Det har länge pratats om bristen av en segmenterad allsvenska men de två senaste säsongerna har vi för första gången på mycket längre börjat kunna skönja ett mer utkristaliserat topp 4 skikt. Till stor del är det en produkt av sämre konkurrens i och med Hammarbys och Djurgårdens dåliga prestationer.

Hammarby är ute och snart kanske även Djurgården. Helsingborg hänger på en skör tråd som sakteligen håller på att brista. Konkurrensen i det övre skiktet håller på att minska. Något som bäddar för stabilitet och mer utrymme för misstag för de lag som idag har parkerat däruppe.

Att AIK skulle missgynnas av en utslagning av produkten Stockholm är nog snarare mer myt än verklighet. Det man förlorar i derbyintäkter sparar man sannolikt in i form av lägre konkurrens. Även om de största vinnarna bör rimligtvis finnas utanför huvudstaden.

Återkommer med närmare analys.

Då har verkligheten till slut kommit ikapp Lars Åke Lagrell. Spelare och tränare är affärsmän och deras lojaliteter förklaras därefter. Välkommen till de allsvenska klubbarnas vardag Lars Åke.

When I was a young man, I wanted to change the world. I found it was difficult to change the world, so I tried to change my nation. When I found I couldn’t change the nation, I began to focus on my town. I couldn’t change the town and as an older man, I tried to change my family. Now, as an old man, I realize the only thing I can change is myself, and suddenly I realize that if long ago I had changed myself, I could have made an impact on my family. My family and I could have made an impact on our town. Their impact could have changed the nation and I could indeed have changed the world – by Unknown Monk, 1100 A.D.

”Det vore önskvärt att det fanns en harmoniserad lagstiftning som gäller hela EU-området. Som det ser ut nu har till exempel Danmark egna regler vilket missgynnar den svenska fotbollen kraftigt” – Bosse Johansson, ordförande Svensk Elitfotboll (SEF), 2009 A.D.

Det går bra att börja med förändringar som svensk elitfotboll själva kan påverka i syfte att stärka svenska klubbarns konkurrenskraft i Europa. Om det nu är just det som är målet ska tilläggas.

Fredrikstad FK är en av väldigt många fotbollsklubbar som ganska väl symboliserar priset för sportslig framgång. Framför allt är priset högt om man som icke marknadsledande klubb försöker att bita sig kvar i den absoluta toppen. Fredrikstad som 2006 vann norska cupen och kom på andra plats i ligan så sent som 2008.

Saxat från norrbaggarnas hemsida efter halvårsbokslutet.

Driftintäkter: nok 39,330,449 (budget nok 48,721,462)
Driftkostnader: nok 45,656,487 (budget nok 42,775,740)
Avskrivningar: nok 5,035,035 (budget nok 6,135,354)
———————————-
Resultat: minus nok 11,513,044 (budget nok 255,632)

*******************
Jag har fascinerats av Kalmars ödmjuka och, i relation till sin lilla marknadsandel, realistiska satsning efter att man, mycket väntat, har dränerats på i stort sett hela den talang som ledde klubben till dess första SM guld.

Kanske är man dock trots allt är på väg in i fällan. Det är nämligen nu den svåra resan börjar. Även om klubben kommunicerar en fortsatt försiktighet så ökar som synes kraven från omvärlden.

Och det börjar bli ganska många klubbar som pratar i termer av SM-guld inom loppet av de kommande 5-6 åren. Förutom ”the-usual-suspects” har vi som bekant Kalmar men även Örebro. Konkurrensen ökar och med den kommer försämrade rörelsemarginaler.

Men nej, Kalmar är inte den klubb som jag i ögonvrån kan skymta som ett nytt sakta växande allsvenskt ”subprime-case”. Återkommer i frågan när jag kan konkretisera i form av nyckeltal.

Volkswagen AG Audi sägs köpa 10% av Bayern München för €100 miljoner. En värdering på €1 miljard. Okej, jag tycker att Bundesliga har stor potential att plocka ytterligare marknadsandelar i fotbollseuropa, men det är en hög värdering för en minoritetsost och kan jämföras med Forbes subjektiva värdering på €836 miljoner som presenterades så sent som i april.

En indikator på att Glazers samt Hicks&Gillets business-case än så länge håller. ManU värderas av Forbes till €1.4 miljard (£1.3m), vilket är dubbelt så mycket som den skuld Glazer finansierade förvärvet med.

Sedan tidigare äger Adidas 10% av Bayern München.

Real Madrid har nu haft sitt årsmöte. Medlemmarna gav sitt stöd till finansieringen av sommarens spelarförvärv, 844 var för och 19 emot.

Real Madrid räknar med att öka sin omsättning med 3.5% till EUR 421 miljoner under innevarande säsong. Man räknar även med en vinst på €19 miljoner.

Efter att ha tagit lån till sommarförvärven på €150m är klubbens kreditlina nu uppe och drar €327 miljoner.

Är det mycket? Det beror naturligtvis hur man räknar.

Sätter vi skulden i förhållande till klubbens årsomsättning landar vi på 77% debt-to-revenue-ratio.

Om Real Madrig hade varit en nation skulle vi kunna jämföra med respektive länders skuld dividerat med dess BNP. (länken här).
Inte särskillt relevant egentligen, så låt oss istället titta på några andra bolag i samma typ av industri.

Sätter vi Real i relation till de finansieringsstrukturer med vilka Manchester United (ca 250%) och Liverpool (ca 170%) förvärvades, ser vi att Reals skuldsättning är lägre.

Vi ska här komma ihåg att ManU och Liverpool exponeras mot en högre affärsrisk eftersom Premier League har en större konkurrensbalans än vad La Liga har.

Ändock räknar Glazer, Hicks & Gillet att deras respektive klubb kommer att ha en värdetillväxt större än kapitalkostnaden.

Tittar vi i Norden visar Parken Sport&Entrateinment motsvarande nyckeltal avseende sina långfristiska skulder på 84%. Skulderna har finansierat koncernens tillväxt inom andra områden än fotboll.

I Sverige räddades Helsingborg av kommunen 2003. Det villkorade lånet på 29 miljoner kronor låg i nivå med 56% av klubbens dåvarande årliga omsättning (52m).

Krediten blev godkänd av både kommunstyrelse och SvFF:s licensnämnd. Och det vi ska komma ihåg här är att Helsingborg spelar i botten av fotbollens värdekedja där rörelsemarginalerna är i det närmaste obefintliga.

Däremot finns det en betydande skillnad mellan de skulder som ManU och Liverpool servar och dess påverkan på competitive balance. Jag var inne på det här.

Till skillnad från de båda engelska klubbarna, så bidrar Real Madrids skuldsättning till en försämrad tävlingsbalans i den inhemska ligan.

Det är å andra sidan inte Platinis sak att reglera. Det är den spanska ligaorganisationens uppgift. Och de kanske är happy med att ha två konkurrenskraftiga klubbar i Champions League, även om det sker på bekostnad i den inhemska ligan. Det finns verktyg som kan förbättre tävlingsbalansen. Ett är central försäljning av TV avtal med en viss solidaritet i distributionsnyckeln. Idag säljer de spanska klubbarna sina TV rättigheter på egen hand. Jag tror dock att dagens regim kommer att bestå.

Platini är orolig för de utländska ägarintresserna i fotbollen. Efter att i flera års tid ha drivit sitt korståg mot England har han nu lanserat ”financial fair play” conceptet. Glatt påhejad av klubbägare som själva har varit den största drivkraften i ”the-arms-race”. Leeds används mer än gärna som ett skräckexempel.

Loek Groot skrev för ett antal år sedan en skön artikel –European football: Back to the 1950s.

Läser det som kortfattat skrivits ”financial-fair-play”.

Platini siktar inte lika långt tillbaka i tiden men agendan och metoderna känns bekanta från tidigt 80 tal. Och jag som i min enfald trodde att Europa hade lagt dessa tider bakom sig.

Restriktioner i spelartrupperna. Vi har UEFA:s ”home grown player”, FIFA:s ”6+5 regel” samt Englands nya regleringar.

Ransoneringar, här för november 1981, innehöll restriktioner avseende inköp av livsmedel. Tilläggas kan att vissa ”utvalda” alltid hade ett överflöd av ransoneringskuponger.

Från spelarnas perspektiv handlar det om begränsade möjligheter till att få sina drömmar uppfyllda. Restriktioner på spelarmarknaden minskar efterfrågan på rörlighet och därmed minskade inkomster för spelarna.

Lägre ned i fotbollseuropas värdekedja kommer det rimligtvis att märkas i form av mindre intäkter för klubbarna från en betydande intäktskälla – transfersystemet. De fattiga ligorna riskerar att bli än fattigare. Starka incitament ges till ”trafficking” i ung ålder, förfalskning av pass samt fejkade födelseattest.

Permission för invånare att temporärt få tillstånd att lämna sin stad under helghögtider.

Hockey Asset Pricing Model, precis som europafotbollens motsvarighet FAPM, ser modellen ut att kunna antas även inom elitseriehockeyn. Det intressanta är annars enkäten angående ett lönetak. De klubbar som är för ett lönetak är rimligtvis de som har en lägre marknadsandel och som drabbas extra hårt av ”the arms race”. Ett lönetak skulle, precis som de större klubbarna menar, innebära ett större talangutflöde från toppklubbarna till utlandet. För dessa klubbar pratar vi om en minskad marknadsandel genom en jämnare tävlingsbalans samt en försämrad produkt mätt på kvalitat. Vi skulla få en än tydligare ”omvänd draft”.

Att vi får se ett lönetak i dagens elitserieformat är lika troligt som att vi skulle få se elitprojektets mål uppnås. Det vill säga att åtminstonde ett allsvenskt lag skulle spela kvartsfinal i någon av europacuperna våren 2010.

Elitserien har under en mycket lång tid upplevt en relativt (jmfr fotboll) svag konkurrens om den talang som finns att tillgå inom hockeyn. Det har fram till nyligen enbart varit NHL som befunnit sig högre upp i värdekedjan. Ett faktum som innebär att man, till skillnad från fotbollsallsvenskan har kunnat leverera en produkt av relativt hög internationell kvalitet.

KHL:s entré på hockeykartan är därför mycket intressant. Framför allt är det intressant att se hur elitseriens ledande klubbar nu aktivt ser över ligamodellen i syfte att försöka skydda sina intressen mot den ökade konkurrensen. Säga vad man vill om elitseriehockeyn och om förslagen där bland annat en utbrytarliga nämns som ett alternativ, men det vi ser är i alla fall en stark drivkraft från de större klubbarna. Något som vi inte sett skymten av i fotbollsverige och där idéerna och diskussionerna ligger på nivån där omläggning till höst/vår målas upp som den stora knäckefrågan.

Naturligtvis så är det så att talangen lämnar fotbollsallsvenskan för att få möjlighet att vända på fotbollsåret och få ett längre sommarlov.

Därför pratar man om samma saker IGEN i allsvenskan 2010!
Det vill säga hur allsvenskan bättre ska hävda sig i Europa.
Men det finns hopp, kanske blir det VM slutspel trots allt. Och då kan man finansiera ett nytt elitprojekt.

Guldåret 2008 gjorde Kalmar FF 70 mål. Sedan förra sommaren har klubben blivit av med talang som gjorde 55 av dessa mål samt levererade 28 assist. Totalt rör det sig om sju startelvespelare. Egentligen inga konstigheter men ändock beundransvärt att man fram till idag har lyckats med att nå en så pass hög tabellposition. Naturligtvis har resan underlättats av att det finns klubbar som kraftigt underpresterar och inte alls har lyckats med att hantera sin respektive spelaromsättning.

******************
Enligt Deloitte minskade Premier League klubbarnas transferomsättning med 10% jämfört med förra sommaren. Framför allt minskade importen av spelare till ligan. Personligen vill jag vänta ytterligare ett till två transferfönster innan vi ska se några större mönster. £95 miljoner behöver egentligen bara handla om två transfers. Och dessa kanske kommer nästa fönster istället. Men visst har den nya högre skatten för höginkomsttagare en inverkan.

Rimligtvis bör dock likviditeten i transfermarknaden minska nu. Klubbägarna känner naturligtvis av lågkonjunkturen och är inte beredda att skjuta till kapital i samma utsträckning som tidigare. Manchester City har denna sommar hållit likviditetsnivåerna uppe.

http://plus.cnbc.com/rssvideosearch/action/player/id/1236539248/code/cnbcplayershare