Vad kan vi förvänta oss av Allsvenskan 2017? Kommer Malmö FF motsvara förväntningarna och vinna sitt fjärde mästerskap under en period av fem år? Kan AIK överaska och göra en perfekt säsong eller blir det enligt normen där man ska förvänta sig att klubben ska landa, det vill säga en andra eller tredje plats? Kommer vi få en överraskning som placerar sig bland topp fyra lagen?

Framför allt är jag nyfiken hur snabbt rikedomen som flera klubbar har skaffat sig tack vare bra spelatransfer-affärer kommer att ätas upp av jakten på bättre tabellplaceringar.

Ni som har följt bloggen länge känner till sambandet mellan personalkostnader och sportslig framgång. Sambandet är tydligt och observerat runt om i fotbollseuropa.

Det är flera som har frågor kring kausaliteten, alltså om det verkligen är finansiella resurser och därmed höga personalkostnader som leder till bättre tabellplaceringar. Man kan argumentera att duktiga managers kan vinna mot pengarna.

Professor Stefan Szymanski som har forskat inom sportekonomi under lite drygt ett kvart sekel har – förutom att konstatera sambandet – också gjort ett antal tester som pekar på att det är i första hand är finansiella resurser som över tid driver sportslig framgång. Följ hans blogg på Soccernomics!

Sambandet är också starkt inom svensk elitfotboll. Under de senaste sju säsongerna har förhållandet mellan personalkostnader relativt konkurrenterna och den genomsnittliga tabellplaceringen så mycket som dryga 80 procents förklaringsgrad.

Men lägger man ut samtliga observationer respektive år istället blir sambandet mycket svagare. I en serie med 30 matcher har slumpen en större betydelse. Figuren ger samtidigt flera intressanta observationer på klubbar som är på väg någonstans. Det går att skapa sig större resurser precis som det går att slösa bort precis allt. Jag har valt ut ett antal som jag finner intressanta.

Först och främst så kan vi konstatera att vi har en ny konkurrensbalans i allsvenskan vad gäller kapacitet att kunna finansiera höga personalkostnader. Först kommer Malmö FF. 2016 var klubbens personalkostnader närmare dubbelt så höga som den närmaste konkurrenten. Efter Malmö FF finns ett vakuum. Därefter det har vi AIK. En nivå strax under finns IFK Göteborg och Elfsborg. Bakom dem finns det ett antal utmanare som vill klättra uppåt i hierarkin.

IFK Norrköping. För någon månad sedan skrev jag om att klubben utmanade Elfsborg om att bli förste utmanare till storstadslagen. I figuren ser vi att Norrköping har gjort en kraftig kvalitativ förbättring i sin verksamhet. Klubben vann SM guld med en relativt små resurser och red vidare på framgångsvågen under 2016, även om vi ser att kostnaderna ökade på grund av det ökade. Något som kan förklaras genom det ökade rekryteringsbehovet efter att ett antal spelare hade blivit tillräckligt attraktiva för att kubbar högre upp i näringskedjan var villiga att betala för att köpa loss spelarkontrakten. Norrköpings relativa personalkostnader var dock fortfarande lägre än 1.5 gånger urvalets genomsnitt.

För sex år sedan kunde man tro att Helsingborg skulle bli den klubb som skulle utmana Elfsborg. Helsingborg glömde dock (eller helt enkelt inte hade en aning om) vad det var som tog dem till framgångarna och började istället överspendera pengar på spelarkontrakt. Jag har svårt att se Norrköping gå in i samma fälla som Helsingborg men historien visar att det är svårt att nå kontinuerlig sportslig framgång på den relativa kostnadsnivå som Peking fram till nu har befunnit sig på. Tricket är att växa sin kostnadsmassa utan att överge modellen som tog klubben till framgång. Något som kan vara svårt nog ändå.

En intressant observation är hur framgångsrikt Hammarby har lyckats att exploatera sin nya hemmaplan. Sedan 2013 har man kunnat öka sina personalkostnader, både i absoluta tal samt i relation till konkurrenterna och samtidigt kraftigt förbättra sitt rörelseresultat. Det ökade utrymmet för större personalkostnader har bidragit till att Bajen har förbättrat sin sportsliga position, från runt en 20 plats under perioden 2010-2013 till en 11:e plats under 2015 samt 2016. Fram till idag har den förbättrade tabellpositionen snarare varit en funktion av mer tillförda resurser än en kvalitativ förbättring av den sportsliga verksamheten. Fortsätter Hammarby att göra saker likadant som man har gjort de senaste åren så skulle man förvisso kunna nå en topp fyra placering genom att skjuta till mer pengar i spelartruppen, å andra sidan skulle marginalkostnaden komma att överstiga marginalintäkten vilket skulle försätta Bajen i finansiella trångmål innan man når topplaceringarna. Utan en kvalitativ förbättring inom den sportsliga verksamheten går det rimligen inte att växa mer.

En klubb som har gjort en sådan resa uppåt i tabellen är IFK Göteborg som har köpt sig högre tabellplaceringar de senaste säsongerna. En mycket tydlig ökning på kostnadssidan har resulterat i tabellplaceringar där man under de senaste fyra säsongerna har placerat sig bland topp 4.

Det finns ett problem. IFK Göteborg var inte lönsamt innan kostnadsökningen och även om man redovisade ett positivt resultat 2016 så kan man inte säga att man är lönsam nu heller. Kostnadsökningen har förvisso genererat ett betydligt högre transfernetto men ökningen i de resterande intäkterna har inte kunnat kompensera vilket har pressat rörelseresultatet. Kanske hade man räknat med att det fanns en ekonomi om man bara hade lyckats vinna mer intäkter i de internationella cuperna.

IFK Göteborg menar nu att man ska spara. Det låter rimligt och många tror att det bara är att minska storleken på budgeten. Saken är långt ifrån så enkel. Minskade utgifter kommer att – allt annat lika – påverka de sportsliga prestationerna vilket kommer att ha en inverkan på transfernettot och de övriga intäkterna som är drivna av efterfrågan på produkten IFK Göteborg som förväntas vara ett allsvenskt topplag. Det klubben behöver göra är en kvalitativ förbättring i sin verksamhet. Gör man inte det så kommer det att gå åt pipan samma dag som sparpaketet börjar bita.

BK Häcken har det tjatats om i väldigt många år. Sentimentet har varit att klubben borde ha kommit högre upp i tabellen tack vare att man har varit näst rikast i allsvenskan, mätt i eget kapital. Något som måste ha varit ett av allsvenskans allra största missförstånd under de senaste åren. Häcken har mycket pengar på banken, men det är tack vare att man inte har varit ett topplag. Eller rättare sagt: Tack vare att man inte har spenderat tillräckligt med pengar för att kunna ge sig en ordentlig chans att bli ett topplag.

Vi har dock sett en beteendeförändring i Häcken. Under 2016 har klubben startat en medveten satsning. Tidpunkten är ganska god. Klubben har lyckats att få kommunen och finansiera en ny stadion och de egna pengarna kan istället användas till att rekrytera bättre spelare. Samtidigt brottas IFK Göteborg med ett kostnadsproblem och det finns rimligen möjligheter att plocka marknadsandelar i Sveriges näst största stad.

Under 2016 ökade personalkostnaderna med närmare 14 miljoner kronor och i relativa termer har man tagit plats bland de större klubbarna i allsvenskan. Den nivån som Häcken har lagt sig på är högre än vad man kan finansiera med de löpande intäkterna vilket har bidragit till att Häcken idag är fattigare mätt i eget kapital än vad man var i slutet av 2015. Troligen är tanken att satsningen ska öka transfernettot samt inbringa intäkter från deltagande i Europacuperna. Men skulle de sportsliga framgångarna utebli så medför det rimligen att klubben inom några år har ätit upp en större del av de egna kapitalet.

Häckens ökade spenderande skapar negativa effekter åt de andra toppaspiranterna vars relativa kostnadsfördel minskar. Givet att Häcken får förväntad effekt av sin ökade budget innebär det att konkurrenterna behöver öka kvaliteten i sin verksamhet eller skjuta till mer resurser för att nå förväntade sportsliga resultat.

Tiden går fort. För fyra år sedan hade jag ett bra samtal över en kopp kaffe med Johan Anderberg på magasinet Fokus om fotbollsekonomi. Vi diskuterade bland annat de allsvenska klubbarnas konkurrenskraft i Europa och Häckens överraskande andraplats i allsvenskan samt hur Häcken arbetade med att minska pengarnas betydelse. Det resulterade i detta reportage inför den allsvenska starten 2013.

Tänk att det i slutändan ändå visade sig att det blev pengarna som är vägen framåt, också för Häcken.

Det största vårtecknet måste väl ändå vara det ständigt återkommande samtalet om driftresultatet. Det verkar nästan som att ett positivt driftresultat är meningen med livet vilket kan tyckas lite märkligt då meningen med livet för en fotbollsklubb generellt är att vinna fler matcher eller som det i bl.a. Häckens fall har varit (fram till nyligen), att bli rikare på banken.

Driftresultatet definieras av Svenska Fotbollförbundet enligt följande: I driftresultatet är spelaromsättnings-netto, finansnetto och dispositioner exkluderade.

Spelaromsättnings-netto är skillnaden mellan de i resultaträkningen redovisade intäkterna från försäljning av spelarkontrakt plus spelaruthyrning och den redovisade kostnaden för förvärv av kontrakts-bundna spelare (avskrivningar spelarkontrakt) samt kostnaden för spelar-inhyrning.
Är då driftresultatet ett relevant nyckeltal att analysera?

Figuren nedan visar tjugotalet svenska klubbar, deras genomsnittliga driftresultat över en tioårsperiod i relation till sportsliga resultat. Tjockleken på respektive bubbla visar storleken på klubbarnas egna kapital.

Faktum är att de sportsligt mest framgångsrika och de rikaste klubbarna lever med kroniska driftunderskott. Vi kan också se att den klubb som under dessa år har haft det största driftöverskottet – Örebro SK – har varken varit särskilt framgångsrikt eller är rikt.

Det blir alldeles uppenbart att nyckeltalet behöver ställas i ett större kontext.

För det första. Försäljning av spelarkontrakt är något av en kvalitetsstämpel på att den sportsliga verksamheten fungerar väl. Spelarna presterar väl och vinner poäng åt klubben och blir därmed attraktiva för större klubbar som lägger bud och i förlängningen köper loss spelarkontraktet. Den säljande klubben får pengar som de kan använda för att antingen kan lägga på hög, eller förbättra sina sportsliga resultat.

Ponera nu att de klubbar som kontinuerligt säljer spelarkontrakt också lever med ett positivt driftresultat varje säsong. Det skulle innebära att de egna kapitalet inom bara några få år sköt i höjden, upp till 100 miljoner kronor, kanske 200. Men att ha pengar på banken är inte det primära målet för en fotbollsklubb. De gör ingen nytta där. Fråga Häcken. Eftersom målet är sportsliga framgångar så återinvesteras pengarna från försäljning av spelarkontrakt i nya kontrakt med spelare. Denna process skapar ett driftunderskott per se. Driftunderskottet är en funktion av positivt transfernetto.

För det andra. Driftresultatet säger inte nödvändigtvis särskilt mycket om en klubbs ekonomi – prestation och affärsrisk. Som exempel har jag gjort en jämförelse mellan Elfsborg och Hammarby för 2016. Elfsborg redovisade ett driftunderskott på cirka 10 miljoner kronor och gjorde en vinst efter försäljning av spelarkontrakt på 4.9 miljoner kronor. Hammarby Fotboll AB redovisade en vinst på 3 miljoner kronor före skatt, driftresultatet var bättre än så: 5 miljoner kronor.

Vilken klubb hade bäst ekonomi under 2016?

En skulle kunna hävda att Elfsborg räddade sitt resultat genom extraordinära intäkter medan Hammarby inte behövde sälja spelarkontrakt för att redovisa vinst. Därmed har Hammarby en bättre ekonomi. En enkel slutsats?

Hammarby hade ett driftöverskott av den enkla anledningen att man behöver ha ett driftöverskott större än 2 miljoner kronor för att kunna redovisa ett resultat bättre än 0 kronor. Bajen har ett negativt transfernetto vilket beror på att klubben inte har varit tillräckligt skicklig i sitt arbete med att rekrytera och utveckla spelare till den del att de bidrar till förbättrade sportsliga resultat för laget och därmed gör sig attraktiva för klubbar högre upp i den så kallade näringskedjan.

Elfsborg å sin sida skapade – med lägre intäkter i grunden – en större rikedom under 2016, både sportsligt – en femte plats i tabellen – samt finansiellt – ett bättre resultat på den nedersta raden i resultaträkningen. Med ett driftunderskott på närmare fem miljoner kronor i genomsnitt under de senaste tio åren har Elfsborg byggt upp ett eget kapital på nästan 40 miljoner kronor.

Säger driftresultatet något om ekonomins risk och hållbarhet? Ett negativt driftresultat behöver ju balanseras genom reavinst från försäljning av tillgångar. Är inte det extraordinärt, en engångsintäkt?

Reavinst från försäljning av t.ex. Kamratgården är en extraordinär post. Men är försäljningar av spelarkontrakt det? För en klubb som Hammarby är det i dagsläget det men inte för Elfsborg vars transfernetto har varit 7.5 miljoner kronor per år i genomsnitt, under 10-talet.

Hammarbys finanser må vara stabila men ekonomin (omsätta pengarna på fotbollsplanen) behöver förbättras. I annat fall kommer den dåliga ekonomin i förlängningen att leda till dåliga finanser. Bajens enskilt största inkomstkälla är publikintäkterna (53 procent). Och även om den stora publiken har visat sig vara förvånansvärt immun mot svaga prestationer på planen, så är prestationerna rimligen inte hållbara på längre sikt. Om man presterar dåligt tillräckligt länge så går det till slut inte att sälja förväntningar.

Man skulle därmed kunna fråga sig vad som är mer extraordinärt, Hammarbys stora publikintäkter (i relation till mediokra resultat på planen) eller Elfsborgs positiva transfernetto? Sannolikheten är relativt stor att Elfsborg kommer att fortsätta och fostra duktiga fotbollspelare och tjäna pengar på försäljning av spelarkontrakt. Men kan Hammarby förbättra sina prestationer på planen?

Däremot, skulle Hammarby förbättra sin sportsliga verksamhet så finns det outnyttjad potential -transfermarknaden, vilken skulle generera större resurser. Det positiva driftresultatet i sig kommer inte att generera någon förbättring. Den sker först när man gör saker annorlunda i klubben, bättre. Däremot skulle en förbättring påverka driftresultatet – negativt. Precis som den har gjort i IFK Norrköping, som har gått från en välbalanserad driftekonomi under 10-talet till ett driftunderskott. Under 2016 i storleksordningen närmare 10 miljoner kronor. Här skulle man kunna säga att driftunderskottet är en belöning!

Livet handlar med andra ord inte om driftresultat utan om att bygga starka fundament som en klubb kan vila på. Det är ganska logiskt att en framgångsrik och välmående fotbollsklubb redovisar ett underskott i driftresultatet. Precis som det är en förutsättning för överlevnad att en medioker klubb redovisar ett någorlunda balanserat driftresultat.

Så är det då ett bra nyckeltal att utgå från i sin analys av fotbollsklubbar? Kanske beror det på vad man vill ta reda på.

Tittar man – utan att ha kännedom om klubbens tabellplaceringar – på en fotbollsklubbs resultaträkningar och identifierar ett välbalanserat driftresultat, så kan man dra en slutsats som är ganska träffsäker: Att det inte är något topplag som man analyserar. Alltid något.

Om man bortser från den extraordinära posten – reavinst för försäljning av Kamratgården, så är det första gången sedan 2010 som IFK Göteborg redovisar svarta siffror. Det blev ett positivt resultat på 6 miljoner kronor före skatt. Är det ett trendbrott eller bara en tillfällighet?

2012 kom IFG Göteborg på en sjunde plats. För tredje säsongen i följd. Efter det har klubben köpt sig uppåt i tabellen. Mellan 2010 och 2015 hade IFK Göteborgs kostnader för fotbollens elittrupp ökat med 70 procent. Under samma period hade resten av det allsvenska klubbkollektivets spelarlönekostnader inte ökat med mer än cirka 25 procent.

Figuren nedanför säger egentligen allt. Den är som hämtad från fotbollsekonomi-handboken. Ökade kostnader har lett till en bättre placering. De förbättrade sportsliga resultaten har förbättrat transfernettot. Logiskt eftersom det är spelarna som vinner poäng och truppens marknadsvärde blir högre tack vare att spelarna presterade bättre. Men vi ser också att de finansiella resultaten – trots ett allt starkare transfernetto och bortsett 2016 – har blivit sämre.

Marginalkostnaden för en bättre tabellplacering har överstigit marginalintäkten. Vi skulle faktiskt kunna hämta en enkel figur från den fotbollsekonomiska teorin och placera IFK Göteborg i den.

2016 minskade investeringarna i externt förvärvade spelarkontrakt. IFK Göteborg förvärvade kontraktsbundna spelare för 2.7 miljoner kronor. Så lite har inte klubben spenderat på spelare sedan 2010. Det bidrog till minskade kapitalkostnader (avskrivningar förvärvade spelarkontrakt) och därmed ett något starkare transfernetto.

Med det kom också en försämrad tabellplacering i allsvenskan och därmed också kraftigt reducerad möjlighet att tjäna pengar i internationella cuper under 2017. Förra året blev ersättningen från Uefa 11 miljoner kronor.

I en tid då flera andra konkurrenter har pengar att kapplusta med så kommer det att bli intressant och se hur IFK Göteborgs ekonomi utvecklas. Det är ingen lätt match som ska spelas.

Elfsborg har under årens lopp profilerat sig som klubben som vill utmana storstadslagen. Och man har gjort det mycket bra. Jag skev en kortare text om det i höstas.

Men nu ser Boråsarna ut att få konkurrens. Från Norrköping. Under de två senaste säsongerna har Peking vunnit guld samt lilla silvret och bidragit till att Elfsborg hamnat utanför Europaplatserna i den allsvenska tabellen.

Igår presenterade båda klubbarna sina bokslut för 2016. Det vi kan se är att Norrköping har skördat frukten en sina sportsliga framgångar och nästan arbetat sig ikapp Elfsborg finansiellt. Det egna kapitalet är förvisso större (70 mkr vs 39 mkr) men de årliga intäkterna från matchdag, sponsorer samt sändnings-rättigheter, det vill säga kapaciteten för att kunna finansiera de löpande utgifterna som förväntas ge en relativt starkare trupp har en bit kvar.

Ett guld och ett litet silver i all ära. Att bibehålla en hög nivå över tid kostar pengar. Figuren till höger (ni som läser på mobilen får scrolla ner) visar att det finns ett mycket starkt samband mellan sportslig framgång och storleken på personalkostnader.

Elfsborg är en klubb har hushålligt med sina pengar mycket väl ända sedan man uppgraderade sin verksamhet 2006. Därför är det rimligt att titta på vilken nivå Norrköping bör sikta in sig på vad gäller personalkostnader och löpande kunna klara av att finansiera den nivån. Idag saknas det närmare 12 miljoner upp. Till Norrköpings Tidningar säger klubbens kassör att man räknar med ökade personalkostnader och en ökad budget för spelartruppen för att kunna utmana topplagen. Det förhållandevis höga egna kapitalet gör det möjligt att till en viss gräns kunna vara offensiv och jobba in pengarna, i första hand publik och marknad. Men också genom få ett jämnare inflöde av pengar från försäljning av spelarkontrakt. Under 10-talet har Elfsborg ett positivt transfernetto på lite drygt 50 miljoner kronor (mer än 7 mkr i genomsnitt per säsong) vilket både är en effekt av – och har bidragit till klubbens framgångar på fotbollsplanen.

Kan Norrköping ta steget och utmana Elfsborg som förste utmanare till storstadslagen? Om man gör saker på rätt sätt så finns förutsättningarna. En anrik historia och ett välkänt namn som rimligen borde kunna kapitalisters bättre på publik- och marknadssidan. Däremot bör man kanske passa sig för att utmana storstadslagen här och nu, med plånboken. Precis som Häcken har man idag är ett relativt stort eget kapital utan att riktigt kunna få det att arbeta på fotbollsplan. Eller ja… kan, kan man. Men skulle man börja spendera pengar på spelarkontrakt så som Malmö FF (innan 2014), AIK och IFK Göteborg (det är knappt så de själva klarar av det) gör, så är man rimligen hyfsat snabbt lika fattig som Helsingborg. Eller ja, ännu fattigare då man i Norrköpings fall behöver bära en skuld på cirka 290 miljoner kronor som finansierar Parken.

Vad gäller Elfsborg så kan klubbens finansiella situation komma att pressas av ett mindre frekvent deltagande i Europaspelet. Klubben har genom åren tjänat respektabla summor pengar vilket naturligtvis har bidragit till en bibehållen hög sportslig nivå. Det ena ger det andra och vice versa. Att ta sig till gruppspelet de gånger man kommer att delta i Europa framgent skulle kunna kompensera det mindre frekventa deltagandet. Om man inte lyckas med det så riskerar Elfsborg att tappa konkurrenskraft.

Å andra sidan har man under årens lopp visat sig vara duktiga på att svara på konkurrenternas försök att sparka ner dem från toppskiktet. Fortsättning följer.

I den första omgången av årets gruppspel i Champions League möttes FC Basel och Ludogorets. Matchen slutade 1-1 och efter det har det spelats ytterligare två omgångar. Båda lagen har inte varit i närheten av att ta nya poäng. Det speglar de ständigt ökade obalanserna i fotbollseuropa mycket väl. Basel leder sin inhemska liga med 14 poäng efter bara elva omgångar och kommer i maj att vinna sitt åttonde raka mästerskap. Ludogorets har vunnit den bulgariska ligan fem säsonger i rad. Trots att båda klubbarna är dominanta på sina respektive hemmamarknader har de inte mycket att sätta emot när de ställs mot klubbar från de fem största ligorna i Europa.

Obalanserna kommer fortsätta att öka. De globalt exponerade storklubbarna kommer att öka sina intäkter snabbare än resten tack vare ständigt ökade sponsorintäkter från marknader utanför Europa. I de mindre ligorna kommer de ständigt ökade premierna från Champions League att cementera toppskiktet.

Jag har skrivit en krönika i ämnet för magasinet Fokus. Ni kan läsa den under denna länk.

Igår meddelade den europeiska ligaorganisationen EPFL att man bryter sitt memorandum of understanding med Uefa. Om Uefa inte startar om processen och förhandlar Champions League formatet med organisationen så kommer de nationella ligorna från och med mars att kunna schemalägga sina matcher också under Champions League kvällar.

Skulle det förändra förutsättningarna för det jag skriver om i krönikan? Jag skulle säga att det på lång sikt är oundvikligt var det hela kommer att sluta. När politik möter ekonomi vinner oftast politiken. Men bara i det korta perspektivet.

Ändrar Uefa sig och låter de mindre nationerna behålla samma antal platser i Champions League kommer det fortsätta leda till en försämring av tävlingsbalansen i de mindre nationella ligorna. Till slut kommer man att behöva ändra formatet. Skulle Uefa däremot hålla det som man har lovat de största ligorna, så kommer de ledande klubbarna i de mindre nationerna att känna sig understimulerade vilket rimligen också leder till nya format att organisera fotbollspyramiden.