I Borås har man helt klart byggt billigare, med vissa begränsningar men med en betydligt lägre risk. Elfsborg har för tillfället skaffat sig vissa konkurensfördelar med hjälp av sin nya arena men jag tror att uppsidan är begränsad och att storstadslagen, om nu deras arenaplaner faller väl ut, kommer att ha betydligt högre framida intäktsmöjligheter.

Däremot har klubben förvånandsvärt snabbt fått utdelning på sina strategier och det kan ingen ta ifrån dem. Samtidigt visar detta på hur ”enkelt” en kapitalinsats kan skapa mästarlag i allsvenskan. Djurgårdens finansiärer gjorde det 2002 och nu senast bidrog Elfsborgs kapitalstarka anhängare med en hävstång vid profilvärvningarna som ledde hela vägen till guld.

Kanske har framgången kommit för snabbt och ställer nu publika krav på nya titlar och europaspel, krav som är svåra att motsvara vilket Djurgården efter totalt 55-60 investerade miljoner nu får erfara. Det är helt klart svårare att bygga något långsiktigt och varaktigt än och bara ta sig till toppen.

För ett bra tag sedan skrev jag detta blogginlägg angående TV-pengarna. Nu blev det ju en kortsiktig effekt där nästan samtliga klubbar visade svarta siffror. Sakta men säkert kommer det dock signaler på att dessa extra intäkter nu börjar ätas upp av ökade lönekostnader. Även om vi idag inte vet storleken på de avtal som klubbarna skriver med sina spelare är det ingen vågad gissning att allsvenska spelare ökat och kommer öka sina löner kraftigt den närmaste tiden. Eftersom samtliga klubbar får signifikant ökade intäkter är det helt naturligt att lönenivån stiger över hela linjen.

Hammarby har i år förlängt med Mikkel, Petter, Erkan och dessutom har man Richard Kingson på ett förmodat kostsamt korttidskontrakt. Nu lämnade ett antal högavlönade spelare klubben i vintras så det är svårt att sia om nettoffekterna.

För AIK:s del har förra årets sportsliga prestation börjat kännas i plånboken, tränarduon förlängde sina respektive kontrakt redan under hösten. Wilton F startade lönekorståget med ett förlängt avtal runt årsskiftet och även Dulee J fick högre lön efter att ha gråtit ut i pressen. Kenny Pavey förhandlar enligt uppgift om ett nytt avtal och det finns ytterligare ett par spelare som lär stå på tur. Klubben har dessutom värvat Khari Stephenson och nu Nils-Eric Johansson, förvisso delfinansierade av Agent 03 men vi kan nog vara överens om att klubbens kostnadskostym ökar rejält denna säsong.

Elfsborg vann ett kostsamt race om James Keene mot bl.a Hammarby och klubben har skrivit ett med Anders Svenssons ögon sett mycket lukrativt kontrakt. Gefle lyckades knyta upp René Makondele ytterligare ett par säsonger efter att enligt uppgifter erbjudit spelaren en årslön på, med tanke på klubbens omsättning skyhöga 900k. Bara för att nämna några exempel.

Det kan även bli en händelserik sommar-silly där många klubbar ser chansen att utmana i toppen om de lyckas värva rätt. Allt verkar därmed återgå till det normala och jag förväntar mig en bokslutssäsong med betydligt kallare vindar när klubbarna stänger böckerna för 2007.