Har tidigare skrivit mycket om intäkter, marknadsandelar mm men inte alls mycket om kostnader. Blir ett inlägg om det här och innan jag ställer upp de mest intressanta posterna vill jag flagga för att personalkostnaderna ökat med 35% sedan 2003. En del av ökningen kan säkert förklaras av sign-on bonusarna och det skulle vara oerhört intressant att ta del av övriga toppkonkurrenters lönekostnadsutveckling. Är lönekostnaderna en funktion av den allsvenska ”inflationen”?

Men trots att utbetalningarna ökat med 35% sedan 2003…
– är vi lika långt från spel i europa
– unga spelare sticker utomlands lika tidigt som tidigare
– är de felaktiga inkasten på de allsvenska arenorna lika frekventa idag som -03

Listan kan göras lång och vi lämnar den därhän.

Tittar vi på de i Hammarbys kostnadsmassa mest intressanta posterna och jämför dem över tiden hittar vi en del av svaren på varför driften inte alltid går runt. (sifrorna hämtade från HIF FF:s årsredovisning där det finns en mindre deskripens mot HF AB:s redovisning)

Som sagt var, lönekostnaderna ökade rejält -06, 6 miljoner högre än -05 och ökningen var betydligt större än den mellan -04 och -05. Eftersom medelantalet anställda inte ökat från 2005 bör kontraktsförlängningar och sign-on bonusar drivit den större delen av ökningen. Misstänker att även HTFF fått en större lönebudget.

Evenemangs-, materialkostnaderna är intressanta då de fluktuerar väldigt mycket mellan de olika åren, toppar -04 och -06, dalar -03 respektive -05, mycket svåranalyserat. Är kostnaden för östra läktaren till största delen resultatförd åren -04 och -06?

Avskrivningarna har ökat under årens gång, och det är avskrivningar för spelarförvärv som står för i stort sätt hela ökningen. Det förklaras av att Hammarby Fotboll faktiskt börjar investera i spelartruppen i form av transfersummor. De fåtalet klubbar som genom fristående bolag helt finansierar förvärv slipper motsvarande årlig kostnad, men å andra sidan blir deras intäkt vid spelarförsäljningar lägre.

Bokslutets mest bevarade hemlighet döljer sig annars under kostnadsposttermen ”övriga rörelsekostnader” och landar på 3.7 miljoner. Verkar vara en extraordinär kostnad som inte funnits tidigare år, men vad avser den?

Fortsätter löneutvecklingen, vilken den till viss del lär göra med tanke på att konkurrenterna även dem ökar sina intäkter, kommer det bli mycket svårt för Hammarby Fotboll att klara av och självfinansiera sin drift och man blir i så fall beroende av spelarförsäljningar de kommande åren. Svårt, eftersom intäktsökningarna i form av matchintäkter, merchandise och marknadsaktiviteter börjat avta.

De allsvenska spelarna lär dock bli än mer nöjda.

För första(?) gången har Hammarby Fotboll använt sig av extern finansiering vid spelarförvärv alt kontraktsförlängningar. På 2006 år bokslut har det dykt upp en långfristig skuld á 4.4 miljoner på balansräkningen. Denna ska givetvis balanseras på tillgångssidan och vi hittar motsvarande summa aktiverad som en tillgång under ”avtalsrättigheter”. Avskrivningar för denna post kommer börja träda i kraft 2007 med 1/3 av summan under tre år. Posten motiveras avseende förvärv av spelrättigheter.

I övrigt kan tilläggas att Hammarby Fotboll under 2006 betalat 5.1 miljoner i transfersummor (7.1 milj -05). Detta är med största sannlikhet exkl sign on fees. (SvFF´s red.rekommendationer).

Förtydligande om riskkapital från hammrbyfotboll.se

Då var bokslutet släppt och intäkterna hamnade skrämmande nära min prognos. Resultatet, +5,4 milj före skatt är i alla fall ett plus och en djupare analys kommer nog den dagen jag kommer över rapporten i sin helhet (kanske någon som sitter med en kopia och kan slänga på mailen).

Misstänker att driften visar ett underskott, inte helt tillfredställande och enligt mig, (även om jag ännu inte sitter med facit på hand) kan det största sannolikhet tillskrivas faktumet att driftintäkterna ökar alldeles för lite i förhållande till toppkonkurrenternas intäkter. Minskning av merchandiseintäkterna, mindre ökning av marknadsintäkterna än tidigare, en publikintäktsöknng på ca 10 procent är inte några ökningssiffor som är svåra och straffa för våra haussade toppkonkurrenter som Elfsborg m.fl.

Kostnadsmassan ligger nog på minst den nivå som krävs för en Stockholmsklubb att ha den ambition Hammarby Fotboll har. Noterbart är att HF AB:s lönekostnader ökade med 6 miljoner från 2005 till 44,8 milioner. Misstänker att det döljer sig en och annan signing bonus där.

Då står vi där igen, ännu ett bokslut ska presenteras. Vissa av konkurrenterna har presenterat starka resultat vilket givetvis höjer förväntningarna på Bajens dito. Dock några viktiga saker och tänka på innan man svävar iväg och hoppas för mycket.

– Fotbollsklubbar nyttomaximerar hellre än profitmaximerar, mer om det här

– Vi kan identifiera samma beteende i allsvenskan, sjuka summor har försvunnit i svarta hål trots fördubblade intäkter mer om det här

– Ökade intäkter runt om i fotbollseuropa har inte genererat i några signifikanta vinstökningar, finns alltid undantag.

Det står nog redan nu ganska klart att Hammarbys intäkter ökat mycket under 2006, det har de dock gjort hos samtliga klubbar, hos vissa konkurrenter än mer. Högre intäkter genererar nödvändigtvis inte vinst, inte på en marknad där aktörerna nyttomaximerar. Det är egentligen ganska självklart, får alla klubbar ungefär lika mycket mer pengar att spendera, ökar motparternas, dvs spelarnas, agenternas, leverantörernas, de säljande klubbarnas (transfer) ”bargain power”.

Klubbarna vill samtidigt spendera sina resurser eftersom de har de sportsliga resultaten som en drivkraft större än profit.Det vi kan hoppas på, är de redovisningstekniska effekterna av Runström och Stoor försäljningarna. Kanske kan en slant från TV avtalen slinka igenon till sista raden, i såfall är det en kortsiktig effekt där kostnaderna ännu inte hunnit äta upp hela den extra intäkten, mer om det här.

Följande gäller följande enligt SvFF:s redovisnings- rekommendationer. Vid förvärv av spelare kan transaktionskostnaden aktiveras som en tillgång på balansräkningen och skrivas av över kontraktslängden.
Agentkostnader signing fees bör kostnadsföras direkt, det vill säga belasta resultatet helt och hållet.

Det vi ska döma klubben efter, är hur man klarar av att finansiera den löpande driften, det är det mest elementära för klubbens framtida fortlevnad. 2005 gick Bajen -3,7 miljoner back i driften, det var 3,7 miljoner för mycket.

Jag tror det blir vinst på nedersta raden, hur stor/liten vågar jag inte säga.

Mer läsning:

Overinvestment in European Football Leagues

How inefficient are football clubs? An evaluation of the Spanish arms race

Tak eller inget tak, frågan är delikat och har många perspektiv. Efter att ha läst intervjun med Henrik Appelqvist och med MFF:s och Dif:s ändrade kalkyler på näthinnan, känns det spontant som att man börjat få göra avkall på sin ursprungliga plan att bygga en arena i ”absolut världsklass”. Räkna därför inte med en självklarhet att den nya arenan kommer att ha tak även om det ur ett komfortsynpunkt vore en optimal lösning. Problemet är att man måste räkna hem en investering på drygt 100 miljoner kronor, vilket med dagens räntenivå ger en kapitalkostnad på 4-6 miljoner per år beroende på kapitalstruktur. Pratar vi lånefinansiering är det riskfria utbetalningar, med riskfria menar jag att arenabolaget med säkerhet vet att de kommer få göra en årlig utbetalning på motsvarande summa, lägg därtill ränterisken.

Detta ska finansieras med motsvarande kassaflöden, vi pratar nu inte biljettintäkter utan rena fina kassaflöden (efter att driftkostnaderna dragits) dessa genererar. Dessa är givetvis inte riskfria utan måste genereras av marknads- och försäljningsorganisationen. Bolaget måste med andra ord hitta sådana flöden hos evenemang där ett tak är direkt avgörande för dess existens alternativt avgörande för en signifikant högre publikintäkt taket genererar. Allt detta på en marknad med tre moderna arenor samt Globen och Hovet, allt fördelat på fyra olika ägarintressen.

Jag tittade lite snabbt på hur många större evenemang Parken arrangerade bokslutsåret 05/06. Förutom FCK:s 26 st matcher, var det inte alls så många som jag på förhand trodde.

Det skulle inte förvåna mig ifall Hammarby i ett första skede skippar taket men har en konstruktion där man tar höjd för den möjligheten i framtiden.

Hammarbys vision att bli Skandinaviens ledande klubb är ambitiös, att vägen dit är lång ur ett sportsligt perspektiv blev vi påminda om förra söndagen. Hur långt det är finansiellt är det bara ta och titta lite längre ner. Jag har tidigare skrivit en del om FCK och det kanske är lite tjatigt och inte helt rättvist att jämföra klubbarna med tanke på de olika förutsättningarna de arbetar efter. Har man dock kommunicerat ambitionsnivån, måste vi testa klubbens trovärdighet och då behöver vi jämföra klubben med det bästa Skandinavien har att erbjuda.

Jag har tidigare varit inne på Hammarby Fotbolls oförmåga att öka sina driftintäkter i relation till sina nationella konkurrenter. Det är främst merchandise och publikintäkterna som stått och stampat på samma nivåer eller t.o.m. minskat (finns kvantifierat här). Tittar vi på Parkens intäkter ser vi en signinfikant intäktsökning i stort sett över hela linjen (även om ökningar i vissa icke fotbollsrelaterade intäkter genererats genom företagsförvärv), inklusive fotbollsrörelsen. Redan här blir Hammarby Fotboll kraftigt distanserat och glider längre bort ifrån den absoluta skandinaviska toppen.

Som synes spelar FCK i en helt annan division vad gäller intäkter, vilket genererat helt andra förutsättningar att agera på transfermarknaden, både vad gäller finansiering av transfersummor men även de ökade lönekostnaderna detta medför. Om vi tittar på FCK:s värvningsstrategi, har klubben de senaste åren värvat de bästa skandinaviska spelarna som finns att tillgå och inte spelar på kontinenten eller de brittiska öarna, vilket tydligt kan kvantifieras genom att titta i resultaträkningen. Klubben har redovisningsmässigt, spenderat betydligt mer pengar på förvärv än vad man sålt spelare för. Hammarby å andra sidan, verkar den motsatta vägen vandra (vi väntar dessutom med spänning på 2006 års bokslut). Klubbens VD har kommunicerat att spelarförsäljningar är en av bolagets affärsidéer. Det må så vara, framförallt då man inte lyckats öka sina driftintäkter tillräckligt och de få transfermiljonerna klubben historiskt lyckats förhandla fram, använts till och balansera den dagliga verksamheten enstaka år.

Det blir ohållbart i längden och hur mycket man än tror på sin talangutveckling och hur bra än den än är i verkligheten, behöver klubbarna alltid förstärka med och säkerställa spetskompetens till enstaka positioner i truppen. Vill man ta steget till skandinavisk toppklass (först nå absolut allsvenk toppklass över tiden) krävs det att investeringarna i spelartruppen bli betydligt högre än dem Hammarby Fotboll fram till dags datum genomfört, framför allt när toppkonkurrenterna på nationell nivå numera allt oftare har spenderarbyxorna på. Nu har den modell som Hammarby Fotboll drivits enligt, inte skapat förutsättningar till större utsvävningar på transfermarknaden, och framför allt har man inte haft medel till och kunna bedriva en proaktiv värvningsstrategi. De sportsliga resultaten vi sett de senaste åren får nog anses som en hyfsad benchmark för vad den nuvarande modellen klarar av och prestera.

Ska Hammarby Fotboll klara av samma utveckling som FCK på transfermarknaden, nu pratar vi inte storleksmässigt förstås, men förhållandevis förändra relationen försäljning-förvärv, finns det två vägar och finansiera detta. Kraftigt öka sin markndasandel och tack vare det leverera överskott i driften eller använda sig av externt kapital under en period för att få till en hävstång. Så som strukturen ser ut idag blir klubben tvunget att ta till det sistnämnda innan den nya arenan står färdigbyggd och släppa alla tankar på ekonomisk avkastning under en uppbyggnadsperiod.

Jag är även nyfiken över hur ledningen agerar efter att ha sålt av ett antal spelare och rimligtvis borde sitta med någon form av överskott i kistan. Det finns nämligen ytterligare ett problem, allt fler allsvenska klubbar, däribland Hammarby, har börjat profilera sig som affärsrörelser och beskriver sin verksamhet i termer som ”produkt”. En allt större del av intäkterna kommer från marginalpubliken och det man i det här läget inte får glömma bort, är det faktum att det ställs betydligt högre krav på den ”produkt” klubbarna levererar. Nu är denna strategi nödvändig för att klubbarna ska växa ikapp med omvärlden men man kan då inte längre förvänta sig att massorna ska betala när de sportsliga resultaten uteblir och produkten inte anses hålla den förväntade kvaliteten. Marginalpubliken är oftast mindre kunnig, marginalpubliken läser gärna löpsedlarna utan att ha de källkritiska glasögonen på, marginalpubliken stannar hemma när det inte är roligt längre.

Jag har tidigare varit inne på att klubben inte får glömma bort åren fram till invigningen av den nya arenan. Hammarby Fotboll måste i.o.m. den uttalade ambitionen säkerställa kvaliteten på produkten och ett mellanår vid varje tränarbyte är inte direkt optimalt ur ett helhetsperspektiv och kan bli mycket kostsamt genom uteblivna publik- och TV-intäkter. Att på grund av detta finansiera underskott i driften genom spelarförsäljningar anser jag vara lika illa som att tappa spelare som bosmanfall. Klubbens trovärdighet står på spel och det vore förödande att stå med en ny arena, dyr i drift men med en publik som knappt fyller 10k platser. Vi kommer dessutom se tre nya arenor i regionen och marginalerna från de icke fotbollrelaterade evenemangen kommer pressas nedåt i och med konkurrensen. Detta innebär att fotbollsverksamheten kommer ha en viktigare roll än vad den har i Parkens fall.

De svenska konkurrenterna är på hugget, Norrmännen likaså och andra klubbar än Rosenborg har de senaste åren flyttat fram sina positioner. Hammarby Fotboll står därför inför en för dess framtid avgörande period, jag tänker inte enbart slutförhandlingen i arenafrågan. Jag tänker även på perioden fram till arenan står klar. Det gäller att skapa en hållbar brygga till den nya organisationen.

Sprang på en läsvärd artikel i VA.

Lite tankar som dök upp i samband med den.

Att driva en framgångsrik fotbollsklubb lönsamt är mycket svårt, jag har varit inne på det i mina tidigar inlägg och det konstateras även i denna artikel. Anledningen till att FCK genom koncernen Parken Sport&Entertainment lyckats med konstsrycket är att de valt gå en helt annan väg än någon annan europeisk klubb. Vinst på nedersta raden blir mycket enklare när man skaffat sig en struktur där klubben jämfört med dess ligakonkurrenter livnär sig på intäkter från andra källor än fotboll. Klubben saknar idag på nationell nivå tillräckligt stark konkurrens (ur ett finansiellt perspektiv) för att dess marginaler ska pressas nedåt.

Det ska därför bli intressant och se hur FCK och PS&E nu kommer att hantera sin entré på de europeiska arenorna. Koncernen är som jag tidigare skrivit och som tydligt framkommer av artikeln profitmaximerande. En nyttomaximerande klubb skulle använda sig av koncernens hela överskott för att investera i spelartruppen och därmed på så sätt försöka etablera sig och ta nästa steg i C.L. I det här fallet finns det ett tydligt avkastningskrav och förväntningar på framtida kassaflöden som är diskonterat i börskursen. Frågan är om vi kommer se någon signifikant förändring i FCK:s satsning under sommarens transferfönster ifall de vinner ligan i maj.

Elfsborg jämförs nu med FCK målas fram som den nya förebilden (hur många har vi haft genom åren?) inom svensk klubbfotboll och Boråsarna har gjort det mycket bra, dessutom har de fått sensasionellt snabb sportslig avkastning på sin nya strategi. Det är dock för tidigt att dra några slutsatser efter enbart ett år, och 6 miljoner i ekonomisk vinst kan lika snabbt förvandlas till en minst lika stor förlust. Borås som stad är mycket trevlig men har inte samma potential som Köpenhamnsregionen, den har inte riktigt samma potential som Stockholm- eller Malmöregionen. Givet att arenaplanerna i dessa städer blir verklighet kommer inte Elfsborg kunna skaffa sig en lika stark finansiell konkurrensfördel på nationell nivå som FCK lyckats med i Danmark. Men visst känns det som att vi kommer få se en mer tydlig segmentering i svensk ligafotboll och Elfsborg har möjligheter att bli en av klubbarna som är med där framme.

Samtidigt undrar jag om vi inte är på väg mot ett paradigmskifte i europeisk fotboll. Vi har sett de amerikanska investerarnas entré i den brittiska fotbollen. Det snackas om kanadicker i Marseille mm. Är vi sakta men säkert på väg mot en fotbollsscen där klubbarna kommer ha ägarintressen som helt saknar förankring i klubbarnas själ? Är vi på väg bort från den nyttomaximerande fotbollsvärlden? Kommer vi långt i framtiden se en amerikanisering och kanske en konsolidering av ligasystemen i Europa? I så fall, hur kommer det påverka supporterkulturen?

En av tabloiderna levererar en fullständig lista över fördelningen av TV pengarna säsongen 2006. Tydligen styr exponeringen i ”veckans match” en hel del och vi finner Hammarby på en fjärde plats med 15.4 miljoner i premier, en ökning med 10.3 från 2005. AIK är segrare i TV ligan med 16.5 miljoner och Öster kommer på sista plats med betydligt lägre 8.6 miljoner. Det skiljer 3 miljoner i intäkter mellan AIK och MFF som kom på sjätte plats, en placering högre än vad de hamnade på i allsvenskan. Vi ser nu en liten snedfördelning och det återstår och se om vi i framtiden får se en tydligare segmentering i serien som ett resultat av detta.

Samma tidning kommer med uppgifter om att lågbudgetlaget Gefle skriver kontrakt med Makondele som ger spelaren en månadslön på 80k. Stämmer uppgifterna har med andra ord lönekarusellen börjat snurra och de nya TV pengarna äts sakta men säkert upp av löneökningar till befintliga spelare men även sign on fees och löner till förvärv. Bättre kvalitén på ligan? Återstår och se…