Fuck it!

Det har de senaste åren varit mycket prat om hur svenska klubbar ska ”närma” sig Europa. Vilka åtgärder ska tas, hur ska klubbarna bli mer konkurrenskraftiga? Debatten om 51% regelns vara eller icke vara har varit ett av samtalsämnena. Argumenten för en avreglering har varit att de svenska klubarna måste få samma förutsättningar till kapitalanskaffning. Inga utländska riskkapitalister sägs vara intresserade så länge de inte kan få kontroll över klubben.

SEF ordförande och snart SvFF ledamot Bosse Lunkan tillhör skaran pro-avreglering. Jag håller med, regeln är uråldrig. Inte heller är den helt avgörande eftersom föreningarna, så länge de sköter sina affärer väl, har mandat att bestämma ifall man vill släppa majoriteten i utbyte mot kapital eller ej.

Under rådande marknadssituation kan vi dock direkt lägga ner frågan om 51% regeln som en viktig faktor i jakten på Champions Leagueplatser. Glöm snacket om att den avregleringen är avgörande för att de utländska riskkapitalisterna ska stå i kö för att köpa sig in i allsvenska klubbar.

Marknadsimperfektionerna är för många, de är för stora för att någon som helst riskkapitalist ens ska vilja ta i en allsvensk klubb med tång.

Först och främst, subventionerna. Storstadsklubbarnas öde där deras varumärken devalveras genom den nuvarande fördelningen av ersättning för rörliga bilder, s.k. kentaro-avtalet.

Vi har även den jämnt fördelade ersättningen till klubbarna för att de ska exponera förbundets sponsorer. En upptagen reklamyta som för de största klubbarna innebär att den reats bort till förmån för småklubbarna.

Småklubbarnas varumärken står sig konkurrenskraftiga tack vare den solidariska fördelningen ”fotbollsfamiljen” drivit igenom.

Gudarna ska veta att det har funnits en debatt mot denna marknadsimperfektion, en debatt där i slutändan väldigt få stog upp hela vägen.

Det senaste, regeln om att klubbarna ska stå för säkerhets- kostnaderna för sina supportrar även på bortaplan utan att samtidigt få ta del av biljettintäkterna från dessa. Kan någon ens hitta logiken här? Ju fler supportrar som följer med sitt lag på bortamatch, desto mer kostar det klubben. Arrangören å sin sida cashar hem hela intäkten. I värsta fall blir momsen en utgift.

Summan av kardemumman blir en ännu större subvention till de mindre klubbarna vilket storstadsklubbarna betalar. En subvention som tär på intäkterna samtidigt som den spär på kostnaderna. Marginalen till sportsliga resurser och/eller eventuell avkastning till investerare sjunker till en ännu lägre nivå.

Visst, vi gillar en jämn och spännande allsvenska. Den jämna konkurrensbalansen är en av faktorerna som driver det stora intresset. Kom dock inte och snacka Champions League. Kom inte heller och prata om utländska riskkapitalister. Småklubbarna är inte beredda att betala priset.

Notiser

En bra tabell på di.se om allsvenska klubbars intäkter, resultat och likviditet. Tänk på de små fallgroparna jag skrivit om tidigare när ni jämför klubbbarna med varandra.

Diskussionen om klubbarnas kassaflöde och likviditet hamnar ofta i skymundan. Det lär finnas klubbar som hoppas på bud på sina respektive spelare till sommaren. Helsingborg hör till den skaran.

—————————

Spelarlöner är som bekant en väldigt stor utgiftspost för fotbollsklubbar. Nedan följer en sammanställning av personalkostnaderna som de största klubbarna redovisat i sina bokslut för 2007. (2006 för Dif)

Elfsborg 61 msek
AIK 51 msek
Djurgården Elitfotboll AB 51 msek*
Malmö 50.3 msek
Hammarby 45.8 msek
IFK Göteborg 44 msek
Helsingborg 39.1 msek

*2006 års siffra.

Rangordningen speglar Hammarbys tabellposition under 2007 relativt väl. Det är dock hög tid att öka produktiviteten för att få fart på intäkterna och därmed skapa mervärde.

Någon som har Kalmars siffra får gärna droppa den här. Skulle tippa runt 20-25 msek.

—————————

Hur ska man mäta avkastning på eget kapital för fotbollsklubbar? Rent ekonomiska termer eller i form av poäng och tabellplacering?

Acta fabula est, plaudite!

Mars lider mot sitt slut och månaden har inte enbart präglats av träningsmatcher och sistaminutenvärvningar inför den allsvenska starten. Mars är en period där de allsvenska klubbarna släpper sina verksamhetsberättelser för föregående säsong, inkluderat det ekonomiska utfallet.

De allsvenska klubbars intäkter har ökat lavinartat under 2000 talet. Ligan har gått från en omsättning på 318 miljoner 1999 exklusive transfers och Champions League, till att förmodligen ha spräckt 800 miljonersvallen 2007.

Läser man SvFFs årliga sammanställning av de allsvenska klubbarnas ekonomi finner man samtidigt att resultatet exklusive nettot från spelartransfers generellt visat ett underskott samtliga år undantaget 2006 där det nya TV avtalet verkar haft en kortsiktig effekt.

Tillväxten har till stor del balanserats av en löneinflation. De allsvenska klubbarnas utgifter för spelarlöner har enligt SvFFs siffror ökat med nästan 70% under perioden 1999 till 2006. 2007 verkar inte ha varit något undantag. ”The arms race” gäller i allra högsta grad även i allsvenskan.

Många tycker om att jämföra klubbarnas intäkter och lönsamhet med varandra. Det finns dock en viss inkonsekvens i klubbarnas sätt att redovisa på. De största skillnaden hittar vi vid redovisningen av spelartransfers.

En del klubbar redovisar bruttosummor vid spelarförsäljningar. Djurgårdens IF brukar redovisa försäljningen av vinstandelsbevis för spelare som finansieras av spelarinvestbolaget Djurgården Fotboll AB. På AIK och Malmös intäktsida redovisas reavinsten och inte bruttosumman vid sålda spelarkontrakt. Helsingborg IF väljer att inte räkna med spelartransfers i sina intäkter utan lägger transfernettot som en separat resultatpost.

Vi brottas även med faktumet att redovisningen för kostnaden vid spelarförvärv inte alltid ger en helt rättvis bild av verksamheten. Från andra klubbar köpta spelarkontrakt aktiveras på balansräkningen och skrivs av över kontraktstiden medan förvärv av bosmanfall där sign-on bonusen ofta är den stora utgiften resultatförs direkt. De klubbar som värvar en dyr bosmanspelare får därför en initialt hög kostnad år ett.

Efter ett antal stickprov bland några av de klubbar som hittills lämnat sina ekonomiska rapporter kan vi konstatera att klubbarna generellt gick med vinst under 2007. I de flesta fall har plusresultatet genererats genom ett positivt transfernetto.

Klubbarna hävdar ofta att spelarförsäljningar är en del av deras affärsidé men det finns en fara med att göra sig beroende av detta för att få ekonomin att gå ihop. Att sätta sig i en sits där klubben inte har råd att tacka nej till anbud från utlandet är inte en optimal strategi i jakten på kontinuerlig sportslig framgång.

För IFK Göteborg som redovisade en vinst på 21.4 miljoner, har ett mycket stort transfernetto dessutom stärkts tack vare att klubben kapitaliserat framtida spelarförsäljningar á 11.9 miljoner på 2007 års resultat. Externa finansieringsmodeller bör tas i beaktande när man jämför klubbarnas intäkter och resultat med varandra.

På förhand favorittippade Elfsborg och AIK redovisade båda starka resultat, i båda fallen stärkta av positiva transfernetton. Elfsborgs europcupaspel bidrog dessutom med ett nettovinst på 14.5 miljoner. AIK:s kassaflöde var negativt och försäljningen av Wilton Figureido säkrade likviditeten under vintermånaderna.

Hammarby redovisade ett underskott på minus 4.5 miljoner före skatt men det som borde oroa än mer är de vikande intäkterna, främst på marknadssidan. Även Malmö FF brottas med lägre intäkter. Rensat från spelarförsäljningar redovisade pågarna lägsta omsättningen sedan 2004. Föreningen klarade sig dock undan med ett mindre underskott på knappa miljonen.

Vinnare av priset för årets kosmetiska ingrepp är Helsingborg. I jakten på att kunna redovisa ett positivt driftresultat, har klubben klassat kostnaden för att avsluta två kontrakt med felrekryterade spelare som extraordinära. Samtidigt har klubben räknat intäkterna från dess första europacupdeltagande på väldigt många år som ordinära. Kreativt men inte helt rättvisande.

Vilken klubb har då ligans bästa ekonomi? Det är svårt att i detta sammanhang inte nämna Kalmar FF. Klubben har sedan återkomsten till allsvenskan 2004 haft en mycket välbalanserad ekonomi och varje år levererat ett mindre överskott utan att för den delen göra sig beroende av spelarförsäljningar. 2007 var inget undantag och de pengarna klubben realiserade på Ari da Silva Ferreira rasslade rakt igenom på nedersta raden. Bravo!

Inför allsvenskan – lite förutsättningar

AIK……………….96*msek (82 msek)
Malmö FF……..79 msek (80 msek)
Elfsborg…………76 msek (72 msek)
Hammarby…….72 msek (74 msek)
Helsingborg……72 msek (75 msek)
Djurgården…….71 msek (76 msek)
IFK Göteborg…71 msek (59 msek)
Kalmar…………..41 msek (38 msek)

Allsvenska klubbars driftintäkter 2007 exkl transfers och exkl skattade intäkter i internat.cuper (2006 inom parantes)
* ca 6msek av ökningen kommer från souvenirer och the Terrace där täckningsbidraget lär vara lägre än hos andra intäktkällor.

Återigen stundar en jämn allsvenska. En av förklaringarna till den jämna tävlingsbalansen hittar vi i ovanstående lista. Den visar några av de allsvenska klubbarnas intäkter, rensat från spelarförsäljningar och från uppskattade intäkter från internationella cuper. Varför är detta intressant? En konservativt lagt kostnadsbudget för respektive klubb borde landa kring dessa nivåer.

Kalmar ska egentligen inte kunna konkurrera i toppen år efter år och jag vet inte om det är smålänningarnas förtjänst eller de övriga klubbars oförmåga. Förmodligen en kombination.

Hammarbys position innebär att man bra år, där pusselbitarna faller på plats kan utmana om guldet. Det krävs helt enkelt en stark sportslig prestation. Fast det gäller ju de flesta klubbarna.

AIK har sedan återkomsten till allsvenskan skaffat sig konkurrensfördelar från det som de löpande intäkterna genererar. Det är främst publikintäkterna som ligger ca 10 till 25 miljoner högre än hos dess största konkurrenter. Det borde vara kriminellt att återigen hamna på en femteplats. I så fall börjar man undra hur hög marginalkostnaden är i klubben.

I övrigt kan konstateras att differenserna i intäkterna är relativt små, ofta korrelerade med det sportsliga utfallet som stimulerar främst storleken på TV-premier samt publikintäkter. I både England och Spanien finns det ett samband mellan lönekostnader/budget och tabellplacering.

Här hemma är skillnaden mellan flertalet klubbar för liten för att denna faktor ska vara helt avgörande.

Låg skadefrekvens, låg spelaromsättning, sportsligt momentum, flyt, en höst fri från europaspel är andra kortsiktiga faktorer som kan väga över och resultera i guld.

Hur årets allsvenska kommer att sluta? Be mig inte tippa. Någon bland dessa åtta klubbar kommer att stå som mästare.

———————————–

Helsingborg tippas återigen som en het guldkandidat, precis som inför i stort sett varje säsong senaste åren. Tabellplaceringarna räknat från säsongen 2000 är: 2, 5, 4, 6, 10, 6, 4, 8. Det finns bara en slutsats man kan dra – Den mest överskattade klubben. Varför skulle det bli annorlunda i år? Malmö FF släng er i väggen!

———————————–

Hur länge klarar Kalmar FF att bibehålla sin höga produktivitet?

———————————–

Kommer vi kunna kvantifiera en Rami effekt när vi om ett år läser 2008 års verksamhetsberättelse?

———————————–

Var förra årets ”framgång” I UEFA cupen en engångsföreteelse eller når samtliga deltagare återigen huvudturneringen?

Burkhardt, hyllad i Sverige – sunk cost i Polen

IFK Norrköpings nyförvärv Marcin Burkhardt hyllas inför säsongen som Norrköpings klassförvärv. I Polen var man något förvånad över rubrikerna. Spelaren som hade kontrakt med Legia till sommaren 2009 har haft svårt att ta en plats och har sedan ca ett år tillbaka varit omgiven av transferrykten. Både ŁKS Łódź som slåss för överlevnad i högsta ligan och Lechia Gdansk (div2) uppges ha varit intresserade av Burkhardt.

Flytten till Norrköping lär nappast innebära någon större initial löneökning för polacken. Burkhardt, då 21 år gammal, värvades av Legia som en stortalang sommaren 2005. Enligt polsk media kostade han EUR 650k* att lösa från Amica Wronki. Legia ska på den tiden ha haft en årlig budget runt 60-70 msek och frågan är hur hög lön Norrköping har råd med att betala. Ordinarie speltid och därmed ett skyltfönster får ses som uppsidorna med kontraktet.

Burkhardt blev i slutändan inte någon vidare affär för Legia Warszawa. Transfersumman för affären med Norrköping uppges ha landat kring EUR 400k. Eftersom den sportsliga nyttan var begränsad gläds Legia kanske åt kassaflödet man ändå fick in i och med denna exit. Den sedvanliga vidareförsäljningsklausulen ger ytterligare pengar ifall han gör succé och säljs.

Däremot inte sagt att Burkhardt inte kan bli en attraktion i allsvenskan. Han har tio landskamper på meritlistan och kan säkert bidra till att Peking etablerar sig i högsta ligan. Steget från att sitta i frysboxen till att bli hyllad hjälte är inte alltid så stort. Fråga gärna Sebastian Eguren.

—————–
1 EUR ~ SEK 9.5

Intäkter och arenaplaner

Dagens Media har levererat sin årliga sammanställning av sponsorintäkter. Då ämnet avhandlats en hel del på denna blogg redan, bl.a. här, nöjer jag mig med en sammanfattning i tabellform och en jämförelse med förra vårens DM siffror.

Siffrorna baseras på en rundringning till klubbarna och jag kan se en viss deskripens på vissa håll mot de siffror som redovisas i boksluten (bl.a Hammarby, Elfsborg , IFKGtbg där de två senare verkar här inkludera souvenirförsäljningen). Därmed haltar DMs koncept en aning.

Djurgårdens utveckling är mycket kraftig. Är klubben konsekvent vad gäller underliggande intäkter i sin kommunikation till DM, har man gjort en fantastisk på gränsen till orimlig resa under 2007 och man räknar även med en liknande tillväxt 2008. Hammarbys utveckling är inte tillfredställande.

******

Det har varit mycket snack om badwill i samband med de vikande intäkterna och det dåliga ekonomiska utfallet. Badwill har helt klart varit en betydande faktor men det har slagit mig att det även kan finnas en annan, mer kortsiktig effekt.

Isolerar vi de två sämsta verksamhetsåren för HF AB, får vi 2004 års ekonomiska resultat (-3.4 msek före skatt), samt 2007 års ekonomiska resultat (-4.5 msek före skatt). Båda årgångarna med en tuff höst ur sportsligt perspektiv med dalande publiksiffror som konsekvens.

Båda åren föregicks av tunga bosmanfall, i slutet på 2003 lämnade nyckelspelare Kennedy truppen och i slutet av 2006 lämnade nyckelspelare som t.ex Ante Covic, Petter Furuseth Olsen klubben som bosman.

Det är inte helt enkelt att ersätta så pass tongivande spelare utan att ha fått ersättning för dessa och den sportsliga kräftgången under höstmånaderna 2004 och 2007 kan vara en anlednig till betydligt sämre publiksiffror samt intresse.

Går man efter denna tes ser man att klubben betalat priset för de sportsligt starka placeringarna 2003 och 2006 retroaktivt, vilket speglas i boksluten 2004 och 2007.

Framförhållning vad gäller kontrakt samt extern handel med dessa är en mycket viktig faktor i dagens fotbollsmarknad. Bosmanfall påverkar inte enbart sämre nettosiffror som träffar klubbens investeringsverksamhet. Det finns även en alternativkostnad som spelaromsättningen genererar där truppens produktivitet spelar in.

******

Det har väl knappast undgått någon att det sedan ett bra tag råder en stor turbulens på världens kreditmarknader. Bloggen the sports economist har nyligen skrivit en rätt så bra inlägg om detta relaterat till finansiering av arenor. (här)

Hur påverkar detta Hammarbys arenaplaner? Svårt att säga förutom att det givetvis inte är något positivt. Vi vet att förutom de stigande byggpriserna som tidigare kommunicerats, så har även priset på pengar ökat under projektets gång. Man kan ju fråga sig varför ordföranden slängde ur sig något om ”kommunalägt” under årsmötet. Den linjen har väl inte kommunicerats tidigare.

Liket lever, eller?

Generalsekreteraren i Svensk Elitfotboll (SEF), Tommy Theorin hävdar att Royal League kan återuppstå. Forget about it… kan inte tänka mig att det finns någon som helst ekonomi i det hela.

Nyttan för samtliga inblandade intressnter är alldeles för liten för att hitta värden i ett sådant projekt. Tilläggas kan att Tommy Theorin in i det sista hävdade att turneringen skulle bli av i vintras, Bagdad Bob släng dig i väggen!

Så som jag ser det, skulle det eventuellt kunna finnas ett värde i att ett fåtal starka, nordiska klubbvarumärken gick ihop i ett matchsamarbete under träningsmatchperioden februari-mars. Vi snackar dock inte Kalmar FF & co nivå nu.

Mer skrivet om Royal League
Royal-cost-League

Mycket kort om årets nykomlingar

Av årets tre nykomlingar har både Norrköpng och Sundsvall mycket goda förutsättningar att etablera sig i den högsta ligan. Ljungskile får en betydligt tuffare resa.

Tittar vi ur ett intäktsperspektiv kommer både Peking och Giffarna med en betydligt högre omsättning i ryggen än de senaste årens nykomlingar. Dessutom borde det finnas demografiska faktorer samt en hyfsad logistik som talar för en intäktsutveckling och anpassning till allsvensk normnivå.

Båda klubbarna har dessutom tagit fram finansieringsalternativ (riskkapital i folkmun) som redan idag kapitaliserar framtida spelarförsäljningar och på så sätt ger en, om än i sammanhanget relativt liten hävstångseffekt som möjliggör förvärv klubbarna annars inte haft kapital att investera i.

2006 omsatte Norrköping 27.9 msek (24msek-05) exkl spelartransfers. Sundsvall hade en motsvarande omsättning på 24 msek säsongen 2006.

Detta kan sättas i relation till 2007 års allsvenska nykomlingar och deras omsättning i superettan under säsongen -06, Örebro, 22.5msek, BP 18.9msek samt Trelleborg 14.2msek.

GAIS och Öster som var nya i allsvenskan 2006 omsatte under 2005, 18.8 msek respektive 16.4 msek.

Ljungskile omsatte säsongen 2006 9.7 msek. Det finns dock ett litet hopp för klubben från väst, Gefle omsatte 9.1 msek under sin sista säsong i Superettan (2004). Frågan är dock om Ljungskile har samma demografiska förutsättningar att öka sina intäkter till den nivå som krävs för att hålla sig kvar i högsta serien.

Samtidgt får vi inte glömma faktumet att nykomlingarna kommer från en marknad där i stort sett samtliga klubbars driftekonomi varit i extrem balans de senaste åren. Förutom den sportsliga anpassningen ska klubbarnas organisation klara av att hantera omställningen till de högre intäkterna och den betydligt större varians i driftresultaten som råder i allsvenskan.

Siffror

Lite siffor så här på lördagsmorgonen. Hammarby Fotboll intäkter 2007:

Matchintäkter: 34.4* msek (28.2 msek-06)

Marknadsintäkter: 21.5 msek (22.6 msek-06)

Souvenrirer: 8.3 msek (9 msek-06)

Övriga intäkter 21.9** msek (32 msek-06)

Hammarby köpte under 2007 loss spelarkontrakt från andra klubbar för 3.4 msek.

——————————————

* Uppenbart att både premierna och biljettintäkterna från Europaspelet redovisas här

** bl.a TV-premier och sålda spelare, det senare ser ut att ha hamnat i intervallet 7-8 msek.

——————————————

Lönekostnaderna i allsvenskan:
Klubbarna är inte alltid tydliga med att specificera lönekostnaderna. Hittills, bland de klubbar jag tittat på har lönekostnandsökningarna under 2007 varit enligt följande.

Hammarby: Totala personalkostnader upp 2%

Elfsborg: spelarlöner upp 62% och totala personalkostnader upp 64%

IFK Göteborg: totala personalkostnaderna upp 25%

Helsingborg: totala personalkostnader upp 10%.

AIK: Spelarlönekostnader upp 35% Fotbollspersonal upp 35%, övriga anställda upp 41%, totala personalkostnader upp 36%

MFF ökade personalkostnaderna med 21%.

——————————————

Agent 03 har under sitt sitt senaste räkenskapsår (sep-aug) investerat 11.9 msek i ”rättigheter” för spelare i AIKs trupp.

I vecken gick man lång i ytterligare ett prospect, Jorge Ortíz. Upp till 50 % av klubbens spelare uppges agenten kunna investera i.

Agent 03 stall: Miran Burgic, Dulee Johnson, Khari Stephenson, Nils-Eric Johansson, Ivan Obolo, Lucas Valdemarin samt Jorge Ortíz.

Tidigare i vintras förföll en rättighet värdelös då Nicklas Carlsson lämnade klubben som bosman.