Kategori: Okategoriserade

Realisation

Intressant frågeställning på Söderst@dion angående spelar- värdering.

”Ponera att vi skulle kunna plocka hem Björn Runström för en sign on på 4 miljoner kronor. Är han värd pengarna?”

Intressant därför att Runa av många ansågs ha reats ut för ganska så exakt två år sedan. Då var prislappan ca 10 miljoner. Idag tycker 32% att 4 miljoner är ett för högt pris.

Allt beror givetvis på vilken kvalitet och nytta man kan scouta för motsvarande belopp. Liknande resonemang bör gälla hos de flesta klubbar.

Kort reflektion

Skummade i helgen igenom en nyligen publicerad artikel som undersökte samband mellan tre olika modeller för elitlicencering och klubbars ekonomiska utfall såsom ekonomiskt resultat samt avvikelse från budget. Undersökningen är baserad på data från Holland och Tyskland.

Mer om den undersökningen samt slutsatserna kan man läsa om under länken längs ner.

Istället vill jag lyfta fram nedastående tabeller där det än en gång bevisas att fotbollsbranschen lever under en mycket stark marginalpress. Dessutom är avvikelserna mellan budget och resultatutfall väldigt stora i båda länderna (negativt) vilket bör bero på nyttomaximering och att klubbarnas sportsliga fokus och kapprustning går före profit.

saxat från: Governing the League, Roland F. Spekle, Teije Smittenaar
Notera
– ”old dutch system” 2001 – 2003. ”new dutch system” 2004 – 2005.
– Stora skillnader mellan klubbar med högst och lägst intäkter i båda ligorna.
– Bundesliga som helhet levererar ett mindre positivt rörelseresultat, Eredivisie negativt.
– Den sora deskripansen mellan budget och resultatutfall!

För er som gillar att jämföra så klicka på länken för Premier Leagues samt Championships omsättning, lönekostnader samt profit från 2004 & 2005 (obs! GBP, fx 1GBP ~ EUR 1.45 [2005]). (länken här)

Governing the League: Opportunism, Credible Threats and Social Ties in Football Competition Licensing Roland F. Spekle, Teije Smittenaar, March 2008

Fotbollens framtid…

Snubblade över text (här) där författaren är inne och nuddar lite kring vissa tankar som jag tidigare spånat kring.

– Ur ett finansiellt perspektiv behöver det inte vara fördelaktigt att vinna ligan. (här)

Det är en intressant frågeställning ur ett supporterperspektiv när incitamentsprogrammen ska utformas för klubbars VD:ar samt övriga ledande befattningshavare. Vilka parametrar är det som triggar bonusarna? Kan det finnas motsatsförhållanden?

– En eventuell framtida konsolidering av de europeiska ligorna enligt amerikansk franchisemodell. Inga upp och nedflyttningar. (här och här)

Inom femton år är vi där, inte för att jag vare sig vill eller gillar det men för att det så småningom blir den enda vägen till fortsatt ekonomsik tillväxt för ”giganterna” och dess ägare.

——————-

När vi ändå pratar framtid. Det har ju hänt en del som kommer att påverka Hammarby Fotbolls framtid. AEG Facilities (AEGF) tar över driften av globenarenorna. Globenfastigheterna är kvar i stadens ägo som får en hyresintäkt baserad på intjäningen.

Det man frågar sig är givetvis hur det påverkar Hammarby Fotboll.
Det finns några intressanta motsatsförhållanden som man kan älta i evighet, t.ex.

En hög hyra för Bajen innebär en högre intäkt för AEGF vilket enligt avtalet genererar en högre hyra för AEGF:s nyttjande av globenfastigheterna. Pengarna åker såldedes inte rakt ner i AEGFs ficka enligt förhållandet 1:1.

En lägre hyra för Bajen ger större möjlighet till förädling av HF ABs värde. Problemet är att det värdet blir svår att kvantifiera då HF AB inte är noterat. Allt blir en objektiv värdering likt när Forbes häromdagen värderade ManU till £905 miljoner. Frågan är givetvis hur stor uppsidan är för en allsvensk fotbollsklubb?

En högre hyra ger direkta cashflow samtidigt som potentialen i en subventionerad hyra kan ge en stor hävstång men exponerar koncernen mot den fotbollsspecifika affärsrisken och är inte lika säker att räkna hem.

Samtidigt blir det svårt att hitta en uppsida med en hög hyra vad gäller ”produktutveckling” i ungefär 1/3 av evenemangen på en nya arena.

Liknande resonemang gäller ju även Dif Hockey samt till viss del den tredje interna hyresgästen, AEG Live.

Men det finns säkert en jättefin modell som räknar ut en optimal hyresnivå, intäktsallokering mm för värdeskapande i AEG koncernen.

Kort om Kentarohärvan

När Kentaro köpte TV rättigheterna för svensk fotboll 2006-2010 förundrades flera över varför man betalade mer än vad de enskilda TV distributörerna som canal plus, MTG, m.fl var beredda att betala. Det är ju samma distributörer rättigheterna sedan skulle paketeras av Kentaro och säljas vidare till. (mer om det här)

Med facit i hand är det inte helt otänkbart att Kentaro tagit höjd för de extra matcherna och försäljningen av dessa i sitt bud. Även om det formella beslutet om att ligan skulle utökas inte fattades förrän december 2006, var sannolikheten hög att så skulle bli fallet redan under tiden för förhandlingarna. Vem såg till att det fanns ett utrymme till sådana tolkningar i avtalet?

Lite drygt två år senare står vi med en rättstvist med oklar utgång (här). Det är även inte helt klart huruvida det påverkar de framtida utbetalningarna av TV premierna ifall Kentaro åker på en rättslig smäll eller defaultar.

Klubbarna, för vilkas räkning SvFF förhandlade och sålde rättigheterna, vägras insyn i avtalet trots att de riskerar att höra till de största förlorarna. (nej, det är inte tv tittarna som är förlorarna)

För dem är det nämligen inget optimalt scenario som kan stå för dörren. Man har redan prisat in sina lönekostnader i de högre intäkterna. Kostnadsmassan har vuxit radikalt. (här)

Förutsättningarna är inte heller särskillt upplyftande.
1.Hälften av ligans klubbar har ett eget kapital mindre än 10 miljoner.
2.Hälften av ligans klubbar går back i driften, resten visar ett mycket marginellt plus.

Likviditeten, rörelsekapitalet hos flertalet av klubbarna är ingen upplyftande läsning.

Skulle framtida utbetalningar av TV premier frysas kommer licensnämnden få en hel del och stå i då det svarta hålet blir större än någonsin. Kön kommer vara lång och längst fram står klubbarna i kategori 1 med ytterst begränsat andrahandsvärde på sin spelartrupp. Sen är det nästa gäng in till rakning.

I vilken bransch som helst skulle konkurrentarna jubla över en sådan utslagning. Fotbollsbranschen är annorlunda. Tävlingsbalansen och dynamiken mellan vissa klubbar är avgörande för efterfrågan på sporten. Framförallt i en liga med taskig kvalitet ur ett internationellt perspektiv.

De mer solida klubbarna kommer därför även de drabbas vid ett sådant scenario, även om det tar lite längre tid. Malmö t.ex. riskerar att stå med Swedbank Stadion, stora kapitalkostander som genererar en mycket hög hyra i relation till den minskade efterfrågan på fotboll. Om de andra evenemangen är konkurrensen hög från Malmö Arena.

Ni förstår den onda spiralen.

Ingen går ostraffad, inte heller TV distributörerna som förlorar en stark produkt.

AEG i fokus

I fredags small det till rejält på nyhetsfronten.

AEG Facilities AB köper 12.23% av DIF Hockey för €1 miljon. (länk här)

AEG Facilities är ett av AEGs många dotterbolag vars affärsidé bland annat är att vara arenaoperatör. (lite mer under länken här)

Priset ger en hint om en värdering av DIF Hockey på ca 77 miljoner kronor. Mindre än marknadsvärdet på AIK Fotboll AB. Diskonterar man dessutom dessa 77 med aktiemarknadens avkastningskrav tillbaka till 2001 blir priset lägre än vad AEG Sweden AB köpte sin andel i Hammarby Fotboll AB för.

Å andra sidan borde dessa förvärv snarare klassas som strategiska än finansiella ur AEGs perspektiv och då haltar nog jämförelsen en aning. Vi har nog inte sätt alla kort i Anschutz svenska kortlek än.

Många blänger nog lite extra på jänkarna. Deras motiv är dock rent rationella och i deras affärskultur är den typen av transaktioner inga konstigheter. Däremot kan man ju undra lite om hur lokalkonkurrenten resonerar. Från vårt perspektiv kan ju den moraliska aspekten i affären ifrågasättas.

Det ser också ut som att vi nu har tre strategiska sportinriktade ägarpositioner i länet.
Fabege/arenabolaget i AIK Fotboll AB
AEG i Hammarby Fotboll AB
AEG i DIF Hockey AB

————————–

Helsingborg har problem.
Förlust i torsdags, endast en pinne idag och nu Parma som inte helt säkert vill utnyttja sin köpoption på McDonald Mariga. Priset på spelaren uppges ligga på 18 miljoner. Helsingborg verkar vid en försäljning till Parma få mellan 4-5 miljoner, efter agentkostnader, efter att Enköping fått sina 25% och efter att den utsparkade riskkapitalisten Bengt Adolfsson fått sina 8.5 miljoner. Så långt inga konstigheter.

Men med tanke på klubbens taskiga likviditet i kombination med ett driftunderskott, behöver man nog sälja spelare i år för att klara de löpande utbetalningarna. När andra potentiella säljobjektet Razak dessutom är skadad ber nog Fredin & co till gudarna att Parma utnyttjar optionen.

————————–

Skatterevision i Kalmar.
Inte en dag för tidigt att de allsvenska klubbarna synas och mycket riktigt hittades saker att anmärka på. Hur mycket än Svante oförstående gråter ut, finns det gott om utrymme i klubbens balansräkning att betala sin skatt på dryga miljonen. Det börjar bli dags att göra rätt för sig!

Arenafrågan – ny status

Hoppas hinna återkomma under tisdagskvällen med fler kommentarer angående arenafrågan. Det har ju hänt en del idag. (här).

Lars Strandberg flaggade annars [ofrivilligt(?)] med ordet ”kommunägd” under årsmötet. Det var med andra ord ingen riktig kioskvältare det här.

Status idag.
Kostnad: bygge inklusive mark: 2.3 miljarder

Finansiering:
Eget kapital: Stockholms stad dunkar in 1.3 miljarder genom försälning av byggrätter på nuvarande Söderstadions area.
Sedan tidigare öronmärkta pengar till renovering: 250 miljoner.
Skuldfinansiering: 700 miljoner upplåning för Sthlms stad.

Detta är förmodligen den finansieringsmodellen som i dagens kreditmarknad besitter den lägsta kapitalkostnaden (kanske t.om den enda möjliga).

Och i den rådande situationen är det egentligen en befrielse att inte exponeras mot de finansiella riskerna en investering i den storleksordningen för med sig.

Jag misstänker att många skriker sig hesa efter AEG här. Jag vill dock minnas att det varit ganska tydligt att jänkarna inte velat gå in med ”eget kapital” och planen hela tiden varit skuldfinansiering vilket varit vanligt förfarande i de flesta projekt på senare tid.

Och som sagt, det har hänt en hel del senaste året, vilket även drabbat sport & entertainment.

UK pubs, Tube, Arsenal debt hit by rating cut

Stadium finance and the auction-rate market

Jag har mycket svårt att se att man idag skulle kunnat hitta ”ett lägre pris på pengar” med en annan finansiär, inkl AEG.

De viktigaste frågetecknen återstår nu, det vill säga ägandet av driften.

Fuck it!

Det har de senaste åren varit mycket prat om hur svenska klubbar ska ”närma” sig Europa. Vilka åtgärder ska tas, hur ska klubbarna bli mer konkurrenskraftiga? Debatten om 51% regelns vara eller icke vara har varit ett av samtalsämnena. Argumenten för en avreglering har varit att de svenska klubarna måste få samma förutsättningar till kapitalanskaffning. Inga utländska riskkapitalister sägs vara intresserade så länge de inte kan få kontroll över klubben.

SEF ordförande och snart SvFF ledamot Bosse Lunkan tillhör skaran pro-avreglering. Jag håller med, regeln är uråldrig. Inte heller är den helt avgörande eftersom föreningarna, så länge de sköter sina affärer väl, har mandat att bestämma ifall man vill släppa majoriteten i utbyte mot kapital eller ej.

Under rådande marknadssituation kan vi dock direkt lägga ner frågan om 51% regeln som en viktig faktor i jakten på Champions Leagueplatser. Glöm snacket om att den avregleringen är avgörande för att de utländska riskkapitalisterna ska stå i kö för att köpa sig in i allsvenska klubbar.

Marknadsimperfektionerna är för många, de är för stora för att någon som helst riskkapitalist ens ska vilja ta i en allsvensk klubb med tång.

Först och främst, subventionerna. Storstadsklubbarnas öde där deras varumärken devalveras genom den nuvarande fördelningen av ersättning för rörliga bilder, s.k. kentaro-avtalet.

Vi har även den jämnt fördelade ersättningen till klubbarna för att de ska exponera förbundets sponsorer. En upptagen reklamyta som för de största klubbarna innebär att den reats bort till förmån för småklubbarna.

Småklubbarnas varumärken står sig konkurrenskraftiga tack vare den solidariska fördelningen ”fotbollsfamiljen” drivit igenom.

Gudarna ska veta att det har funnits en debatt mot denna marknadsimperfektion, en debatt där i slutändan väldigt få stog upp hela vägen.

Det senaste, regeln om att klubbarna ska stå för säkerhets- kostnaderna för sina supportrar även på bortaplan utan att samtidigt få ta del av biljettintäkterna från dessa. Kan någon ens hitta logiken här? Ju fler supportrar som följer med sitt lag på bortamatch, desto mer kostar det klubben. Arrangören å sin sida cashar hem hela intäkten. I värsta fall blir momsen en utgift.

Summan av kardemumman blir en ännu större subvention till de mindre klubbarna vilket storstadsklubbarna betalar. En subvention som tär på intäkterna samtidigt som den spär på kostnaderna. Marginalen till sportsliga resurser och/eller eventuell avkastning till investerare sjunker till en ännu lägre nivå.

Visst, vi gillar en jämn och spännande allsvenska. Den jämna konkurrensbalansen är en av faktorerna som driver det stora intresset. Kom dock inte och snacka Champions League. Kom inte heller och prata om utländska riskkapitalister. Småklubbarna är inte beredda att betala priset.

Notiser

En bra tabell på di.se om allsvenska klubbars intäkter, resultat och likviditet. Tänk på de små fallgroparna jag skrivit om tidigare när ni jämför klubbbarna med varandra.

Diskussionen om klubbarnas kassaflöde och likviditet hamnar ofta i skymundan. Det lär finnas klubbar som hoppas på bud på sina respektive spelare till sommaren. Helsingborg hör till den skaran.

—————————

Spelarlöner är som bekant en väldigt stor utgiftspost för fotbollsklubbar. Nedan följer en sammanställning av personalkostnaderna som de största klubbarna redovisat i sina bokslut för 2007. (2006 för Dif)

Elfsborg 61 msek
AIK 51 msek
Djurgården Elitfotboll AB 51 msek*
Malmö 50.3 msek
Hammarby 45.8 msek
IFK Göteborg 44 msek
Helsingborg 39.1 msek

*2006 års siffra.

Rangordningen speglar Hammarbys tabellposition under 2007 relativt väl. Det är dock hög tid att öka produktiviteten för att få fart på intäkterna och därmed skapa mervärde.

Någon som har Kalmars siffra får gärna droppa den här. Skulle tippa runt 20-25 msek.

—————————

Hur ska man mäta avkastning på eget kapital för fotbollsklubbar? Rent ekonomiska termer eller i form av poäng och tabellplacering?

Inför allsvenskan – lite förutsättningar

AIK……………….96*msek (82 msek)
Malmö FF……..79 msek (80 msek)
Elfsborg…………76 msek (72 msek)
Hammarby…….72 msek (74 msek)
Helsingborg……72 msek (75 msek)
Djurgården…….71 msek (76 msek)
IFK Göteborg…71 msek (59 msek)
Kalmar…………..41 msek (38 msek)

Allsvenska klubbars driftintäkter 2007 exkl transfers och exkl skattade intäkter i internat.cuper (2006 inom parantes)
* ca 6msek av ökningen kommer från souvenirer och the Terrace där täckningsbidraget lär vara lägre än hos andra intäktkällor.

Återigen stundar en jämn allsvenska. En av förklaringarna till den jämna tävlingsbalansen hittar vi i ovanstående lista. Den visar några av de allsvenska klubbarnas intäkter, rensat från spelarförsäljningar och från uppskattade intäkter från internationella cuper. Varför är detta intressant? En konservativt lagt kostnadsbudget för respektive klubb borde landa kring dessa nivåer.

Kalmar ska egentligen inte kunna konkurrera i toppen år efter år och jag vet inte om det är smålänningarnas förtjänst eller de övriga klubbars oförmåga. Förmodligen en kombination.

Hammarbys position innebär att man bra år, där pusselbitarna faller på plats kan utmana om guldet. Det krävs helt enkelt en stark sportslig prestation. Fast det gäller ju de flesta klubbarna.

AIK har sedan återkomsten till allsvenskan skaffat sig konkurrensfördelar från det som de löpande intäkterna genererar. Det är främst publikintäkterna som ligger ca 10 till 25 miljoner högre än hos dess största konkurrenter. Det borde vara kriminellt att återigen hamna på en femteplats. I så fall börjar man undra hur hög marginalkostnaden är i klubben.

I övrigt kan konstateras att differenserna i intäkterna är relativt små, ofta korrelerade med det sportsliga utfallet som stimulerar främst storleken på TV-premier samt publikintäkter. I både England och Spanien finns det ett samband mellan lönekostnader/budget och tabellplacering.

Här hemma är skillnaden mellan flertalet klubbar för liten för att denna faktor ska vara helt avgörande.

Låg skadefrekvens, låg spelaromsättning, sportsligt momentum, flyt, en höst fri från europaspel är andra kortsiktiga faktorer som kan väga över och resultera i guld.

Hur årets allsvenska kommer att sluta? Be mig inte tippa. Någon bland dessa åtta klubbar kommer att stå som mästare.

———————————–

Helsingborg tippas återigen som en het guldkandidat, precis som inför i stort sett varje säsong senaste åren. Tabellplaceringarna räknat från säsongen 2000 är: 2, 5, 4, 6, 10, 6, 4, 8. Det finns bara en slutsats man kan dra – Den mest överskattade klubben. Varför skulle det bli annorlunda i år? Malmö FF släng er i väggen!

———————————–

Hur länge klarar Kalmar FF att bibehålla sin höga produktivitet?

———————————–

Kommer vi kunna kvantifiera en Rami effekt när vi om ett år läser 2008 års verksamhetsberättelse?

———————————–

Var förra årets ”framgång” I UEFA cupen en engångsföreteelse eller når samtliga deltagare återigen huvudturneringen?