Fönstret har ännu inte öppnat men det börjar redan nu hända saker på transfermarknaden. Förra veckan Nils-Eric, idag Ari i Kalmar till Holland, för enligt oberkräftade uppgifter 41 miljoner sek, varav ca 20 tillfaller Kalmar FF. Bra betalt för en spelare som ännu inte nätat denna säsong och utan att vara alltför insatt i smålänningarnas trupp så känns det som att vi kan sätta relationen pris>värde/nytta (Kalmars perspektiv).

Jag har funderat om vilka spelare riskerar att bli sålda ur Hammarbys trupp i sommar, ”spelarförsäljningar är en del av vår affärsidé” och ”alla spelare är till salu till rätt pris” innebär att man varje morgon går upp med en klump i halsen. Till de spelare som ligger i riskzonen ser jag Sebastian Eguren och Paulinho Guará, båda två har förmodligen visat tillräckligt (i Paulinhos fall handlar det om prestationer innan 2007) för att de ska kunna generera en slant som de ledande anser skapa mervärde till bolaget. Frågan är hur klausulerna ser ut, Paulinhos prislapp på 4-5 miljoner från ÖIS ger en liten fingervisning om att det förmodligen finns en i Örgrytes ögon respektabel klausul. Hur avtalen kring Eguren ser ut vågar jag inte ens spekulera i.

Hur som helst, allt har sitt pris…

******

Det har varit mycket snack om daylight robbery senaste veckorna men jag undrar om inte Örebro för 3 minuter sedan är den klubb som på riktigt blivit rånade när Näfver drogs ner i straffområdet.

Lördagsmatch på G igen och jag hade tänkt göra en kortare analys över Elfsborgs finanser, tyvärr räckte inte tiden till denna vecka och det får vänta till nästa tillfälle. Hur som helst har Henrik Appelqvist vid i alla fall två tillfällen hackat ner på Borås Arena för att den inte är helt genomtänkt och nu har jag inte varit där än, jag vet inte exakt vad Henrik syftar på men jag är övertygad om att det är viktigt att man bygger ”rätt arena på rätt plats” och jag tror att Borås Arena ändå fyller de syften den var byggd för.

Lika säkert som att en arena á la Borås inte skulle fylla de syften Hammarby Fotboll kommunicerat, lika illa skulle en ”arena i världsklass” så som Henrik kallar den, passa en tätort med ca 65k invånare. I Borås har man helt klart byggt billigare, med vissa begränsningar men med en betydligt lägre risk. Elfsborg har för tillfället skaffat sig vissa konkurensfördelar med hjälp av sin nya arena men jag tror att uppsidan är begränsad och att storstadslagen, om nu deras arenaplaner faller väl ut, kommer att ha betydligt högre framida intäktsmöjligheter.

Däremot har klubben förvånandsvärt snabbt fått utdelning på sina strategier och det kan ingen ta ifrån dem. Samtidigt visar detta på hur ”enkelt” en kapitalinsats kan skapa mästarlag i allsvenskan. Djurgårdens finansiärer gjorde det 2002 och nu senast bidrog Elfsborgs kapitalstarka anhängare med en hävstång vid profilvärvningarna som ledde hela vägen till guld.

Kanske har framgången kommit för snabbt och ställer nu publika krav på nya titlar och europaspel, krav som är svåra att motsvara vilket Djurgården efter totalt 55-60 investerade miljoner nu får erfara. Det är helt klart svårare att bygga något långsiktigt och varaktigt än och bara ta sig till toppen.

För ett bra tag sedan skrev jag detta blogginlägg angående TV-pengarna. Nu blev det ju en kortsiktig effekt där nästan samtliga klubbar visade svarta siffror. Sakta men säkert kommer det dock signaler på att dessa extra intäkter nu börjar ätas upp av ökade lönekostnader. Även om vi idag inte vet storleken på de avtal som klubbarna skriver med sina spelare är det ingen vågad gissning att allsvenska spelare ökat och kommer öka sina löner kraftigt den närmaste tiden. Eftersom samtliga klubbar får signifikant ökade intäkter är det helt naturligt att lönenivån stiger över hela linjen.

Hammarby har i år förlängt med Mikkel, Petter, Erkan och dessutom har man Richard Kingson på ett förmodat kostsamt korttidskontrakt. Nu lämnade ett antal högavlönade spelare klubben i vintras så det är svårt att sia om nettoffekterna.

För AIK:s del har förra årets sportsliga prestation börjat kännas i plånboken, tränarduon förlängde sina respektive kontrakt redan under hösten. Wilton F startade lönekorståget med ett förlängt avtal runt årsskiftet och även Dulee J fick högre lön efter att ha gråtit ut i pressen. Kenny Pavey förhandlar enligt uppgift om ett nytt avtal och det finns ytterligare ett par spelare som lär stå på tur. Klubben har dessutom värvat Khari Stephenson och nu Nils-Eric Johansson, förvisso delfinansierade av Agent 03 men vi kan nog vara överens om att klubbens kostnadskostym ökar rejält denna säsong.

Elfsborg vann ett kostsamt race om James Keene mot bl.a Hammarby och klubben har skrivit ett med Anders Svenssons ögon sett mycket lukrativt kontrakt. Gefle lyckades knyta upp René Makondele ytterligare ett par säsonger efter att enligt uppgifter erbjudit spelaren en årslön på, med tanke på klubbens omsättning skyhöga 900k. Bara för att nämna några exempel.

Det kan även bli en händelserik sommar-silly där många klubbar ser chansen att utmana i toppen om de lyckas värva rätt. Allt verkar därmed återgå till det normala och jag förväntar mig en bokslutssäsong med betydligt kallare vindar när klubbarna stänger böckerna för 2007.

Serien är jämn, Hammarby är än så länge med där uppe men vägen till det onämnbara är mycket mycket lång. Om en och en halv månad öppnar transferfönstret och det är nog ingen vågad gissning att klubbarna kommer att agera då det ekonomiska överskottet tack vare TV-avtalet -06 bara väntar på att brännas i sommarsolen. Fansen förväntar sig namn och man drömmer om guld. Frågan är hur en VD i ett Fotbolls AB resonerar, ett SM guld är knappast den optimala kassako för allsvenska klubbars finanser.

1998 skrev Stefan Szymanski en artikel* baserad på en fallstudie av ManU där en av slutsatserna var att det ur ett ekonomiskt perspektiv var mer fördelaktigt att vara ”runner up” än mästare. Resonemanget bygger på att det, surprise surprise finns en korrelation mellan tabellplacering och intäkter och mellan tabellplacering och kostnader där det senare har en tendens att dominera.

Att bygga ett bestående guldlag innebär en betydligt större kostnadskostym än en satsning som genererar toppstrid och ett eventuellt guld då och då och de år alla pusselbitar faller på plats. Szymanski menar att ManU:s publiksiffror och nationella varumärke växte sig starkast under den period där klubben jagade Liverpool som vann i stort sätt varje titel under 80-talet. Det var där grunden till klubbens storhetstid lades.

Mycket har hänt i fotbollsbranschen sedan -98 men profit i kombination med sportslig framgång lyser än idag med sin frånvaro på en europeiska fotbollskartan. Förvisso visar Parken (FCK) stabil och bestående lönsamhet men de står på ben där 2/3 av intäkterna kommer från verksamheter långt ifrån fotbollen. ManU är idag den enda renodlade fotbollsklubb som klarat av och leverera sportsliga framgångar och över tiden även klarat av och generera profit.

Tittar vi på klubben idag, den i Glazers ägo ser vi dock tydligt att man varken har de högsta lönekostnaderna eller den största värvningsbudgeten i Premier League, detta trots att klubben de facto och till skillnad från Chelsea har de intäkter och marginaler som på papperet skulle tillåta en än större satsning och därmed högre sannolikhet till guld säsong efter säsong.

En 2-4:e plats i Premier League ger dock fortfarande möjlighet till Champions League spel vilket medför galaktiska intäkter. Kanske räcker denna morot för bröderna Glazers även om de av naturliga skäl inte går ut med det. Ett guld är är för dem kul, roligt och bra för egot, men säkerligen inget självändamål. Glazers är rationella och ser ManU som en investering till skillnad från Roman Abramovitj vars syften snarare förefaller vara i form av personlig prestige. Men visst är det viktigt att vinna en titel då och då för trovärdighetens skull och nu lyckades man med det i år.

Om vi omsätter detta i ett tankeexperiment på hemmaplan och tittar på Hammarby Fotboll är jag nyfiken hur den till synes rationelle Henrik Appelqvist resonerar? ”Hade det inte varit för SM-guldet hade vi nått budgetmålet med en vinst på 3,5 Mkr” sade Henrik till DI okt 2001. Att bygga för ett SM guld kostar pengar, att vinna SM guld kostar ytterligare i form av premier till spelare och ledare mm, att vinna guld innebär en massa frågor om varför man inte miljonsatsar på Europacupkvalet. Att vinna guld innebär dessvärre inte några signifikanta intäktsökningar för en allsvensk klubb.

Argumenten som de i media ständigt haussade marknadseffekterna som ett guld ska generera är inte tillräckligt stora för att finansiera det. Vi kan ta Djurgården som ett lysande exempel där klubben trots tre guld och flera cup-titlar under 2000 talet inte haft en tillväxt av marknadsintäkterna bättre än genomsnittet. Den åtrovärda och intäktsdrivande Champions League platsen som ett guld ger möjlighet och kvala till, är dessutom alldeles för långt bort för att sannolikheten för dessa intäkter ska kunna diskonteras hem och motivera en guldsatsning ur ett profitperspektiv.

Jag fascineras av balansen mellan nytto- och profitmaximering inom fotbollen och frågar man en klubbledare kommer det politiskt korrekta svaret om att ekonomi och sportsliga resultat går hand i hand. Balansen är dock inte helt perfekt vilket fotbollssverige, ja hela fotbollseuropa är ett levande bevis på.

Henrik pratar om att spelarförsäljningar är en del av klubbens affärsidé och jag börjar undra om just målet att tjäna pengar inte börjar bli större än strävan efter sportsliga resultat av den grövsta kalibern, ty de ekonomiska incitamenten är alldeles för små så länge svenska klubbar ligger ljusår efter det europeiska finrummet.

Så var ligger ambitionsnivån, är det på en sannolik topp4 placering som sedan lovar mer kommande säsong och därmed driver intresset? Att ersätta sålda spelare med förvärv billigare än de som lämnat eller egna prospects är en strategi vi verkar få vänja oss vid och hittils har den som bäst genererat en andraplats. Att ständigt vara en underdog och ”runner up” kanske av styrelsen och klubbledningen anses som den strategi som på sikt ger ökade marknadsandelar och bäst ekonomisk avkastning?

Nu haltar detta resonemang eftersom Hammarby Fotboll AB historiskt inte varit något lönsamt bolag. Man har de senaste två åren inte klarat av och självfinansiera sin drift men upprepas förra årets vinst på 5.4 miljoner även i år blir frågeställningen mer aktuell. Allokeras resurserna optimalt för att skapa de bästa förutsättningarna för den högsta sportsliga avkastningen som kan nås inom rikets gränser?

Vi får en delikat fråga, vad ser du helst?
– SM guld och +-0 i ekonomiskt resultet
eller
– Tredje plats och + 5 miljoner

Skulle vara intressant och få funderingar kring detta från samtliga intressenter inom Hammarby Fotboll, inte minst minoritetsägaren AEG.

Det vore naivt och tro att det inte kommer och finnas något avkastningskrav när den nya arenan står färdigbyggd, det kommer det garanterat och göra. Frågan är vilket sportsligt pris vi kommer behöva betala i jakten på marknadsandelar och profit.

* Why is Manchester United so successful?, Stefan Szymanski, Business Strategy Review, 1998, Vol: 9, sid: 47 – 54

Enligt en tabloid får Hammarby lite dryga miljonen för Jeff, om det nu stämmer en bra likvid för en spelare klubben i dagsläget inte är beroende av.

priset > värdet/nyttan (Hammarbyperspektiv)

Det tackar vi för.

Stämmer uppgifterna om hans lön, bonus och klausul är det bara och lyfta på hatten för en förhandling well done. Den stora frågan är om hur förhållandet pris vs nytta ur Ålesunds perspektiv kommer och bli när säsongen och bokslutet ska summeras, i mina ögon stor varning för kapitalförstöring.

Nåja, faller läkarundersökningen är vi tillbaka på ruta 1.

Den hypotetiska frågan handlar om framförhållning i kontraktsförlängningar. Hade processen mobbningen, utfrysningen, den totala förnerdringen och slutligen försäljningen kunnat genomföras tidigare med en transfer redan under vinterns transferförnster? Hade affären blivit bättre?

******

Kennedy till Ajax för dryga 10 miljoner sek. En klausul inblandad gör att prissättningen inte är helt perfekt då en spelare med Kennedys CV rimligtvis borde genererat ett högre kassaflöde. Sådana klausuler är inte helt optimala ur den säljande klubbens perspektiv eftersom transferlikviden oftast hamnar under spelarens förmodade marknadsvärde. Dessutom kan klubben inte riktigt styra timingen för själva transfern vilket kan kosta om man nu blir tvungen värva till den vakanta positionen.

Samtidigt är klausulerna för de mindre förmögna klubbarna ett sätt att indirekt finansiera kontrakten med spelarna alternativt finansiera spelarköp från en annan klubb (en höge vidareföräljningsklausul). Man maximerar nuvarande nyttan och tar smällen senare, om nu spelaren gör succé vill säga.

Äpplet sade i något studioprogram att Hammarby är allergiska mot den typen av klausuler, frågan är hur konsekvent man är när man känner en spelare glida en ur händerna.

Hade en kortare diskussion på jobbet om huruvida Richard Kingson kommer att förlänga med Bajen efter sina tre månader här eller ej.

– Det kommer han inte göra

Spelarmarknaden har ”post bosman” blivit en global marknad, om än inte helt effektiv eller perfekt, så är det fortfarande utbud och efterfrågan som styr. Nu är prissättningen fortfarande ofta skev pga klausuler, ej perfekt tillgång till information/scouting samt det viktigaste av allt, det är människor vi pratar om och inte varor eller finansiella instrument.

Hur som helst, i Kingsons fall finns det givetvis en agent inblandad och hans ersättning utgörs med största sannolikhet i form av andel i sign-on bonusen. Således är agenten ute och letar klubbar just nu och även om Kingson ännu inte visat sin fulla potential ska vi komma ihåg att han förmodligen inte är särsklilt svårsåld.

– Han har internationell rutin från annat än en lingonliga
– Han har 51 A landskamper
– Kvar på näthinnan finns ett framgångsrikt VM slutspel

Även om ManU ryktet förmodligen är en anka, finns det hundratals andra potentiella klubbar i den europeiska floran av ligor, alla med större muskler än allsvenskan och Bajen. Mot dessa klubbar ska Hammarby konkurrera om signaturen, ett Hammarby som inte klarat av och självfinansiera sin drift de senaste två säsongerna, det med ett stall spelare utan Kingsons CV.

Vi får nöja oss med att Richard kom, stabiliserade ett ifrågasatt försvarspel och förhoppningsvis lämnar över en trupp i harmoni till Erland.

******

Djurgården kommunicerar i arenafrågan och jag känner igen tongångarna från Bajenled i början av årtusendet.

– Det går bra… jada jada jada… politikerna räknar med att fatta beslut inom vädigt snar framtid.

Förvisso verkar den politiska majoriteten i staden angelägna om att komma till ett avslut i arenasåporna men vi måste ta i beaktande att kommunikationen kommer från en organisation som är mästare på att kommunicera positiva men ofta substanslösa (icke)nyheter.

– Det nytecknade och unika rekordavtalet med Adidas… jada jada jada… vi kommer att öka marknadsintäkterna från nuvarande 20 milj till 50-60.

Konsekvensen finns att hitta på denna blogg.

Således, på arenafronten inget nytt.

******

På söndag är det match mot Örebro, pioniärerna vad gäller och sälja vinstandelsbevis i spelare till externa bolag för att förfina siffrorna i boksluten i den egna föreningen. Två klubbar följde efter, Örgryte där den sportsliga verkligheten till slut kom ikapp klubben och Djurgården som gjorde ”framgångsrika spelaraffärer”, nåja med hjälp av ett externt bolag.

Debatten kring den jämna allsvenskan har blommat ut på allvar. Jag står fast vid min tes och kan bara konstatera att det finns två vägval.

– Fortsatt jämn serie som driver det nationella intresset och publiksiffrorna men där konsekvensen är uteblivna framgångar på de europeiska arenorna.

– Mer segmenterad serie där vi får fler ligor i en. Denna segmentering skapar förutsättningar för toppskiktet att kunna ta sats mot Europa. Denna väg riskerar dock att minska intresset vid uteblivna framgångar i Europacuperna och gudarna ska veta att det finns en drös av segmenterade ligor som misslyckats med att prodeucera Champions League lag.

För att nå det senare krävs större ekonomiska klyftor mellan lagen och vi kan ju konstatera att det finns ett visst motstånd för detta, kalla det gärna jantelagen. Hammarby Fotboll drev sin linje om att ”storklubbarna” skulle få en större del av TV pengarna, inte helt orimligt enligt mig. Denna gång kämpade man förgäves även om jag undrar om inte den storstadsfixerade exponeringen i veckans match som nu för tiden driver premierna, är någon form av ”icke existerande” överenskommelse.

Jag har tidigare skrivit om betydelsen av att driften ska självfinansieras och ekonomiskt gå runt hos en fotbollsklubb. Det har även varit bolagets inställning där man under tidigare årsmöten kommunicerat att budgeteringen gäller exklusive spelartransfers. På senaste årsmötet räknade man enligt Henrik med dessa i sin budget på +5 miljoner i vinst för 2007. Tittar man på senaste två årens driftresultat förstår man varför, minus dryga 7 miljoner på två säsonger i driftunderskott enligt SvFF:s årliga sammanställning.

”Spelarförsäljningar är en del av vår affärsidé” säger Henrik ibland och de två senaste åren har spelarförsäljningar förutom det även fungerat som en livlina. Nu har Hammarby Fotbolls talangutveckling och förmåga att förädla spelare gjort att man klarat av och finansiera sin drift denna väg men tittar vi långsiktigt är det ingen strategi som kommer leda klubben mot dess vision, ledande klubb i Skandinavien. Det är dessutom tragist och se att respektabel del av Max-pengarna kan komma och finansiera ett driftunderskott även 2007.

Så som jag ser det, är den största boven det faktumet som jag skrivit åtskilliga spaltmeter om, den minskade marknadsandelen. Hammarby Fotboll ökar inte sina driftintäkter (publik, marknad, merchandise) lika mycket som dess konkurrenter gör. I en marknad där aktörerna snarare maximerar sin nytta än profit blir ekonomisk vinst, givet att den sportsliga ambitionen är den högsta, därför mycket svår och nå, på lång sikt omöjlig. Klubbarnas sportsliga ambitioner driver kostnadssidan i allmänhet och lönekostnaderna i synnerhet. Hammarbys totala lönekostnader ökade knappa 16% -06, allsvenska klubbars spelarlöner ökade i snitt dryga 9%. En akvation som är svår att få ihop om man ställer det i relation mot marknadsandelens utveckling. Driftintäkterna måste öka mer, alternativen är mindre roliga som t.ex lägre ambitionsnivå.

Hammarby Fotboll har dock en stor trång sektor i form av den nuvarande arenan, inte enbart vad gäller publikintäkter men även i form av reklamintäkter. Bosse Lundquist har sagt att företagen idag värdesätter aktiviteter och events mer än ren reklamexponering och det finns idag inget och sälja. Det finns en studie som ger stöd åt detta uttalande och visst finns det logistiska begränsninngar på Söderstadion för att ta in tillräckligt många nya partners idag och erbjuda dem de mer abstrakta mervärden som dessa är ute efter och förväntar sig.

Nu verkar det som att styrelsen/ledningen faktiskt verkar agera efter det faktumet vilket syns genom bl.a Unicef samarbetet som med största säkerhet kommer underlätta försäljningen till sina partners och kanske höja värdet och i och med detta priset på paketen klubben säljer. Långsiktigt ett riktigt bra beslut även om det innebär lite mindre intäkter iår. Jag tycker mig se att man börjar ta höjd för ”arenaeffekterna” redan idag.

*******

Tittar vi på 2006 års resultat och kostnader sticker en sak ut, den extraordinära kostnadsposten på 3,7 miljoner. Uppenbarligen är det en kostnad som inte funnits tidigare år så jag har vänt ut och in på potentiella händelser under året som kan ha orsakat den och den enda källa jag kan tänka mig är kostnader som uppkom i samband med spelartransfer/transfers. Henriks kommentar på årsmötet om att han inte kunde avslöja något pga avtalstekniska skäl ger utrymme till konspiratoriska spekulationer.

*******

Ser att SvFF med släptåg skapat ”Elitprojektet” som ska leverera en kvartsfinalplats i Champons League inom tre år, en utopi. Ännu en pappersprodukt precis så som den för ett halvår sedan haussade, idag bortglömda ”U-21 allsvenskan”. Nu ska man tänka smartare och annorlunda än omvärlden och har rekryterat en arbetsgrupp, ironiskt nog innehållande två bland andra mer eller mindre bekanta namn, Hasse Backe och Bo Lundquist som båda misslyckats kapitalt med att ta sina respektiva klubbar till Champions League då det begav sig. Så var det med det nytänkandet…

Okej, resultatet värmde än mer och så Petters comeback förstås. Jag misstänker dock att det var en klubbledare som knöt näven när publiksiffran presenterades. Jag är faktiskt positivt överaskad över de två senaste matchers publikvandring till Söderstdion, förvånad eftersom höstens dalande siffror och Royal Leagues blygsamma diton trots respektabelt motstånd, gjorde att mina varningsklockor började ringa. Lägg därtill vinterns kris- och skandalrubriker, och varenda medgångssuporter borde rent logiskt lämnat skutan för länge sedan, uppenbarligen är Hammarbypublikens preferenser mycket svårbedömda. Vi får se om det håller i sig när serielunken är igång efter sisådär omgång tio. Malmö borta blir sportsligt det första riktiga testet och matchen efter väntar osexiga Örebro. Blir det 13k igen eller landar vi ner en nivå.

Somliga kallar det för fest, jag ser det snarare som en pest, tiotalet timmars ångest innan och sedan 90 minuters pina är vad varje derby hadlar om för min del. Igår var inget undantag och det var extra tungt att förlora en match mot ett lag som inte är bättre, nog om detta.

Det finns ett dilemma, jag vill att Hammarby Fotboll ska kunna ha ekonomiska förutsättningar för att kunna ha det bästa laget i landet. De år hemmaderbyn spelas på Råsunda, finns det utrymme för publiksiffror uppemot 35k. Hammarbys hemmaderbyn i år är schemalagda vid tillfällen där båda lagens prestationer ger direkt inverkan på publiksiffran. Det är därför ingen alltför vågad gissning om att två topplag i ett derby borde generera ca 5k mer i publik per match än ifall hemmalaget har absolut toppkänning och motståndaren simmar menlöst någonstans i mitten av tabellen. Det betyder totalt 10k per säsong, vilket mellan tummen och pekfingret borde generera ca 2 miljoner mer i intäkter.

Går jag och hoppas på att Gnaget och Djurgården ska gå bra i serien? I helvete heller, men lite motsägelsefullt när jag sedan ifrågasätter klubbens förmåga att generera intäkter. Men det är en supporters privilegie och hur tänker man i bolagsledningen? Stämmer Äpplet upp till sång när det vankas framgångar för kommande derbymotståndare då det förväntas driva publiksiffran?

*****

Observerade en viss deskripens mellan två påståenden.

Det bästa resultat Djurgården Fotboll har kunnat visa upp… Detta gör att vi går in i framtiden starkare än kanske någonsin.
Bosse Lundquist mars -07

Vad hände med ditt jobb som konsult för Djurgården? – Ingenting. Det ligger nere för det saknas pengar åt det.

Allsvenskan förnekar sig inte, det verkar bli lika jämnt och osegmenterat iår som förr. Superfavoriten Helsingborg har redan tappat sex poäng, båda kapitalförstörarna Malmö och Djurgården åkte på var sin mina mot nykomlingarna Trelleborg respektive Brommapojkarna. ”Mäktiga AIK” har spelmässigt ännu inte imponerat så som många förutspådde och mästarna Elfsborg har krampkännig. Alla slår alla syndromet lever även iår och oraklen med Wernersson i spetsen kommer misslyckas med sina tips även iår.

Det finns inga klubbar som lyckas rycka loss, det finns ingen topp om 2-4 klubbar som prenumererar på topplatserna år ut och år in. Det blir därför fiasko i europaspelet och allsvenskan fortsätter leva i sin egen lilla värld. Det har ändå sin charm och kanske är det också den största förklaringen till att serien drar så mycket publik och medialt intresse som man ändå gör i relation till kvaliteten, per capita borde allsvenskan vara en av Europas mest besökta ligor.

Gudarna ska veta att klubbarna försökt och skaffa sig konkurrensfördelar och etablera sig i toppen, den ena efter den andra har utpekats som föredömmen i svensk fotboll. Vi har alla hört sagan om Djurgårdsmodellen, Malmös starka män och nu helt plötsligt är det lilla Elfsborg som är landets role model.

Faktum är dock att vi förmodligen inte kommer se någon tydlig segmentering på ett bra tag, visst kommer det ske en liten kraftfördelning när allsvenskan utökas till 16 lag men skillnadena i lönebudgeterna mellan klubbarna är fortfarande alldeles för små. Visst finns det en procentuell skillnad men jämfört med Premier League som kanske speglar segmenteringen allra tydligast, är skillnadena mellan ”storklubbarna” i allsvenskan och lagen under minimala.

De fyra toppklubbarna i PL är i särklass vad gäller lönebudgeten och Chelsea har t.ex fem-sex gånger så stor budget som lagen längs ner i pengaligan. Det blir att man får en segmentering med en sådan fördelning. Samtidigt är PL det tydligaste exemplet på en produkt skapad av G14 agenda. G14 lyckades tack vare sitt lobbyarbete utveckla produkten Champions League vilken tagit bort beroendet av mästerskapstiteln för att komma åt de stora pengarna. Hamnar någon storklubb efter i den nationella serien behöver den inte investera för guld utan det räcker att sikta in sig på en fjärdeplats för att komma åt CL pengarna. Denna modell har skapat förutsättningar för storklubbar att kunna leverera profit i en bransch där lönsamhet är lika vanlig som Helsinborg motsvarat guldförväntningarna under 2000 talet.

Tar vi bort de fyra giganterna i PL hittar vi egentligen en spegelbild av allsvenskan. Vi har Newcastle som sticker ut med högre budget än genomsnittet och likt Malmö väldigt sällan levererar. Vi har Kalmar-wannabeen Bolton som trots låga lönekostnader gör livet surt för andra lag. Det finns överaskande nykomlingar som till och med nosar på någon av övriga europaplatser och vi hade ”mäktiga Leeds” som fick Champions League hybris, levde över sina tillgångar och till slut ramlade ur. Likheterna är många och lagen under fjärdeplatsen byter årligen placeringar med varandera, mycket på grund av att lönebudgeten och den finansiella styrkan inte skiljer sig tillräckligt mycket dem emellan.

Åter till allsvenskan, det planeras arenabyggen hos i stort sett varje klubb men vinnare blir de klubbar som blir mest framgångsrika i sina arenaprojekt och affärsutveckling och då menar jag de klubbar som lyckas få ut mest nettopengar från arenaintäkter minus arenakostnader. Det gäller således och bygga smart och inte mostodont, det gäller att inte överskatta antalet evenemang samtidigt som man tar höjd för annat än fotboll. Först då kan det kanske skapas löneklyftor lagen emellan och en tydlig segmentering äga rum. Frågan är dock om hur produkten allsvenskan och det nationella intresset för den påverkas av detta scenario?